Något som jag i min uppsats vill framhäva är att forskningen om träning, idrott och hälsa kan gynnas av att applicera ett postmodernistiskt perspektiv vid framtida studier. Som i denna studien att genomföra en diskursanalys med Foucault och Baudrillards litterära verk som teoretisk grund bidrar till att nya aspekter studeras. De postmodernistiska tänkarna har ett lika stort intresse av att förstå samhället och människan som övriga samhällsvetenskapliga teoretiker men på något vis har de blivit mer förbisedda inom vetenskapen. Det teoretiska perspektivet av Foucault och Baudrillard kan användas för att identifiera och belysa aspekter som vid en första anblick anses vara obetydliga. Inom området av träning, hälsa, samhälle och beteende går det att skönja många former av normer och maktrelationer som kan vara av vetenskapligt intresse att belysa så att forskningen kring detta inte stagnerar kring en form av objektiv sanning.
Tänk vilka nya möjligheter och nya synsätt som kan uppnås av att exempelvis använda Baudrillards tes hur vi förhåller oss till mänskligt och omänskligt i en allt mer teknologisk värld. Eller genom att applicera Foucaults perspektiv och studera de normer och maktinfluenser som finns inom tränings- och idrottsvärlden och hur de kan forma vårt samhälle.
Konklusion
Sammanfattningsvis ger denna studien en överblick av de sociala normer och maktmönster samt maktrelationer som kan observeras i forskningen om träningsberoende. Mer specifikt att en hög eller överdriven träningsmängd anses vara avvikande och en primär riskfaktor för att utveckla ett beroende av träning. En avvikande träningsmängd beskrivs som allt från att träna minst fyra
timmar per vecka till att träna dagligen. Denna normen upprätthålls och accepteras inom majoriteten av forskningen, speciellt inom de diagnostiska modellerna som har beskrivits i uppsatsen. Eftersom normen om att hög träningsmängd anses vara en självklar riskfaktor och därmed skadlig så
förekommer den i forskningsfältet som banal, själva normen är såpass accepterad att den blir osynlig. De diagnostiska modellerna innehar även ett stort maktinflytande över forskningsfältet med föreskrifter om vad träningsberoende är och hur forskningen om träningsberoende ska bedrivas. Det som även kan observeras inom forskningen om träningsberoende är bristen på antagonism och motaktioner mot de rådande normerna och makten som främst innehas av de teoretiska ramverken.
Slutsats
Med bakgrund i ovanstående resultat kan vi dra en slutsats att forskningen om träningsberoende i månt och mycket präglas av de normer och maktinfluenser som har identifieras. Framförallt att en hög och överdriven träningsmängd anses vara avvikande och därmed ej accepterat beteende, denna uppfattningen om normalt och avvikande har förändrats väldigt lite under forskningens utveckling. Konsekvenserna av detta blir att majoriteten av studierna inom forskningsfältet accepterar och upprätthåller denna normen med riktlinjer kring träningsmängd. Det leder också till att forskningen blir kategoriserande och i somliga fall fokuserar mot individer/grupper som står utanför den
generella normen kring träningsmängd. För att få en vidareutveckling inom forskningsfältet så rekommenderas studier inriktade mot de förändringar som forskningen om träningsberoende har genomgått, mer specifikt förändringen mellan positivt beroende och negativt beroende som har haft stort inflytande på forskningsfältets inriktning. Att undersöka hur relationen mellan samhället och träning avspeglas är också en rekommendation för framtida studier, uppkommer träningsberoende som ett resultat av ett prestationsinriktat samhällsfokus där individer måste sträva efter personlig utveckling? Samt hur betonar samhället vikten av träning och fysisk aktivitet och vilka
konsekvenser kan detta ge. Generellt sätt eftersöks fler kvalitativa studier inom forskningsfältet för att bättre kunna belysa komplexiteten inom träningsberoende. Samt att fler studier inom träning och idrott applicerar ett postmodernistiskt perspektiv för att på så sätt bidra till att nya aspekter kan studeras.
Referenser
Adams, J. (2009). Understandning exercise dependence. Journal of Contemperary Pshychotherapy,
39, 231- 240.
Adams, J., & Kirkby, R.J. (2002). Exessive exercise as an addiction: A review. Addiction Reseach
and Theory, 10, 415- 437.
Allegre, B., Souville, M., Therme, P., & Griffiths,M. (2006). Definitions and measures of exercise dependence. Addiction Research and Theory, 14, 631- 646.
Alvesson, M., & Sköldberg, K. (2008). Tolkning och reflektion (2a uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Bamber, D.J., Cockerill, I.M., Rodgers, S., & Carroll, D. (2003). Diagnostic criteria for exercise dependence in women. British Journal of Sports Medicine, 37, 393- 400.
Banbery,S., Groves, M., & Biscomb, K. (2012). The relationship between exercise dependence and identity reinforcement: a sociological examination of a gym- based environment in the United Kingdom. Sport in Society, 15, 1242- 1259.
Baudrillard, J. (2007). The agony of power. Los Angeles, CA: Semiotext(e).
Börjesson, M., & Palmblad, E. (red.). (2007). Diskursanalys i praktiken. Stockholm: Liber AB.
Carmack, M.A., & Martens, R. (1979). Measuring commitment to running: A survery of runners attitudes and mental states. Journal of Sport Psychology, 1, 25- 42.
Cockerill, I.M., & Riddington, M.E. (1996). Exercise dependence and associated disorders: A review. Counselling psychology quarterly, 9, (2), 119- 129.
De Coverley Veale, D. M. (1987). Exercise dependence. British Journal of Addiction, 82(7), 735– 740.
Dodd, N. (1999). Social theory and modernity. Cambridge, UK: Polity Press.
Foucault, M. (1980). Power/Knowledge. New York, NY: Vintage Books.
Foucault, M. (1982). The subject and power. Critical Inquiry, 8, (4), 777- 795.
Foucault, M. (1983). Vansinnets historia under den klassiska epoken. Lund: Arkiv förlag.
Foucault, M. (2002). Sexualitetens historia, viljan att veta. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105- 112.
Hailey, J.B., & Bailey, L.A. (1982). Negative addiction in runners: A quantitative approach. Journal
Hausenblas, H.A., & Symons Downs, D. (2002). How much is too much? The development and validation of the exercise dependence scale. Psychology and Health, 17, 387- 404.
Hurst, R., Hale,B., Smith, D., & Collins,D. (2000). Exercise dependence, social physique anxiety, and social support in experienced and inexperienced bodybuilders and weightlifters. British Journal
of Sports Medicine, 34, 431- 435.
Murray, A.L., McKenzie, K., Newman, E., & Brown, E. (2013). Exercise identity as a risk factor for exercise dependence. British Journal of Health Psychology, 18, 369- 382.
Oddner, F. (2010). The character of sport and the sport of character. Sport in Society, 13, 171- 185.
Ogden, J., Veale, D., & Summers, Z. (1997). The development and validation of the exercise dependence questionnaire. Addiction Reseach and theory, 5, (4), 343- 356.
Paradis, K.F., Cooke, L.M., Martin, L.J., & Hall, C.R. (2013). Too much of a good thing?
Examining the relationship between passion for exercise and exercise dependence. Psychology of
Sport and Exercise, 14, 493- 500.
Winter Jörgensen, M., & Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.