14
intyg efter avslutad kurs. Antalet intyg beror på hur många elever som deltar i undervisningen och vilken progression eleverna har i sitt lärande. Detta kan variera över tid.
Uppföljning av avbrott från kurser sker var femte vecka som en del i planering och dimensionering av utbildningen. Den främsta anledningen till avbrott är att eleven fått ett arbete eller har annan sysselsättning. Vid uppföljningen efter sommaren noterades en ökning av avbrott från vuxenutbildningens olika kurser.
Detta ser vid uppföljningen i början av november ut att ha stabiliserat sig och att det utslaget över året kommer att vara färre avhopp än tidigare, både för de utbildningar som bedrivs på vuxenutbildningen i Strängnäs och de utbildningar som bedrivs av externa aktörer.
Under vårterminen tvingades vuxenutbildningen övergå till distansundervisning på grund av corona-pandemin. Det försvårade för elever som har en svag
studietradition och därmed behöver ett nära lärarstöd. Denna utmaning har dock inneburit att lärarna tvingats anamma nya arbetssätt, och förmågan att hitta fler sätt att stötta eleverna har utvecklats. Den digitala kompetensen hos både lärare och elever har förbättrats, och fler elever efterfrågar distansundervisning även när undervisningen återgått till studier på plats.
”Förmågan att anpassa undervisningen har ökat under tiden vi tvingades till distansundervisning, men det har också
tydliggjort behovet av att varje lärare har en större verktygslåda för att möta elevernas olika behov.”
Rektor vuxenutbildningen
En del av de elever som läser kurser på gymnasial nivå har en historia med trasslig skolgång bakom sig och behöver ett mer anpassat stöd för att klara av sina kurser. Ibland räcker det med att kursen förlängs så att eleven får längre tid på sig, men ofta handlar det om mer stöd. Vuxenutbildningens resultatanalys visar att elevernas behov av stöd har ökat över tid och att varje lärare därför behöver ha mer omfattande kompetens för att möta elevers olika behov och förutsättningar. Som stöd för undervisningsutveckling och ökad kompetens gällande metoder och olika vägar till lärande finns därför både speciallärare och förstelärare.
I analysen lyfts brister i språket som ett hinder för att klara kursen med ett godkänt resultat i tid. Problemet är genomgående i samtliga kurser och är därför ett av vuxenutbildningens gemensamma utvecklingsområden.
Kompetensutveckling kring exempelvis språkutvecklande arbetssätt pågår sen något år tillbaka, bland annat med stöd av specialpedagogiska skolmyndigheten
avbrott från kursen med avbrottsorsaken att de inte gör framsteg i studierna.
DISKUSSION OCH ANALYS
Uppföljningen har tagit sikte på läroplansmålen om att barn och elever ska
inhämta och utveckla kunskaper som grund för livslångt lärande. Resultaten visar på viss förbättring, framför allt gällande förskolans måluppfyllelse, grundskolans slutbetyg och några gymnasieprogram. Likvärdigheten mellan pojkar och flickor har också ökat i grundskolan, främst eftersom pojkars resultat har förbättrats.
Men alla barn och elever når inte målen för utbildningen och det råder
fortfarande varians mellan exempelvis enheter och årskullar. Det är därför viktigt att lyfta fram de erfarenheter som görs i verksamheterna som stöd för det
fortsatta förbättringsarbetet.
I föregående läroplansuppföljning konstaterades att undervisningens kvalitet påverkar studieron och därmed lärandet. I denna uppföljning återfinns få
resonemang om hur undervisningskvalitén påverkat barns och elevers kunnande och kunskapsresultat. Svag språkutveckling och bristande läsförståelse
återkommer som ett bekymmer i samtliga skolformer, något som i sin tur påverkar lärandet i många ämnen. En plan för ökad läsförståelse är framtagen.
Skolverkets bedömningsstöd, kartläggningar och screening är till hjälp i uppföljningen och vid val av stödinsatser, men det skulle också behöva
tydliggöras hur undervisningen ska förbättras så att ökad läsförståelse uppstår.
Frånvaro från undervisningen påverkar kontinuiteten i lärandet och därmed ofta resultaten för individen. Motivationen till att vara i skolan lyfts fram som en orsak till frånvaro, men i analyserna framgår inte helt tydligt varför motivationen brister hos en del elever. Analysarbetet runt frånvaro och vilka faktiska insatser som ska göras för att öka motivation och närvaro behöver därför fortsätta och fördjupas.
Motivationen att ta emot det stöd som erbjuds finns inte heller hos alla elever.
Både grundskolan, gymnasiet och vuxenutbildningen märker att det blir fler och fler elever som är i behov av anpassningar och särskilt stöd. Skolorna ser att ett försämrat mående påverkar lärandet och möjligheten att ta emot det stöd som erbjuds. En självkritisk analys skulle också kunna vara att vi brister i förmågan att undervisa de barn och elever vi har, eller i att ge dem rätt stöd.
16
exempel på hur samarbete mellan olika professioner, ett systematiskt
kvalitetsarbete med uppföljningar på individnivå, men framför allt stöd i ett tidigt skede ger resultat. Precis som för frånvaron skulle analysen runt barn- och
elevhälsoarbetet och arbetet med anpassningar och särskilt stöd behöva fördjupas för att ge mer underlag för fortsatt resultatförbättring.
Samarbete och kollegialt lärande är återkommande i uppföljningarna som en framgångsfaktor för förbättringsarbete och en grund för likvärdig utbildning. Att samlas kring något gemensamt, så som skett i exempelvis Läslyftet och
Samverkan för bästa skola, ger också en viktig riktning åt arbetet.
Verksamheterna lyfter fram några förutsättningar för att kollegialt lärande ska ske. Några av dem är att man förstår sitt uppdrag, att man vill utveckla sin kompetens och att det finns en gemensam vilja till lärande och utveckling.
Uppföljningen visar att för att ett systematiskt samarbete och kollegialt lärande ska komma till stånd krävs stabilitet, kompetens och kontinuitet i
personalgruppen men också ett ledningsteam som driver ett fokuserat arbete mot ett fåtal prioriterade mål och insatser, arbetar med att tydliggöra roller och ansvar, och organiserar för samarbete. Ett fortsatt arbete med att skapa förutsättningar för det pedagogiska ledarskapet behövs därför.
I några av de dialoger som genomförts under uppföljningen har övergångar mellan olika skolformer lyfts som försvårande för barn och elever, vilket kan ge dem onödig avbräck i sitt lärande och sin utveckling. För att övergångar ska ske sömlöst behöver barn och elever känna sig bekväma med den lärmiljö de möter.
Samsynen mellan olika skolformer kring lärande, undervisning, bedömning, anpassningar och särskilt stöd skulle därför behöva öka. En del i det arbetet är att överlämnande skolform efterfråga hur det går för deras barn eller elever i
mottagande skolform, och att den återkoppling som ges används i ett fortsatt förbättringsarbete. På så sätt kan lärandet underlättas för barn och elever genom hela utbildningskedjan.
Jämfört med tidigare läroplansuppföljningar har resultatuppföljningen i denna uppföljning förbättrats. Verksamheterna kan tydligare redogöra för sina resultat och oftast vilka förbättringsinsatser man har påbörjat eller tänker göra. I
verksamheter där måluppfyllelse och resultat förbättrats anges ofta ett förbättrat systematiskt kvalitetsarbete som en delförklaring. Flera verksamheter uttrycker dock att det finns utmaningen i att synliggöra effekten av undervisningen, alltså hur vi vet att lärande skett, och anger det som ett utvecklingsområde. Många har också fått syn på att analysarbetet behöver förbättras. Ett fortsatt arbete med att förbättra det systematiska kvalitetsarbetet är därför nödvändigt.
www.strangnas.se