Anthony D. Smith menar att staten är de institutioner som har monopol på rätten att utdriva människor från ett territorium till skydd för den egna etniciteten. Lördagen den 10 april år 2010, var den framstående politikern och presidenten Lech Kaczyński på väg till Ryssland för att hedra de polska officerare som hade avrättats i skogarna utanför Katyń och för att göra en markering mot Ryssland: Polen glömmer inte historien. Eftersom presidenten har ansvaret för att försvara polackerna utåt, och skydda den egna etniciteten, ansågs det naturligt att Kaczyński skulle åka och hedra de omkomna. Nu när det polska presidentplanet hade kraschat och presidenten hade dött hade även ledaren som försvarade staten dött.
42 Människor vallfärdade ut på gatorna runt om i hela Polen för att demonstrera och visa sin sympati med den döde presidenten. I Warszawa placerades ett tre meter högt träkors; symbolen var för den döde presidenten då han förespråkade en stark stat och nation baserad på katolska värden. Lech Kaczyńskis tvillingbror, Jarosław Kaczyński som företrädde partiet PiS, kommenterade att om den tillförordnade presidenten Bronisław Komorowski avlägsnade korset, stod Komorowski på den andra sidan som inte stod upp för den polska historien och det polska nationsbyggandet. Även Radio Maryja, som starkt var förknippat med bröderna Kaczyńskis parti PiS, stod upp och manade till försvar av korset. När korset hade förflyttats av den nya presidentens tjänstemän, in i ett litet kapell inne i presidentpalatset, fortsatte försvararna av korset att demonstrera. Den nya staten hade ”stulit” korset och stod inte upp för den egna befolkningen och den egna etniciteten. Korset, som var symbolen för den döde presidenten och den vision han hade för staten och nationen, skulle vara tillgängligt för allmän beskådan så att människor kunde sörja när de ville. Slutligen, efter ett halvt års tid, placerades korset i en kyrka i Warszawa och demonstrationerna upphörde. Hur kan då Jarosław Kaczyńskis, PiS:s och försvararna av korset ageranden förstås och förklaras?
Svaret på denna fråga tordes sökas i hur Kaczyński, hans parti och försvararna av korset såg på sig själva som polacker och hur de uppfattade att nationen såg ut och skulle se ut. Under hela tiden då ”korsincidenten” varade, verkar det som att de ovanstående nämnda parterna hade en annan vision om vad nationen var för något och hur nationen skulle se ut, än de som var emot symbolen (läs: korset). Försvararna av korset uttryckte en form av etnonationalism där den egna etniciteten skulle skyddas, värnas om och där historien inte skulle glömmas bort. Den här reaktionen stämmer väl överens med Smiths definition av vad nationalism är för något, nämligen en etnisk, ideologisk rörelse som upprätthåller en autonom nation på uppdrag av sin etniska ödegemenskap, ethnie. Den kyrkliga associationen, i form av korset, var ett tecken på att visa vad nationen stod för och även vad nationen i framtiden skulle stå för. Nationen som består av katolska polacker skulle även i framtiden prioriteras och skyddas, eftersom den genom historien alltid hade gjort det. Smith menar att nationen likaså består av ett ethnie (en etnisk ödegemenskap), där gemenskapen delar ett historiskt territorium, har gemensam kultur, ekonomi och har gemensamma myter, rättigheter och skyldigheter för alla. Är då reaktionen från försvararna av korset (Kaczyński, PiS, Radio Maryja, demonstranterna framför presidentpalatset), ett arv från den nationalism som Smith menar nationaliserades under 1800-talet?
43 Under uppdelningstiden när den polska staten inte existerade, försökte polackerna genom olika typer av symboler (både religiösa och icke religiösa) mystifiera och hålla fast vid minnet av nationen. De tre upproren som misslyckades levde kvar och minnet av dem försvann aldrig. Generalen Kościuszko, som hade kämpat för en självständig nation, och generalen Dąbrowski som hade stridit för Napoleon i hopp om en polsk nation, blev två symboler som det mystifierades om och som befolkningen attraherades av. Dessa två betydelsefulla personer hade visat att det gick att göra motstånd och att de båda hade kämpat för att nationen skulle återuppstå. Till sin hjälp hade befolkningen minnet av den Svarta Madonnan som hade skyddat polackerna mot svenskarna på 1600-talet och hon skulle även i framtiden vaka över nationen. Minnet av Jungfru Maria, som ett patriotiskt skyddshelgon – Matka-Polka, symboliserade den befolkning som aldrig upphörde att tro på det förgångna. Den polska katolicismen växte sig starkare och starkare och kyrkan började föra över symboliken av Jungfru Maria på andra betydande aspekter. Hymner skrevs till hennes ära (Boże coś Polskę), Mickiewicz noveller och böcker användes för att visa befolkningen att Jungfru Maria och Gud vakade över nationen och tidningen Polak-katolik gavs ut till människor, framförallt i östra Polen, för att visa på ett avhängigt samband mellan nationen Polen och religionen (läs: Katolska kyrkan). Den här mystifieringen var som starkast i de södra och östra delarna (Galicien och den rysskontrollerade delen) och det var även här som samhället var mest ruralt och fattigt.
Under mellankrigstiden, när Polen blev en stat, förde partiet Nationella Demokraterna (Endecja) under ledning av Roman Dmowski, en aggressiv kampanj mot minoriteter som inte levde upp normen Polak-katolik. Den tyska och judiska delen av befolkningen blev förföljda och fördrevs i stor skala av de polska katoliker som ville att nationen enbart skulle bestå av katolska polacker. De hävdade att det polska territoriet skulle bestå av katolska polacker eftersom de talade samma språk, hade samma kultur och framförallt hade samma religion. Prästerna i byarna och städerna pläderade om religionen och det nära sambandet med nationen samtidigt som Endecja (nära förknippat med Katolska kyrkan) talade om en polsk-katolsk stat. Tanken om den etniska ödesgemenskapen – ethnie, som Smith beskriver, kunde således bli verklighet under slutet av 1800-talet början av 1900-talet. Detta tack vare att staten hade uppstått på nytt, politiseringen av ethnie genom Endecja, militärmaktens ökade omfattning (som skulle skydda nationen mot utländska invasioner) samtidigt som mystifieringen av Polen som en katolsk nation, genomfördes via en nationalisering av olika symboler. Den kulturella och utbildningsbaserade homogeniseringen, som Smith påpekar, kunde inträffa tack vare att
44 prästerna i samhället, och då främst i de södra och östra delarna uppfattades som de som vakade över nationen och stod upp för nationen. Det här sammanföll även med att utbildningen gjordes allmän i Polen och därav kunde människor på helt annat sätt ta åt sig av vad som skrevs.
Andra världskriget skördade sex miljoner polackers liv varav många av intelligentsian. Detta hade resulterat i den vision av Polak-katolik som Endecja hade haft under mellankrigstiden. 95 % var nu etniskt sätt polacker och närmare 97 % var katoliker. Kommunisterna insåg att för att kunna bryta ner den etnonationalistiska synen på nationen var hårda tag mot Katolska kyrkan tvungna att tas i bruk. Under staliniseringen konfiskerades kyrkor, katolska publikationer förbjöds och präster arresterades. Dock fortsatte människor att tro på de värden som kyrkan stod för och Władysław Gomułka tvingades till att lätta på repressionen mot kyrkan. Även fortsättningsvis under 1970-talet och Edward Giereks tid vid makten, lyckades inte kommunisterna att kväsa kyrkans påverkan på befolkningen och befolkningens tro om den etnonationalistiska nationen Polen. Myten om det katolska Polen blev än mer tydlig när den polske påven, Johannes Paulus II, besökte Polen 1979 och miljontals människor var närvarande under påvens mässa. Människor började organisera sig genom kyrkan, kyrkan började finansiera kulturella evenemang och Solidaritets ledare Lech Wałęsa deklarerade sig som troende katolik som skulle kämpa för en fri stat och för en fri nation, baserad på katolska värden. Den etnonationalistiska homogeniseringen av nationen började på nytt att framträda allt tydligare och när Wojciech Jaruzelski inte lyckades stoppa det här skeendet (med undantagstillståndet), var en demokratisering av staten nu tvungen att påbörjas.
När kommunismen föll var Katolska kyrkan den institution som var starkast. Dess intima samband med Solidaritet var tydligt, och den stat som utvecklades under Wałęsas tid som president, stämmer väl överens med Smiths definition av stat: Institutioner som har monopol på rätten att utdriva människor från ett territorium till skydd för den egna etniciteten. Genom konkordatet, de hårda abortlagarna och religionsundervisningen i skolan ville Wałęsa och indirekt kyrkan skydda den egna etniciteten. De gjorde det genom att försöka spela på de nationella värden och det ethnie som skulle skydda nationen mot ”de andra” som ville skapa en civilnationalism. Den nya konstitutionen från 1997, skrevs under av Kwaśniewski, då även han inte ville komma i otal med kyrkan och dess nationella värnande av nationen.
45 Dock fick de etnonationalistiska känslorna svårigheter desto mer pluralistiskt samhället blev och desto mer västinfluerad befolkningen blev. Polen gick med i NATO 1999 och 1998 påbörjades förhandlingar om EU-medlemskap. Ungefär under samma tid i början av 2000-talet splittrades Solidaritets Valaktion, AWS. Ur AWS bildades det tre högerpartier, PiS, SPR och LPR. Dessa tre partier lyckades fånga tillbaka den etnonationalistiska vågen som var på väg att tyna bort några år tidigare. Mobiliseringen av partierna och att Radio Maryja hade lyckats attrahera väldigt många lyssnare med sitt konservativa budskap, ledde till att den politiska debatten år 2005 blev väldigt polariserad. PiS började tala om att återskapa Polen via en Fjärde Republik grundad på katolska värden och framställa PO som det parti som ville skapa ett ”liberalt Polen” (som inte inräknade alla i nationen och främst inte de fattiga på landsbygden). Därigenom lyckades PiS både vinna presidentmakten (Lech Kaczyński) och skapa majoritet i parlamentet och därigenom bilda regering med Jarosław Kaczyński som primärminister. Under de nästkommande fem åren polariserades debatten än mer och mystifieringen och historieberättelsen om Polen framfördes oftare. Genom att vara kritiskt mot EU, Tyskland och Ryssland och åberopa historien ville PiS avdistansera sig från PO:s västvänliga politik. Det polska folket skulle inte glömma hur historien har format nationen, vad nationen bestod av, att staten skyddade den egna etniciteten och att Tyskland och Ryssland inte gick att lita på.
Smiths primordialistiska perspektiv, som fokuserar på ett gemensamt ethnie som genom mytbildning lyckades förändras till en nationell mytbildning som uppstår under 1800-talet, kan få bäring under den historia som därefter följer. Det kyrkliga och den etnonationalistiska synen på nationen har sedan början av 1900-talet levt kvar i nationen genom att en stor del av befolkningen har fört vidare historieberättelsen, symbolerna och traditionerna som ständigt bibehölls av Katolska kyrkan. Reaktionen från försvararna av korset, under ”korsincidenten” 2010, kan således mycket väl vara ett arv av den nationalism som Smith perspektiv förespråkar. Det är heller inte märkligt att människor som var troende och som levde efter historieberättelsen (som ständigt hade förstärkts under de senaste 20 åren) reagerade mot det
46 Definitioner/
Förklaringar