4 Lag om elcertifikat
4.15 Ansvar
4.15.1 Straffansvar
Regeringens förslag: Straffansvar införs för den
– som skall hantera kvotplikten och som uppsåtligen underlåter att anmäla sig för registrering hos Energimyndigheten, eller
– den som lämnar oriktig eller vilseledande uppgift om mängden förbrukad eller producerad el i en deklaration till Energimyndigheten.
Oriktiga uppgifter som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnats till Svenska kraftnät om priset på elcertifikat skall också omfattas av sådana bestämmelser.
Ringa fall skall inte föranleda ansvar.
Om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken, skall inte dömas till ansvar enligt den föreslagna lagens bestämmelser.
Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande skall inte dömas till ansvar för en gärning som omfattas av föreläggandet.
Elcertifikatutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte berört frågan.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege-ringens förslag. Dock anges i förslaget att även oaktsamhet i fråga om anmälan om registrering och i fråga om oriktiga eller vilseledande upp-gifter om mängden försåld eller förbrukad el i en deklaration skall föran-leda ansvar.
Remissinstanserna: Hovrätten för övre Norrland har ifrågasatt om det är nödvändigt att straffbelägga vissa eller alla förfaranden som sker av oaktsamhet. Svenska kraftnät har efterfrågat en ansvarsbestämmelse för de fall en certifikatberättigad producent, vars anläggning inte är ansluten till ett koncessionspliktigt nät, inrapporterar felaktiga mätvärden.
Skälen för regeringens förslag: Förtroendet för elcertifikatssystemet är bl.a. beroende av att de som hanterar kvotplikten fullgör sina uppgifter och att de gör det på ett korrekt sätt. När det gäller skyldigheten att anmäla sig för registrering, så är denna grundläggande för systemets funktion. Som framgår av avsnitt 4.12.2 skall elleverantörer, elanvändare som förbrukar el som de själva producerat, importerat, eller köpt från den nordiska elbörsen samt elanvändare inom den s.k. elintensiva industrin självmant registrera sig som kvotpliktiga hos Energimyndigheten. Myn-digheten har visserligen en möjlighet att på eget initiativ registrera dem som underlåtit att göra detta inom den tid som angivits i förslaget. Det är trots denna möjlighet viktigt att understryka det ansvar som ytterst åligger dem som skall hantera kvotplikten i detta avseende, varför en straffbestämmelse är motiverad. En sådan bör dock, som Hovrätten för övre Norrland påpekat, begränsas till de allvarliga fall då den som skall hantera kvotplikten uppsåtligen underlåter att fullgöra denna skyldighet. I ringa fall bör dock inte dömas till ansvar.
Prop. 2002/03:40
128 Deklarationsskyldigheten är också grundläggande för systemets
funk-tion. Om oriktiga eller vilseledande uppgifter lämnats i en deklaration, kan Energimyndigheten visserligen genom förelägganden kräva in kor-rekta uppgifter eller underlag som tillrättalägger felaktigheter. Det är dock även i detta fall angeläget att understryka den deklarationsskyldiges ansvar att förse myndigheten med ett korrekt beslutsunderlag. En straff-bestämmelse bör därför införas som gäller de fall då en deklarations-skyldig uppsåtligen lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter om mängden förbrukad el till myndigheten, eller när en producent, som vill tillgodoräkna sig produktionen av förnybar el för att avräkna denna mot sin kvotplikt, lämnar sådana uppgifter om sin produktion. I ringa fall bör dock inte dömas till ansvar.
När det gäller oriktiga uppgifter som lämnas till Svenska kraftnät rörande det pris som elcertifikat har överlåtits till föreslås i departe-mentspromemorian att såväl uppsåtligen som oaktsamt lämnade oriktiga prisuppgifter skall föranleda ansvar. Dessa prisuppgifter är av stor bety-delse för marknadens aktörer, så att dessa vid omsättningen av elcerti-fikat skall kunna skapa sig en uppfattning om marknadsvärdet på certifikaten och därmed kunna göra korrekta bedömningar i sin pris-sättning av dessa. Därtill kommer att prisuppgifterna skall ligga till grund för kvotpliktsavgiftens storlek och de sanktionsavgifter som producenterna kan tvingas erlägga om de på felaktiga grunder tilldelats elcertifikat. Det är därför av stor vikt att de prisuppgifter som lämnas är korrekta. Att uppsåtligen lämna oriktiga prisuppgifter kan skada systemet som sådant och förringa tilltron till detta. Ett oaktsamt beteende, bestående i att den uppgiftsskyldige exempelvis inte ordentligt kontrol-lerar de lämnade uppgifterna eller på annat brister i sina förutsättningar att lämna korrekta uppgifter, kan leda till samma resultat som ett upp-såtligt handlande. Det finns därför anledning att föreslå ett ansvar för såväl uppsåtligen som av oaktsamhet lämnade oriktiga uppgifter. I ringa fall bör dock inte dömas till ansvar.
De angivna gärningarna kan utgöra brott även enligt brottsbalkens bestämmelser. I en sådan situation kan inte den föreslagna lagens be-stämmelser om straffansvar tillämpas jämsides med brottsbalkens bestämmelser. Den föreslagna lagens bestämmelser om ansvar skall således tillämpas subsidiärt. Den som åsidosatt ett vitesföreläggande enligt lagen om elcertifikat skall inte kunna dömas till ansvar för en sådan gärning som omfattas av föreläggandet.
Svenska kraftnät har föreslagit en kriminalisering av ett handlande som innebär att en certifikatberättigad producent lämnar felaktiga mätvärden till myndigheten. Det kan emellertid konstateras att en rapportering av felaktiga mätvärden omfattas av den föreslagna bestämmelsen om en särskild avgift, som elproducenterna kan åläggas att betala om de lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter i sin rapportering till Svenska kraft-nät. Att i sådana situationer även kunna ådömas en straffrättslig påföljd väcker betänkligheter utifrån principen om ”ne bis in idem”. En sådan kriminalisering bör därför inte föreslås.
Prop. 2002/03:40
129 4.15.2 Skadestånd
Regeringens förslag: Den som lider skada på grund av tekniskt fel i elcertifikatsregistret skall ha rätt till ersättning av staten.
En sådan ersättning skall sättas ned med skäligt belopp eller helt falla bort om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.
En ägare eller rättighetshavare, som drabbas av skada till följd av ett beslut om rättelse i elcertifikatsregistret, skall ha rätt till ersättning av staten. Ersättning lämnas dock inte, om den skadelidande med hänsyn till felets art eller andra omständigheter hade bort inse att fel före-kommit.
Bestämmelserna i 48 § personuppgiftslagen (1998:204) om skade-stånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt lagen om elcertifikat.
Elcertifikatutredningens förslag: Utredningen föreslår att 7 kap.
lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument, som inne-håller bestämmelser om skadestånd, skall tillämpas i sin helhet.
Remissinstanserna: Justitiekanslern har inte haft någon invändning mot förslaget. Svenska kraftnät har ifrågasatt att bestämmelserna om skadestånd i den nämnda lagen tillämpas på kontoföring av elcertifikat.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med rege-ringens förslag.
Remissinstanserna: Justitiekanslern har inga invändningar mot slaget, men har påpekat att Svenska kraftnät inte är en sådan central för-valtningsmyndighet som skall handlägga anspråk med stöd av 3 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).
Skälen för regeringens förslag: Enligt utredningens förslag skall 7 kap. lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument (kontoföringslagen), som innehåller bestämmelser om skadestånd, tillämpas i sin helhet.
Det finns en grundläggande skillnad mellan kontoföringslagen och den föreslagna lagen om elcertifikat. Kontoföringslagen reglerar rättsför-hållanden mellan enskilda parter och skadeståndsansvaret enligt den lagen vilar i första hand på kontraktsenlig grund. Svenska kraftnät för elcertifikatsregistret i egenskap av myndighet.
När det gäller fel som kan uppkomma vid förandet av elcertifikats-registret måste man skilja på två situationer. Skada kan dels uppkomma på grund av tekniska fel, dels på grund av fel eller försummelse vid handläggningen av registreringsärenden, dvs. att anställda hos Svenska kraftnät gör sig skyldiga till en skadegörande handling. Frågan om tekniska fel kan i sin tur indelas i två kategorier, nämligen fel i innehållet i elcertifikatsregistret, programvaran, och fel i maskinvaran, dvs. appa-raturen för den automatiserade behandlingen, alltså datamaskinerna.
Elcertifikatsregistret kommer att innehålla elcertifikat till inte obetyd-liga värden. Tekniska fel kan medföra felaktiga registreringar, att registreringar fördröjs eller t.o.m. innebära att elcertifikat som en gång registrerats på certifikatkonton raderas ut och kan leda till ekonomiska
Prop. 2002/03:40
130 förluster för kontohavaren. Det är således särskilt viktigt att ersätta
ska-dor som kan uppkomma vid tekniska fel. Det tryggar den allmänna omsättningen av elcertifikat och ger en rätt till ersättning för dem som har förlitat sig på uppgifter i registret, som sedermera visat sig vara felaktiga. Sist, men inte minst, kan förlusten av elcertifikat under den tid det tar att med hjälp av sparade verifikationer på nytt bygga upp ett register vara mycket ekonomiskt kännbar. Mot bakgrund av det anförda bör en särskild bestämmelse om statens skadeståndsansvar införas.
Bestämmelsen bör utformas efter mönster av 19 kap. 37 § jordabalken, enligt vilken staten har ett strikt ansvar för ett tekniskt fel i fastighets-registrets inskrivningsdel. Ansvaret bör alltså vara strikt med möjlighet till jämkning vid medvållande.
Vid sidan av tekniska fel kan skada också uppkomma genom hand-läggningsfel. Handläggningen av registreringsärenden i elcertifikats-registret måste anses innefatta myndighetsutövning. Om staten gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid denna handläggning och därvid vållat skada är staten skadeståndsskyldig enligt den generella bestämmel-sen om det allmännas skadeståndsansvar i 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Det finns inte behov av att vid sidan härav reglera statens ansvar för rena handläggningsfel.
Regeln i 3 kap. 3 § skadeståndslagen om det allmännas ansvar för ren förmögenhetsskada, som kan aktualiseras då en myndighet lämnat fel-aktiga upplysningar eller råd, täcker den situationen att någon anställd genom fel eller försummelse lämnat oriktig information om innehållet i elcertifikatsregistret, eller, vilket i och för sig torde vara ovanligt, felak-tiga råd rörande elcertifikaten. Den situationen kräver således inte heller någon särskild bestämmelse i den föreslagna lagen.
En registreringsåtgärd som kan företas av Svenska kraftnät är rättelse i elcertifikatsregistret. Även i detta sammanhang kan skada uppstå, som drabbar ägaren till ett elcertifikat eller en rättighetshavare. En bestäm-melse som innebär att en ägare eller en rättighetshavare, som drabbas av skada till följd av ett beslut om rättelse i elcertifikatsregistret, har rätt till ersättning av staten är därför motiverad. Sådan ersättning skall dock inte lämnas om den skadelidande med hänsyn till felets art, eller andra om-ständigheter, hade bort inse att fel förekommit. Bestämmelsen bör utfor-mas efter mönster av 19 kap. 38 § jordabalken.
Utöver vad som nu sagts bör ersättning kunna utgå enligt 48 § person-uppgiftslagen vid behandlingar som strider mot den lagen och den lag som skall reglera elcertifikatsregistret.
Förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten gäller sådana anspråk på ersättning för skador som riktas mot staten. Justitiekanslern skall enligt 3 § i den nämnda förordningen hand-lägga anspråk med stöd av 3 kap. 1 eller 2 § skadeståndslagen om anspråket grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut. Samma myndighet skall också handlägga anspråk på ersättning med stöd av 48 § personuppgiftslagen. Det finns inte anled-ning att frångå den angivna ordanled-ningen. När det gäller skada på grund av teknisk fel i elcertifikatsregistret enligt 5 §, eller på grund av rättelse enligt 6 §, skall Kammarkollegiet enligt 4 § i den nämnda förordningen handlägga anspråk med stöd av 19 kap. 37 eller 38 § jordabalken. Efter-som de föreslagna skadeståndsbestämmelserna i 5 och 6 §§ i lagen om
Prop. 2002/03:40
131 elcertifikat är utformade på – i princip – samma sätt som de nämnda
bestämmelserna i jordabalken är det lämpligt att Kammarkollegiet, genom en ändring i den nämnda förordningen, kommer att handlägga även sådana anspråk.
När det slutligen gäller skadeståndsanspråk med stöd av 3 kap. 3 § skadeståndslagen, skall andra anspråk än de som anges i 3 och 4 §§ i den nämnda förordningen handläggas av den centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat. Såsom Justitiekanslern påpekat är Svenska kraftnät inte en central förvaltningsmyndighet.
Konsekvensen av detta blir därför att Justitiekanslern skall handlägga även sådana anspråk.