Internationalisering av elcertifikatmarknaden

Regeringens förslag: Kvotplikten kan endast fullgöras med elcerti-fikat som utfärdats i enlighet med lagen om elcertielcerti-fikat.

Regeringens bedömning: Det är dock önskvärt att en harmoniserad internationell marknad för elproduktion baserad på förnybara energikällor utvecklas. Sverige avser att verka aktivt inom EU och Norden för en sådan utveckling.

Elcertifikatutredningens bedömning: Överensstämmer till viss del med regeringens förslag. Elcertifikatsutredningen påtalade att mål-sättningen bör vara en internationell marknad för elcertifikat men

Prop. 2002/03:40

138 menade också att ett antal frågor återstår att analysera innan en

inter-nationell marknad kan genomföras.

Remissinstanserna: Skogsindustrierna, Energimyndigheten, Konsu-mentverket, Skogsstyrelsen, Formas, Svensk Energi, Nord Pool, Svenskt Näringsliv, SABO, RECS Sverige, Energirådgivarna och Göteborg Energi anser att styrmedel och stödåtgärder bör harmoniseras på europanivå och anser att man bör sträva efter en internationell certifikat-marknad. De av dessa instanser som generellt är negativa till ett in-förande av nationellt certifikatssystem menar att en internationell mark-nad är ett måste om certifikatssystemet skall fylla sin funktion. Göte-borgs universitet framför att en tidig nationell implementering av systemet kräver ett aktivt arbete med att påverka utformandet av ett gemensamt certifikatsystem. Oberoende elhandlare och SERO menar att en internationell marknad krävs för att tillräcklig likviditet på marknaden skall uppnås. HSB och Hyresgästföreningen anser att internationell han-del är viktig för att effekten på koldioxidutsläppen skall bli den största möjliga.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det föreslagna certifikatsystemet har till syfte att bl.a. likställa förutsättningarna vad gäller statliga insatser för främjandet av elproduktion med användning av förnybara energikällor. Dagens stödsystem har gynnat vissa energislag framför andra. Det nya systemet leder till en inbördes konkurrens mellan energislagen, vilket på sikt stärker konkurrenskraften generellt för förnybar elproduktion.

Förutsättningarna för investeringar varierar över landet, såväl vad avser geografiska som ekonomiska och tekniska aspekter. Investeringar skall göras där förutsättningarna totalt sett lämpar sig bäst för respektive produktionsform. Denna princip gäller även på nordisk eller europeisk nivå. Förutsättningarna för t.ex. vindkraft är sannolikt bättre i vissa regi-oner och länder än vad de är i andra. Tillgången till biobränslen och där-med möjligheterna för elproduktion i biobränslebaserad kraftvärme vari-erar likaså.

Fördelarna med ett certifikatsystem kommer till sin rätt framför allt då en internationell handel möjliggörs. Detta påtalas också av flera remiss-instanser. Sett i ett europeiskt perspektiv avseende EU:s mål för el-produktion från förnybara energikällor, spelar det ingen roll var elpro-duktionsanläggningar baserade på förnybara energikällor byggs. På en internationell marknad kan en lokalisering av förnybar elproduktion ske till de länder eller regioner som har bäst förutsättningar för detta. Detta gynnar konkurrenskraften på sikt för förnybar elproduktion, resulterar i en harmonisering av stödnivåerna i EU samtidigt som kostnaderna för slutkonsumenterna inte blir högre än nödvändigt.

Regeringen anser att handel med certifikat mellan olika länder är önsk-värd och ser t.ex. inga hinder för att elcertifikaten kan säljs utomlands eller växlas in till s.k. RECS-certifikat (Renewable Energy Certificate System, ett frivilligt certifikatsystem bland europeiska kraftföretag) för att sedan säljas utomlands. Elcertifikatsutredningen pekar på ett antal frågeställningar som bör belysas inför en internationell handel. Det finns avvägningar som bör göras, t.ex. hur utländska certifikat skall hanteras i certifikatsystemet och om dessa skall vara lika mycket värda som inhemska certifikat.

Prop. 2002/03:40

139 Regeringen har noga studerat reglerna och erfarenheterna i andra

länder med certifikatsystem. Därvid har regeringen funnit ett antal skäl som talar för att elcertifikatssystemet till att börja med bör begränsas till att vara ett svenskt system. Ett av skälen är att det idag inte finns några bestämmelser om hur elcertifikat från andra länder skall få tillgodoräknas för uppfyllande av de nationella målen för el från förnybara energikällor.

Inte heller finns några garantier för att elektriciteten från dessa energi-källor inte tillgodoräknas i både det land där elektriciteten producerats och i landet där certifikaten används. Det finns inte heller något system på plats för att garantera att elcertifikat från andra länder kan garanteras vara från sådana energikällor som definierats som förnybara.

En obegränsad möjlighet till import av elcertifikat för uppfyllande av kvoten skulle kunna innebära att den svenska kvoten fullt ut eller till stor del uppfylls med certifikat från befintliga anläggningar runt om i Europa.

För att garantera att utökad elproduktion baserad från förnybara energi-källor kommer till stånd till följd av certifikatsystemet krävs att de länder som ingår i systemet har kvoter, eller en liknande mekanism, som certi-fikaten skall avräknas emot. På så sätt leder en försäljning av certifikat från ett land till ett annat att det någonstans uppstår en minskad tillgång på elcertifikat som i sig ökar priset på certifikat så att incitament för ny elproduktion skapas.

För en internationell marknad med elcertifikat krävs därför antingen ett gemensamt ramverk i EU eller att bilaterala avtal sluts mellan Sverige och något eller några andra länder om att ha en gemensam marknad. I avsaknad av sådana bilaterala överenskommelser eller ramverk inom EU anser regeringen att kvotplikten inledningsvis skall uppfyllas med el-certifikat som är utfärdade enligt bestämmelserna i den förslagna lagen, dvs. baseras på den elproduktion som sker i Sverige.

Regeringen avser att inleda överläggningar med andra länder inom EU som arbetar med certifikatsystem om möjligheterna till att åstadkomma en gemensam marknad och att träffa bilaterala avtal om gemensamma el-certifikatmarknader. Några rimliga grundkrav att ställa på ett annat land som vill ingå ett sådant avtal är att de har en elmarknad som är avreg-lerad i lika stor utsträckning som den svenska, att de har ett certifikat-system baserat på kvoter eller någon liknande mekanism och att den el-produktion som ligger till grund för de importerade certifikaten inte åt-njuter någon form av driftsstöd parallellt med certifikatsystemet. Dessa krav bör ställas för att säkerställa att certifikatsystemet leder till ökad produktion av förnybar el och att den elproduktion som baseras på förny-bara energikällor konkurrerar på samma villkor i hela systemet.

Regeringen avser att inom EU och inom det nordiska arbetet aktivt driva frågan om internationell handel med elcertifikat. Därvid skall sär-skilt beaktas arbetet med andra styrmedelsfrågor, t.ex. handel med ut-släppsrätter.

Utvecklingen i andra länder i Europa

Det finns flera länder i Europa som har infört certifikatssystem eller har planerat att införa certifikatsystem och som fått dessa godkända av Europeiska kommissionen. Till de länder som infört system hör Belgien, Nederländerna, Italien, Storbritannien och Österrike.

Prop. 2002/03:40

140 I Danmark planerades ett certifikatsystem införas från och med den

1 januari 2001. Systemet var godkänt av kommissionen, men ikraftträ-dandet har av olika skäl skjutits upp. Eftersom en internationell harmo-nisering på området saknas, var avsikten att inte tillåta utrikeshandel, så vida inte bilaterala överenskommelser träffas mellan medverkande länders regeringar och myndigheter.

I samtliga certifikatsystem i Europa finns restriktioner mot import av certifikat. Det nederländska systemet är det system i Europa som är mest öppet för import av certifikat.

Nederländerna har sedan länge haft ett frivilligt system, men en lag om certifikatssystemet trädde i kraft först i juli 2001. Deltagandet i systemet är frivilligt och baseras på skattelättnader för dem som köper certifikat.

El som producerats i annat land är också berättigat till nederländska certi-fikat. Import av såväl el som certifikat är dock föremål för vissa restriktioner. Importen skall följa den nederländska ellagstiftningen samt lagen om miljöbeskattning. Ett annat krav är att elektriciteten inte redan sålts i producentlandet som el från förnybara energikällor och att den faktiskt importerats.

Andra länder är mer restriktiva, som exempelvis Storbritannien.

Certifikatsystemet i Storbritannien trädde i kraft i april 2002. Storbritan-niens system är ett nationellt system, där import av certifikat inte god-känts för uppfyllande av kvoten.

Prop. 2002/03:40

141