Ansvarig och ifrågasatt

Evetts (2006) beskriver hur professionaliseringen utifrån ofta bidrar till ansvarsutkrävande och minskad tillit. Flera av de intervjuade lärarna beskriver hur de upplever att hela ansvaret för att eleverna når resultat ligger på dem som lärare, och hur de ifrågasätts av föräldrar.

Svensson (2006) beskriver hur marknadiseringen av skolan kommit att innebära ett förändrat förhållande mellan elever, föräldrar och lärare. Förhållandet har också påverkats av att föräldrarnas och elevernas rätt att delta i lärarnas praktik betonats i de statliga

styrdokumenten. Detta är inte något det ställs någon explicit fråga om i intervjuerna, men framförallt på två av skolorna verkar detta vara något som lärarna känner av i form av minskad tillit åtföljt av ökade krav. Rolf, som arbetat länge som lärare menar att ansvaret förskjutits till att ligga enbart på lärarna:

…liksom hela bevisbördan, hela ansvaret läggs på huvudmannen, det vill säga på kommunens sida och ingenting läggs då på den som, ja på de andra två bitarna i det trepartssamarbete som ska vara mellan då skola och hem, det vill säga föräldrar och då elever va. Kraven på skolan, på huvudmannen, som i sin tur lägger det på rektor, som i sin tur lägger det på lärarna, kommer att ökas ytterligare. Och det är här jag är rädd att vi… Det här kommer att sluta med att vi… att jag är rädd för att vi kommer få lärare som är rädda, som inte vågar ta beslut och som är rädda.

Rolf på Lundvikskolan

Han menar att allt ansvar ligger på läraren, men att detta ansvar inte åtföljs av vare sig förtroende eller tillräckliga resurser för att kunna uppfylla ansvaret:

Man har inte givit några mer resurser, man har ökat kraven. Man har sagt att vi lärare ska klara alla elever… Det är på något sätt att eleven ska få alla

33 förutsättningar att nå målen. Vilket ju är helt riktigt… Det är absolut riktigt.

Men varför får inte läraren de förutsättningarna?

Rolf på Lundvikskolan

Rolf, som arbetat länge inom skolans värld, pratar också om samhällets syn på skolan och lärare som han tycker förändrats över tid. Han säger så här:

Sen finns det ju en sak till, det handlar ju också om omvärldens syn på skolan.

Den är inte minst viktig. Och omvärldens syn på lärarna, där kan jag ju se under de här åren hur lärarnas status har sjunkit från år till år, kan jag ju säga. Jag kände mig respekterad som lärare ifrån föräldrar som var mycket äldre än vad jag var när jag gick ut som 25-åring. Den respekten har, inte fullständigt det vill jag inte gärna understryka, men till stor del det… Vi

befinner oss på ett sluttande plan. Synen på oss lärare, synen på, kraven, så att säga, på oss har ju ökat fruktansvärt de här sista 10-15 åren, tyvärr.

Rolf på Lundviksskolan

Även andra lärare tar upp omvärldens ifrågasättande av lärarna och de ökande kraven på dem.

En annan lärare på Lundviksskolan berättar om hur hon får arga mail från föräldrar som ifrågasätter hennes bedömning och om hur det tar mycket tid och energi att förklara varför hon gjort den bedömning hon gjort. Hon beskriver också hur hon gör vad hon kan för att hjälpa eleverna framåt, men hur hon känner sig ensam i den strävan. Här beskriver hon hur hon lägger ner mycket tid på att hjälpa elever, men inte får med sig föräldrar:

Och hur många samtal har vi haft med olika föräldrar och bara visat, så här skall ditt fungera och tänka. Och jag är jättetacksam om jag får er hjälp. Att se till att... till exempel en kvart matte varje dag. Så jag själv har ordnat

extrahjälp utan att ledningen eller skolan frågar mig. För att jag tycker att det är mitt uppdrag att lära ut matematik och hjälpa dem. Men okej, eleverna är jätteglada att de är hos mig, men när de går hem och föräldrar inte påminner dem, inte tar den tiden och sitter bredvid, ja, nu kvarten börjar, nu sitter vi och

34 jobbar med det som du skall. Då händer ingenting. Stanna där bara. Och jag

förstår samtidigt föräldrar, det är mycket... som man... man stressar som förälder och man är ute och man orkar inte när man kommer tillbaka till det.

Så... Men det skulle vara mer krav på elever i skolan, då skulle det underlätta, både för lärare och föräldrar. Att elever vet att, jag är här och jag måste jobba. Och inte bara sitta av lektionstiden och inte göra något

Leila på Lundvikskolan

På Rosbergsskolan, där man berättar om elever som ibland är mycket omotiverade och ibland behöver mycket extra resurser, resurser som inte finns, känner lärarna press från sin

arbetsgivare att höja resultaten, trots att de upplever att det inte är realistiskt att lägga denna press på dem. De menar att de också vill höja resultaten och att de gör vad de kan för att höja dem. För att det verkligen ska ske krävs någonting mer, menar de, men ändå läggs hela ansvaret på dem. Så här resonerar samhällskunskapslärarna på Rosbergsskolan:

Maud: Ja. Och samtidigt då som vi får från våra kommunpolitiker och våra tjänstemän veta att vi måste höja resultaten. "Ni SKA höja resultatet!" Då kan man uppleva det här glappet mellan ...

Monika: Verkligheten och drömmar.

Maud: Mellan verkligheten och drömmen alltså. I och med att själva dit vi ska på något sätt är stort. Och då lägger man ju ofta som lärare på sig själv. Hur gör jag för att få dem dit? För jag vill dit! Det är inte att jag kritiserar att det är dit.

Samhällskunskapslärare på Rosbergsskolan

Lundström och Parding (2011) visar att lärare kan hantera marknadiseringen på olika sätt.

Även om lärarna på Rosbergsskolan har påverkats negativt på många sätt av konkurrensen med friskolan kan någon också se att den också kan ha lett till positiva konsekvenser:

Det är klart att det sätter ju krav på oss givetvis. Vi kanske har varit i den här gamla lunken tidigare att vi har varit den enda högstadieskolan. Alla elever

35 har kommit hit. Det har säkert funnits mycket med som har varit dåligt med att

ha varit den enda skolan också.

Maud på Rosbergsskolan

Det är framförallt lärarna på Lundviks- och Rosbergsskolan som talar om dessa krav, även om lärare på de andra skolorna också tar upp detta, vilket visas längre fram. Rosbergsskolan har ett lågt meritvärde och konkurrerar med en friskola som har högre meritvärde, vilket kanske bidrar till arbetsgivarens press om bättre resultat. Lundvikskolan har haft ett relativt bra meritvärde tidigare, men det har sjunkit de senaste åren, liksom skolans rykte, berättar lärarna.

Enligt dem har skolan fram till bara några veckor innan intervjuerna haft en skolledning som inte alls fungerat. Samtidigt ligger den i ett område med resursstarka föräldrar som kan ställa krav på skolan. Kanske är det dessa omständigheter som gör att lärarna på dessa skolor upplever ökade krav mer påtagligt än lärarna på de andra skolorna. De andra skolorna har också problem med låga resultat, men befinner sig inte i en konkurrenssituation, på det sättet som Rosbergsskolan, och har inte heller de resursstarka föräldrar som Lundviksskolan.

Kanske blir inte marknadiseringens effekt i form av minskad tillit därför inte lika påtagliga på de andra skolorna.