Efter andra världskriget kom slutligen nationen Polen att få den utformning som Dmowski ville; 95 % av de boende i Polen var etniskt sätt polacker och närmare 97 % var katoliker. Dock skulle en ny klyfta uppenbara sig i Polen, nu mellan de som var staten (kommunisterna) och de som ville framställa sig som nationen (den undertryckta befolkningen). Under staliniseringen från 1945-56 konfiskerades många kyrkor och landområden (som ägdes av kyrkan) av den kommunistiska regeringen, katolska publikationer på bibliotek förbjöds, ärkebiskopen samt kardinaler och präster arresterades, teologiska fakulteter i Warszawa och Krakow stängdes igen och det katolska universitetet i Lublin tvingades sluta föra undervisning. I och med att Władysław Gomułka blev förste partisekreterare för kommunistpartiet 1956 frisläpptes ärkebiskopen, katolska tidningar tilläts publiceras under hårda restriktioner och universitetet i Lublin öppnades upp igen. Dock fortsatte den kommunistiska regeringen att trycka ner kyrkan och konfiskerade även den Svarta Madonnan under några år på 1960-talet (Byrnes, Katzenstein 2006: 119-120; Zubrzycki 2006: 62-63).
35 Under Edward Giereks tid vid makten 1970-81 förbjöds bygganden av kyrkor och renoveringar av de samma. Både Gomułka och Gierek försökte således underminera kyrkans roll för folket genom att försöka kväsa kyrkans möjlighet till att kalla till sammankomster. Dock ändrade kyrkan sin defensiva roll (som den hade haft i 25 år) i och med att påven Johannes Paulus II blev vald till påve 1978. Den polske påven gjorde sitt första besök i Polen 1979 och så mycket som 20-25 % av Polens befolkning kantade vägen vid påvens visit. Under högmässan, i en park i Kraków, som påven höll för närmare tre miljoner polacker talade påven om demokrati, mänskliga rättigheter och rätten till mänsklig värdighet (Byrnes, Katzenstein 2006: 120; Zubrzycki 2006: 65-66).
Kyrkan började finansiera kulturella evenemang så som filmfestivaler, teaterpjäser och konstutställningar. Samtidigt, inspirerade av påvens besök i landet, började människor i opposition att organisera sig. Den underjordiska fackföreningen Solidaritet bildades både av sekulära och troende människor samtidigt som kyrkan stödde Solidaritet och försvarade dess aktivister. Dock fungerade Katolska kyrkan som ett tredje ben mellan den kommunistiska regeringen och Solidaritet. Kyrkan ville fungera som en medlare eftersom den hade sina värderingar som den försvarade. Båda organisationerna var öppna för alla människor både sekulära och troende, eftersom det inte fanns något annat sätt att organisera sig på. Att kyrkan fungerade som en tredje part, märktes under ”Rundabordetförhandlingarna” 1988 då representanter från kyrkan var med för att staka ut en ny framtid för Polen (Byrnes, Katzenstein 2006: 121; Haynes 1998: 93-94).
Från 1989 och framåt har Katolska kyrkan i Polen agerat på olika sätt ute i samhället. Efter kommunismens fall och under det tidiga 90-talet var kyrkan den enda institution i Polen som tydligt var organiserad i landet. Kyrkan influerade både politiken och det civila samhället väldigt starkt, bland annat genom att införa religionsundervisning (katolsk) i skolan, införa ett konkordat (ett kontrakt) mellan Polen och Vatikanstaten och förbjuda aborter. Konkordatet som ursprungligen skrevs under av president Wałęsa 1993 innebar; att Katolska kyrkan självständigt utser sina egna biskopar och äger alla kyrkliga byggnader, kalendern ändrades till den katolska liturgiska kalendern (så att alla helgdagar räknas efter den), att Katolska kyrkan kan driva sina egna skolor och att religiösa instruktioner ges till sjuksköterskor och förskolelärare under deras utbildning. I mars 1993 förbjöds abort på alla grunder i Polen. Restriktionerna lättades något 1996 (när SLD ledde regeringen) och gäller fram till nutid.
36 Abort får bara göras om; moderns liv är i fara, om embryot visar sig vara skadat eller om graviditeten är följden av våldtäckt (Jelen, Wilcox 2002: 28-34; Heinen, Portet 2010: 1012).
Dock har medborgare i Polen visat på en dalande attityd gentemot kyrkan sedan kommunismens fall. Det har visat sig att desto mer pluralistiskt samhället i Polen har blivit desto mindre utrymme får kyrkan. Kyrkan är inte längre den enda påverkanskanalen som medborgare i Polen kan vända sig till och uttrycka sig igenom. Under kommunisttiden var sannerligen situationen det omvända och därför var attityderna mot kyrkan mycket mer positiva. En viktig faktor är att tidningsutbudet ökat drastiskt från 1989 och framåt, speciellt har mer liberala tidningar ökat i omfattning (så som Gazeta Wyborcza). Därmed sprids ett annat budskap än det som människor får höra på söndagar i kyrkan. En annan viktig förändring som vänster och liberala partier ständigt har påpekat från början av 90-talet och framåt är att om Polen ska bli modernt så måste nationen bli modern genom Europa. Det är via ett närmande till Europa som Polen kan uppleva ekonomisk utveckling, fred och demokrati. Polen gick som sagt med i EU 2004 och de viktigaste kännetecken som människor kände under folkomröstningen 2003, var att de upplevde EU som mer liberalt, sekulärt och kapitalistiskt (Zubrzycki 2006: 78-83).
Likväl fanns det mycket aktiva motståndare till EU i form av ultrakonservativa krafter så som partierna SPR och LPR. Det var främst SPR:s ledare Andrzej Lepper som uttalade sig starkt kritisk till EU. Lepper använde argument som att det inom EU skulle finnas många sekulära och homosexuella människor, EU skulle tvinga Polen att lätta på abortlagarna, att det skulle bli tillåtet med samkönade äktenskap och så vidare. Det fanns således populistiska krafter som inte ville att Polen skulle gå med. Ett verktyg som de konservativa (främst LPR) använde var radiokanalen Radio Maryja. Radiokanalen hade startats upp av prästen Tadeusz Rydzyk 1991 och fick snabbt stort genomslag i Polen. Runt 2002 lyssnade 10 % av de vuxna i Polen på böner, nyheter (inspirerade av kyrkan), sånger och religiösa program. År 2001 började radiokanalen samarbeta med SPR för att nå ut till människor med olika ultrakonservativa budskap (värt att notera är att Katolska kyrkan flera gånger har tagit avstånd från vad som sagts under sändning). År 2005 började Radio Maryja stödja PiS och övergav både SPR och LPR (Byrnes, Katzenstein 2006: 133-134, 137-138; Millard 2010: 158-159).
Vidare har Katolska kyrkan sällan tagit politisk ställning i parlaments- eller i presidentsval. Eftersom den politiska tiden efter 1989 var så turbulent valde kyrkan i princip att inte välja
37 sida eftersom det fanns så många sidor att välja ifrån. Wałęsa associerades med kyrkan eftersom han under 80-talet självmant presenterade sig själv som väldigt troende och alltid hade en bild av Svarta Madonnan med sig när han demonstrerade. I presidentvalet 1995 deklarerade kyrkan att katoliker inte skulle stödja personer som hade haft ett förflutet i tidigare kommunistiska regeringar (det här var en insinuering om att kyrkan fortsatt ville ha Wałęsa som president framför Kwaśniewski, som inte blev fallet). Detta var i stort sätt den enda gången som kyrkan tog sida. Kwaśniewski som blev utmålad som icke-troende av kyrkan ville aldrig riktigt ta full strid med kyrkan. Kwaśniewski som president, ville under sin tid (som tidigare nämn) framstå som en president för alla polacker och därav slutförde han konkordatet och fick det godkänt i parlamentet. Presidenten skrev även under konstitutionen, där klara kyrkliga tendenser fanns. Konstitutionen hade efter åtta års förhandling lyckats bli klar och de första inledande orden blev I Guds namn… (Byrnes, Katzenstein, 2006: 124; de Lang, Guerra 2009: 531; Jelen, Wilcox, 2002: 35-36).
38
Kap. 5: Analys
I det här kapitlet genomförs en analys av det empiriska materialet med hjälp av de två teoretiskt valda perspektiven. Först analyseras det insamlande empiriska materialet ur ett modernistiskt perspektiv och sedan ur ett primordialistiskt perspektiv, med hjälp av de analytiska indikatorerna. Via det här kommer en åtskillnad göras med syfte att upptäcka likheter och framförallt skillnader i synsätten att förklara polsk nationalism.