Att tolka läroplanen och upprätthålla likvärdighet

När intervjuerna genomfördes hade den nya läroplanen, Lgr 11, bara några månader tidigare ersatt den tidigare läroplanen, Lpo 94. De flesta lärare hade på ett eller annat sätt deltagit i någon typ av implementeringsverksamhet för att sätta sig in i det nya tillsammans med kollegor. Vissa hade varit och lyssnat på Skolverkets föreläsningar om det nya och de flesta hade diskuterat de nya kursplanerna tillsammans med ämneskollegor. De allra flesta av de intervjuade lärarna verkade positivt inställda till de nya kursplanerna i stort. Många såg dem som tydligare än de förra, ofta för att de nu har ett centralt innehåll, i form av en punktlista med ämnesinnehåll som eleverna ska få undervisning om. Beslutet om vad undervisningen ska ta upp, som var upp till professionen att bestämma under Lpo 94, har alltså nu tagits på statlig nivå. Det skulle kunna ses som en inskränkning av den professionella friheten.

Läroplanen och kursplanen är visserligen till stor del utarbetade av lärare. De som arbetat fram den, anställda på Skolverket och ämnesdidaktiker från lärarutbildningar är lärare i botten. Under arbetets gång kunde lärare tycka till om utkast och många skolor och lärare fungerade som referenser i processen. Läroplanen och kursplanerna är dock beslutade av regeringen, vilket innebär att det är staten som har sista ordet. Nytt i Lgr 11, jämfört med Lpo 94, var därmed att det fanns ett centralt innehåll, som lärarna måste ta upp i sin undervisning.

Kunskapskraven såg också annorlunda ut jämfört med de tidigare betygskriterierna, och meningen var att de skulle vara tydligare. De lärare som intervjuas verkar dock inte se den mer detaljerade läroplanen som en inskränkning av deras professionalitet. Frida som är samhällskunskapslärare sen några år tillbaka ser det snarare tvärtom:

Och för att det känns också som i min värld blir det att lärarrollen är mer en profession helt plötsligt, för att nu kan man börja ställa krav på hur vi

25 gör vårt yrke. Och för mig… Jag tycker om det för att jag har valt yrket för

att jag vill vara professionell. Alltså jag ser det som en profession, inte som nåt livskall. Och där... och för mig är det oavsett yrke så måste man utvecklas om man ska upprätthålla en profession. Och det tycker jag är lättare med den här för att den förra var väldigt luddig då som sagt. Man kunde ju tolka allting hur som helst, och nu kan man inte det. Och man har också möjlighet att se hur folk jobbar på ett annat sätt.

Frida på Tallviksskolan

Hon ser det som att professionen stärks av tydligheten i styrdokumenten. Läroplanen och kursplanerna blir ett bevis på att lärare är professionella, enligt logiken att då det finns uttryckt vad det är de ska göra (undervisa eleverna om det centrala innehållet så att de har möjlighet att utveckla de förmågor som beskrivs i kunskapskraven) så går det också att ställa krav på dem att verkligen utföra detta på bästa sätt. Underförstått gick inte detta tidigare, med en mer otydlig, eller luddig, läroplan, menar hon. Denna unga lärare ser inte professionalism på det traditionella sättet, utan mer som den uppifrån kommande professionalisering som Evetts (2006) beskriver, där mer byråkrati, hierarki, kontroller, mål att uppnå,

ansvarsutkrävande och standardisering av arbetet följer av professionaliseringen.

En annan lärare, som säger att hon känner sig mer styrd av den nya läroplanen än den förra, ger även hon uttryck för tanken att professionaliteten stärks av tydligheten och det styrande i läroplanen:

Intervjuare: Men inkräktar den på professionaliteten tycker du?

Lotta: Nej, absolut inte. Absolut inte. Utan snarare tvärtom att, att man vet vad man skall göra och sedan så förhåller man sig till det och så får man göra det till sitt eget. För det är ju... det är ändå ett eget hantverk. Som man gör och varje skola skall väl ha sin prägel också?

Lotta på Lundvikskolan

26 För henne innebär styrningen att hon måste vara tydligare med varför hon gör det hon gör i sin undervisning. Men trots att hon känner sig mer styrd tror hon att hon kommer att se att det hon gör i sin undervisning kommer att finnas i läroplanen:

Men jag får ju nog vara tydligare både inför mig själv och för föräldrar och för elever. Plocka ned, varför gör vi det här? Jo, titta det står faktiskt här till och med. […] Eller jag vet att man hittar belägg för det som man gör. Vilket känns jättebra. Att ja, jag visste att det var så här, men det stod ju inte riktigt uttryckt, men nu ser jag ju att... Ja, det är det här som vi skall göra, ja, jag har tänkt rätt.

Lotta på Lundvikskolan

Det Lotta ger uttryck för, att hon snarare än att utgå från läroplanen när hon planerar sin undervisning, i efterhand letar upp och tolkar in det hon undervisat om i läroplanen, finns det fler exempel på bland lärarna. Hans resonerar så här:

…om jag utgår från kunskapskraven lite, resonera enkelt om en aktuell händelse till exempel, kopplat med etik och moral i religion eller nåt sånt där, så kan man ju titta på nåt som har hänt. Är det ok att göra det här som hände nu då, hur tänker man då? Då tror jag att... Och då kan jag ju se vilka förmågor är det då jag faktiskt jobbar med när jag gör det här? Då kan jag hitta dem.

Hans på Talldalsskolan

På Österskogsskolan hittar Louise bekräftelse på att hon arbetat rätt tidigare när hon läser i läroplanen:

Jag kan se en bekräftelse på att jag har arbetat rätt tidigare kanske jag kan tycka, om man skall titta. För det kan jag tycka, att det är mer tydligt och så.

Ja, men det är nog så som vi skall jobba.

Louise på Österskogsskolan

27 När dessa lärare läser läroplanen hittar de skrivningar som de tolkar som att det de gör i sin undervisning går i linje med läroplanen. Detta kan liknas vid det som Müller et. al. och Falkner (2010;1997) beskriver där den autonomi som ska ge utrymme för professionalitet istället av lärarna kan användas till att vara passiva och hålla fast vid tidigare arbetssätt. De lärare som uttalar sig ovan behöver inte förändra sin undervisning speciellt mycket på grund av den nya läroplanen, eftersom de hittar ”bevis” på att det de redan gör är det som beskrivs i läroplanen. Detta behöver inte i sig betyda att dessa lärare är passiva och oprofessionella, men det visar på möjligheten att använda autonomin på det sättet. Müller et. al. (2010) menar också att strikta regler, som skulle kunna inskränka professionaliteten också kan medverka till att stärka den. Detta kan vi också se exempel på i intervjuerna där det centrala innehållet och de nya kunskapskraven på många ställen fått igång diskussioner mellan lärare om bedömning och om hur man bör lägga upp undervisningen för att täcka det centrala innehållet över årskurserna. På Lundvikskolan till exempel har man börjat samarbeta mer över

ämnesgränserna på grund av det centrala innehållet.

Lärare har börjat prata, man måste integrera olika ämnen och samarbeta och att vi har börjat titta mycket, mycket mer på vad gör du i ditt ämne och hur kan jag få in nån bedömning och hur kan vi samarbeta i svenska och So och No och det här kan vi göra tillsammans.

Karin på Lundvikskolan

Trots att läroplanen nu är mer styrande än tidigare i och med det centrala innehållet ser alltså många av de intervjuade lärarna läroplanen som ett stöd snarare än en styrning av deras arbete. Som beskrivits ovan känner de att de kan undervisa som vanligt, och tittar de i läroplanen så stämmer deras undervisning in på det som står där. Den styr dem alltså inte.

Nedan pratar Sara om detta:

Intervjuare: Så du tycker inte att det är en detaljstyrning som är för styrande?

Sara: Nä, alltså jag anser…

Intervjuare: Alltså det kan ju finnas en baksida…

Sara: Nä, det lämnar ganska mycket utrymme för lärarna att lägga upp undervisningen. Så det kan jag inte säga någonting om. Utan det tycker jag snarare är en fördel att det här ska man gå igenom.

28 Sara på Rosbergsskolan

De flesta lärare ser visserligen det centrala innehållet och tydligheten som en styrning, men då det som står i läro- och kursplanen oftast inte strider mot det de själva anser att de ska undervisa om ser de inte denna styrning som någon inskränkning av deras friutrymme. De får fortfarande själva lägga upp undervisningen och välja metoder.

Rolf, med lång erfarenhet, reagerar dock mer negativt än många av lärarna på den tydligare styrningen. Liksom Greiff (2004) tar han även upp läroboksförlagens inflytande och därmed styrning i skolan:

Den här kursplanen uppfattar jag som mycket mera styrande. Lägger betydligt mera… Bakbinder oss lärare, tycker jag, i utformningen av de kursplanerna egentligen. Som vi hade då tidigare. Visserligen kan man väl säga att delvis så bakbinder ju läroboksförfattare oss, delvis, kan jag säga med den

uppläggningen som de har i sina läroböcker. Men jag tycker ändå att det fanns ett större spelrum. Med tanke på att man absolut inte behövde köra vissa saker.

Rolf på Lundvikskolan

Även Gunnar, som också han har arbetat länge som lärare, känner sig styrd av den nya läroplanen och dess centrala innehåll. Han saknar synen på So-ämnena som

orienteringsämnen, där det viktiga inte är att man går igenom ett visst innehåll, utan snarare där man lära sig att tänka och resonera på olika sätt:

Gunnar: Men du förstår alltså det som jag känner mig på ett annat sätt låst, än jag gjorde tidigare. Då var det orienteringen, jag behövde inte ha dåligt samvete om jag inte var så himla noga med vissa saker. Det är för att jag har orienterat av en massa andra saker. Det har alltid passat mig mycket bättre, den typen av det hela. Men man får rätta in sig i ledet. Det är inte mer med det.

Göra något mellanting. Det är bara så.

Intervjuare: Men du känner dig lite begränsad av...?

Gunnar: Ja, jag känner mig lite begränsad.

29 Gunnar på Österskogsskolan

På Talldalsskolan jobbar Hans som svensklärare och So-lärare. Han har arbetat läge som lärare, i över 30 år, och även han är kritisk till utformningen av den nya läroplanen med det centrala innehållet och kunskapskraven eftersom han är rädd att det ska leda till en

kvantifiering av undervisningen. Flera av de äldre lärarna som intervjuats känner sig alltså begränsade av styrningen. Trots att han är kritisk till detta, efterfrågar han, liksom många av de andra, exempel på vad som menas med de olika betygsnivåerna. Carlgren och Klette (2008) beskriver hur lärarna reagerade på 90-talsreformerna, som lutade sig mot lärarnas profession, med att efterfråga mer utbildning. Samma sak kan vi se här, där många av lärarna efterfrågar exempel på elevsvar som ska förtydliga kunskapskraven.

De intervjuade lärarna håller likvärdigheten väldigt högt vilket också blir en anledning till att inte opponera sig mot att det nu finns fastslaget vad deras undervisning ska behandla. Louise beskriver det på följande sätt:

Jag är för det här att det skall vara en likvärdig skola och det skall vara likvärdigt vart du än är. Det har man ju sett nu att mycket kan tolkas väldigt olika av lärare. Och för man då inte en diskussion inom arbetslag eller på skolor eller tillsammans med andra skolor så kanske man hamnar fel. Om det inte är styrt.

Louise på Österskoggskolan

Det ska inte spela någon roll vilken skola en elev går i, de ska få samma kunskaper och bedömas likvärdigt, menar flera av de intervjuade lärarna. Det är också något som slås fast i skollagen (Skollag 2010:108, § 9) och i en av gruppintervjuerna pratar Maria och Bengt om den upplevda trygghet som kommer med de nya nationella proven:

Bengt: De där nya nationella proven... Att vi har fått nationella prov i NO:n.

Det känner jag personligen, det tycker jag har varit ett lyft.

30 Emma: Ja, jag tycker också det. Jag var orolig innan de kom. Tänkte "Oj, nu

får vi koll här på vad vi gör" Och det var så skönt. För då vet man sen vad man gör. "Ja, men det här kanske jag ska ta lite mer på".

Maria och Bengt på Rosbergsskolan

De nationella proven verkar därmed fungera som ett sätt för lärarna att verifiera sin tolkning av läroplanen, vilket också kan ses som en verifikation på deras professionalitet. Där får de exempel på vilken typ av frågor som staten vill att eleverna ska svara på och i

bedömningsanvisningarna får de också exempel på hur de ska bedömas, vilken typ av svar som ska få vilket betyg. Detta verkar lärarna se som någonting positivt snarare än som en inskränkning i deras professionalitet.

Medan de flesta tycker att läroplanen är tydligare nu, i och med att det står vad de ska behandla i sin undervisning, tycker många samtidigt att det fortfarande finns mycket tolkningsutrymme i kunskapskraven. Flera av dem efterfrågar exempel på elevarbeten eller elevsvar som skulle tydliggöra de olika betygsnivåerna. Marie säger:

Men just de där orden gör ju att man hänger upp sig lite grann på, ja, men vad är det egentligen? Man skulle gärna vilja ha något som exempel just från Skolverket att det här bör man kunna för ett A. Ett exempel så att man vet ungefär vilken nivå är det. Om man tänker som med nationella provet i svenska tänker jag.

Marie på Rosbergsskolan

Tanken med de nya kunskapskraven var att de skulle vara tydligare än de tidigare

betygskriterierna, just för att stärka likvärdigheten, men lärarna anser att det behövs riktlinjer om nivåerna för att det ska bli likvärdigt. De nuvarande formuleringarna ger inte tillräcklig information om vad eleven ska kunna för ett visst betyg enligt dem. Anna på Talldalsskolan menar att det går att tolka dem på olika sätt utan exempel:

Intervjuare: Kunskapskraven då, hur... vad tycker du om dem?

31 Anna: Jag tycker att de är bra men de behöver följas åt utav elevexempel

därför att de är så luddigt formulerade, fortfarande. För det är väldigt stort utrymme för tolkning. Vad betyder "till viss del för diskussionen framåt"? Vad betyder det liksom? "I huvudsak fungerande", vad menas med det?

Anna på Tallbergsskolan

Emma på Rosbergsskolan menar också att det skulle behövas exempel för de olika nivåerna för att göra det möjligt att förstå vad som menas med de begrepp i kunskapskraven som beskriver vad eleven ska kunna.

Ja, sen det som är skönt är att när man får rätta de här nationella proven så är det ju alltid att de har med exempel. Elevexempel. Kanske två stycken. […]

Och det har varit så skönt att se. Inte bara en text, men att se, så här kan det vara. Likaså på matten. Det tycker jag har hjälpt. Det saknar man i det här lite när man ska rätta. Just elevexempel så man vet vad som menas med

välutvecklade eller utvecklade.

Emma på Rosbergsskolan

Rolf är upprörd över att det inte finns mer riktlinjer om hur kunskapskraven ska tolkas. Han menar att han inte kan veta om han är rätt ute i sina tolkningar och tycker att det är oförskämt att sätta betyg på åttorna efter de nya kunskapskraven: ”Man känner som att man sitter här inne och ska uppfinna något hjul här och sen vet man inte om man har uppfunnit hjulet på rätt sätt så att säga”. Rolf verkar inte se det som självklart att han som lärare har rätt att tolka detta utifrån sin kunskap. Han ser det som om det finns en riktig tolkning och att det därför finns en risk att han gör fel tolkning. Lärarna frågar sig hur de ska kunna garantera en likvärdig

betygssättning när det finns så mycket tolkningsutrymme och då de har så pass lite tid för diskussioner sinsemellan, och ännu mindre möjlighet att kontrollera sin betygssättning mot lärare från andra skolor, i andra kommuner.

Många av lärarna känner sig inte alls styrda av den nya läroplanen. De tycker att den ger tillräckligt med friutrymme för att de själva ska kunna lägga upp sin undervisning som de vill och i och med att de ser likvärdigheten som en viktig del av sitt yrke är en

32 viss styrning nödvändig för att de ska kunna genomföra denna del av sitt yrke.

Samtidigt finns exempel på äldre lärare som är missnöjda med den ökade styrningen som det centrala innehållet innebär. Alla är dock eniga om att det krävs en tydlig styrning genom tydliga kunskapskrav för att betygssättningen ska bli likvärdig.