Magisteruppsats
15 högskolepoäng, avancerad nivå
Träningsberoende. En diskursanalytisk betraktelse av
forskningsfältet utifrån ett norm- och maktperspektiv
Exercise dependence. A discourse analysis of norm- and powerinflunces
within the research field
Malin West
Magisterexamen 60hp Examinator: Johan Norberg Idrottsvetenskap: Idrott i förändring Handledare: Jesper Fundberg
Abstract
West, M. (2014). Exercise dependence. A discourse analysis of norm- and powerinflunces within
the research field. (1- year master essay in Sport Science, 15 credits). Faculty of Education and
Society: Malmö University.
The purpose of this study was to problematize the research field of exercise dependence, through a discursive a norm- and power perspective. In the study twelve articles from the research field was analysed using Foucault and Budrillards perspective of social norms and power as theoretical base. The results showed that the most important, yet mundane, norm within the research field was that a high training volume, varying from 4 hours per week to daily exercise, was considered harmful and a significant riskfactor for developing exercise dependence. This norm was used to exercise power within the subjects body. Furthermore the results showed a lack of antagonism and counteractions towards the power that both norms and the diagnostic models possess in the resarch field.
Implications of the results and future research directions within the research area is discussed in the study.
Sammanfattning
West, M. (2014). Träningsberoende. En diskursanalytisk betraktelse av forskningsfältet utifrån ett
norm- och maktperspektiv. (Magisteruppsats i Idrottsvetenskap, 15 högskolepoäng). Fakulteten för
Lärande och Samhälle: Malmö Högskola.
Syftet med studien var att problematisera forskning om träningsberoende, utifrån ett diskursivt norm- och maktperspektiv. Tolv artiklar från forskningsfältet analyserades med Foucault och Baudrillards perspektiv om sociala normer och makt som teoretisk utgångspunkt. Resultaten i studien visade att den mest betydande, dock triviala, normen inom forskningen om
träningsberoende var att en hög träningsmängd, vilket varierande från 4 timmar per vecka till daglig träning, ansågs vara skadlig och en signifikant riksfaktor för att utveckla träningsberoende. Denna normen användes också för att utöva makt inifrån den sociala kroppen. Vidare visade resultaten en brist på antagonism och motaktioner mot makten som både normer och diagnostiska modeller har i forskningsfältet. Såväl implikationer som förslag på framtida forskning inom området ges.
Innehåll
Introduktion...5
Uppsatsens relevans...6
Samhällelig relevans...6
Vetenskaplig relevans...6
Syfte och frågeställningar...7
Teoretiskt perspektiv...8
Varför detta perspektivet?...8
Hermeneutik – läran om tolkning...9
Begreppsförklaring ...10
Tidigare forskning om norm och makt...11
Vansinnets historia under den klassiska epoken (1983)...11
Sexualitetens historia. Viljan att veta (2002)...12
Power/Knowlege (1980)...13
The Subject and Power (1982)...13
The Agony of Power (2010)...14
Metod...16
Diskursanalys och diskurs - en förklaring och dess tillämpning...16
Urval och Procedur...17
Analysmetod...20
Forskningen om träningsberoende...22
Begreppsdefinition av träningsberoende...23
Primär och sekundär typ av träningsberoende...24
Diagnostiska modeller om träningsberoende...25
De Coverly Veales diagnostiska modell (1987)...25
Hausenblas och Symons Downs diagnostiska modell (2002)...26
Bamber, Cockerill, Rodgers och Carrolls diagnostiska modell (2003)...27
Forskningen om träningsberoende - de tre inriktningarna...29
Modeller och översiktsartiklar...30
Utvecklade och validerade mätinstrument...34
Studier baserade på ovanstående modeller och instrument...37
Resultat...39
Individen som tränar för mycket...39
Samhällets fostrande insyn...39
Den inre makten...40
Vad hände med antagonismen?...40
Diskussion...42
Resultatdiskussion...42
För hög träningsmängd och överdriven träning ...42
Maktutövning inifrån den sociala kroppen...44
Brist på antagonism ...45
Norm – dess existens eller ej...45
Min förförståelse och dess inverkan...46
Metodkritik...47
Framtida forskning...48
Att applicera ett postmodernistiskt perspektiv på träning och idrott...49
Konklusion...50
Slutsats...50
Introduktion
I början av 1970- talet blev forskare fascinerade över att till synes normala medelålders män ägnade sig åt löpning i allt högre träningsmängd fastän männen ej var eller i framtiden kunde bli
elitidrottare. Männen fortsatte sin träning trots skador och sjukdomar som antingen orsakades av eller förvärrades av löpningen. Detta beteende skulle studeras och undersökas, främsta frågan var om och när träning kunde gå från ett positivt stadium till ett negativt och rent av skadligt stadium för utövaren. Termer och definitioner började utformas och fram tills idag har fenomenet gått under flera namn, bland annat running addiction, positive addiction, negative addiction, obligatory
exercise och det i nuläget mest använda namnet exercise dependence (Adams & Kirkby, 2002., Allegre, Souville, Therme & Griffiths, 2006., De Coverly Veale, 1987). Forskningen om
träningsberoende inriktar sig främst gentemot att undersöka om ett beroende av träning och/eller fysisk aktivitet kan utvecklas hos utövaren samt utröna gränsen mellan normal och onormal relation till träning.
I nuvarande studie översätts de engelska benämningarna till svenska och i uppsatsen benämns det som träningsberoende. Beroendet kan vara en del av en ätstörning med mål att träna för
viktnedgång eller icke- relaterad till en ätstörning men viktnedgång kan användas som ett medel för ökad idrottslig prestation (De Coverly Veale, 1987). Det som främst utmärker träningsberoende enligt flertalet definitioner och mätinstrument är att individen har en hög träningsmängd, försakar andra aktiviteter till förmån för träning, upplever ökad toleransnivå, upplever fysiska och/eller psykologiska abstinensbesvär vid uteblivet träningspass samt riskerar fysiologisk och psykologisk skada av sitt beteende (Adams, 2009., Allegre et al, 2006., De Coverly Veale, 1987., Hausenblas & Symons Downs, 2002). Forskningen om träningsberoende har sedan 1970- talet och framåt
fokuserat mot att skapa definitioner och kriterier för träningsberoende och hur det ska
diagnosticeras. Samt att forskningen har utvecklat mätinstrument och genomfört studier för att undersöka eventuella fysiologiska, psykologiska eller sociala förklaringar till varför en individ kan bli beroende av träning.
I uppsatsen analyseras diskursen forskningen om träningsberoende utifrån ett norm- och maktperspektiv. En förklaring ges av definitionen, diagnostiska modeller, såväl som forskningsfältets utveckling för att skapa en helhetsbild av diskursens utformning.
Uppsatsens relevans
Relevansen för uppsatsen kan uppfattas utifrån en samhällelig kontext likväl som en vetenskaplig kontext. Det är min personliga uppfattning att denna typen av studie behövs för att dels undersöka hur vårt samhälle ser på träning och riktlinjer som anges för fysisk aktivitet men även hur det forskas om träning.
Samhällelig relevans
Forskning om träningsberoende avspeglar en gräns mellan accepterad och icke- accepterad träningsmängd och träningsvanor. Detta kan kopplas till samhället och dess reglering och uppmärksamhet av fysisk aktivitet. Kontexten för denna magisteruppsatsen som sker inom programmet Idrottsvetenskap: Idrott i förändring, ett magister/masterprogram inriktat mot
symbiosen, avspeglingen och dialektiken mellan idrott och samhälle. Därmed blir den samhälleliga relevansen ännu mer intressant att belysa.
Samhället riktar uppmärksamhet mot betydelsen av träning relaterat till nutidens allt mer inaktiva livsstil i västvärlden, samt diskussionerna rörande träningsmängd, träningsformer, dieter och diverse ”quick- fix” idéer. Idag är det svårt att undvika diskussionerna kring träning på grund av den
konstanta exponeringen som sker genom media och sociala nätverk.
Från 1970- talet när forskare började undersöka överträning och hur det skulle diagnosticeras, talas det idag allt mer om att vi tränar för lite och välfärdssjukdomarna ökar. Statens yttersta ansvar har blivit att motverka bristen av fysisk aktivitet hos befolkningen. Härigenom sätts det även normer för träning baserat på mängd, träningsform och intensitet. Det sker även uttalanden från statliga organ, bland annat Folkhälsomyndigheten, om hur befolkningen skall träna vilket ger staten och samhället ett norm - och maktinflytande.
Vetenskaplig relevans
Samhället och vetenskapen har på många sätt en symbiotisk relation. Vetenskapen sätter grunden för de påståenden som samhället kan utöva samtidigt som samhället i sin tur bidrar med aspekter och fenomen som kan studeras.
Oddner (2010) skriver att forskningen kring idrott, hälsa och träning i första hand ser och vill framhäva de positiva aspekterna och effekterna som idrott och träning medför. Idrott och träning kan lätt ses som en universallösning till folkhälsoproblem och antas fostra goda och karaktärsstarka individer som är av betydelse för samhället. Att framhäva fysisk aktivitet och idrott som en
universallösning kan ha en påverkan på vetenskapen då somliga studier genomförs från ett ensidigt perspektiv med syftet stödja idrottens och träningens positiva ideal. Eftersom vetenskapen har ett stort inflytande är det viktigt att undersöka hur det forskas om träning, i detta fallet
träningsberoende och överträning. Vetenskapen sätter genom sin evidensbaserade tyngd grunderna för hur det ska forskas om träning och hur detta ska överföras i praktiken ute i samhället. Därmed är det viktigt att vetenskapen är villig att beakta både positiva och negativa aspekter som idrott och träning medför.
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att problematisera forskning om träningsberoende, utifrån ett diskursivt norm-och maktperspektiv.
Fyra frågor ställs till materialet.
1. Vilka rådande normer kan identifieras i forskningen om träningsberoende? 2. Har normerna förändrats över tid som forskningen har utvecklats?
3. Finns det bakomliggande maktinfluenser? 4. Hur agerar makten?
Teoretiskt perspektiv
I denna studien används mestadels Foucaults perspektiv om norm och makt, hur dessa fenomen kan både forma och utgöra en del av samhället utan att vi reflekterar över dess existens. Normer kring samhällets funktion och mänskligt beteende samt maktens mönster och relationer är vad Foucault benämner som diskurser vilka kan studeras både i texter, människans historia och dagens samhälle. Till en viss mån kommer jag även använda Foucaults tankar om subjektet och objektifiering som genomsyrar många av hans verk, vilka kan ses som både en del av diskurserna men även en
konsekvens eller skapelse av diskurserna. Jag kommer även applicera några av Baudrillards tankar om makt och dess symbios med både samhället och kunskap. Baudrillards perspektiv kan dock anses vara något mer abstrakt än Foucaults och inriktar sig inte direkt mot att studera diskurser utan riktar sig mer mot de konsekvenser som makt skapar.
Ett primärt fokus för både Foucault och Baudrillards vetenskapliga perspektiv är att makt och kunskap förutsätter varandra. Makten konstituerar och formar diskurser, kunskap, kropp och subjekt inom samhället (Winter Jörgensen & Phillips, 2000).
Kritik har riktats mot både Foucault och Baudrillards perspektiv eftersom det till viss del går stick i stäv med den traditionella vetenskapens förhållningssätt och metoder. Bland annat Dodd (1999) har riktat kritik gentemot en inkonsekvens i deras verk och att deras perspektiv inte söker efter en objektiv sanning i traditionell mening. Foucault både erkänner och bestrider denna kritik och förklarar utförligare i Power/Knowledge (1980) grunden till sitt inkonsekventa förhållningssätt till normer, makt och subjektet är på grund av att han i början av sin karriär inte var tillräckligt
förstående av och tydlig i diskurserna han redogjorde. Under tiden för sin akademiska karriär utvecklade Foucault sin kunskap och förståelse av området. Foucault är därmed noga med att erkänna sina brister och den inkonsekvens som hans tidigare litterära verk hade, däremot bestrider han idén om att vetenskap ska och kan eftersträva en objektiv sanning.
Varför detta perspektivet?
För denna uppsats har jag önskat att studera och undersöka normer och makt, därav har jag valt att använda Foucault och Baudrillard som teoretisk grund eftersom de är några av de samhälls- och postmodernistiska tänkarna som flitigast har studerat normer och makt. Speciellt Foucault som under nästan hela sin akademiska karriär var inriktad mot att identifiera dessa aspekter som ett sätt för att förstå samhällets och människans samspel.
Hermeneutik – läran om tolkning
Med tanke på uppsatsens natur så anses det viktigt att belysa hermeneutiken som en del utav det teoretiska perspektivet utöver norm och makt som jag förklarat i ovanstående stycke. I nedanstående stycke förklaras hermeneutikens ursprung och dess grunder som kan appliceras inom vetenskaplig forskning.
Hermeneutik kommer från grekiskans hermeneou som betyder tolka. Ordet går tillbaka till den grekiska mytologin och berättelsen om Hermes som var budbärare av Gudarnas budskap till folket, människorna kunde dock inte förstå budskapen utan de behövdes översättas vilket blev Hermes uppgift - att tolka (Alvesson & Sköldberg, 2008).
Hermeneutik kan vara både ett vetenskapligt förhållningssätt och en filosofisk grund. Inom forskningsprocessen handlar hermeneutiken om dels en tolkningsprocess samt att skapa en förståelse av det som har tolkats.
Vad/hur är det som visar sig och vad är innebörden av det?
Det finns olika typer av hermeneutik. Inom uppsatsens kontext så är tolkningsprocessen mer likvärdig den existentiella hermeneutiken som har sin grund i Heideggers filosofiska verk om människans existens och plats i världen. Den existentiella hermeneutiken kretsar kring att tolka och förstå världen vi lever i, något som av Heidegger kallades ”Vara i världen/ In – der- Welt- Sein” vilket senare av Husserl utvecklades till ”Livsvärld/ Lebenswelt” men bägge begreppen behandlar människans ”tillhörighet” (Alvesson & Sköldberg, 2008).
Föremålen som tolkas inom hermeneutiken är oftast fenomen som anses vara meningsfulla,
exempelvis litteratur, citat och texter. I det hermeneutiska forskningssättet talas det även om vikten av förförståelse och fördomar, den kunskapen som forskaren själv bidrar med i sin tolkning av ett fenomen. ”Att förstå förutsätter förförståelse, men förförståelsen är samtidigt ett hinder för
förståelsen” (Alvesson & Sköldberg, 2008, s. 245). Därav går det inte att vara till fullo objektiv i
sin tolkning men ens förförståelse kan ändras under hela tolkningsprocessen när forskaren får mer kunskap och förståelse om fenomenet. Även kallat den hermeneutiska spiralen eller den
hermeneutiska cirkeln. Det kräver också en viss form av reflexivt förhållningssätt från forskaren
I denna uppsats blir tolkning en av de avgörande formerna för analysen. Fyra tolknings- och förståelseprocesser som är av vikt för denna uppsats kan tydas.
1. Förståelsen för min personliga bakgrund och min roll som forskare inom denna uppsats, vilket i många aspekter påverkas av min förförståelse.
2. Tolkningen av normer och maktmönster/relationer utifrån Foucault och Baudrillard, vilket egentligen innebär min tolknng och förståelse av det teoretiska perspektiv som appliceras. 3. Urval av artiklar för analys, vilket innebär en tolkningsprocess av artiklarnas innehåll och
betydelse för forskningsfältet samt forskningsfältets utveckling som en helhet. 4. Analysen av artiklarna/ forskningen om träningsberoende, som innebär dels en
tolkningsprocess om hur forskning om träninsgberoende sker utifrån normer och maktperspektiv samt en tolknings- och förståelseprocess av innebörden.
Alltjämt är tolkning och förståelse en central punkt i kvalitativ forskningsmetod, vilket kan bli ännu mer framträdande vid en diskursanalys där materialet kan variera från text och litteratur till att analysera ännu större och bredare samhällsfenomen (Börjesson & Palmblad, 2007).
Begreppsförklaring
De tre främsta begreppen som används i denna uppsatsen är norm och maktmönster/maktrelationer.
Begreppet norm kan betyda ett flertal saker beroende på dess kontext. I denna uppsats behandlas
sociala normer, det vill säga underförstådda regler och förväntningar på mänskligt beteende inom
en social grupp eller samhället. Normer anger riktlinjer och mönster för hur individer ska agera mot varandra eller hur något bör utföras. För att accepteras och passa in i sin sociala kontext, vare sig det handlar om en grupp eller hela samhället, så måste individen anpassa sig till de rådande sociala normer gällande accepterat och avvikande beteende (Foucault, 1983).
Maktmönster och maktrelationer är begrepp som är snarlika och som ibland kan betyda liknande saker. Maktmönster handlar främst om de mönster som att skönja i maktens spår, eftersom makt i sig inte går att studera då det ej finns några lämpliga verktyg för detta (Foucault, 1982).
Maktrelationer handlar om de relationer som innehåller maktinfluenser, i många fall behandlar detta
tekniker och former som de uttrycks i, hur makten utövas på subjektet eller objektet (Alvesson & Sköldberg, 2008).
Sociala normer och maktmönster/maktrelationer står i relation till varandra, mycket beroende på att sociala normer utför maktutövning på individer. Kunskapsformer är i maktens tjänst och kan på den sociala strukturen agera disciplinerande genom att ange normalitet och avvikelse. Enligt Foucault (1982) så agerar makt och främst biomakt med hjälp av redskap, kunskapsformer anses vara ett av de främsta redskapen för maktutövning. En kunskapsform är sociala normer, maktutövningen sker enligt Foucault genom att belöna det som anses normalt och skambelägga, eller i vissa fall förbjuda, avvikande beteende.
Tidigare forskning om norm och makt
Detta stycket delas upp efter Foucault och Baudrillards litterära verk som ligger till grund för metod och analys. Tanken är att redovisa begrepp, perspektiv och fokus inom de litterära verken för att ge en utförligare bild av det teoretiska perspektivet och dess utformning genom åren.
Vansinnets historia under den klassiska epoken (1983)
Bland Foucaults första verk finns Vansinnets historia under den klassiska epoken där Foucault beskriver makt, vetenskapen och samhällets relationer i form av att klassificera normalt och onormalt. Detta sker inom fältet av vansinne, dårar och mentala behandlingar samt institutioner genom århundradena. Främst genom att belysa hur vansinnet och avvikande beteende uppfattats, hanterades och slutligen behandlades av samhället utifrån ett förändringsperspektiv.
När spetälskan försvann under slutet av medeltiden fanns institutionerna (leprosariumen) för inhysning av de drabbade kvar och med dem även de värderingar och idéstrukturer kring de leprasjuka kvar.
Institutionerna som förr användes för att inhysa och isolera leprasjuka från samhället fick istället syftet att isolera och utesluta fattiga, vagabonder, kriminella och dårar. En funktion för att separera normalt och onormalt. De vansinniga sprider sig och snart definieras även vanvettet, en slags bredare klassificering av alla de som är avvikande.
Efter att civilisationsstrukturen förändrades genomgick även hanteringen av vansinnet förändringar, dock återstående att de onormala skulle isoleras men nu även kategoriseras, medicineras, studeras och behandlas med diverse praktiker i förhoppning att de vansinniga skulle fungera som en normal samhällsmedborgare. Trots utvecklingen och förändringsprocesserna fanns de gamla värderingarna och idéstrukturerna kvar även när hanteringen och behandlingen blev humanare, de nya
institutionerna tjänade samma syfte som de gamla leprosariumen.
Klassificeringen mellan normalt och onormalt blev ännu grumligare tills att gränsen inte längre existerade, normalt och onormalt, förnuft och oförnuft blandades och förväxlades som i en
reflektion av en spegelbild. Normer förklaras utifrån hur något anses som onormalt och hanteringen av detta, genom att undersöka det onormala kan vi även få en förståelse över hur det normala beskrivs. I detta fallet de vansinniga/dårarna och de förnuftiga.
Sexualitetens historia. Viljan att veta (2002)
Första delen av Sexualitetens historia behandlar den förtryckande makten med syfte att korrigera oönskat beteende men även andra former av makt tas upp i boken. Syftet med boken är att
undersöka och utröna, med hjälp av diskurser, hur makten kan komma in i människans mest privata sfär och hur den kan utöva kontroll över i detta fallet vår sexualitet. Den ger en överblick i
maktmönster, relationer och maktteknik och dess utveckling samt förändring ur ett historiskt perspektiv.
Enligt Foucault uppkom regleringen och vikten av befolkningen som resurs, arbetskraft och tillväxt först på 1700- talet. Med detta framkom även en ny maktstrategi för att styra befolkningen och variabler som påverkade dess lönsamhet, befolkningen skulle utvärderas, klassificeras, bedömas efter livslängd, hälsa, fruktsamhet och fortplantning samt sjukdom. Maktstrategin verkade även genom en övervakning av könets regler och normer redan från en ung ålder, barn och sex var något som inte skulle förknippas eller ens existera. Resurser lades på att lära ut bättre levnadssätt och styrda diskussioner av läkare och pedagoger. De som avvek från den rådande sexuella normen skulle granskas, klassificeras och även här i vissa fall separeras från samhället. Makten
framkommer i vetenskapen kring sexualiteten, det sanningsanspråk som vetenskapen medför och antar samt bekänningsproceduren i religionen och psykologin.
Foucault fortsätter sin analys genom att diskutera de maktmönster som kan identifieras i
sexualiteten. Den negativa relation mellan makt och sexualitet, det som existerar mellan makt och sexualitet är endast av negativ art så som förkastelse, vägran och uteslutning. Regelns insats talar om att makten dikterar lagen för könet, mellan lagligt och olagligt, tillåtet och förbjudet. Makten agerar här som ett rättstillstånd och applicerar normer för normalt och avvikande. Förbudscykeln minimerar, ogiltigförklarar människan på så sätt att det ger förbud för alla former av människans existens. Censurens logik är allierad med förbudscykeln och agerar för att utöva förbuden så att det som är förbjudet skall osynliggöras och döljas. Slutligen finns det enhetliga mönstret i vilken makten över könet utövas på samma sätt på alla nivåer.
Power/Knowlege (1980)
Denna boken kan ses som ett verktyg för att förstå Foucaults perspektiv om relationen mellan makt och kunskap samt hur makt utövas. Genom diskussioner med kollegor och studenter, intervjuer och föreläsningar får vi följa Foucaults mer djupgående reflektioner kring sina litterära verk och sitt teoretiska perspektiv.
Foucault förklarar i en intervju sitt tankesätt kring makt och hur det har utvecklats genom åren. I sina tidigare verk ansåg han sig vara fast vid perspektivet av den rättsliga och juridiska makten, det perspektivet kom senare att utvecklas och förändras till att definiera makt som verkar inifrån den sociala/mänskliga kroppen istället för utifrån. Mekanismerna för maktutövning tar en gömd och osynlig form även om det i vissa fall kvarstår en utomstående makt. Foucault menar att makt är det som binder ihop människans värld och att vi ej kan existera eller förhålla oss utan maktrelationer eftersom makten definierar oss. Han talar också kortfattat om intresset av att undersöka det som uppfattas som banalt, det som är accepterat till den grad att det blir osynligt och obetydligt. I det som är banalt kan normer och maktmönster utrönas eftersom de oftast agerar under gömda förhållanden.
The Subject and Power (1982)
I denna artikel beskriver Foucault sitt perspektiv på makt och subjekt med en betoning på att fokuset ligger på subjekt och inte makten. Det Foucault menar är att det inte finns några lämpliga verktyg eller mätinstrument för att studera makt och maktrelationer, att kunna utveckla definitionen av makt är nödvändigt för att kunna studera och förstå objektifieringen av subjektet.
Individen blir subjektifierad av exempelvis staten genom att staten innehar en kontroll och beroendefaktor, denna typ av subjektifiering syns även i relationen mellan förälder och barn där barnet inte innehar någon kontroll över sitt liv och är beroende av föräldern för sin överlevnad. Ett barn får inte samma värde som en vuxen, det anses inte kunna fatta ett beslut rörande viktiga aspekter utan detta beslutet faller på den vuxna förmyndaren.
Liknande är förhållandet mellan individ och stat/samhälle i många aspekter, en form av makt bidrar till att göra individen till ett subjekt. Det sker genom kategorisering, identifiering och kontroll. Foucault diskuterar i artikeln olika former av kamper och motaktioner i maktrelationerna. Att kamperna är transversala och inte begränsade till ett land utan pågår inom flera nationer och kulturer, kamperna är i sig kortsiktiga och sker mot den närmsta ”fienden” vilket betyder att den styrande ”fienden” inte involveras. Främst utgår kamperna att ifrågasätta individen samt relationen mellan makt och kunskap, slutligen utfaller alla kamperna i samma fråga: Vem är vi/jag?
Motaktioner och kamper handlar inte om specifika objekt och diskurser kring subjektet utan själva existensen av makt, det hela återgår till subjektifieringen av individen samt dialektiken mellan att bli ett subjekt men även fungera som en individ.
Primärt för detta verket är att Foucault relaterar sig till HUR men avfärdar ändå inte VAD eller VARFÖR, han menar att genom undersöka och beskriva hur så skapas det än ännu större förståelse för vad och varför. Som han själv beskriver i The Subject and Power, "How," not in the sense of
"How does it manifest itself?" but "By what means is it exercised?"and "Whath happens when individuals exert (as theys say) power over others?" (Foucault, 1982, s.786).
The Agony of Power (2010)
Boken som är skriven av Baudrillard handlar mycket om dialektiken mellan dominerande och hegemonisk makt, människan vill ej dominera eller bli dominerad vilket leder till en enda stor maskerad/cirkus av maktrelationer. Enligt detta perspektivet vill människan ha en norm som avgör vad som är normalt och accepterat, vi vill ha den gömda och i många fall styrande makten som finns i normen. Då slipper människan själv ansvara för konsekvenserna utan ger det ansvaret till den myndighet eller person som avgör normens innehåll.
Baudrillards perspektiv kring makt, främst den hegemoniska/inre makten, ”Hegemon means the
one who leads, commands or govern (and not the one who dominates and expliots)”(Baudrillard,
2010, s.34), och den negativa relationen mellan makt och kunskap. Han anser för att kunskap ska kunna existera så måste all makt avskaffas. I enlighet med sitt postmodernistiska perspektiv skriver även Baudrillard maktens illusioner, att exempelvis är den makten som regeringen tilldelar
befolkningen genom valprocess en illusion och maskerad för att befolkningen ska känna att de har en viss form av makt.
Visserligen är Baudrillard mer abstrakt i sin förklaring av maktrelationer men en viktig aspekt som han berör är relationen mellan makt, ett tyst accepterande och antagonism. Likt ett
Stockholmssyndrom så finns det en tyst acceptans av den hegemoniska makten men där makten styr finns även former av antagonism mot både makten och de konsekvenser makten skapar. I en
ytterligare utveckling av makten och samhället så anser Baudrillard att acceptansen av makten skapas av befolkningens önskan att slippa tänka självständigt.
Metod
Diskursanalys och diskurs - en förklaring och dess tillämpning
För att kunna förstå vad som utgör en diskursanalys så är en förklaring av både diskurs och diskursanalys lämpligt.
En diskursanalys är en kvalitativ metod som identifierar diskurser inom ett fenomen och undersöker vad som utformar diskursen eller diskurserna. Diskurser finns i både stora och mindre format. De stora diskurserna berör övergripande samhällsfenomen och existerar inte inom bestämda
avgränsningar. ”Hälsa” är ett exempel på en stor diskurs (Börjesson & Palmblad, 2007). De så kallade mindre diskurserna handlar främst om den vardagliga interaktionen, exempelvis hur ett möte mellan läkare och patient utspelar sig. I denna studie är det diskursen ”forskningen om
träningsberoende” som analyseras. Denna diskursen kan te sig som en något mindre diskurs eller en mellanstor diskurs som relaterar till den stora diskursen ”Hälsa”.
En diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (Alvesson & Sköldberg, 2011.,
Börjesson & Palmblad, 2007., Winter Jörgensen & Phillips, 2000). Betoningen ligger på ett bestämt sätt, det finns således riktlinjer för vad som anses korrekt, verkligt och sant inom den existerande diskursen. Med utformningen av diskursen följer alltså en form av verklighets- och
sanningsanspråk, men vem får legitimt hävda detta anspråk och finns det en konsensus om vad diskursen innefattar eller inte innefattar? Detta är frågor som forskare generellt försöker besvara i en diskursanalys (Börjesson & Palmblad, 2007).
I diskursanalys används oftast texter som empiri men människan och världen anses vara i konstant förändring vilket gör att språket inte alltid är ett tillförlitligt medium. När det kommer till att använda texter som empiri så medför även detta konsekvenser. Fairclough benämner detta som de
diskursiva praktikerna, med produktion och konsumtion av texter (Winter Jörgensen & Phillips,
2000, s.69), något som främst är övervägande i den akademiska världen. För att kunna producera en text måste du även konsumera det som har producerats tidigare vilket oundvikligen färgar av sig på den skapande processen. Det i sig blir även en diskurs viket uppmärksammar vikten av reflexivitet som jag nämner i avsnittet om hermeneutik, att förstå den diskursen man befinner sig i som forskare och individ.
Jämfört med traditionell vetenskapsmetod så finns det vissa skillnader vid användning av
diskursanalys, framförallt vid insamling och urval av material för analys. Diskursanalysen fokuserar på en specifik bild av verkligheten men från vilket medium den bilden av verkligheten har
producerats ges ingen tydlig distinktion. Vid användning av traditionell metod så läggs stor vikt på datainsamlingen och även materialets evidens, enligt Börjesson och Palmblad (2007) så bryter diskursanalysen mot den traditionella betydelsen av ”datainsamling”. Tillvägagångssätt och urval är självklart av betydelse men ”data” och ”fakta” är sekundärt i processen, mer specifikt när det kommer till att värdera evidens eller sanningsgrad i materialet som analyseras. En veckotidning kan ha lika hög evidens som en vetenskaplig journal, det väsentliga är att båda typerna av material gör anspråk på att säga något om verkligheten. Vid själva analysen så sker det ofta en integrering mellan de vetenskapliga frågorna eller vetenskapliga teman och empirin, texten kan därför få en mer berättande eller historieliknande karaktär.
I diskursanalys särskiljs mellan naturligt förekommande material, exempelvis sångtexter och artiklar, och producerat material som enkäter och intervjusvar. Materialet får likvärdig status men frågan berör ändå forskarens inverkan på diskursen, går det att förbehålla sig neutral och inte påverka ett producerat material vid insamlingsprocessen? För att lösa denna problematik föreslår Börjesson och Palmblad (2007) att forskaren integrerar sig själv i analysen eftersom det kan finnas svårigheter med att ej påverka under insamlingsprocessen i ett producerat material. Här är också en tydlig distinktion mellan traditionell metod och diskursanalys, forskarens reflexiva förmåga och påverkan på resultatet anses nästintill oundviklig i diskursanalysen. Vare sig det är i tolkningen av ett naturligt förekommande material eller den externa påverkan av det producerade materialet.
Det finns även olika inriktningar inom diskursanalysen, de som är mer strukturella så som Laclau och Mouffe eller Foucaults historiska perspektiv på diskursens utformning med hjälp av makt och normer, den senare tillämpas inom denna uppsatsen.
Urval och Procedur
Urvalet av artiklar som skulle analyseras började med en litteratursökning inom databaserna SportDiscus och PsycInfo inriktat mot träningsberoende med sökord (high involvement, exercise, exercise dependence, addiction, dependence, social factors och theory), sökorden kombinerades i olika konstellationer. Somliga artiklar valdes ut baserat på abstraktets innehåll, därefter
på hur väl omnämnda och refererade de var. Ett krav för alla artiklarna var att de skulle vara granskade (peer- reviewed) och publicerade i välkända journaler för att därav anses vara av hög kvalité.
Efter ytterligare en granskning av samtliga artiklars inriktning och innehåll genomfördes det slutgiltiga valet av empirin baserat på betydelse/inverkan för forskningsfältet samt bredd i metod och årtal. Från ursprungligen 30 artiklar decimerades antalet till 12 artiklar som ansågs relevanta för studien. Samtliga artiklar som valdes ut för analys hade en beteendevetenskaplig och
samhällsvetenskaplig inriktning. Vissa artiklar har biologiska/medicinska inslag, dock utgör det inte artiklarnas primära inriktning, valet att inte använda artiklar med medicinsk eller biologisk
inriktning var delvis för att de var underrepresenterade i forskningsfältet. Vid den initiala
granskningen av samtliga artiklar var diskursen mer framträdande och tydligare i de beteende- och samhällsvetenskapliga artiklarna, därför blev det slutgiltiga urvalet riktat mot de artiklar som förde högst anspråk på diskursen.
Artiklarna som valdes ut varierade i årtal från 1979- 2013 med ett försök att få en bredd mellan fokus och metod, för att representera utvecklingen inom forskningen om träningsberoende.
Analysmetod
Analysen består av en kombination av text- och diskursanalys där artiklarnas innehåll granskas och redovisas i form av inriktning, syfte, metod, urval och resultat. Det primära fokuset ligger mot att genomföra en diskursanalys av sociala normer, maktmönster och maktrelationer som kan
observeras i artiklarna. Analysen genomförs i löpande text där både text- och diskursanalys integreras.
Analysen genomförs med Foucaults och Baudrillards teoretiska perspektiv som grund, därav är det vissa mönster och teman som används i analysprocessen. Primärt är de angivna frågeställningarna en grund för analysen men med det teoretiska perspektivet i åtanke har även andra teman framträtt för att kunna besvara syfte och frågeställningar. Frågeställningarna är följande.
1. Vilka rådande normer kan identifieras i forskningen om träningsberoende? 2. Har normerna förändrats över tid som forskningen har utvecklats?
3. Finns det bakomliggande maktinfluenser? 4. Hur agerar makten?
För att analysera de rådande normerna i forskningen om träningsberoende är fokuset genomgående mot den verklighetsbild som ges av ”normalt” och ”avvikande” inom diskursen. I de texterna som används för analys, vad klassificeras som normalt och tillika avvikande? Under vilka grunder sker denna klassificeringen? (Börjesson & Palmblad, 2007).
Mycket av analysen består av kombinationen mellan rådande normer och makt inom diskursen. Ett tema som då används i analysen berör makt och maktens agerande. I denna delen av analysen används Foucault och Baudrillards teorier som stötestenar för att dels kunna förstå hur makt kan identifieras och hur makt kan användas för att styra/reglera individen. Ett andra tema som också är genomgående är att söka efter konsekvenser av makten och dess normer för att utröna om
konsekvenserna ens existerar och om de gör detta hur yttrar de sig i diskursen. Eftersom materialet för analys har en relativt lång tidsbredd för att kunna identifiera förändringar och utvecklingar inom forskningen om träningsberoende så kan det troligtvis gå att observera eventuella konsekvenser i maktens spår utifrån ett historiskt perspektiv. Mycket likt det tillvägagångssätt som Foucault har använt i Sexualitetens historia, att observera utveckling, förändring och eventuella konsekvenser över en längre tidsperiod för att på så sätt skapa en större förståelse för helheten.
Det sista så kallade temat som analysen tar hjälp utav är att undersöka motaktioner, antagonistiska försök mot rådande normer och maktinfluenser. Temat tar sin grund i både Foucault och
Baudrillards perspektiv, en mänsklig önskan att bestrida existerande makt och normer fast det kan yttras mot fel ”fiende”. Sker det då några uttalade och tydliga aktioner mot makten eller finns det en allmän acceptans av makt och normer i diskursen.
Forskningen om träningsberoende
Nedanstående tabell visar artiklarna som används vid analysen, utefter författare, publiceringsår samt titel.
Författare Publiceringsårtal Titel
Carmack & Martens 1979 Measuring commitment to running: A survey of
runners attitudes and mental states
Hailey & Bailey 1982 Negative addiction in runners: A quantitative
approach
De Coverly Veale 1987 Exercise Dependence
Cockerill & Riddington 1996 Exercise dependence and associated disorders:
A review
Ogden, Veale & Summers 1997 The development and validation of the exercise
dependence questionnaire
Hurst, Hale, Smith & Collins 2000 Exercise dependence, social physique anxiety,
and social support in experienced and inexperienced bodybuilders and weightlifters
Hausenblas & Symons Downs 2002 How much is too much? The development and
validation of the exercise dependence scale Bamber, Cockerill, Rodgers & Carroll 2003 It´s exercise or nothing: a qualitative analysis of
exercise dependence
Allegre, Souville, Therme & Griffiths 2006 Definitions and measures of exercise dependence
Banbery, Groves & Biscomb 2012 The relationship between exercise dependence
and identity reinforcement: a sociological examination of a gym- based environment in the United Kingdom
Murray, McKenzie, Newman & Brown
2013 Exercise identity as a risk factor for exercise
dependence
Paradis, Cooke, Martin & Hall 2013 Too much of a good thing? Examining the
relationship between passion for exercise and exercise dependence
Fram tills nu har bakgrund, teoretiskt perspektiv, tillvägagångssätt och analysmetod beskrivits. Hädanefter ligger fokuset på själva genomförandet av analysen med en beskrivning av artiklarnas innehåll samt diskursanalys med Foucault och Baudrillards teoretiska perspektiv som grund.
Analysen börjar med en beskrivning av begreppsdefinitionen av träningsberoende. Därefter
beskrivs tre diagnostiska modeller som används inom forskningen om träningsberoende och till sist genomförs en mer djupgående analys av de tre inriktningarna som identifierades i forskningen om träningsberoende.
Tanken är att ge läsaren en förståelse för vad och hur träningsberoende definieras som och hur det forskas om träningsberoende med olika modeller som grund. Samt att ge en viss historisk överblick i förändringar och inriktningar som forskningen om träningsberoende har genomgått under de senaste 35 åren. Övervägande kommer stycket i sin helhet fokusera mot att uppmärksamma och diskutera de normer, maktmönster och maktrelationer som kan tydas i artiklarna.
Begreppsdefinition av träningsberoende
Nedanstående stycke utgår från att förklara de befintliga begreppsdefinitioner som finns i forskningen om träningsberoende. Utöver detta förklaras och diskuteras två typer av träningsberoende.
Det är troligtvis mer lämpligt att relatera till träningsberoende som ett fenomen eller bredare begrepp eftersom det i sig innehåller många aspekter som kan studeras enskilt men även en
komplexitet i sin helhet. Det finns därför svårigheter att förklara begreppet ur ett helhetsperspektiv då det bygger på både psykologiska, sociala och fysiologiska förklaringar till hur och varför en individ kan bli beroende utav träning. Inom forskningen om träningsberoende så finns det ingen universellt accepterad definition. Däremot så finns det karaktärsdrag som framkommer i alla definitioner, kriterier och teorier kring begreppet. Adams (2009) anser att denna definitionsfrihet är skadlig för forskningen om träningsberoende, att forskningen blir för bred och studerar för många olika aspekter. Personligen anser jag att detta borde ses som en positiv aspekt av fenomenet, att det ger en komplexitet till helhetsbegreppet träningsberoende istället för att skapa en stereotypisk kategorisering. Dock verkar det som att den beteendevetenskapliga forskningen allt mer fokuserar mot att kategorisera människan utifrån lätthanterliga grupper och objekt, liknande så som staten betraktar befolkningen (Foucault, 1983).
Majoriteten av definitionerna grundar sig i att träningsberoende visas genom ett repetitivt, frekvent, stereotypiskt motionsbeteende med hög eller överdriven mängd träning som resulterar i fysisk och/eller psykologisk skada på individen samt beteendet är svårt att reducera eller kontrollera (Adams, 2009.,Allegre, Souville, Therme & Griffiths, 2006., de Coverly Veale, 1987., Hausenblas & Symons Downs, 2002).
Primär och sekundär typ av träningsberoende
Träningsberoende delas upp i primärt träningsberoende där individen ej har någon form av ätstörning. Det ska istället tolkas som ett beroendeskapande beteende (eng; addictive behaviour), varvid forskning har visat att aktiviteter kan skapa ett beroende (Allegre et al., 2006). Individen tränar i överdrivna mängder, samt använder diet och viktminskning som en metod för att prestera bättre.
Den andra typen är sekundärt träningsberoende vilket framkommer från en ätstörning, mestadels anorexia nervosa och bulimia nervosa, där individen använder den överdriva träningsmängden som ett medel med målet att gå ner i vikt. Den typen av träningsberoende blir således en del av
ätstörningssjukdomen som generellt innebär en oförklarlig och/eller morbid rädsla för att uppfattas som överviktig och viktuppgång. Träningsberoende behöver inte förekomma hos alla som lider av en ätstörning men överdriven eller hög träningsmängd är vanligt (de Coverly Veale, 1987).
För att reflektera ytterligare kring skillnaderna och likheterna mellan primär och sekundär typ av träningsberoende. Ett primärt träningsberoende beskriver att fysiskt aktivitet och specifikt träning kan skapa en form av beroende, det finns evidensbaserat stöd för denna tes, därav nämns bara tre faktorer som är grundläggande i primärt träningsberoende, nämligen överdriven mängd fysisk aktivitet, diet och viktminskning, samt önskan om förbättrad prestation inom träningen. I den sekundära formen används träningen som ett medel för att gå ner i vikt, vilket är det generella syftet hos människor som lider av ätstörningar. Definitionerna av både primär och sekundär typ av
träningsberoende tar ej individuella skillnader eller träningsformen i åtanke. Det är trots allt troligt att individer som tränar eller hänger sig åt idrott på motionsnivå önskar att förbättra sina resultat och därmed ökar sin träningsmängd/intensitet (progression i träningen) alternativt försöker gå ner några kilo i vikt ellertränar med viktnedgång som det primära målet. Detta reflekteras bland motionärer som utövar konditionsidrotter, där viktminskning anses vara betydande för att kunna prestera bättre, vilket i dagens samhälle belyses i media, exempelvis diverse tränings och
fitnesstidningar. Träning anses vara en av de främsta medlen för att gå ner i vikt. I vårt samhälle så blir vi dagligen överrösta med budskap rörande det fysiska utseendet och hur vi snabbast ska kunna gå ner i vikt. Det blir en obalanserad, onyanserad bild av hälsa och träning när vi idag ska äta kakan och ändå ha den kvar. Vi ska frossa i fredagsmys, julmiddagar och eftermiddagsfika samt späka oss och idka intensiv träning, allt för att väga upp ett snedvridet förhållningssätt till kost och träning.
Diagnostiska modeller
om träningsberoende
I nuvarande studie fokuserar jag på de tre diagnostiska modeller som anses ha ett stort inflytande på forskningen. I följande stycke beskrivs de diagnostiska modellerna enskilt och även de normer och maktrelationer mellan och inom modellerna som identifierats.
De Coverly Veales diagnostiska modell (1987)
De Coverly Veale (1987) var en av de första som försökte skapa en diagnostisk modell som kan användas för att identifiera träningsberoende. Träning som blir till ett kompulsivt och tvångsmässigt beteende vilket är skadligt för individen och kan utvecklas oavsett idrott eller träningsform,
”exercise dependence does not refer to any particular sport and classifies the phenomenom with other compulsive behavoiurs” (De Coverly Veale, 1987, s. 735).
Modellen består av sex punkter och efterföljande konsekvenser.
• Stereotypiskt beteendemönster av träning med schemalagd träning minst en gång per dag • Minskning eller anpassning av andra aktiviteter för att upprätthålla
träningsmönstret/beteendet
• Utökad toleransnivå mot träningsmängden och/eller träningsintensitet • Abstinenssymptom som uppstår när träningen minskas eller uteblir
• En minskning eller undvikande av dessa abstinenssymptom genom fortsatt träning • Subjektiv medvetenhet om beroendet
• Snabbt återupptagande av tidigare träningsmängd/beteende och abstinenssymptom efter en tids frånvaro
Konsekvenserna blir följande.
• Antingen fortsätter individen att träna trots fysiska besvär som tros förvärras eller orsakas av
träningen. Eller så får individen problem med att ha goda förhållanden till sin familj, vänner eller arbete
• Individen kan även orsaka egen- initierad viktminskning genom diet i hopp om att förbättra sin idrottsliga prestation
(De Coverly Veale, 1987, s. 736).
Det är intressant att normen kring avvikande träningsmängd och dialektiken mellan träning för god hälsa samt träning för ohälsa framkommer såpass tidigt i forskningen om träningsberoende, härvid betraktas träning som ett ohälsosamt faktum samtidigt som samhället under denna tiden och i vår nuvarande tid framhäver tränings som ett av de främsta medlen mot befolkningens växande ohälsa.
Har normen för träning förändrats över tid eller är det så att det som anses onormalt (hög träningsmängd) fortfarande behandlas på samma sätt som under startfasen av forskningen om träningsberoende ? (Foucault, 1983).
Modellenbenämner träningsberoende som ett tvångsmässigt (eng: compulsive) beteende, som utvecklas det till ett beroende. Det är genomgående för forskningen om träningsberoende att benämna träning som ett tvångsmässigt beteende och/eller stereotypiskt beteende som tyder på att de drabbade individerna fixerar sitt liv och beteende så att det kretsar kring träningen samt uppvisar ett oflexibelt mönster. Även en högre träningsmängd påpekas och förknippas med det
tvångsmässiga beteendet, liksom ett substansberoende anses den drabbade uppleva begäret att fortsätta bruka substansen, i detta fallet träning, på en daglig basis och på så vis lindra
abstinenssymptomen.
Hausenblas och Symons Downs diagnostiska modell (2002)
Inom forskningen under 2000- talet har denna modellen haft stor påverkan, den är även något enklare än De Covery Veales (1987) och inte lika utförlig men nämner andra aspekter som saknas i ovanstående modell.
Hausenblas och Symons Downs (2002) utvecklade sin modell i samband med det kvantitativa mätinstrumentet Exercise Dependence Scale- 21. Den teoretiska bakgrunden till modellen hämtades
från kriterierna för substansberoende från 1994 av American Psychological Association (Allegre et al, 2006). För att klassificeras som träningsberoende måste individen uppfylla minst tre av de nedanstående sju dimensionerna.
Följande sju dimensioner ingår i både modellen och mätinstrumentet. • Ökad toleransnivå mot träningsintensitet eller mängd
• Abstinenssymptom när träning uteblir
• Oavsiktliga effekter vid träning (tränar mer intensivt/ längre tid än planerat) • Brist på kontroll vid försök att reducera träningsmängd
• Träningen blir tidskrävande • Reducering av andra aktiviteter
• Varaktighet av beteende trots att individen är medveten om beroendet och/eller skadad (Hausenblas & Symons Downs, 2002, s. 391)
Här sätter Hausenblas och Symons Downs (2002) en slags riktlinje för accepterat och icke- accepterat/ skadligt beteende med att ange kraven om att uppfylla minst tre av de sju dimensionerna. I sitt försök att göra en multidimensionell modell och instrument så skalas
komplexiteten som existerar inom träningsberoende bort och kvar blir en form av kategoriserande påståenden.
Modellenoch tillhörande instrument har nämligen som syfte att dela in individer i riskgrupper för träningsberoende. Därav formas en objektifierande bild av de individer som kategoriseras enligt ramverket, individen slutar upphöra som subjekt och får istället en tillhörighet i en riskgrupp där hänsyn inte tas till individuella skillnader (Foucault, 1982).
Bamber, Cockerill, Rodgers och Carrolls diagnostiska modell (2003)
Till skillnad från ovanstående modell valde Bamber et al., (2003) att utforma sin diagnostiska modell inriktat mot kvinnor och delade upp deltagarna i två grupper. Primärt träningsberoende samt sekundärt träningsberoende, det vill säga den typen som är knuten till ätstörningar.
Modellen består av tre kriterium vilka är följande.
Nedsatt förmåga att fungera normalt.
Individen uppvisar nedsatt funktionsförmåga inom minst två av fyra områden för att klassificeras träningsberoende.
• Psykologiskt (depression, ångest etc.)
• Socialt och inom arbete (prioriterar träning framför andra aktiviteter, inverkar negativt på förmågan att arbeta)
• Fysiskt (träningen bidrar till/förvärrar skada eller sjukdom men individen slutar inte med aktiviteten)
• Beteendemässigt (uppvisar ett stereotypiskt, oflexibelt beteende)
Abstinens
Individen uppvisar en eller flera av följande.
• Signifikant negativ respons till en förändring eller avbrytning i träningsmönstret, responsen kan vara fysisk, psykologisk, social eller beteendemässig (svår ångest eller depression, socialt tillbakadragande, självskadebeteende etc.)
• Ihållande önskan och/eller misslyckade försök att kontrollera eller minska träningsmängd
Närvaro av en ätstörning
Beroende på om individen lider av en ätstörning så klassificeras träningsberoendet som sekundärt.
Modellen tar även upp andra särdrag som indikerar men ej tydligt definierar om individen har träningsberoende.
• Tolerans (ökad träningsmängd för att uppnå samma/liknande resultat) • Hög träningsmängd eller tränar minst en gång per dag
• Tränar främst ensam
• Bedrägeri mot sig själv eller omgivningen (ljuger om träningsmängd, tränar i hemlighet) • Insikt/medvetenhet (förnekar att träningen är ett problem)
Även i Bamber et al., (2003) modell så syns maktutövningen genom den sociala normen kring träning tydligt. Riskerna för träningsberoende kan enligt deras modell öka om individen prioriterar träning utöver andra aktiviteter i sitt liv, har en hög träningsmängd och åter igen blir det
stereotypiska och tvångsmässiga beteendet uppmärksammat – ett genomgående drag i alla tre modellerna även om det är mindre påtagligt i Hausenblas och Symons Downs (2002) på grund av modellens brist på förtydligande.
Utifrån Baudrillards (2010) perspektiv inriktat mot de diagnostiska modellerna om
träningsberoende går det att tolka som att med riktlinjer för träning, i avseende normal/accepterad träningsmängd, är det lättare för människan att acceptera riktlinjerna än att ta ansvaret över våra egna kroppar och reflektera utifrån vår egen utgångspunkt. Individens kropp förvandlas till ett objekt inom vilken den hegemoniska makten kan utövas med sina pekpinnar kring accepterat och avvikande beteende. Foucaults tankar om inre maktutövning (2002) går även att applicera på denna tesen, det är när makten verkar inifrån som den är som mest effektiv. Då blir den styrande och reglerande effekten av makten enklare att applicera på befolkningen istället för att makten utövas utifrån och därmed agerar öppet vilket gör den känslig för motaktioner och motstånd.
Forskningen om träningsberoende - de tre inriktningarna
I detta stycke följer en djupare analys av empirin och undersöka de normer, maktmönster och maktrelationer som kan identifieras.
Genom min studie av artiklarnas innehåll kan det urskiljas tre inriktningar inom forskningsfältet. Den första inriktningen är att skapa teoretiska och diagnosticerande ramverk samt översiktsartiklar kring forskningen om träningsberoende. Den andra inriktningen är att designa, utveckla och validera mätinstrument för att identifiera träningsberoende hos grupper och individer.
Den tredje inriktningen är att genomföra studier med dessa teoretiska ramverk och mätinstrument som grund.
De tre inriktningarna har också varit mer eller mindre övervägande beroende på tidsperioden för forskningen. När träningsberoende var ett relativt nytt begrepp fokuserade majoriteten av studierna på att skapa diagnostiska modeller och mätinstrument, från 2003 och framåt är forskningen om träningsberoende mer fokuserat på att genomföra främst kvantitativa studier och översiktsartiklar.
Fortsättningsvis följer tre stycken som är indelade och analyseras enligt de tre inriktningarna har identifierats inom forskningsfältet.
Modeller och översiktsartiklar
Bland de första att utveckla både en översikt av den befintliga forskningen och en modellför att diagnosticera träningsberoende var De Coverly Veale (1987). Artikeln beskriver först utvecklingen av fenomenet träningsberoende från ett helhetsperspektiv med en början i forskningen som
fokuserade mot running addiction och fortsätter till att beskriva positivt och negativt beroende, därav drar författaren inga slutsatser eller begränsar sig till en definition eller ett begrepp i sin översikt. Istället framgår komplexiteten i begreppet träningsberoende och svårigheten med att forska inom området under denna tidsperioden. Betänk att forskningen om träningsberoende under den tiden var, och troligtvis fortfarande är, i en utvecklingsfas.
Majoriteten av De Coverly Veales artikel består av att förklara skillnaden mellan primärt och sekundärt träningsberoende samt utvecklingen och förklaring av sin egna diagnostiska modell som beskrevs utförligare i ovanstående avsnitt. Modellen baseras på resultat från tidigare forskning på substansberoende och har influerat många efterföljande studier och andra teoretiska ramverk. Därav har artikeln men främst modellen en maktinfluens, till viss form ger riktlinjer för hur en modell om träningsberoende ska se ut och vad det bör innehålla, på efterföljande forskning. Det syns tydligt i de två andra diagnostiska modellerna av Hausenblas och Symons Downs (2002) samt Bamber et al., (2003) som beskrivs ihop med De Coverly Veales i föregående avsnitt.
Makten som den diagnostiska modellen av De Coverly Veale (1987) innehar syns relativt tydligt inom forskningen, främst eftersom det nämns i majoriteten av artiklarna efter år 1987. I enlighet med Baudrillards hypoteser (2002) kan det tolkas som att fastän maktens inverkan agerar öppet så är motaktioner och kamper mot modellen relativt osynliga eller triviala i sina försök. Modellens verkan inifrån de sociala kroppen genom att sätta normer för individers träningsbeteende agerar dock i det gömda vilket gör det svårare att kämpa och agera mot dessa normerna och den bakomliggande makten (Foucault, 1980).
Förklaringen till att träning kan klassificeras som ett substansberoende enligt De Coverly Veale (1987) är att träningen agerar som ett stimuli vilket leder till en fysiologisk känsla av välbefinnande. Detta leder till positiva effekter så som känsla av eufori hos individen, även kallat ”runner`s high”
hos löpare. Inom tidigare studier som fokuserade mot positivt beroende vilka jag kommer gå igenom senare så ansågs ”runner´s high” vara en positiv effekt men i detta ramverket så relateras det med en ökad risk för att utveckla ett träningsberoende. När stimulit tas bort upplevs istället negativa effekter vilket visas som främst humörförändringar. Exempelvis depression, ångest, utmattning/ökad trötthet och nedsatt koncentrationsförmåga (De Coverly Veale, 1987, s. 735).
Bamber et al., (2003) var även en av de forskarna som designade en modell med ett
diagnosticerande kriterium för framförallt sekundärt träningsberoende men modellen går även att applicera på primärt träningsberoende. Detta genomfördes med en kvalitativ studie på kvinnor som intervjuades om deras träningsbeteende och eventuell ätstörning. Forskarna var även noga med att påpeka att ytterligare studier av deras ramverk och träningsberoende hos män är nödvändigt för att komplettera deras resultat. Deras artikel är att den är en utav de få som kritiserar tidigare modeller och till viss grad avfärdar dem, framförallt Hausenblas och Symons Downs (2002) eftersom det inte skiljer mellan primär och sekundär typ av träningsberoende.
Det finns alltså ett antagonistiskt försök hos Bamber et al., (2003) som riktas mot föregående diagnostiska modell. Försöket förblir kortvarigt då Hausenblas och Symons Downs (2002) innehar en hegemonisk makt inom forskningen om träningsberoende (Baudrillad, 2010) som i övrigt ej ifrågasätts utan snarare accepteras och stöds utav övriga artiklar inom forskningsfältet.
Syftet med Bamber et al., (2003) studie var inte att skapa en multidimensionell modell och det har fått genomslag i ett antal studier, främst de fyra områdena som beskriver nedsatt förmåga.
Fast genom mina efterforskningar så är Bamber et al., (2003) modell minst populär och refereras ej lika utförligt i övrig litteratur om träningsberoende. Modellen särskiljer sig genom att utformats från en kvalitativ studie på en relativt stor grupp kvinnor istället för att baseras på redan existerande kriterier och diagnostiska modeller för substansberoende. Möjligtvis är dess låga popularitet
beroende på deras negativa syn på tidigare modeller inom forskningsfältet. De genomförde ett försök att stå emot de accepterade normerna och maktmönster men fann motstånd då De Coverly Veale (1987) och Hausenblas och Symons Downs (2002) hade för stark maktinfluens på
forskningen om träningsberoende.
En översiktsartikel från 1990- talet av Cockerill och Riddington (1996) har ett mer samhällsorienterat perspektiv. Framförallt framhåller författarna att träningsberoende och
hantera denna sociala pressen och/eller det samhälleliga tvånget så blir överdriven träning och ätstörningsbeteende ett sätt att behålla kontrollen. Bland annat genom att fokusera mot specifika mål som att springa en mil eller gå ner en viss mängd i vikt. Genom detta kan det tolkas som att samhället fostrar dessa skadliga beteendena och även belönar dess konsekvenser tills beteendet passerar det som anses vara accepterat. Frågan blir dock vem som avgör denna gränsen och hur ser den ut? Hur mycket för vi träna och hur mycket får vi gå ner i vikt?
Härvid avgör den sociala normen för träning, det forum och instrument för makt som normer utgör, vad som är accepterat och önskvärt inom samhället och/eller inom en social grupp av individer. Liksom i Vansinnets historia av Foucault (1983) så avgör samhället vad som definieras som normalt och avvikande samt hur det som anses vara avvikande ska behandlas. Inom forskningen om
träningsberoende så ska de som anses avvikande först kategoriseras enligt riskgruppstillhörighet, objektifieras, diagnosticeras och slutligen behandlas tills att de avvikande inte beblandas med de normala och friska individerna eller tills att de avvikande framstår som normala igen. Tills att de avvikande har rehabiliterats in i samhällets och dess normer för träning igen.
Cockerill och Riddington (1996) sätter en definition mellan träningsberoende och icke-
träningsberoende, en individ som är träningsberoende är trolig att organisera sitt liv runt träningen medans en icke- träningsberoende (men högt engagerad i träning) individ organiserar sin träning runt sitt liv. Därav kan gränsen för accepterad träningsmängd enligt deras definition avgöras huruvida individen kan balansera träningen med övriga aspekter i livet så som jobb, familj och vänner.
Normen(erna) för träningsmängden kan dock inte sättas av individen själv utan bestäms utav det samhället eller sociala gruppen individen tillhör eftersom de avgör vad som anses accepterat eller definieras som normalt (Foucault, 2002). Därav kan individer som står utanför den samhälleliga normen ändå anses vara normala och accepterade inom sin sociala grupp. Till exempel individer som hänger sig åt kroppsbyggning eller ultra- maraton löpning och troligtvis har en högre träningsmängd än majoriteten, därmed avviker från normen, kan anses vara normala inom sin sociala grupp om gruppen ägnar sig åt liknade träningsformer eller accepterar en högre träningsmängd.
Allegre et al., (2006) genomförde en översiktsartikel om träningsberoende genom att förklara dess utveckling, definitioner och modeller samt även en förklaring av vad ett beroende innebär. Enligt författarnas efterforskningar började forskningen om träningsberoende först med termen positivt beroende, inom vilken träning ansågs skapa psykologiska och fysiologiska fördelar och eventuella abstinenssymptom uppfattades inte vara allvarliga eller skadliga. Sedermera skedde en förändring i forskningsinriktningen kring slutet av 1970- talet, träningsberoende relaterades först till och ansågs slutligen vara lika skadligt som substansberoende. Därav utvecklingen av termen negativt beroende. Under denna förändringen gjordes den första kopplingen mellan tolerans och abstinens vid
utvecklingen av träningsberoende och forskningen började skilja mellan att vara hängiven och engagerad i träning eller beroende av träning.
Förändringen mellan positivt beroende och negativt beroende skedde under förloppet av några få år, att relatera träning och främst överdriven mängd träning som skadligt accepterades snabbt inom forskningsfältet om träningsberoende. Den hegemoniska makten inom negativt beroende infann sig snabbt eftersom den var enkel att anpassa sig till. Riktlinjerna utformades till att relatera
träningsberoende till substansberoende och genomföra studier utifrån den aspekten, vilket snabbt blev accepterat av majoriteten inom forskningsfältet. Det var enklare att anpassa sig än att göra motstånd (Baudrillard, 2010).
Artikeln fortsätter med en utveckling av vad ett beroende innebär, främst eftersom träningsberoende kan anses vara ett beroendeskapande beteende där aktiviteten, inte substansen, är det som
frambringar ett beroende. Detta beteendet visar sig genom ett repetitivt vanebildande mönster som ökar risken för sjukdom och/eller associerade personliga eller sociala konsekvenser. Dessa
vanebildande mönster karaktäriseras genom en omedelbar belöning (kortsiktig belöning) och fördröjd negativ effekt (långsiktig skada). Rent subjektiv kan beroendet uppfattas som att individen känner sig oförmögen till att kontrollera sitt beteende och generellt anses beteendet vara kopplat till en hög återfallsgrad efter försök att reducera eller sluta med det beroendeskapande beteendet. Här kan likheterna med substansberoende urskiljas, specifikt i form utav abstinenssymptom och brist på kontroll hos den drabbade. Dock berör detta inte så mycket den generella normen kring accepterad träningsmängd som berörs i många studier och diagnostiska modeller.
Utvecklade och validerade mätinstrument
De existerande mätinstrumenten som har utvecklats sen slutet av 1970- talet har förändrats lika mycket som själva fenomenet träningsberoende har utvecklats, med olika aspekter och faktorer som tros vara bakomliggande orsaker. Från en början var både forskningen och instrumenten designade mot löpare, därefter inriktade mot positivt respektive negativt beroende innan det slutligen
utvecklades till mer multidimensionell form och inte specificerade sig mot någon idrottstyp eller träningsform. Dock är det genomgående för majoriteten av mätinstrument att de är ute efter att kategorisera grader av träningsberoende hos individer enligt relativt begränsade riktlinjer. Carmack och Martens (1979) var bland de första att utveckla och genom en studie på löpare
validera sitt mätinstrument Commitment to Running (CR). Forskningen av träningsberoende var vid denna tidpunkten inriktad mot formerna av positivt beroende och negativt beroende, Carmack och Martens instrument utvecklades för att mäta positivt beroende samt relaterade attityder och
sinnestillstånd hos löpare. Själva instrumentet består utav tolv frågor/påståenden om känslor och beteende kring löpning, med svarsalternativ i graderna 1-5 som motsvarar hur väl individen håller med frågorna/påståendena. Ju högre sammanlagd poäng desto större grad av Commitment to Running.
I samband med utvecklingen av CR genomförde forskarna en kvantitativ studie för att validera samt undersöka de främsta bakomliggande faktorerna till att en löpare utvecklar CR. Resultaten visade att individens subjektiva uppfattning om sitt beroende, känsla av psykologiskt välbehag relaterat till löpning samt längden/tiden på löprundan var de främsta faktorerna. Primärt var psykologiskt välbehag en faktor som relaterades till upplevd fördel och/eller resultat av löpningen. Längden/tiden som spenderades på en löprunda var avgörande för att uppleva endorfinutsöndring och känsla av ”runner´s high”.I studien visade resultaten, föga förvånande, att löpare som i genomsnitt sprang mer än 40 minuter per löprunda hade högre grad av CR än de löpare som sprang under 40 minuter.
Eftersom forskningen om träningsberoende under denna tidpunkten var inriktat mot
träningsberoende som en positiv form så uppges inga riktlinjer för träningsmängd eller negativa effekter. Istället anses det enligt resultaten som att ju längre träningspasset pågår desto större grad av positiva effekter genom ”runner´s high” kan uppnås. Inom denna studien ligger även fokuset mot det psykologiska välbehaget som träning skapar istället för de negativa psykologiska och
emotionella effekterna som övriga studier fokuserar mot. Under denna tiden kan normen för träningsmängd tolkas som att högre träningsmängd är att föredra, eftersom träningsberoendet i sig skapar högre välbefinnande både psykologiskt och fysiologiskt. Själva normen relaterad till
överdriven eller för hög träningsmängd hade ännu inte utformats även om den normen är mer framträdande i senare studier.
Några år senare utvecklade Hailey och Bailey (1982) ett instrument för att mäta negativt beroende hos löpare, Negative Addiction Scale. Även detta instrumentet är designat för att mäta känslor kring löpning och beteende, men även negativa konsekvenser så som minskning av andra sociala
aktiviteter och problem med familj/sociala relationer på grund av löpningen.
Hailey och Bailey (1982) riktade kritik mot att majoriteten av studierna under den tiden endast var inriktade mot positivt beroende och ignorerade eventuellt skadliga effekter av löpning.
Författarna genomförde även en egen studie för att undersöka eventuell relation mellan
erfarenhet/år som aktiv motionär och negativt beroende. 60 stycken manliga löpare delades in i tre grupper baserat på erfarenhet (< 1 år, 1-4 år, > 4 år), resultaten visade också att den gruppen som hade längst erfarenhet (> 4 år ) fick högre grad av negativt beroende än de andra två grupperna. Gruppen med kortast erfarenhet (< 1 år) hade lägst grad av negativt beroende.
Här är det intressant att se förändringen i hur träningsberoende uppfattades inom forskningen. Vändningen från positivt beroende till negativt beroende skedde väldigt fort och numera ansågs träningsmängd och tiden som aktiv motionär vara till en nackdel. En högre riskfaktor för att
utveckla ett negativt beroende. Normen för normalt och avvikande inom forskningsfältet genomgick en förändring eller utveckling när träningsberoende sammankopplades med substansberoende och negativt beroende. Forskningen om träningsberoende fick en ny syn på träningsmängd som en avgörande riskfaktor och detta reflekterades även genom samhällets norm kring träning, den individ som nu tränade mycket var inom riskgruppen för att utveckla ett beroende av träning (Foucault, 1983).
När begreppet sedermera utvecklades till att benämnas som exercise dependence behövdes även nya mätinstrument som inte var enbart inriktade mot löpning. Mätinstrument som undersökte både beteendemässiga, psykologiska, fysiologiska och sociala konsekvenser av träningsberoende och därmed strävade efter att vara multidimensionella. Ogden,Veale och Summers (1997) utvecklade Exercise Dependence Questionnaire (EDQ) genom två studier. Själva utformningen av instrumentet påminner om Carmack och Martens (1979) CR skala med frågor/påståenden och en gradering mellan 1- 5 i svarsalternativ. EDQ mäter främst till vilken grad träningen inverkar på individens liv, abstinenssymptom, positiv belöning från träning, hälsomässiga aspekter och stereotypiskt
