Tidsbrist och administration

Något som är gemensamt för alla de lärare som intervjuas här är att de upplever tidsbrist. De saknar tid för att diskutera undervisning och pedagogiska frågor med sina kollegor och för att planera och utvärdera sin undervisning. Speciellt när en ny läroplan med nya kursplaner och kunskapskrav börjat gälla ser de extra stort behov av att diskutera detta med kollegor. De senaste åren har det talats mycket om den administrativa börda som ligger på lärarna och hur den hela tiden växer. Även de lärare som intervjuas i denna uppsats ser den ökande

administrationen som en stor anledning till den tidsbrist de upplever. Några menar att allt numera ska dokumenteras, varje samtal med föräldrar ska skriftligen dokumenteras liksom varje incident med elever som bråkar. Utöver detta ska elevernas kunskapsutveckling dokumenteras, föräldrar ska meddelas om deras barn varit frånvarande och så vidare. Den administrationen lärarna talar om är alltså ofta just dokumentation. Flera lärare verkar känna ett krav på att allt ska finnas dokumenterat för att vid ett eventuellt ifrågasättande kunna användas som bevis. Lotta och Kerstin diskuterar detta i sin gruppintervju:

36 Lotta: Många gånger så sätter man ju ett betyg också för en diskussion man

har haft med en elev eller man hör helt plötsligt att oj nu har han höjt sig en nivå. Där känner jag att oj hur ska jag kunna…

Karin: Bevisa.

Lotta: …bevisa det här, eller det behöver man ju sällan bevisa en höjning av ett betyg men mycket kommer ju fram i diskussion och i klassrummet och...

Kerstin: Det ska det ju göra.

Lotta: …och det kan vara svårt att bevisa. För man vill ju verkligen inte ha den här mängden av prov utan att de ska visa sin kunskap på andra sätt.

Svensklärare på Lundvikskolan

Samtidigt lyfter en del av lärarna fram det positiva och nödvändiga med dokumentationen för att garantera elevernas rättsäkerhet. Kemilärarna på Rosbergsskolan kan också för egen del känna att det är bra att ha saker dokumenterade:

Bengt: Fast det är en trygghet samtidigt att man har det! Naturligtvis.

Intervjuare: Om någon skulle klaga?

Bengt: Ja.

Intervjuare: Om någon kommer med en anmälan?

Bengt: Ja, även när vi ska ha inspektion här nu i höst. Då kollar de ju upp all dokumentation. Har vi elevvårdskonferensprotokoll och allt som det ska vara? Där det finns dokumentation. Det ska ju vara så. För tryggheten för föräldrarna också.

Bengt: Inte bara för oss. Så att barnen blir rätt behandlade.

Maria: Så är det.

Kemilärare på Rosbergsskolan

Sten ser det dock som ett tecken på bristande förtroende att allt ska dokumenteras, även om också han, liksom flera andra av lärarna, ser vikten av rättsäkerhet för eleverna.

Och det är klart att ökar trycket på skolledare då ökar också trycket på lärarna att man måste dokumentera mer. Man måste alltid ha ryggen fri och

37 då känns det lite grann som att tidigare har lärarkåren alltid haft ett

förtroende i samhället, att vi gör ett bra jobb. Nu är all den här

dokumentationsmassan som ska göras, det är egentligen för att vi inte helt är betrodda att göra vårt jobb, utan skulle det vara så att någon kommer om tre år och frågar vad gjorde ni för att Pelle blev utfryst, då ska vi alltså ha dokumentation klar i en fil, eller i en mapp, för Olle då så att vi kan visa vad vi har gjort. Alltså det finns inget förtroende för skolpersonal längre utan vi ska dokumentera vartenda litet samtal som vi har med Olle och Olles föräldrar för att… Datum, klockslag och vad man pratar om, för att ha ryggen fri. Och det är klart, tiden med eleverna minskar ju successivt med de arbetsuppgifterna, det gör det ju så att… Men det är ju ett säkerhetssystem som måste så att säga. Det är för att säkerställa att varje elev får det de ska ha och det är ju i och för sig, det är väl helt rätt som förälder kan jag ju tycka att det är bra. Men som anställd i skolan tycker jag ju att det är en

balansgång.

Sten på Österskoggskolan

Tvånget att dokumentera så mycket gör att lärarna känner sig misstrodda, och det tar tid från det de ser som den viktigaste delen av deras arbete, eleverna, undervisning och planering och utvärdering av den. Detta är i linje med vad Evetts (2006) beskriver, där den utifrån

kommande professionaliseringen leder till byråkratisering som tar tid från klienterna, vilket minskar deras tillit, och av de yrkesverksamma upplevs som en försämring av den tjänst de förmedlar. Också Falkner (1997) menar att den ökande administrationen och den ökande insynen i lärarnas arbete fungerar som en proletarisering av yrket. Det är också många av de lärare som intervjuas som ser administrationen som avprofessionaliserande eftersom det gör dem till något annat än lärare:

Vi är mer administratörer. Det är ju så. Man börjar känna såhär att det är vissa länder i Europa där lärarna har en assistent och snart så kan man inte… Har man inte förmågan att hålla koll på papper eller tycker om datorer så går det inte att vara lärare idag. Och det är jättesynd för vi kommer att missa en stor grupp pedagoger som är fantastiska men som inte kommer kunna göra sitt jobb. För det krävs så ortroligt mycket av det administrativt.

38 Och du måste kunna formulera dig både skriftligt och muntligt för att få…

Nä, det är ett enormt krävande jobb så.

Maud på Rosbergsskolan

Lotta menar, liksom övriga lärare, att administrationen ökat med tiden. Hon menar att man tidigare klarade av läraryrket utan administrationen och funderar över om den verkligen lett till att det blivit bättre på något vis, eller om den stora effekten bara är att den tar tid från det hon upplever är hennes egentliga uppgift:

Lotta: Sen har jag också jobbat så länge så jag har ju också märkt den här förändringen av skolan när det har blivit mer och mer administration och det ska... Sen började jag fundera på: Men hur klarade vi det här förut när vi inte hade så mycket papper att skriva och hålla på. Och åtgärdsprogram och allt vad det var. Eleverna fanns ju då också. Jag vet ju inte om det är bättre nu.

Det känns som att det är mer pappersarbete på något vis. Tyvärr. Och då känns det som att det tar tiden ifrån då man borde vara med eleverna istället.

Karin: Eller ägna sig åt planering och pedagogiskt tänk och så vidare istället.

Svensklärare på Lundvikskolan

Även Stefan på Österskoggskolan menar att administrationen ökat, och att den tar tid från hans verkliga yrkesutövande:

Och så kan man väl säga att de tio åren som jag greppar över, dryga, då tycker jag väl att vi har gått åt... Det är mer byråkrati som vi ska ägna oss åt.

Det är mer och mer pappersarbete och det är ju i sig inte en utveckling som jag är en stor vän utan, alltså min grundsyn på att vara lärare det är att kunna bygga relationer. Och blir då arbetet mer och mer administration kring eleverna, då kommer jag längre och längre ifrån det läraruppdrag som liksom gör att jag finns här i skolan och trivs med det. Och då blir det ju också tuffa... Alltså med sådana här förändringar och inte... Alltså det trollas inte fram mer tid eller mer resurser.

39 Stefan på Österskoggskolan

Flera av dem upplever alltså att kärnan i deras arbete försvinner på grund av administrationen, det finns inte längre tillräckligt med tid för att göra det de ville göra när de valde att bli lärare.

På så vis innebär administrationen en avprofessionalisering, och flera av lärarna föreslår också att andra yrkesgrupper ska anställas för att ta över en bit av administrationen. Eftersom kärnan i deras yrke inte minskat i takt med att administrationen ökat blir arbetsbelastningen allt högre. Rolf, som själv har arbetat länge, ser hur hans yngre kollegor går in i väggen eftersom de vill göra sitt jobb så bra som möjligt, vilket enligt honom innebär ständigt övertidsarbete på grund av all administration. Han menar att det istället borde anställas sekreterare som tog hand om en stor del av den administration som idag ligger på lärarna. På samma skola säger Pia så här:

Man pratar ju alltid om läraryrket som kall och så vidare och hur mycket man jobbar. I och med att man jobbar med människor, och så vill man ju väldigt gärna att alla skall lyckas och jag tror att alla lärare jobbar väldigt, väldigt mycket. Men sedan så tror jag att man skall vara lite rädd om Sveriges lärarkår också. För jag tror att det är många... som jobbar lite för mycket för att man vill så gärna. Och sedan så ser vi, nej, men det finns ingen resurs. Nej, men då går jag in och tar en timme till. Risken finns.

Pia på Lundvikskolan

Något som ytterligare leder till tidsbrist är kravet på läraren att se till att alla elever når upp till E. Detta krav infördes i och med den förra läroplanen, Lpo 94, då den skarpa godkäntgränsen infördes. Detta upplever flera lärare som väldigt svårt eftersom de inte har tillräckliga

resurser, som nämnts i tidigare avsnitt. Många av lärarna menar att de extra resurser som finns för elever som har svårt att nå E under den ordinarie undervisningen, och med den hjälp de kan få inom den, framförallt finns för svenska och matematik. I övriga ämnen måste

ämnesläraren själv försöka ge det extra stöd som finns, och flera menar att de själva inte har de kunskaper som krävs för detta, samtidigt som speciallärarna inte har ämneskunskaperna.

Malin beskriver hur hon tampas med denna problematik:

40 Just för tillfället finns det ingen speciallärare för till exempel No. Utan de

är inriktade på svenska, engelska och matte. Och det kan jag känna att det blir tungt för mig, för jag måste ju ta… Jag måste ju ta hand om de eleverna som inte når de här kunskapskraven. Och när ska jag hinna med det när jag har så mycket annat på den en och en halv timmeslektionen jag har i veckan med varje klass. Hur ska jag hinna ta hand om de som inte når målen? Och de... Alltså de här speciallärarna som vi har nu de har sagt: ”Ja, men de får självklart komma in till oss och jobba med speciella uppgifter”. Men de kan ju inte hjälpa dem på samma sätt som jag eftersom de har… De är

svensklärare, de är engelsklärare.

Malin på Lundvikskolan

Tidsbrist pratar alla de intervjuade lärarna om. Tid de vill ägna åt vad de ser som sitt riktiga yrkesutövande måste läggas på annat. Detta är de intervjuade lärarna eniga om.

Att administrationen ökat under senare år, och att detta är en stor anledning till tidsbristen menar de också allihop. Kanske är det framförallt tvånget om dokumentation som de upplever som de värjer sig mest emot. Att de måste dokumentera vissa saker på ett visst sätt upplevs som bevis på att de inte är betrodda och det är framförallt detta som blir det som lärarna ser som avprofessionaliserande för läraryrket.