Två sidor om korset En studie om olika nationalismer i Polen

Två sidor om korset

En studie om olika nationalismer i Polen

Kandidatuppsats i Statsvetenskap

Författare: David Szczygiel Handledare: Patric Lindgren Termin: VT11

Title: Two sides of the cross – A study about different nationalisms in Poland Author: David Szczygiel

Supervisor: Patric Lindgren Examinator: Gunnar Hansson

Educational program: International Politics Studies, Linnaeus University Last updated: 2011-05-25

Abstract

In the 10th of April 2010 the Polish Presidential plane crashed outside of Smolensk in today’s Russia. 88 passengers and 6 crewmen died a tragic death, among them the President of the Republic of Poland, Lech Kaczyński. A national week of sorrow was proclaimed and citizens all over Poland went out on streets and markets to honor the newly deceased President. A few days after the air disaster, different fractions of scout groups placed a three meters high wooden cross outside the Presidential Palace in Warsaw, to indicate a symbolism between the nation Poland and the Catholic Church. The wooden cross lead to a six months long conflict, also named as the “cross incident” between the defenders of the cross and the demonstrators against the cross, who did not wish that the state should be identified with the Catholic Church. This essay seeks in a qualitative and theoretical way, through a review of the historical, political, cultural and religious development from 1772 and forward with help of two theories of nationalism, to understand and explain why the “cross incident” occurred. The analysis shows that dependent on which theory of nationalism is used, there are different explanations to why the demonstrators acted in two different ways during the “cross incident”. Finally, the discussion concludes that deeper theoretical knowledge and explanation can be picked out and inasmuch the two theories differ so distinctly from each other one cannot get a higher value of explanation then the other.

Innehåll

1.5.1 Ernest Gellner – modernistiskt perspektiv ...5

1.5.2 Anthony D. Smith – primordialistiskt perspektiv ...8

1.5.3 Sammanfattning av de två teoretiska perspektiven ... 11

Kap. 2: Metod, material, tidigare forskning och avgränsningar ... 12

2.1 Metod ... 12

2.2 Material ... 14

2.3 Tidigare forskning ... 16

2.4 Avgränsningar ... 16

Kap. 3: Historisk och politisk utveckling ... 18

3.1 Det uppdelade Polen och de tre upproren – 1772-1918 ... 18

3.2 Den andra republiken, Mellankrigstiden – 1918-1939 ... 19

3.3 Den polska nationen under andra världskriget – 1939-1945 ... 21

3.4 Den kommunistiska staten Polen 1945-1989 ... 22

3.5 Den tredje republiken - Det fria Polen 1989-2010 ... 25

Kap. 4: Religiös och kulturell utveckling ... 32

4.1 Från 1795-1945 ... 32

4.2 Från 1945 och framåt... 34

Kap. 5: Analys ... 38

5.1 Ernest Gellners modernistiska perspektiv... 38

5.2 Anthony D. Smiths primordialistiska perspektiv ... 41

5.3 Sammanfattande analys ... 46

Kap. 6: Slutsatser och avslutande diskussion ... 47

6.1 Slutsatser... 47

6.2 Avslutande diskussion ... 48

Referenser ... 50

Figurer

Figur 2: Geopolitisk spridning av partisympatier i parlamentsvalen 2007 ... 30

1

Kap. 1: Inledning

I följande kapitel ges en tydlig bakgrundsbeskrivning av vad undersökningens innehåll grundar sig på och vidare presenteras problemformulering, syfte, frågeställningar, disposition samt teoretiskt valda perspektiv.

Lördagen den 10 april år 2010 kraschade det polska presidentplanet utanför Smolensk i dagens Ryssland. 88 passagerare och 6 besättningsmän dog en tragisk död, däribland den polske presidenten och partiets Lag och rättvisas (Prawo i Sprawiedliwość – PiS) främste företrädare Lech Kaczyński samt andra framstående politiker och forskare, när de var på väg till Ryssland för att medverka vid 70-årsminnet av Katyńmassakern. Tusentals människor, oberoende av partisympatier, vallfärdade till Warszawa och till torget utanför presidentpalatset för att sörja. På många platser i Polen; kyrkor, torg, statliga byggnader, framförde medborgarna sina kondoleanser i form av blommor, ljus, kors och den polska flaggan. En nationell sorgevecka utlystes kort efter av den polska regeringen; Polen var i chocktillstånd (guardian.co.uk, prezydent.pl a)).

Den 15:e april bestämde olika fraktioner av scoutrörelser i Polen att placera ett tre meter högt träkors på torget utanför presidentpalatset, för att hedra den omkomne presidenten. Hela torget var fyllt av blommor, ljus, röd-vita flaggor, små kors och nu även ett mycket stort träkors. Detta kors skapade generellt sett olika känsloyttringar i hela nationen, en tudelning av folket; de som ville att korset skulle vara kvar och de som ville att korset skulle avlägsnas från platsen. Den tillförordnade presidenten (och senare under hösten den valda presidenten) Bronisław Komorowski från partiet Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska – PO), meddelade under sommaren att korset skulle avlägsnas för att korset var en religiös symbol och inte en nationell sådan. Som svar på det här kommenterade tvillingbrodern till den avlidne presidenten Jarosław Kaczyński, också han från PiS och Polens förre primärminister, att om Komorowski avlägsnar korset så är det uppenbart på vilken sida han står gällande polsk historia och polskt nationsbyggande. Träkorset (läs: ”korsincidenten”) blev således en väldigt uppmärksammad händelse i Polen under de efterföljande sex månaderna (wyborcza.pl a)).

2 nationen. Å andra sidan skapade det här i sin tur motdemonstrationer av människor som ville att korset skulle förflyttas så att nationen kunde sluta sörja och se framåt. Motdemonstranterna hävdade att statsapparaten inte skulle identifieras med Katolska kyrkan, Polen skulle vara ett Polen för alla. Under den sex månader långa konflikten var polis utkommenderad på platsen för att kunna skilja demonstranterna åt och för att det inte skulle uppstå tumult. Den 16:e oktober 2010 fördes träkorset, av tjänstemän från den nya presidentens kansli, in i ett litet kapell inne i presidentpalatset. Tanken var att båda sidorna skulle få som de ville och att lugnet skulle återgå i Polen (svt.se, wyborcza.pl b)).

Dock, slutade inte korsincidenten här, utan i närmare tre veckor fortsatte människor (försvararna av korset) att protestera mot att den nye presidenten hade ”stulit” korset och tagit bort dem rätten att sörja. Den ultrakonservativa radiokanalen Radio Maryja manade människor till ytterligare protester så att korset kunde transporteras till ett lämpligare ställe. Försvararna av korset ansåg att korset skulle vara tillgänglig för allmän beskådan så att alla troende kunde få sörja när de ville. Slutligen, genom en kompromiss av presidentens kansli, Katolska kyrkan, Heliga Annas församling i Warszawa och de olika scoutfraktionerna, kom alla parter, den tionde november 2010, överens om att korset skulle förflyttas från presidentpalatset till Heliga Annas kyrka i Warszawa (prezydent.pl b), wyborcza.pl b)).

1.1 Problemformulering

Republiken Polen har under en relativt hastig period (1989-2010) genomgått en mycket dramatisk förändring. Förvandlingen från att vara en kommunistisk satellitstat till en fungerande demokrati innebar till en början medlemskap i NATO år 1999. Syftet med medlemskapet var att visa omvärlden att nationen hade övergivit den utrikespolitik som hade präglat Polen sedan slutet av andra världskriget och att nationen nu ville komma närmare Västeuropa. Några år senare kom ytterligare ett bevis från Polen att de ville integreras med Europa, då nationen år 2004 gick med i den Europeiska Unionen. Ett år tidigare hade det polska folket i en folkomröstning, röstat med en övertygande majoritet (77 %) för ett medlemskap i Europeiska Unionen (Markowski, Tucker 2010: 523; Wojna 2008: 536). Det gamla ”öststats-” Polen har således förbytts mot ett nytt och omorganiserat Polen; men hur ser den polska nationen ut idag med dess identitet och folk?

3 präglats av olika typer av händelser. Först att Polen har varit uppdelat (mellan Preussen, Österrike, Ryssland) och inte existerat (mellan 1795-1918) på den europeiska kartan och att Polen sedan ”återuppstod” efter första världskriget. Vidare att Polen har varit ockuperat av bland annat Tyskland och Sovjetunionen under andra världskriget och att Polen var en kommunistisk satellitstat i över fyrtio år. Slutligen för att tiden efter 1989 har inneburit nya utmaningar för Polen med dess olika politiska partier. Den sentida politiska utvecklingen efter år 2000 har främst dominerats av två rivaliserande partier: Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska – PO) och Lag och Rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość – PiS). Dessa partier är de två klart största i Polen, och det kan vara bra att känna till att det förstnämnda partiet PO kan beskrivas som ett liberalkonservativt parti medan det sistnämnda PiS kan beskrivas som ett högerkonservativt parti (Harper, 2010: 16-17).

Jämsides den historiska och politiska utvecklingen har kulturens och religionens (läs: Katolska kyrkans) roll i Polen spelat en mycket viktig roll för det civila samhället i Polen. Kulturen med dess symboler och traditioner blir viktiga att beakta. Musik som komponerades på 1800-talet, främst av Frédéric Chopin samt verk skrivna av Adam Mickiewicz och Henryk Sienkiewicz om Polens historia, blir väldigt viktiga att reflektera över. Därtill har kyrkan en mycket lång och viktigt historia för Polen och för det polska folket. På grund av o lika historiska omständigheter, så som Polens delningar och andra världskriget har Polen en av världens mest homogena befolkningar, sett till både etnicitet och till religion. Närmare 95 % av de polska medborgarna är katoliker och 97 % är etniskt sätt polacker. Den här homogeniteten uttrycker sig mycket tydligt i det polska samhället efter andra världskriget. Uttrycket ”Polak-katolik” (polack-katolik) är ett vanligt sätt att beskriva hur den polska identiteten har formats och hur den polska nationalismen ser ut. Den här nationaliseringen av folket uttrycker sig i att kyrkan är närvarande på många olika plan i samhället, vilket har lett till att befolkningen ofta går i kyrkan och när politik artikuleras så dras många gånger paralleller till kyrkan (Johnsson 2005: 118-119; 376-378: Zubrzycki 2006: 29, 55-56).

4 försöka relatera dem till varandra för kunna förstå och förklara hur den polska identiteten ser ut i nuläget.

1.2 Syfte

Medborgare i Polen identifierar sig följaktligen till hög grad som å ena sidan polacker, och å andra sidan i stor grad som katoliker. Men om det generellt är så i Polen att medborgare identifierar sig som ”Polak-katolik” och att nationen är så enad varför uttrycks det inte homogent när händelser som ”korsincidenten” 2010 inträffar? Har de nationalistiska yttringarna i Polen kanske olika nivåer i sitt uttryckssätt eller finns det rent av olika identifikationsgrunder vad gäller nationalismen i landet?

Mot de omständigheter som ovan getts blir syftet således att utifrån två teorier om nationalism, förstå och förklara för vad den polska nationalismen har sitt ursprung ifrån, vad den identifierar sig med och hur den politiskt artikuleras. Förhoppningsvis kan denna uppsats ge delförklaringar till om nationen har en fast grundval att stå på eller om den polska nationen är splittrad. Målet att förstå detta komplicerade skeende och förklara varför och hur det ser ut som det gör i det polska samhället, verkar otroligt inspirerande och ses som en stor utmaning av mig.

1.3 Frågeställning

Med bakgrund av tidigare utformad problemformulering och syfte blir därav uppsatsens frågeställningar:

 Hur kan man förstå och förklara ”korsincidenten” år 2010, med hjälp av två olika teorier om nationalism, där den ena har ett modernistiskt och den andra ett primordialistiskt perspektiv?

 Går det att identifiera ett analytiskt förklaringsvärde som högre en ett annat?

1.4 Disposition

5 empiriska underlaget med hjälp av de två presenterade teorierna. Avslutningsvis i kapitel sex ämnas de två frågeställningarna besvaras och medförande diskussion föras.

1.5 Teori

1.5.1 Ernest Gellner – modernistiskt perspektiv

För att ta till sig Gellners modernistiska perspektiv krävs det förståelse för två centrala begrepp. Det ena är ”stat” och det andra är ”nation”. Det förstnämnda liknar till stor del Max Webers beskrivning av begreppet, där staten är den institution som har monopol på användandet av våld. Gellner hävdar att staten är den institution som upprätthåller ordningen och att statens uppgift är att upprätthålla ordningen inom ett visst territorium men att staten bara existerar, när till exempel polis och domstolar har frigjort sig från det övriga samhället (Gellner 1997: 13-15).

1. ”Två människor tillhör samma nation om och endast om de delar samma kultur, där kultur i sin tur betyder ett system av idéer, tecken, associationer och sätt att uppträda och kommunicera.

2. Två människor tillhör samma nation om och endast om de kan känna igen varandra såsom tillhörande samma nation” (Gellner 1997: 18).

På det här ovan nämnda viset beskriver Gellner vad en nation är. Med hjälp av två definitioner utkristalliserar han begreppet som sammanfattat lyder att när människor delar en given kultur, kan känna igen varandra i den här kulturen, känner igen vissa grundläggande och gemensamma rättigheter och skyldigheter först då tillhör de en och samma nation. Gellner påpekar att det är igenkänningsfaktorn mellan människor som är det avgörande för bestämmande av en nation och att nationer inte är universella och existerar således inte under varje tid och under alla förhållanden (Gellner 1997: 18-19).

6 organisation. I olika grupperingar skiljer sig människor i fråga om ålder, kön och i dessa grupperingar/sammanslutningar har olika människor olika sociala ställningar, skyldigheter och rättigheter. Det är dessa två egenskaper; kultur och organisation, som är kärnan i en social tillvaro och dessa två är allmängiltiga, de existerar oberoende av tid och rum (Gellner 1999: 19-23). Utifrån de två grunddragen definierar Gellner nationalism som:

”Nationalismen är en politisk princip som hävdar att en kulturell likhet är det främsta bandet mellan människor i samhället. De olika auktoritetsprinciper som kan tänkas existera mellan människor är för sin legitimitet beroende av det faktum att medlemmarna i den aktuella gruppen hör till samma kultur… endast medlemmar av rätt kultur får ansluta sig till enheten i fråga, och alla dess medlemmar måste göra det”

(Gellner 1999: 21-22).

Efter att ha redogjort för vad nationalism är måste vi som läsare förstå hur, varför och när nationalismen och nationen uppträdde. Gellner redogör för att människan har genomgått tre stadier: jägar/samlarsamhället, jordbrukarsamhället och industrisamhället. I jägarsamhället levde människorna i små grupper där de fiskade, jagade och samlade mat. Här fanns varken stater eller utbildningssystem och i dessa små grupper kunde nationalismen inte uppstå. I jordbrukarsamhället däremot, uppstod statsbildningar där en liten minoritet (kungar, adelsmän, präster,) styrde över den stora majoriteten. Läs- och skrivkunnigheten utnyttjades av den lilla minoriteten som styrde staten och därmed uppstod det stora klyftor mellan de olika kulturerna. Befolkningsökningen var stor samtidigt som produktionsutvecklingen inte alls medförde en lika stor livsmedelsökning. Detta medförde svält, missväxt, fattigdom för majoriteten och en stor lyx för minoriteten. Denna hierarkiska situation resulterade i att produktionsutveckling och innovationer inte tilläts uppkomma och därför uppkom inte den homogenisering av kulturen som var nödvändig för att nationalismen skulle framkomma (Gellner 1997: 20-32; Gellner 1999: 32-42).

7 i sin tur, enligt Gellner, medfört att människorna, runt om i olika samhällen har blivit mer jämlika och mer sekulära. Inte nödvändigtvis att det fortfarande finns skillnader mellan rika och fattiga utan jämlika i meningen att alla människor har lika mycket rättigheter och skyldigheter (Gellner 1999: 44-47).

Till det här ska det tilläggas ett annat mycket viktigt kännetecken, nämligen de intellektuella och den allmänna utbildningen. Tack vare de intellektuella erhåller befolkningen samma slags fostran (utbildning) vilket innebär gemensamma färdigheter så som läs-, räkne- och skrivkunnighet och viss teknisk och social kompetens. Det här har medfört att för att kunna skaffa sig arbete krävs det att individerna går igenom denna utbildning. Arbetets karaktär har därav förändrats från att ha varit ”muskelarbeten” till att just kräva den kompetens såsom läs-, räkne- och skrivkunnighet. Detta har i sin tur krävt ett samhälle där kommunikationen (infrastrukturen och kommunikationsmedlen) hela tiden har byggts ut för att anonymiteten och kontakterna mellan människor hela tiden ökar (Gellner 1997: 42-50).

De viktigaste komponenterna för att industrisamhället ska fungera blir således; allmän läs-, räkne- och skrivkunnighet, tron på ekonomisk tillväxt, teknisk utveckling, befolkningen måste kunna kommunicera med andra människor (som de tidigare aldrig har träffat) och de måste kunna ta till sig information och tillgodogöra sig informationen med hjälp av ett skriftspråk. För att nu hela samhället ska hålla ihop krävs det att kulturen homogeniseras och att den görs tillgänglig för fler människor och inte som i de tidigare stadierna där en liten minoritet besatt en viss typ av hög-kultur. Hög-kulturen har nu istället gjorts allmän för alla; stat och kultur sitter nu ihop och det är härigenom som nationalismen har framkommit (Gellner 1997: 53-57). Nationalismen uppkommer således inte från någon gammal etnisk kraft utan:

”Den är i verkligheten konsekvensen av en ny form av samhällelig

organisation, byggd på djupt internaliserade och av utbildning beroende högkulturer, vilka var och en skyddas av sin egen stat.” (Gellner 1997:

69).

8 dessa villkor råder bara i den industriella moderna världen och inte i någon annan. Vidare menar Gellner att det i vissa fall kan vara svårt att skilja på nationalism och religion, vilket han anser är fallet med Polen. Men han förbehåller sig ändå rätten att säga att en människa som bor i Polen per definition kan vara katolik, men att det ändå finns människor utav andra religioner som även de är lika patriotiska som katoliker. Gellner menar även att den Katolska kyrkan i Polen utgjorde en stor samlingsplats för oppositionella mot kommunismen, men ifrågasätter om det handlade om en tro och inte om en identitetssymbol (Gellner 1997: 78, 177; Gellner 1999: 100).

1.5.2 Anthony D. Smith – primordialistiskt perspektiv

Även Smith använder sig av begreppen stat och nation för att redogöra för hur vägen fram till nationalism utvecklas. Begreppet stat relaterar Smith till institutionell aktivitet, i det närmaste som självstyrande institutioner som är åtskiljda från andra institutioner, har monopol på rätten att legitimt utöva utdrivning av människor från ett territorium samt har makten att tvinga dem att lämna ett givet territorium. Uppgiften för den institutionella staten är således att skydda och bevara den egna etniciteten inom ett givet territorium. Smith skiljer statsbegreppet från definitionen av nation då det syftar till gemenskaper som har väldigt mycket gemensamt med varandra och inte till institutioner (Smith 2001: 12-15). Nationsdefinitionen lyder således:

”… a named human population sharing an historic territory, common myths and historical memories, a mass, public culture, a common economy and common legal rights and duties for all members”

(Smith 1994: 14).

9 Begreppet ethnie är mycket centralt under hela Smiths redogörelse för hur nationalismen framkommer och det är viktigt att förstå vad ethnie är för något och hur det uppkommer. För att en etnisk ödegemenskap eller ethnie ska bildas måste följaktligen sex olika dimensioner eller kriterier uppfyllas, nämligen; ett gemensamt namn (så att människorna kan skapa en egen identitet), en gemensam myt om varifrån denna gemenskap härstammar ifrån (så att gemenskapen kan skiljas från andra och att gemenskapen kan ”mystifiera” sitt ursprung och hävda att den är speciell), en gemensam historia (för att gemenskapen ska känna att de hör ihop), en distinkt gemensam kultur (så som traditioner, religion och så vidare), association med ett specifikt territorium (för att visa via historiska/geografiska symboler att detta territorium tillhör vår gemenskap) och en känsla av solidaritet (så att identiteten av gemenskapen kan hållas ihop) (Smith 1986: 22-30).

Detta ethnie måste under en lång tid klara av att hålla ihop och enligt Smith hålls det ihop av olika faktorer. Genom att först bli bosatta på ett område och hålla kvar området och därigenom hävda sin ”rätt” till området kan denna gemenskap få nostalgiska fördelar gentemot andra och därigenom bibehålla sitt ethnie. En annan viktig faktor är en organiserad religion, som både kan skapa symboler och fungera som en socialisationsorganisation och därigenom hålla kvar gemenskapen (till exempel: på den här sidan av X bor det kristna och på andra sidan bor det muslimer). Den sista punkten som har fungerat som en ”ihoplimmande” faktor är mellanstatliga krig. Krigen har medfört att människor tvingats välja sida och därigenom visa sin lojalitet mot ett ethnie vilket stärkt gemenskapen. Människorna kunde se att de andra inte var som ”oss” och därför ska ”vårt” ethnie hålla ihop (Smith 1986: 32-40).

10 Det som händer under den moderna tiden och främst uppkom under 1800-talet var en ”trippelrevolution” som Smith väljer att kalla det, det vill säga; en koncentrering av ekonomi och politik, en gemensam administration och militärmakt samt en kulturell och utbildningsbaserad homogenisering. Genom att samhället övergick från feodalism till kapitalism och mer inriktade sig på ekonomisk tillväxt var ekonomin tvungen att integreras i hela samhället och därigenom blev även politiken centraliserad. För att territoriet ska kunna hålla ihop och samhället kunna fungera byggdes administrationen ut, så att alla människor i hela territoriet fick leva och styras under samma lagar. Vidare, för att detta i sin tur skulle fungera skapades det en militärmakt som kunde skydda befolkningen från angripare. Slutligen, för att lyckas upprätthålla hela samhället (staten) gjordes utbildningen och kulturen enhetlig inom hela territoriet så att människorna via till exempel tidningar, böcker (medier) kände en tilldragelse till det nya samhället (Smith 1986: 130-134).

Det är via denna omvälvning som sker under början av 1800-talet som ett nytt ethnie skapas genom en politisering, territorialisering, mobilisering och en inneslutning. Sålunda, för att allt det här ska fungera krävs det att samhället skapar en ny ”image” som bygger på en etnisk mytbildning som kan förändras till en nationell mytbildning (nationalism): om ”oss” den stora nationen. Den nya nationen måste kunna visa att alla människor hänger ihop och att de har gemensamma band. En otroligt viktig faktor är att de intellektuella i samhället (främst religiösa) blir fler och fler och det är tack vare dem som nationalismen skapas som en enande faktor. I vissa fall, som i Polen, kan kyrkan genom att ”nationalisera” symboler, myter, traditioner lyckas skapa en gemensam identitet tillsammans med den sekulära politiken (Smith 1986: 154-172).

Via den historiska, naturliga och etniska (primordialistiska) redogörelsen som Smith ger, och i motsats till Gellners modernistiska perspektiv, definierar Smith slutligen nationalism som:

11 1.5.3 Sammanfattning av de två teoretiska perspektiven

I syfte att förtydliga och strukturera de båda teorierna/perspektiven har här ett analysschema spaltats upp. De båda teoretiska ståndpunkterna har skilda förklaringsfaktorer i vad staten är och vilken uppgift den har, vad en nation är, hur nationalism definieras, hur nationalism framkommer och de viktigaste enande faktorer vid skapandet av en nation. Ytterligare resonemang om analysschemat kommer föras under metoddelen.

(Gellner)

Primordialistiskt perspektiv (Smith)

Vad är en stat & vad är statens uppgift?

Institutioner som upprätthåller ordningen och där t.ex.

polis/domstolar är frigjorda från det övriga samhället.

Institutioner som har monopol på rätten att utdriva människor från ett territorium till skydd för den egna etniciteten.

Vad är en nation?

En tillfällig gemenskap där människor delar samma kultur och känner igen varandra via samma kultur som inbegriper gemensamma rättigheter och skyldigheter, det vill säga igenkänningsfaktorn.

Ett ethnie (en etnisk ödegemenskap) som delar ett historiskt territorium, har gemensam kultur, ekonomi och har gemensamma myter, rättigheter och skyldigheter för alla.

Nationalism

Politisk princip som hävdar kulturell likhet mellan människor. Människor av samma kultur får ansluta sig och måste även ansluta sig till nationen.

En etnisk, ideologisk rörelse som upprätthåller en

autonom nation på uppdrag av sin etniska

ödegemenskap, ethnie.

Nationalistisk framväxt

En modern företeelse, under den industriella revolutionen, med syfte att kulturellt homogenisera befolkningen.

Ett gemensamt ethnie som genom mytbildning

(historia) kan förändras till en nationell mytbildning under 1800-talet. Viktigaste enande faktorer vid skapandet av en nation - Allmän utbildning. - Teknikutveckling. - Ekonomisk utveckling. - Förbättrade kommunikationer. - De intellektuella. - Mytbildning om etnicitet. - Koncentrering av ekonomi och politik. - Gemensam administration och militärmakt. - Kulturell och utbildningsbaserad homogenisering. - De intellektuella. Figur 1: Sammanfattning av nationalismteorier i analysschema

12

Kap. 2: Metod, material, tidigare forskning och avgränsningar

Under det här kapitlet ämnas vald metod presenteras samt vilket material som har använts under uppsatsen gång och varför. Vidare kommer även tidigare forskning att behandlas och varför olika typer av avgränsningar har gjorts.

2.1 Metod

Under uppsatsens gång har jag använt mig av en kvalitativ textanalys där jag har systematiserat och klassificerat innehållet i de texter jag har analyserat för att på så sätt plocka ut det väsentliga för mitt ändamål och bringa klarhet i de viktigaste delarna (Esaiasson et al. 2007: 237-239). Med den kvalitativa textanalysen som vald metod har det inneburit att jag noggrant studerat det material jag undersökt och således tolkat och belyst hur/varför nationen Polen har förändrats under historiens gång samt försökt fånga in de centrala delarna av utvecklingen, i ljuset av mina teorier. Med hjälp av tidigare vald teori, om hur nationalism framkommer, och med min metod, ville jag förstå vad nationalismen har sitt ursprung ifrån, hur nationalismen har uppkommit och hur den framträder i dagens Polen. Jag ville således se hur mina teorier kunde förklara de valda politiska kontroverserna (”korsincidenten”) år 2010. Med det här skrivet anser jag att min valda metod kan klassificeras som en kvalitativ textanalys med idéanalytiska inslag.

Den systematiserade undersökningen som jag genomfört är således av beskrivande och förklarande art. Med det här menar jag att jag utifrån mina teorier önskat undersöka om idéerna, som teorierna innehåller, kunnat förklara det material som jag studerat i verkligenheten. Utifrån den deskriptiva och förklarande ansatsen har jag analyserat idéerna i allmänhet eftersom de två teorierna har föreställningar om hur verkligenheten är beskaffad, således hur det sociala fenomenet nationalism framkommer och vad det är. Jag har följaktligen försökt klargöra hur tankekonstruktionerna har uppkommit och hur det ser ut i dagens Polen (Bergström, Boréus 2005: 149, 155; Esaiasson et al. 2007: 238).

13 idealtyper där båda har utgångspunkt från de två valda teorierna. För denna uppsats valdes ett modernistiskt- och ett primordialistiskt perspektiv. Vidare har jag tilldelat dessa två idealtyper flera analytiska indikatorer och på så vis lyckat operationalisera och kategorisera mitt empiriska material. Således har det här förfarandet givit mig möjlighet att se vad jag ska leta efter i min analys och därigenom har jag lyckats fånga upp det relevanta för den här uppsatsen (Esaiasson et al. 2007: 59-61). De båda teoretiska perspektiven har olika förklaringsfaktorer i hur nationalism framkommer, hur nationalism definieras, de viktigaste enande faktorerna vid skapandet av en nation och hur begreppen nation och stat definieras samt statens uppgift. Dessa analytiska indikatorer har valts för att visa på skillnader och likheter i de båda teorierna och de var synnerligen viktiga eftersom det var med hjälp av dem som jag kunnat besvara mina frågeställningar. När sedan min empiri blivit färdigskriven har jag rent tekniskt tagit mitt analysschema och placerat in de delar som stämt in från mitt empiriska underlag under rätt fack i mitt analysschema.

Mina teoretiska överväganden och min operationalisering av min tolkningsram har gjorts med syfte att undersöka det jag faktiskt påstår att jag ska undersöka. Trovärdigheten eller validiteten i min uppsats bygger väldigt mycket på mina två teorier då jag utifrån dem har beskrivit, förstått och förklarat hur det både historiskt och i modern tid sett ut gällande den polska nationalismen (Bergström, Boréus 2005: 34; Bjereld et al. 2002: 108-109). Den undersökning som jag gjort för att besvara mitt syfte och frågeställning har gjorts via att jag genom min kvalitativa textanalys med idéanalytiska inslag har granskat det material som jag har undersökt. Genom att ha använt mig av två nationalismteorier och generellt undersökt historien, politiken, kulturen och religionen har jag kunnat sökt svara på de frågeställningar som jag har arbetat utefter i min uppsats. Via det här systematiska förfarandet har jag erhållit en bild av hur det har sett ut både historiskt och i modern tid gällande den polska nationalismen. Jag anser att de teorier jag valt är relevanta eftersom de har olika synsätt på hur nationalism framkommer, varför det framkommer och att de båda behandlar den nationalistiska utvecklingen i Polen.

14 denna uppsats kännetecknas av är att jag genom en uppspaltning av teorierna i mina två idealtyper, lyckats konstruera en bild i uppsatsen av vad som är likheter och skillnader mellan dem och därav även kunnat analysera materialet i jämförande syfte i min analys. Avsikten som jag har haft med ett analysschema konstruerat på förhand efter läsning av teorierna, har varit att analysschemat ska hjälpa mig på vägen fram till resultat via analys av empirin. Den är således inte frukten av ett resultat av min undersökning som just Bergström, Boréus (2005: 171-172) tar upp som en kritik mot användandet av en idéanalys.

Vidare för att undvika fel, brister och försöka ha så god precision som möjligt har jag enligt mitt tycke operationaliserat min tolkningsram på ett väsentligt sätt och undersökt det jag har avsett att undersöka på rätt sätt. Jag anser att operationaliseringen varken har varit för grov eller för finmaskig och därför har jag kunnat tolka det material jag studerat på ett tillfredställande sätt. Tillförlitligheten eller reliabiliteten tordes vara hög eftersom jag genom noggrann genomgång av mina teorier har lyckats utkristallisera skillnader och likheter i ett välordnat analysschema som har varit till stor hjälp när jag analyserat min empiri. I empirin valdes först ett historiskt och politisk redogörande så att basen av det jag skulle analysera kom först. Det här gjordes för att de religiösa och kulturella aspekter som följde, enligt min mening, skulle komma i logisk ordning så att jag skulle undvika felaktiga brister. Empirin kopplades således sedan ihop med mina operationella verktyg och den här precisionen och det här arbetssättet anser jag har gagnat min uppsats väldigt mycket. Den idéanalys och tolkningar som jag gjort, utefter mina frågeställningar och syfte, har sedan legat till grund för hur slutsatserna har blivit (Bergström, Boréus 2005: 35; Bjereld et al. 2002: 112).

2.2 Material

15 Enligt Zubrzycki (2006: 223) är Gazeta Wyborcza den absolut största och viktigaste tidningen i Polen sedan kommunismens fall.

Eftersom uppsatsen mestadels har en historisk karaktär med syftet att utreda hur det står till med den polska nationalismen i nutid, har en genomgång av den polska historien varit nödvändig och väldigt berikande. Materialet som har hämtats för grundstommen i den historiska genomgången har varit Polen i Europa – En resa i historien 966-2005 (2005), skriven av Peter Johnsson som är historiker och arbetat som journalist i Polen i över 25 år, samt Centraleuropas historia (1997) skriven av professor i östeuropaforskning vid Uppsala universitet, Kristian Gerner. Dessa böcker har valts (som titlarna avslöjar) med mening att försöka ge en så korrekt bild av historien som möjligt. Båda böckerna är väldigt detaljerade och omfattande varför jag valde att ha en generell historiebeskrivning för den här uppsatsen eftersom tiden för uppsatsskrivandet var tvunget att tas i beaktande. Därutöver användes den respekterade journalisten Kjell Albin Abrahamsons bok Polen – Diamant i Aska (1997), men även Poland in the twentieth century (1999) skriven av Peter D. Stachura, professor i modern europeisk historia vid universitet i Stirling, ur kompletterande syfte och vetenskapliga artiklar för att konkretisera och beskriva Katyńmassakern mer i detalj.

För den moderna historiebeskrivningen från 1989 och framåt användes främst Frances Millards e-bok Polish politics and society (1999) och hennes vetenskapliga artiklar under 2000-talet som grundstomme. Jag har även använt mig av en av hennes senaste böcker

Democratic elections in Poland, 1991 – 2007 (2010). Frances Millard är för övrigt professor

vid universitet i Essex och är expert på politisk och social utveckling i forna kommunistiska stater. Vidare för att erhålla bra och tydlig beskrivning av den politiska situationen de senaste 20 åren i Polen, valdes flera vetenskapliga artiklar skrivna under 2000-talet för att bygga min uppsats på så aktuell forskning som möjligt.

Till det religiösa och kulturella avsnittet användes främst material hämtat från Geneviève Zubrzyckis bok The Crosses of Auschwitz (2006). Den här boken fungerade även som största inspirationsgrund för denna uppsats eftersom Zubrzycki forskar om nationalism i Polen men med annat perspektiv än jag själv. Dessutom användes även Jeff Haynes bok Religion in

Global Politics (1998) och Ted G. Jelens & Clyde Wilcox bok Religion and Politics in Comparative Perspective (2002). Dessa två ovanstående böcker valdes för att författarna

16 gav det värdefull information. Timothy A. Byrnes, & Peter J. Katzensteins bok Religion in an

expanding Europe (2006) användes då det kapitel som hade relevans för den här uppsatsen

behandlade Katolska kyrkans roll efter kommunismens fall i Polen. Det var oerhört nödvändigt för att se den moderna påverkan religionen har i nationen. Även det här avsnittet kompletterades med värdefull information från vetenskapliga artiklar skrivna på 2000-talet för att erhålla så aktuell information som möjligt.

2.3 Tidigare forskning

Forskning om polsk nationalism i nutid är ganska ovanligt enligt Geneviève Zubrzycki. Hon påpekar i sin bok The Crosses of Auschwitz (2006) att forskning om nationalism i det postkommunistiska Polen sällan blir verklighet, och framförallt inte mellan hur nationalism och religion påverkar varandra. Olika forskare som Andrzej Walicki, Brian Porter och Joanna Kurczweska fokuserar på politisk filosofi, sociologi och patriotism som uppstod under 1800-talet, mellankrigstiden och under kommunisttiden. De forskar om den polska nationalismen på historiskt vis och förbiser därigenom hur den polska nationalismen uttrycker sig i nutid. Zubrzycki hävdar att det sparsamt finns någon tidigare forskning om hur nationalism och religion påverkar det postkommunistiska Polen och hur det uttrycks. Anledningen som Zubrzycki lägger fram är att eftersom Polen är en förhållandevis ”modern demokrati” (1989 fram tills nutid) finns det andra aspekter än nationalism som forskare i Polen och utomlands ägnar sig åt. Bland annat nämner Zubrzycki aspekter som demokratisering, europeisering och privatisering. Då Polen är så homogent, sett till både etnicitet och religiositet, så förbises de nationalistiska tendenserna i nationen. Motsatsen är till exempel före detta Jugoslavien som forskare intresserar sig för, då splittringen är mycket större vad gäller olika grupperingar (både etniska och religiösa) (Zubrzycki 2006: 28-29).

2.4 Avgränsningar

17 uppsjö av andra nationalismteoretiker som hade varit användbara i undersökningen, men eftersom båda perspektiven behandlar Polen och att jag hade avsikten att jämföra hur två teorier kunde förklara ett och samma fenomen på så olika sätt i Polen, föll valet ganska omgående på de två tidigare nämna nationalismteoretikerna.

18

Kap. 3: Historisk och politisk utveckling

För att ha en förståelse om nationen Polen, krävs kunskap om historien. Det här avsnittet ämnar belysa de stora generella dragen i hur den polska historien och politiska utvecklingen har sett ut från 1772 fram till modern tid. De fem valda tidsperioderna och dess innehåll har valts med hänsyn till relevans för uppsatsen framtida resultat och slutsatser. Med avseende på uppsatsen storlek kommer tiden innan 1772 ej att vara i fokus, då den för uppsatsens syfte ej tillhör det primärt relevanta.

3.1 Det uppdelade Polen och de tre upproren – 1772-1918

1772 var början på slutet för den första republiken Polen; nationen genomgick sin första stora delning mellan Preussen, Österrike och Ryssland. 1787 samlades dock sejmen (polens riksdag) för ett fyra år långt möte, för att rädda nationen från att helt gå under och för att införa ett nytt, modernt politiskt system där adeln och borgare skulle styra nationen tillsammans. Sejmen kom överens om att anta en konstitution, den 3:e maj 1791. Detta var början på ett försök från polskt håll till en fredlig revolution mot Ryssland. ”Tredjemaj konstitutionen” var vid den tiden den mest demokratiska i världen och innehöll Montesquieus maktdelningslära, tredelning mellan dömande, lagstiftande och verkställande makten. Dock var det ett stort antal adelsmän som var missnöjda med den nya konstitutionen och bad den ryska härskarinnan Katarina II om hjälp. Den ryska armén (som var i allians med den preussiska) slog sönder den polska och kort därefter skedde den andra stora delningen av nationen, nu av Preussen och Ryssland, år 1793 (Abrahamson 1998: 93-95; Johnsson 2005: 108-110).

19 furstendömet att delas upp på nytt i och med Wienkongressen 1815. Ett ”polskt” kungadöme (Kongresspolen) med Rysslands tsar som kung upprättades och två frigjorda republiker Kraków och Poznań där Preussen dikterade över den förstnämnda och Österrike den sistnämnda. Det andra upproret mot Ryssland, som även benämns som novemberupproret, varade i åtta månader år 1830. Under denna tid försökte polackerna att återigen vända sig mot ”väst” för att nu få Englands och Frankrikes stöd. Det var förgäves och Rysslands armé, på över 250,000 soldater, slog ner den sargade polska armén. Tre decennier senare år 1863, försökte Kongresspolen åter igen att övervinna Ryssland i och med det tredje upproret (januariupproret) vilket än en gång misslyckades (Johnsson 2005: 110-119). Således försökte polackerna med tre uppror mellan 1795-1918 vilka alla slutade med nederlag.

Under den här tiden utvecklades polackerna åt tre olika håll. I den ryskkontrollerade delen var befolkningen splittrad både sett till religiositet (romersk-katolsk/ortodox) och etnicitet (polacker, litauer, ryssar, ukrainare och det som sedan utvecklades till vitryssar). Från 1864 intensifierade Ryssland ”russiffieringsprocessen” då ryskan blev myndighetsspråket och infördes inom skolväsendet. I denna del var den största näringen främst gruv- och textilindustrin, men inte så stor teknisk industri. Detta var i motsats till den Preussiskt kontrollerade delen (som övergick till det förenade Tyska Riket 1871) där industrialiseringen började tidigare. Här satsades det på järn-, varvs- och stålindustri med medföljande tekniska utvecklingar. Befolkningen var mindre heterogen (tyskar och polacker) och religionen var romersk-katolsk och protestantisk. Även här ”germaniserades” befolkningen; rättsväsendet, skolväsendet, administrationen införde tyska som språkstandard. Slutligen i den Österrikiskt kontrollerade delen (från 1867 Österrike-Ungern), var industrialiseringsgraden låg och befolkningen var till stor del agrar. Här levde den största delen av judarna, polskan förblev ämbetsspråket och Galicien (som denna del kallades) hade relativ stor självbestämmanderätt i förhållande till monarkin. En intressant iakttagelse är att även järnvägsnätet utvecklades åt tre olika håll i de olika delarna och fick först under början av 1900-talet en gemensam utformning (Gerner 1997: 301-307; Johnsson 2005: 120-129).

3.2 Den andra republiken, Mellankrigstiden – 1918-1939

20 grundarna till polska socialistpartiet och som under kriget bildade Legionärerna (en polsk armé), såg vad som hände i Europa. Den 11 november 1918, samma dag som Tyskland kapitulerade, utropade han självständighet för den andra republiken Polen. Polacker i de tyska och österrikiska delarna slöt upp bakom Piłsudski och Polens västgräns erkändes i och med Versaillesfreden 1919. Dock var östgränsen oklar och 1920 invaderade Sovjetunionen och dess Röda armé, Polen. Sovjetunionen kom så långt som till Warszawa där ”undret vid Wisła” skedde den 15 augusti 1920. Piłsudskis armé lyckades övervinna Röda armén och 1921 fastställdes östgränsen genom fredsfördraget i Riga. Nu var Polen återigen en nation i Europa med en mycket heterogen befolkning. Från en folkräkning 1931 kan det utläsas att nästan 70 % var polacker, nästan 14 % ukrainare, nästan 9 % judar, cirka 3 % vitryssar, cirka 2 % tyskar och mindre grupper av tjecker och litauer (Gerner 1997: 330-331; Johnsson 2005: 130-134).

21 styra nationen på ett likvärdigt sätt (Gerner 1997: 340-343; Johnsson 2005: 134-141; Stachura 1999: 29-31).

Polen var väldigt ekonomiskt outvecklat under mellankrigstiden och i och med depressionen på 1930-talet, blev det svår fattigdom och misär framförallt på landsbygden. De östra delarna av Polen benämndes som ett andrahandsprioriterat område och den historiska uppdelningen förstärktes allt mer. Katolska kyrkan och dess präster blev i de här delarna uppfattade som de som förde Polen framåt och inte övergav de svaga. De fick väldigt stort stöd av bönderna, landägarna och medelklassen. Utrikespolitiskt, försökte den polska regeringen avskräcka Tyskland och Sovjetunionen från att invadera Polen med hjälp av överenskommelser med både Frankrike och Storbritannien. Även när Storbritanniens premiärminister Chamberlain 1938 garanterade Polen hjälp, i händelse av en tysk invasion, ingav det här ett litet lugn i Polen. Men med bakgrund av Molotov-Ribbentroppakten den 23 augusti 1939 och dess uppdelning av Polen som motiv, startade andra världskriget första september samma år (Gerner 1997: 343-345; Johnsson 2005: 143-145, 154; Stachura 1999: 139).

3.3 Den polska nationen under andra världskriget – 1939-1945

Första september 1939 invaderade Tyskland Polen i Westerplatte i norra Polen och sjutton dagar senare invaderade den Röda armén Polens östgräns med över en halv miljon soldater. Polen var i ett fruktansvärt underläge och den polska armén kämpade tappert i nästan en månads tid, då slutligen Warszawa föll i slutet av september. Återigen hade Polen blivit invaderat och uppdelat mellan de två stormakterna Tyskland och Sovjetunionen. Våren 1940 utförde den Sovjetiska säkerhetstjänsten den så kallade Katyńmassakern. Massakern är ett samlingsnamn på olika typer av avrättningar på över 20000 polska officerare av olika grad och vanliga polska medborgare. Det här inbegriper dels avrättningar utanför Smolensk, utanför Charkov och Kalinin samt avrättningar i fängelser och läger i östra Polen. Denna händelse uppdagades då tyska armén kom till platsen 1942 och från Sovjetunionens sida förnekade man Katyńmassakern ända fram till år 1990 (Abrahamson 1997: 175; Johnsson 2005: 25,157; Sanford 2006: 95).

22 utrotningsläger och getton fanns. Här blev alla etniciteter, förutom tyskar, ansedda som andra klassens medborgare, undermänniskor som hade få rättigheter; judar hade inga rättigheter. Många polacker, som levde i den del som hade införlivats med det tyska riket, tvingades att strida för Nazityskland (upp emot 400000 människor (varav många deserterade när tillfälle gavs)). Ett stort antal polacker blev även förflyttade till tvångsarbeten och koncentrationsläger i Tyskland. I den Sovjetkontrollerade delen blev polackerna ansedda som det största hotet, återigen på grund av historiska omständigheter. Tiotusentals människor tvingades in i den Röda armén och den judiska befolkningen sågs av sovjetryssarna som lojala i jämförelse med polackerna. Inga etniska grupper i detta område undkom dock dödande, men Sovjet använde den judiska befolkningens misstro mot polackernas antisemitism och många judar kom att överta polska ämbeten i denna del av nationen (Johnsson 2005: 161-164, 171-175).

Under tiden då Polen var ockuperat organiserades ”den underjordiska staten” som dels förfogade över ett militärt och dels ett politiskt organ. Den politiska delen, Rådet för Nationell Enighet (Rada Jedności Narodowej – RJN), samverkade med den polska exilregeringen i London via radio och kurirer och försökte utbilda och informera människor i nationen vad som egentligen föregick. Däremot var den största uppgiften som det politiska organet hade (med över 500000 medlemmar), att sprida propaganda mot Tyskland och att bevara den polska kulturen med hjälp av radio, musik och teater. Det militära organet Hemmaarmén (Armia Krajowa – AK), där över 400000 människor organiserade sig, var främst inriktade på spionage åt väst och olika former av sabotage. Det var AK som startade det största upproret mot Tyskland, med det så kallade Warszawaupproret 1944. Röda armén var vid denna tidpunkt bara några få kilometer utanför Warszawas gränser, men vägrade att hjälpa AK och upproret slutade med ett fruktansvärt nederlag och över 200000 döda, främst civila Warszawabor och AK medlemmar (Johnsson 2005: 180-186).

3.4 Den kommunistiska staten Polen 1945-1989

23 av landets intellektuella hade mist sina liv. Nu var Polen inte längre en heterogen nation som det tidigare hade varit, utan en starkt homogen nation sett både till etnicitet och till religion (Abrahamson 1997: 181-182; Johnsson 2005: 210-211).

Under Jaltakonferensen kom stormakterna överens om att demokratiska val med demokratiska partier skulle äga rum. Kommunisterna kunde dock inte tillåta en demokratisering och med olika metoder (arresteringar, trakasseringar, förfalskningar) motarbetade de den demokratiska andan i Polen. Det polska socialistpartiet och det polska kommunistpartiet slogs ihop och 1948 uppstod det parti som skulle styra nationen i fyrtioett år PZPR – Polens Förenade Arbetarparti. Fram till 1956 bedrevs en stark stalinisering i Polen, med närmast total kontroll av Sovjet, vilket medförde; totalitär kontroll över arbetsplatser och skolor, rättegångar med dödsstraff som följd, strikt planekonomi, total Sovjetisk kontroll över den polska armén och ett införande av Nomenklatursystem där viktiga funktioner i samhället bara kunde innehas av personer som hade blivit godkända av kommunistpartiet (Johnsson 2005: 213-218, 221-228).

I och med upproren på olika fabriker i Poznańområdet 1954-56, mot arresteringar av präster, livsmedelsprishöjningar, kommunistpartiets brutala repression och hot om Sovjetisk intervenering, lyckades den lite mer liberale kommunisten Władysław Gomułka bli förste sekreterare i PZPR. Gomułka hade som avsikt att skapa en polsk socialism utan intervenering av Sovjet och fram till 1970 styrde han Polen med tuff censur och stark antisemitism. Till en början ökade Gomułka satsningarna på skolan, jordbruket och lyckades få ekonomin på bättre fötter. Satsningarna fördes sedermera över till den tunga råvaruindustrin vilket medförde att priserna på livsmedel steg drastiskt. Samtidigt ökade Polens befolkning i städerna och varubristen i landet var stor. Ytterligare en gång tvingades kommunistpartiet till livsmedelsprishöjningar vilket medförde protester och strejker med början i Trestadsområdet (Gdańsk, Gdynia, Sopot) i norra Polen 1970. Protesterna spreds till andra delar av Polen, regeringen tvingades ta tillbaka prishöjningarna och Gomułka avsattes av Edward Gierek (Johnsson 2005: 230-233, 236-238, 241-245).

24 så belånad att prishöjningar på olika typer av livsmedel aviserades 1976 och 1980. Båda gångerna uppstod det stora strejker, protester och båda tillfällena var regeringen tvungen att ta tillbaka prishöjningarna. Samtidigt hade den underjordiska fackföreningen Solidaritet (Solidarność) under ledning av elektrikern Lech Wałęsa börjat bildas. Under en samordnad strejk med början på Leninvarvet i Gdańsk i augusti 1980 krävde Solidaritet bättre löner, pensioner och framförallt rätten till att starta ett fackförbund. Eftersom trycket från befolkningen på regeringen var så stor tvingades regeringen ge efter och fackföreningen Solidaritet var bildat. Solidaritet växte snabbt och vid slutet av samma år var närmare nio miljoner människor medlemmar i fackföreningsrörelsen (Johnsson 2005: 246-250, 254-259).

Edward Giereks tid vid makten var över, det polska kommunistpartiet kunde inte tillåta en påbörjan av demokratisering av Polen. Generalen Wojciech Jaruzelski blev förste sekreterare dels för att stävja den kamp som Solidaritet nu förde och dels för att förhindra en fullständig intervention från Sovjet (som hade börjat kraftsamla på båda sidor av polska gränsen). Under ett års tid försökte regeringen att bryta ner Solidaritet, samtidigt som butiker runt om i hela nationen började tömmas på varor, protester och strejker avlöste varandra och nationen var på gränsen till ekonomisk kollaps. Mellan den 12:e och 13:e december 1981 införde Jaruzelski undantagstillstånd. Tusentals Solidaritetsanhängare arresterades, all facklig organisering förbjöds, men den Sovjetiska interventionen uteblev. USA införde i december 1981 sanktioner mot Polen och den ekonomiska situationen blev än värre. Undantagstillståndet upphävdes formellt i juli 1983 och politiska fångar började friges. Den ekonomiska situationen i Polen hade inte förbättrats och den enda lösningen som både Solidaritet och regeringen insåg var att de var tvungna att samtala med varandra (Johnsson 2005: 260-269).

25 (i den nya senaten, övre kammaren, vann Solidaritet 99 av den 100 platserna och i sejmen 35 % av de fria platserna) och efter tuffa förhandlingar kom Polen att få sin första primärminister som inte var kommunistisk, Tadeusz Mazowiecki. Polens nya president för den tredje republiken, blev Wojciech Jaruzelski (Johnsson 2005: 269-278, 283-285).

3.5 Den tredje republiken - Det fria Polen 1989-2010

Varför Jaruzelski kunde bli vald till president var av den anledningen att ledamöterna i den nyvalda riksdagen ville bibehålla sina ”goda” relationer med Sovjetblocket. Valet till president skulle utses av en fullständig enig församling. Utav alla Solidaritetsledamöter i både sejmen och senaten röstade endast en för Jaruzelski, alla andra lade ner sina röster. Eftersom alla ledamöter från PZPR och de andra två småpartierna röstade för, kunde slutligen Jaruzelski bli president. Ledamöterna från Solidaritet ville inte på något vis riskera den väg som låg framför dem. Polens Förenade Arbetarparti hade efter det här valet 1989 tagit stort stryk och sakta började partiet att vittra sönder. Ministrar, i den nya regeringen, började hoppa av sina poster, interna strider blossade upp och flera ledamöter började öppet tala om en fullständig reformering av partiet. I januari 1990 samlades kommunistpartiet för en sista kongress och på denna kongress upplöstes PZPR. Ett nytt parti bildades, Republikens Polens Socialdemokratiska Parti (Socjaldemokracja Rzeczpospolitej Polskiej – SdRP) som senare skulle bli SLD. Ledaren som valdes för det här partiet blev Alexander Kwaśniewski (Johnsson 2005: 296; Millard 1999: 81-82).

26 Nu började det bildas partier, som det tidigare aldrig förr hade kunnat göras i Polen. Mazowiecki bildade ett socialliberalt parti, Demokratiska Unionen (UD) och andra liberala anhängare från Solidaritet bildade Liberala Demokratiska Kongressen (KLD). Mer konservativa anhängare bildade bland annat Centrumalliansen (PC) (med Jarosław Kaczyński som ledare). 1991 ägde det första demokratiska parlamentsvalet rum. Eftersom valet skulle vara så demokratiskt som möjligt blev det ett helt proportionellt val. Det här resulterade i att 111 partier ställde upp till parlamentsvalet (29 partier kom in i sejmen och 13 partier samt några oberoende kandidater kom in i senaten). UD blev det största partiet och näst störst blev SLD. Från 1991-93 styrdes Polen av minoritetsregeringar och under denna tid var landet väldigt splittrat sett till region, historia, ställningstagande och framtidsutsikter. Efter att valsystemet hade ändrats fick parlamentsvalet 1993 nu två politiska vinnare, SLD och PSL. Dessa båda partier hade rötter från den kommunistiska tiden och båda styrde genom koalition Polen fram till 1997. Varför de båda partierna fick stort stöd var för att den polska ekonomin var väldigt dåligt skött, ojämlikheten var hög i landet och motsättningarna inom Solidaritet var stora, vilket medförde att väljarna tog avstånd från Solidaritet. Från 1993 och framåt började även ekonomiska framsteg skönjas i Polen och för första gången sedan 1989 upplevde Polen ekonomisk tillväxt (Johnsson 2005: 300-303, 334; Millard 1999: 84-87).

I och med 1995 års presidentval började på allvar en grov polarisering i polsk politik att skönjas. Wałęsas popularitet hade sjunkit, Solidaritet hade splittrats i många olika fraktioner och de olika fraktionerna förde sin egen politik. För att bli omvald började Wałęsa att använda en väldigt aggressiv antikommunism- och katolskretorik. Detta gav inte resultat då SLD:s presidentkandidat Kwaśniewski framstod som mer modern, jämställd och framåtsiktande kandidat. Båda kandidaterna var i praktiken ense om att prioritera NATO- och EU-ansökningarna, men den viktigaste skillnaden mellan dem var moraliska värderingar. Wałęsa associerades med Katolska kyrkan och Kwaśniewski med mer sekulära värderingar. Efter den andra valomgången hade Kwaśniewski fått närmare 52 % av rösterna och övertygat människor om att han skulle arbeta för en större välfärdsstat (Gerner 1997: 358, 361-362; Millard 1999: 91-93).

27 bildades i juni 1996 och bestod av Solidaritet samt tjugo andra högerpartier. Tillsammans med den Liberala Frihetsalliansen (Unia Wolności – UW) vann de parlamentsvalen 1997 och regerade tillsammans i fyra år. I regeringsställning var det således sammanlagt trettio partier och SLD var återigen i opposition. Under de första två åren ökade de inhemska ekonomiska satsningarna på ökad välfärd, bättre sjukvård, bättre utbildning och mer privatisering. Samtidigt utrikes, slutfördes förhandlingarna om NATO-medlemskap (Polen gick med i försvarsalliansen 1999) och 1998 inledde Polen förhandlingar om EU-medlemskap (Millard 1999: 94-99; Szczerbiak 2001: 81).

En ny konstitution som infördes i juni 1997, och skrevs under av Kwaśniewski, innebar en försvagning av presidentämbetet. Presidenten hade fortfarande makten att lägga in veto mot parlamentet och lägga fram lagförslag, men miste möjligheten att utse utrikes-, inrikes-, och försvarsminister. Det här innebar att Kwaśniewski nu inte hade möjlighet att styra regeringsarbetet. Presidenten hanterade denna situation väl och ville nu framstå som en

president för alla polacker. I och med att regeringskoalitionen i parlamentet hade genomfört

stora ekonomiska satsningar och hade fått dålig respons på det här av befolkningen, började stora sprickor synas i parlamentet. Interna stridigheter och väldigt många olika viljor ledde till konflikter, som resulterade i att den styrande regeringen framstod som oförmögen att styra landet. Presidenten tedde sig därför som en stabiliserande faktor för de polska medborgarna (Szczerbiak 2001: 82-83).

28 Innan valet hade flera nya partier bildats ur båda koalitionerna AWS och UW. Ur AWS, Lag och rättvisa (Prawo i Sprawiedliwość – PiS), Självförsvar för Republiken Polen (Samoobrona Rzeczypospolitej Polskiej – SPR), Ligan för polska familjer (Liga Polskich Rodzin – LPR) samt ur UW, Medborgarplattformen (Platforma Obywatelska – PO). PiS, ett högerparti grundades av bröderna Kaczyński i juni 2001 och partiet uttalade sig att vara ett anti-kommunistiskt- och katolsktparti som strävade att utplåna korruptionen i landet och ville ha hårdare straff för förbrytare. PO, ett högerliberalt parti, bildades i januari 2001 av Donald Tusk tillsammans med två andra medkumpaner som i sin tur stod för en liberal politik som skulle främja privatisering och mindre regleringar av den polska ekonomin. Dessa två partier kom bara efter några månader in i parlamentet; PO fick 12,7 % av rösterna och PiS fick 9,5 % av rösterna (SPR och LPR kommer behandlas längre fram) (Millard 2003: 369).

De första åren av 2000-talet var otroligt händelserika i polsk politik. SLD, med primärminister Leszek Miller i spetsen, var som sagt regeringspartiet och utrikespolitiskt förde de in Polen i den Europeiska Unionen första maj 2004. Däremot hade det inrikespolitiskt börjat bli väldigt ansträngande för partiet. Från 2001 till 2004 drabbades SLD av väldigt många skandaler. Dels uppdagades det att offentliga personer i partiet hade arbetat för den polska säkerhetstjänsten under kommunisttiden, dels uppdagades det att ministrar både på lokal, regional och nationell nivå hade tagit emot mutor och själva mutat viktiga personer och företag. Dessa korruptionsanklagelser (som visade sig vara sanna) och den andra faktorn att partiet inte hade lyckats få bukt med den polska arbetslösheten, innebar att SLD tappade väljare 2005 (Jasiewicz 2008: 434-437).

29 under andra världskriget och att PO:s politik syftade till att skapa ett ”liberalt Polen” som bara var till för de rika. PiS politik skulle däremot skapa ett ”solidariskt Polen”. I parlamentsvalet blev PiS det största partiet med nästan 30 % av rösterna medan PO fick 24 %. Tack vare att andra konservativa högerpartier också kom in i parlamentet kunde en ren högerregering bildas under ledning av Jarosław Kaczyński. I presidentvalet fick Donald Tusk flest röster i första omgången, men eftersom flertalet högerväljare lade sina röster på Lech Kaczyński i andra omgången vann PiS även den posten (Millard 2006: 1015-1025).

De nästkommande två åren styrdes Polen således av PiS och av två andra koalitionspartier: SPR och LPR. Det som kännetecknade denna regering var en stark europaskepsis, en inåtvänd ekonomisk politik och en ny fokusering på historieberättelsen om nationen Polen. Både SPR och LPR var starkt EU-kritiska och deras mål var att få ut Polen ur EU för att Polen skulle kunna staka ut sin väg i framtiden oberoende av resterande Europa. PiS började under 2005-2007 också utveckla en EU-kritik, men inte på samma populistiska sätt som de andra två partierna. Till det här ska det tilläggas att regeringen öppet började tala om det förflutna, om kommunismtiden, om Nazityskland och om ett Polen bestående av katolska medborgare. Det utmynnade i en väldigt aggressiv utrikespolitik mot framförallt Tyskland och Ryssland. Samtidigt anklagade PO i opposition regeringen för att vara alltför bakåtsträvande och att Kaczyńskibröderna höll på att rasera det nya Polen som nyligen blivit medlemmar av EU. Dock skulle det aldrig uppstå en fjärde republik eftersom regeringsarbetet inte höll i längden. Moderata medlemmar i PiS protesterade högljutt mot att partiet hade tagit en alltför konservativ, främlingsfientlig och populistiskt politik. Olika ministrar hoppade av och regeringen upplöstes i juni 2007 och stundande parlamentsval hölls i oktober samma år (Markowski 2008: 1055-1056).

30 mycket en sjuksköterska tjänar eller hur mycket äpplen kostar i affären. Tusk uppmanade även väljare som stod till vänster att rösta på PO så att nationen kunde gå en mer liberal tid till mötes (Millard 2010: 152-154).

Parlamentsvalet 2007 innebar flera intressanta förändringar i parlamenten. Det största partiet blev PO (med över 41 % av rösterna) som tillsammans med bondepartiet PSL kunde bilda regering med Donald Tusk som primärminister. PiS blev det näst största partiet med 32 % av rösterna och de båda ultrakonservativa partierna SPR och LPR fick för få röster för att komma in i parlamentet. Det som var märkbart under detta val var att yngre, urbana och högskoleutbildade människor röstade på PO, medan rurala och äldre människor röstade på PiS (Markowski 2008: 1058-1061). I figuren nedan illustreras var PO (blått) och PiS (lila) vann mandaten till parlamentsvalen 2007. På kartan visas tydligt en geografisk spridning av rösterna, PO till väst och PiS till öst med undantag för storstäderna Warszawa och Łodź distrikt nummer 19 respektive 9.

Figur 2: Geopolitisk spridning av partisympatier i parlamentsvalen 2007 (Jasiewicz, 2009: 493).

Från 2007 fram till flygkatastrofen i Smolensk den 10:e april 2010, kännetecknades den polska politiken av fortsatt turbulens och hårda anklagelser mot varandra av båda partierna. PO drabbades 2009 av en serie skandaler vilket resulterade i flera ministeravgångar samma år. PiS däremot har fortsatt med sin starka katolska retorik mot PO och fortsatt uppmuntra Radio Maryja med sitt ultrakatolska budskap och sin misstro mot EU. PO har mellan 2007-2010 försökt att avdistansera sig från PiS i allt större grad och framförallt i PiS:s

Disktrikt nummer 19

31 historiebeskrivning om Polen. PO:s politik riktar sig till yngre, mer välutbildade, urbana medborgare som vill ha ett mer pluralistiskt samhälle och som tror på ett Polen i EU. PO försöker föra en liberal politik där alla medborgare ska räknas i samhället och där rättsapparaten ska skydda alla i det civila samhället. Vidare har de båda partierna olika synsätt för hur Polen ska utvecklas i framtiden. PiS har en mer uttalad politisk vision om ett starkt Polen inifrån och är mer skeptiska mot EU och mot globalisering. PiS försöker ofta artikulera det som har varit och vad Polen har varit med om och därför vill de inte tro på den positiva bild som PO vill måla upp för framtidens Polen (Harper 2010: 18-23; Millard 2010: 158-159).

32

Kap. 4: Religiös och kulturell utveckling

Det här kapitlet ämnar visa de stora generella dragen i religiös och kulturell utveckling i Polen från uppdelningsperioden fram till modern tid.

4.1 Från 1795-1945

Under uppdelningsperioden 1795-1918 fanns det ingen självständig polsk stat men under denna tid arbetade människor ständigt med att lyckas hålla minnet av nationen Polen vid liv. En legend som det pratades om var legenden om den Svarta Madonnan. År 1653 lyckades munkar tillsammans med soldater i staden Chęstochowa i Polen både försvara munklostret och besegra den svenska armén, som hade för avsikt att ta över munkklostret. Kungen Jan Kazimierz tillägnade därför Polen till Jungfru Maria och som tack för sin vördnad bestämde kungen att målningen av Jungfru Maria i munkklostret (även kallad den Svarta Madonnan) skulle benämnas som ”Drottning av Polen”. Det berättades ofta om legenden i Polen och år 1816 skrevs en hymn som sjöngs i kyrkan ”Boże coś Polskę” (Gud som räddade Polen). Den här hymnen sjöngs i slutet av varje söndagsmässa runt om i kyrkor i det uppdelade Polen och hymnen handlar om att Polen har återuppstått med hjälp av Gud. Jungfru Maria i texten fick framstå som den gestalt som skyddar nationen mot utländska ockupanter. Eftersom hon hade skyddat Polen mot svenskarna skulle hon även i framtiden rädda Polen mot de tyska, österrikiska och de ryska stormakterna. Även böcker skrevs till ära för den polska nationen. En av de mest kända polska författarna, Adam Mickiewicz, publicerade anonymt 1832 ”Polska folkets och det polska pilgrimskapets böcker”. I denna text skrev Mickiewicz om Polen i religiösa och metaforiska slag och försökte visa att det faktiskt fanns känslor under ytan trots att det inte existerade någon polsk stat (Zubrzycki 2006: 41-46).