Användartester och designändringar

6.5.1 Användartest 1: Radioskylten vid lodjurshägnet

Under användartestet fick för oss tidigare okända besökare låna en bärbar FM-radio med hörlurar som var förinställd på radioskyltens angivna frekvens. Vi förklarade att det konceptuellt är tänkt att djurparksbutiken skall erbjuda försäljning av bärbara FM-radios beteende i det avseende att huvudsakligen yngre besökare kan

upptäcka och interagera med innehållet i exempelvis ”djurskylten”. Likt radioskylten kräver ljudklämman att besökarna stannar kvar vid djurhägnet vilket ökar besökstiden och förhoppningsvis förstärker intresset samtidigt som information om djuren förmedlas.

6.4 Prototyper

6.4.1 Radioskylten som prototyp

Konceptuellt, består radioskylten ett stort antal interaktiva digitala artefakter som är tänkta att placeras i hela djurparken. Vi har utvecklat en tidig prototyp av radioskylten som används vid olika hägn för användartester. Uppspelningen av ljudmedia genomförs med hjälp av en bärbar dator och Processing, sammankopplat med FM-sändare. Den kapacitiva sensorn består av aluminiumfolie som genom mikrokontrollerkortet Arduino och CapSense- biblioteket registrerar när användaren rör skylten. Valfri FM-radio kan användas för att lyssna på radioskylten men frekvensen måste motsvara FM-sändarens. Ljudguiderna till prototypen består av 20- 25 sekunder långa berättelser, producerade med svenska datorrösten Erik från webbtjänsten acapela box (http://www.acapela-box.com, 2010). (Skisser av konstruktionen för prototypen till radioskylten finns i bilaga 10.)

6.4.2 Ljudklämman med skylt som prototyp

Den första prototypen av ljudklämman konstruerades med tvättklämmor där respektive insida är täckt med aluminiumfolie.

Förbipasserande familjer ”sneglade” på radioskylten och fortsatte sedan runt hörnet. Vid ett tillfälle, klättrade två flickor upp på vår bänk, utan att notera prototypen, för att bättre se lodjuren. Under lodjursmatningen var det få som noterade radioskylten med en hög ljudnivå och många besökare, vilket återknyter till vikten av att ljudmedia används som ett komplement till visuella intryck.

Övrig information från användartest 1 av radioskylten:

• En stor del av barnen fortsatte att lyssna när ljudguiden övergick till bakgrundsljudet.

• Interaktionen med skylten fungerade. Radiosändningen fallerade tidvis med FM-störningar.

• Förslag på alternativ inkluderade högtalare med volymkontroll samt bluetooth (mobil).

• ”Ska den hänga här? /.../ Ska man hyra radion?” (man i sällskap med familj).

6.5.2 Användartest 2: Radioskylten vid visenthägnet

Användartest 2 av radioskylten genomfördes, i likhet med användartest 1, med syfte att utvärdera besökarnas interaktion med radioskylten i djurparken, men även bekräfta ett intresse för konceptet. Platsen för användartestet var i direkt anslutning till informationsskylten vid visenternas inhägnad. Förändringar från användartest 1 inkluderar att vi aktivt tillfrågade förbipasserande familjer om de ville testa vår prototyp av ett ”informationssystem”. Precis som under användartest 1, fick för oss tidigare okända besökare låna en bärbar FM-radio med hörlurar som var förinställd på radioskyltens angivna frekvens.

samt att någon form av skylt vid djurparkens entré informerar om radioskyltarnas placering och vilken frekvens som motsvarar det önskade språket. Fokus för användartestet var besökarnas interaktion med den första prototypen av radioskylten. Totalt 22 besökare inom målgruppen testade prototypen av radioskylten under användartestet (cirka 11.30-15.30). Sammanlagt 17 barn testade prototypen. Vi noterade att majoriteten av dem log när de lyssnade på ljudguiden vars längd framstod som lämplig (cirka 20-25 sekunder). Användartestet som var tänkt att utvärdera besökarnas interaktion med radioskylten i djurparken, demonstrerade tydligt vikten av att digitala representationer (teknologin) inte ersätter de levande djuren (verkligheten). Platsen för användartestet var i observationsområdet framför det yttre lodjurshägnet, med en tidig prototyp av

radioskylten placerad på ett bord med utsikt mot djuren. Under de första timmarna befann sig lodjuren bakom oss (inom cirka 2-5 meter), vilket resulterade i att besökarna verkade uppfatta vårt användartest som ett hinder på vägen till de levande djuren.

6.5.3 Användartest 1: Ljudklämman vid lodjurshägnet

Syftet med användartest 1 av ljudklämman var att utvärdera kontaktfamiljernas interaktion med prototypen på plats i djurparken. Det här var första gången under projektet som representanter från kontaktfamiljerna testade en prototyp. Under våra kontextuella undersökningar och etnografiska intervjuer med kontaktfamiljerna uttryckte ett antal av dem ett intresse för att deltaga i användartesterna av våra prototyper. Vi anser det fördelaktigt med feedback från besökare som varit delaktiga i förundersökningen som delvis utgör bakgrunden till våra koncept. Platsen för användartestet var i observationsområdet framför lodjurens inhägnad. Tyvärr hade det skett ett missförstånd när vi skulle genomföra användartestet vilket resulterade i att vi saknade ström till den bärbara datorn. Som ersättning till den bärbara datorn använde vi en mobiltelefon (iPhone) för ljuduppspelning. Totalt 2 kontaktfamiljer testade den första prototypen av ljudklämman under användartestet (cirka 11.30-12.00 respektive 15.00-15.30). Inför användartestet förklarade vi att prototypen endast var en tidig representation av konceptet som för bättre åtkomst var tänkt att placeras utanför observationsområdet längs inhägnadens stängsel. Utvecklingsmöjligheter diskuterades i relation till den befintliga informationsskylten som med stor sannolikhet kan modifieras för sammankoppling med ljudklämmor vilket öppnar upp för

ett sökande efter ljudmedia i djurparken. Vuxna bryr sig inte om

att ljudguiden har en datorröst men föreslår mer pedagogiska berättarröster som t.ex. Eva Funck (barnprogramledare) för barnens skull (föräldrarna i en av kontaktfamiljerna).

Prototypen av radioskylten monterades den här gången direkt på stängslet för att besökarna lättare skulle kunna lyssna på ljudguiden samtidigt som de observerade visentflocken belägen nedanför vår position. Totalt 5 besökare inom målgruppen testade prototypen av radioskylten under användartestet (cirka 11.30-12.30). Ett stort antal besökare passerade förbi visenthägnet utan att stanna vilket sannolikt är relaterat visenthägnets lokalisering i slutet av den fysiska djurparken (vid högervarv). Av 15 besöksgrupper (urvalskriterierna bestod av minst 1 vuxen och 1 barn) inom målgruppen noterades under referensdagen (2010-03-30) en högsta besökstid på cirka 3 minuter vid visenternas inhägnad, med en medeltid på cirka 1 minut och 30 sekunder. Besökstiden vid inhägnaden, ökade märkbart vid användartest 2 med radioskylten (2010-04-06). Antalet besökare var dock färre

Övrig information från användartest 2 av radioskylten:

• Interaktionen med skylten fungerade. FM-störningar noterades tidvis.

• Intresserade att använda radioskylten om man vill veta mer om djuren.

• Det är inte tydligt när ljudguiden slutat och handen kan lyftas från radioskylten.

• Återkommande frågor från besökarna i relation till FM-radion och hur den anförskaffas.

• Förslag på förenklande alternativ till den bärbara FM-radion inkluderade mobiltelefoner och hörlurar.

ett tredje användartest med radioskylten på samma plats men fick avbryta pga. återkommande FM-störningar. Modifikationerna som resulterade i ljudskylten har delvis sitt ursprung i det misslyckade försöket. Inför användartestet presenterade vi ljudskylten som ett ”interaktivt informationssystem” med syfte att berätta om lodjuren. Besökarna verkade dock fokusera mer på den fysiska prototypen än de levande djuren vilket frångick vårt ursprungliga mål att använda ljudmedia som ett komplement. Totalt 1 kontaktfamilj (i sällskap med bekanta) testade den första prototypen av ljudskylten under användartestet (cirka 13.30- 14.30). Det uppstod en mindre kö framför ljudskylten när barnen testade vilket har uppmärksammats som ett potentiellt problem när antalet besökare ökar vid högsäsongen.

Övrig information från användartest 1 av ljudskylten:

• Användarna uppskattar att man får direkt respons vid interaktion med ljudskylten.

• Kontaktfamiljen är osäker på om konceptet fungerar när flera vill lyssna samtidigt.

Övrig information från användartest 1 av ljudklämman:

• Föredrogs inte lika mycket som radioskylten av

kontaktfamiljerna vilket sannolikt är relaterat till prototypens befintliga och lägre utvecklingsnivå.

• ”Skoj för barnen att springa omkring” (mamman i en av kontaktfamiljerna). Besökarna kan utforska den fysiska miljön genom att klämma fast ljudklämmorna i olika artefakter.

• ”Klart man köper såna till barnen” i relation till ljudklämmorna (mamman i en av kontaktfamiljerna).

• Ljudklämmorna uppfattas som ”åtkomliga” och ”rörliga” (mamman i en av kontaktfamiljerna). En liten och enkel artefakt som möjliggör en ökad interaktion med djurparken.

6.5.4 Användartest 1: Ljudskylt med hörlurar vid

lodjurshägnet

Ljudskylten är en modifierad version av radioskylten som istället för FM-sändare är utrustad med ett par hörlurar (se kapitel 6.4). Platsen för användartestet var vid utsidan av observationsområdet framför lodjurens inhägnad. Vi har tidigare försökt att genomföra

Figur 12: Radioskylten samt FM-radio vid lodjurshägnet i Skånes Djurpark.

Precis som vid användartest 2 med radioskylten, noterade vi hur ett stort antal besökare passerade förbi visenthägnet utan att stanna. En tillfrågade kvinna i sällskap med en man och barn, förklarade att hon var ”trött” och därför inte ville testa prototypen. Totalt 4 besökare inom målgruppen testade den utvecklade prototypen av ljudklämman under användartestet (cirka 13.00-14.30). Övriga diskuterade endast konceptet bakom ljudklämman samtidigt som de undersökte prototypen utan att testa. Majoriteten som deltog i användartestet ansåg att konceptet var intressant och uppskattade dess utvecklingspotential som ett komplement till de befintliga informationsskyltarna. Samtliga barn som testade prototypen, log när de lyssnade på ljudguiden.

• ”Bra när man vill att ungarna ska stå still en stund” (kvinna i sällskap med kontaktfamiljen).

• Ett av barnen i kontaktfamiljen noterar att datorrösten ”låter som en robot”.

• Pojke (cirka 4-5 år) i sällskap med kontakfamiljen står i kö för att trycka på skylten men visar inte något intresse för hörlurarna som är tänkta att förmedla ljudguiden.

6.5.5 Användartest 2: Ljudklämman vid visenthägnet

Syftet med användartest 2 av ljudklämman var att utvärdera för oss tidigare okända besökares interaktion med prototypen på plats i djurparken. Platsen för användartestet var vid

visenthägnet i Skånes Djurpark. Förändringar från användartest 1 av ljudklämman inkluderar utvecklingen av förbättrade ljudklämmor samt ”djurskyltar” (se kapitel 6.4). En ”djurskylt” monterades på stängslet ovanför visenthägnet. Tyvärr fick vi använda lodjursversionen på grund av tekniska problem med visentversionen som istället placerades på marken nedanför som visuellt stöd. Besökarna verkade dock inte notera konturerna av djurarten vilket sannolikt är relaterat till placeringen av ”djurskylten”. Ljudguiden spelades upp från en bärbar dator, oförändrad sedan ”6.5.2 Användartest 2: Radioskylten vid visenthägnet”. Förbipasserande besökare som stannade till vid visenthägnet och/eller var intresserade, tillfrågades om de ville testa vår prototyp. Inför användartestet förklarade vi kortfattat konceptet bakom ljudklämman.

för användartesterna var vid lodjurshägnet och visenthägnet i djurparken. Resultaten antyder ett förstärkt intresse hos besökarna vilket sannolikt är relaterat till prototypernas nyhetsvärde men även den bekräftade uppskattningen för deras användbarhet som ett ”interaktivt informationssystem”. Begränsningar som språk (endast svenska) och antalet prototyper påverkade med största sannolikhet hur besökarna uppfattade koncepten som helhet. Under optimala förhållanden bör ett större antal prototyper placeras längs en sträcka genom djurparken. Samtliga koncept förutsätter att artefakterna är återkommande under ett besök i djurparken och att besökare med exempelvis ljudklämmor kan utforska och söka efter olika typer av ”djurskyltar” med mot- reaktioner som är baserade på ljudmedia. Radioskyltens zoner är även de starkt beroende av ett större antal prototyper som tillåter besökare att förflytta sig mellan inhägnaderna med kontextuellt relevanta bakgrundsljud som förstärker illusionen av ”det vilda djuret” i samspel med informativa berättelser. Bruket av ljudmedia som kunskapsförmedling förefaller befogat till den grad att majoriteten av besökarna som testade prototyperna, lyssnade färdigt på de informativa berättelserna. Vidare studier krävs för att bekräfta ett förstärkt kunskapsintag i relation till de befintliga bild- och textbaserade informationsskyltarna.

Övrig information från användartest 2 av ljudklämman:

• Prototypen måste förbättras och anpassas för barn. En äldre flicka upplevde det som svårt att klämma fast ljudklämman kring ”djurskylten” och det uppstod även tekniska problem med ljudet när en pojke skulle testa prototypen.

• Konceptet fungerar bra ”en dag som den här” förklarade en kvinna i sällskap med en man, kvinna och två barn. Hon syftade på det mulna och regniga vädret. Det är viktigt att man inte behöver stå i kö för att komma fram till ”djurskylten”. • En kvinna i sällskap med barn förklarade att upplevelsen i djurparken är viktigare och valde att inte testa prototypen. • Fördelaktigt koncept i jämförelse med ljudguider på en del

museer där man måste följa en slinga och inte kan välja sin egen väg (man i sällskap med kvinna).

• Bör finnas fler språk utöver svenska (exempelvis danska, tyska och engelska).

• Utveckla interaktionen med ”djurskylten”. Ett större antal alternativ som exempelvis gör det möjligt för barn och vuxna att lyssna på olika berättelser.

• Ett bra stöd till vuxna med lässvårigheter (t.ex. dyslektiker). ”Enkel teknik, bara plus och minus” (man i sällskap med barn). • Undersök möjligheten att koppla ljudklämmorna direkt i hägnets

stängsel som sannolikt är jordat (man i sällskap med kvinna).

6.5.6 Sammanfattning av användartester

Samtliga användartester genomfördes i Skånes Djurpark med för oss tidigare okända besökare och kontaktfamiljer. Platserna

Under våra intervjuer med, och observationer av, kontaktfamiljer och för oss tidigare okända besökare i Skånes Djurpark, visade det sig att upplevelsen snarare än kunskapsintaget var den primära motivationsfaktorn bakom ett besök i djurparken. En resurslärare som under lång tid besökt Skånes Djurpark, minst tre gånger årligen, förklarade för oss att det var upplevelsen, och i det här fallet mötet med björnungarna, som var det viktigaste för eleverna efter ett besök i djurparken. Vi förde även en intressant diskussion med mamman i en av kontaktfamiljerna som ifrågasatte de befintliga informationsskyltarna, i relation till att hennes barn sannolikt lärde sig mer genom upplevelsen av levande djur. Dahlgren et al. (2006) hävdar att inlärning genom människans sinnen, exempelvis genom att känna, lukta, smaka och beröra är mer naturligt än att läsa en text vilket beskrivs som att ”gripa och begripa” inom utomhuspedagogikens särart (90). Majoriteten av besökarna som vi har intervjuat, förväntade sig emellertid inte någon konkret kunskapsförmedling i djurparken och blev märkbart förvånade när vi förklarade att en av Skånes Djurparks huvuduppgifter är att stärka kunskapen om de nordiska djuren. Vi har tidigare kategoriserat ett djurparksbesök i tre stadier; före,

under och efter. Stadiet före symboliserar planeringen inför ett

besök i Skånes Djurpark som för vår målgrupp sannolikt innebär ett beslut av föräldrarna som följs av barnens stigande förväntan. Kontextuella undersökningar och etnografiska intervjuer med kontaktfamiljerna bekräftar betydelsen av beslutet inför ett besök. Vår problemformulering är fokuserad kring respektive djurhägn eftersom vi inledningsvis inte betraktade djurparken