De Röda stavarna består av tio röda trästavar i varierande längd, från den längsta som är en meter till den kortaste på en decimeter. Stavarna är fyrsidiga och har samma tjocklek. Varje sida är 3 cm bred. Montessoris syfte, det avsedda lärandet, med detta materiel är att barnet med hjälp av synsinnet skall träna förmågan att genom stavarnas längd lära sig förstå och urskilja skillnader, samtidigt som också koncentration och muskelkontroll tränas.
För att nå detta avsedda lärandet skall barnet använda sina sinnen och arbeta med fyra dimensioner av variation, form och storlek, som främst är inbyggda i materielen samt jämförbarhet och ordning som främst handlar om den uppgift som skall utföras.
Fokus i detta materiel är att förstå variationen i skillnaderna mellan stavarnas längd och form. Alla stavar har formen av ett rätblock som inte varierar, precis som i den Bruna trappan, men de karaktäriserande dragen hos dessa röda stavar är att det finns ett systematiskt mönster av variation i stavarnas längd. Det är i skillnaderna mellan längderna som barnet skall tränas i att urskilja variationen mellan de olika stavarna. Vid en jämförelse av en röd stav mot en annan röd stav kan mer eller mindre likhet eller skillnad skapas. Arbetet inom jämförbarhet innefattar att kunna urskilja på vilket sätt olika delar kan jämföras med varandra och att erfara olika grader av jämförbarhet (likhet).
Innan barnet gör övningen med de röda stavarna på egen hand, visar läraren barnet hur man skall göra genom att sprida ut stavarna på en stor matta, blanda dem där och placera dem intill varandra i längdordning, så att det färdiga resulta-tet liknar formen av orgelpipor. Läraren börjar med att ta ut den minsta och största staven för att uppmärksamma barnet på kontrasten mellan dessa ytterlig-heter och lägger sedan stavarna intill varandra i storleksordning med start vid den längsta staven. Barnet kan sedan på egen hand träna dessa dimensioner av variation, genom att placera stavarna bredvid varandra i storleksordning.
I detta materiel finns ingen fast ordning, som hos till exempel cylindrarna i cylinderblocken. Det finns en frihet i variationen mellan de olika stavarna, som ändå blir fast då de skall ordnas efter ett speciellt mönster, antingen i form av orgelpipor eller med formen av en trappa vid varje sida.
Att förstå användningen av de Röda stavarna med hjälp av variationsteoretiska begrepp
De röda stavarna har en variation inbyggd som kan bidra till att barnen fortsätter att utveckla förståelse för förhållande mellan olika storlekar. Stavarna har olika längd som understöder deras tendenser att separera stavarna från varandra vilket underlättar förståelsen av storleksvariationerna. Barnen kan genom att arbeta med stavarna bli klara över att denna materiel inte varierar med avseende på for-men. Varje stav har samma form och de får därmed möta begreppet stav som en invariant. Det blir möjligt för dem att generalisera sina erfarenheter av att ha arbetat med stavarna till andra tillfällen där de har hand om detta slags materiel. I sin konstruktion ger stavarna liten anledning för barnen att använda sig av kontrastering och genom att variationen är liten i stavarnas utformning blir möjligheterna att fusionera också liten.
Adams arbete med de Röda stavarna
Med utgångspunkt i Montessoris intentioner med detta materiel, följer här en beskrivning av hur Adam (5 år) med hjälp av sin lärare lär sig hantera de röda stavarna, dvs. förstå det avsedda lärandemålet.
I inledningen av denna övning är det läraren som är aktiv och instruerar Adam hur han skall göra. Läraren börjar med att visa Adam hur man tar fram en matta. Denna matta rullar Adam ut på golvet. Lärarens intention med denna presentation är att visa Adam hur man skall placera de röda stavarna i ordning intill varandra. Läraren uppmärksammar inte Adam på kontrasten mellan den längsta och kortaste staven.
Läraren börjar med att visa Adam hur han skall bära stavarna till mattan, rakt upp för att inte knuffa till något annat med dem (bild 63).
Bild 63. Läraren visar
Därefter visar läraren Adam hur man skall placera stavarna på mattan. Läraren börjar med att lägga den längsta staven på mattan (bild 64).
Bild 64. Lagd stav
Läraren följer Adam då han bär staven till mattan (bild 65).
Bild 65. Materielen tas fram I
Adam gör likadant som läraren gjorde innan och styr därigenom inte på egen hand sitt manifesta lärande. Adam tar den näst längsta staven och bär den till mattan. Han lägger den intill den stav som läraren tidigare placerade på mattan (bild 66).
Bild 66. En stav till ligger
Adam fortsätter på samma sätt med nästa stav. Här är Adam aktiv, när han själv får ta fram staven och placera den på mattan (bild 67).
Bild 67. Materielen tas fram II
Stavarna som ligger i storleksordning i hyllan, läggs på samma sätt på mattan. I stället för att längden är i fokus i denna övning, tycks det som om det för Adam är den form, som stavarna bildar tillsammans (bild 68).
Bild 68. En ordning prövas
Läraren visar Adam hur han skall bära staven (bild 69).
Bild 69. Tillsammansarbete
Nu blir både läraren och Adam aktiva. Frågan är om det är Adam eller läraren som styr vägen i det manifesta lärande. I denna övning används endast fem av de tio stavarna. Läraren visar Adam hur man kan känna med fingrarna utefter sta-vens längd.
Bild 70. Läraren visar igen
Adam imiterar lärarens rörelse. Istället för att jämföra stavarna med varandra, tränas Adam i att göra precis som fröken gör (bild 71).
Bild 71. Förebilden följs
Nu gör läraren Adam uppmärksam på skillnaderna mellan stavarnas längd. Lära-ren visar hur hon känner längden på stavarna (bild 72).
Bild 72. Läraren ställer krav
Läraren fortsätter på samma sätt som innan med att visa Adam hur han skall känna på stavarna för att urskilja deras längd (bild 73).
Bild 73. Läraren ställer krav igen
Övningen fortsätter precis som tidigare, med att läraren visar och Adam gör pre-cis som hon. Adam ges inte möjligheten att på egen hand handla (bild 74).
Bild 74. Är läraren till lags
När läraren har visat, gör Adam nästan likadant. Skillnaden är att han behöver sträcka hela sin kropp då han känner utefter staven (bild 75). Övningen blir mer kroppslig för honom än vad den blir för den vuxne. Han kan känna längden med hela kroppen.
Bild 75. Sinnesanvändning vid mätning
Läraren fortsätter att styra övningen. Hon för ihop stavarna i en annan form än tidigare (bild 76). Även denna gång tycks formen som stavarna bildar tillsam-mans vara viktigare än att jämföra längderna med varandra.
Bild 76. Läraren instruerar om en annan väg
Läraren känner utefter staven. Från att tidigare ha startat med den längsta staven högst upp på mattan, börjar läraren nu istället att utgå från den kortaste staven och lägga de andra stavarna ovanför den (bild 77).
Bild 77. Läraren anger lämplig ordning
Adam känner utefter staven, som läraren gjorde och för sedan ihop den staven med de andra (bild 78).
Bild 78. Att följa förebilden …
Adam imiterar lärarens rörelser och påverkad av läraren hanterar Adam stavarna i sitt levda lärande på samma sätt som hon, utan att jämföra dem med varandra (bild 79).
Bild 79. … fast på eget vis
Läraren känner utefter staven (bild 80).
Bild 80. Ordning igen
Läraren visar hur lång staven är genom att hålla en hand i varje ända av staven (bild 81).
Bild 81. Visar hur man mäter
Adam gör likadant som läraren gjorde, men måste använda hela kroppen då han mäter. I denna övning är det känseln som är i fokus. Övningen blir kroppslig när han mäter. För att känna hela stavens längd måste Adam sträcka hela kroppen för att nå hela staven (bild 82).
Bild 82. Mäter med egen repertoar
Nu har Läraren och Adam lagt ihop stavarna (bild 83).
Bild 83. Förebilden förevisar
Läraren pekar med fingret på varje stav, som nu bildar formen av en trappa (bild 84). Läraren är den aktiva parten. Här är det formen som stavarna bildar tillsam-mans, som hon vill visa Adam.
Bild 84. Lärare visar, barn iakttar
Nu sprider läraren ut stavarna igen (bild 85). Här är det läraren som är mest ak-tiv.
Bild 85. Ett nytt läge skapas
Läraren visar Adam hur man känner med handen utefter stavarna och Adam får göra likadant (bild 86). Här använder sig Adam av imitation. Adam känner utef-ter stavarna. Detta skall ge honom en känselupplevelse av hur långt känns, så att han kan urskilja skillnaderna mellan de olika stavarna, för att sedan kunna jäm-föra dem med varandra.
Bild 86. Att känna tillsammans
Läraren för ihop stavarna så att de nu bildar detta mönster, som Montessori be-nämnde orgelpipor (bild 87). Man kan också urskilja formen av en trappa i båda ytterkanter.
Bild 87. Läraren har skapat ytterligare en ordning
Läraren ber Adam att bära tillbaka stavarna och lägga dem i hyllan igen (bild 88).
Bild 88. Beordrat arbete
I den avslutande delen får Adam bära stavarna tillbaks i hyllan (bild 88). Där läg-ger han dem i samma ordning som han har gjort tidigare på mattan (bild 89). Här är det ordningen som är den mest framträdande övningen.
Bild 89. Återplacering
Genom hela övningen med de Röda stavarna är det läraren som styr. Det tycks som om läraren är mer intresserad av den form som stavarna bildar tillsammans, än hur Adam upplever skillnaderna mellan dem.
Reflektioner utifrån Adams användning av de Röda stavarna
Montessoris tankar var att barnet efter lärarens introduktion på egen hand skulle arbeta med materielen för att förstå och erhålla det avsedda lärandet. Det tänkta lärandet i övningen med de Röda stavarna handlar om att barnet skall erfara skillnader i längd genom att jämföra olika längder med varandra. I den övning som Adam genomför här, tycks han främst lära sig att jämföra skillnader mellan stavarnas längd genom att imitera läraren. Genom detta utvecklar han sin förstå-else för storlekars olika förhållande som till en början inte engagerar Adam i så hög grad att lärandemålet förefaller övergå från avsett till upplevt. I och med att övningen blir kroppslig dels då han känner längden på stavarna för att mäta dem då de ligger på golvet, dels då han bär tillbaks stavarna för att lägga tillbaks dem i hyllan, ökar Adams engagemang. För att känna hela stavens längd måste han sträcka hela kroppen. För att nå hela staven erövrar Adam en mer intensiv förståelse av variationerna mellan stavarna.
Vid observationerna är dock läraren här dominerande och visar hela tiden hur Adam skall hantera stavarna, varvid hans träning i att själv urskilja, jämföra och göra bedömningar i storleksskillnader mellan de olika stavarna begränsas. I den observerade situationen är det bara en del av det tänkta lärandemålet som blir till det levda lärandemålet. Endast en liten del av den repertoar som lärande barn kan använda sig av sett med variationsteorins ögon tas i bruk när Adam arbetar med de röda stavarna.
Även om lärandemålet som i de andra sinnestränande materielen är inbyggt i detta materiel, så är det inget som blir aktuellt för Adam att själv upptäcka denna övning. Läraren bestämmer vad det är som sker och lägger beslag på det ut-rymme som finns för att barnet ska kunna lära av situationen. Det rituella insla-get förstoras så att korrekta handlingar utförs. Att använda ett tänkande kring hur barn förstår variationer och bearbetar denna förståelse skulle kunnat ha förändrat lärandesituationen. Adam uttrycker försiktigt hur han arbetar med att förstå längdvariationen genom att pröva andra metoder för att “mäta” stavarnas längd när han sträcker ut hela kroppen och gör ett avsteg från lärarens förebild-liga beteende. Läraren tar inte fasta på denna variation hos barnet. Hon skulle t ex ha kunnat lagt sig på golvet och be Adam att använda stavarna för att mäta olika kroppsdelar på läraren. Detta för att kunna återanvända en sådan ny referensram för att agera och samtala om variationerna mellan stavarna och där-med hjälpa pojken att vidga sina referensramar. Den referensram som montessoripedagogiken försett läraren med verkar i detta sammanhang något begränsande.