Att arbeta med barn med särskilda behov och deras inkludering i förskolan

4.3.1 Specialpedagogernas erfarenheter

Som vi visat i föregående avsnitt framgår tanken på inkludering som själva kärnan i det specialpedagogiska arbetet, samtliga specialpedagoger poängterar vikten av att inkludera alla barn i verksamheten. En stor del av specialpedagogernas arbete består av handledning av arbetslag ute på förskolorna, med fokus på inkludering av alla barn. Handledningen handlar enligt Pedagog 5 om att hjälpa förskolepedagogerna att finna lösningar, snarare än att bara se problem. Pedagog 3 berättar i sin intervju att hen inte jobbar i förskolan, utan med handledning och utbildning av personal och förskolechefer. En stor del av det arbetet handlar om att se till att alla barn får plats i förskolan, vilket hen anser är att inkludera alla.

41

Och det är nästan vårt uppdrag kan man säga, att se till att de barnen som behöver lite extra verkligen är inkluderade i verksamheten.

Pedagog 4, sid 1

En strategi som framkom i intervjuerna var att låta specialpedagogiska metoder vara tillgängliga för hela barngruppen. Pedagog 3 berättar om ”en specialpedagogisk verksamhet för alla”, där specialpedagogiska metoder och verktyg ska vara tillgängliga för samtliga i barngruppen. Hen menar att teckenstöd2 är bra för alla barn, trots att det är extra bra för vissa, eftersom hen anser att det är språkstimulerande. Vidare anser Pedagog 3 att förskolan ska vara en plats där alla får vara olika, och är inkluderade i samma verksamhet. Även Pedagog 2 berättar om att alla barn i gruppen kan gynnas av specialpedagogiska metoder. I sin intervju beskriver hen hur alla barn i gruppen kan må bra av bildscheman (bilder på dagens aktiviteter) som ger dem en tydlig översikt över dagens aktiviteter.

En annan metod som flera specialpedagoger nämner är fokuseringen på barnets styrkor. Pedagog 2 berättar om att hen anser att det är viktigt att pedagogerna lyfter barnets styrkor, exempelvis genom att arbeta med aktiviteter som barnet tycker är kul och kan. Att arbeta genom styrkorna menar Pedagog 2 gör att barnets känner att det kan, samt att ingen tjatar eller klagar. Pedagog 4 säger att det specialpedagogiska uppdraget inte handlar om att hitta fel på specifika barn, utan snarare handleda arbetslaget att skapa bättre förutsättningar kring barnet. Pedagog 3 anser att det är viktigt att i handledningen av personalen finna barnets styrkor, och bygga vidare på det, samt skapa bra förutsättningar kring barnet, exempelvis genom att förändra miljön kring barnet. Även Pedagog 1 vittnar om samma metod:

Ja, det är ju för att kunna gå vidare ju, man skriver också styrkorna därför att då får du ju jobba via styrkorna, men du måste ju också specificera vad svårigheterna är, för där är en svårighet ju kring detta barnet och då måste vi också identifiera det problemet. Och sen så får man ju då titta på vad är det vi vill uppnå [...]

Pedagog 1, sid 7

Pedagog 2 talar om att det är bra att någon pedagog i förskolan är nära barnet i behov av stöd, och tyst kan hjälpa och stötta utan att alla andra märker det. Att vara nära och stötta talar även

2 _{Komplement till enbart tal, såsom enkla tecken från teckenspråket för att förstärka det talade}

42

Pedagog 1 om, men hen lägger även stor vikt vid att stödet kan se olika ut beroende på problematiken. Pedagog 2 talar även om reflektion, och att hen tycker att det är viktigt att prata med barn i behov av särskilt stöd om vad som händer i olika situationer, exempelvis när de slåss. Hen menar det är bra att prata om vad som händer, och fråga barnet hur man kan göra istället. Pedagog 3 poängterar att det är betydelsefullt att prata med barnen om hur man kan lösa olika situationer. Hen tycker även att det är viktigt att bekräfta de andra barnens känslor i olika skeenden, att visa att det exempelvis gör ont på den som blir puttad eller biten.

4.3.2 Att möjliggöra inkludering

När vi reflekterade efter våra intervjuer kom vi fram till en del gemensamma nämnare, metoder och synsätt som kom upp i flertalet intervjuer. En av dessa gemensamma nämnare var specialpedagogernas fokus på barnens positiva sidor och en annan var en strävan om att inkludera alla barn. Flera av de intervjuade specialpedagogerna vittnade om samma strategi, där tyngdpunkten lades på barnets positiva initiativ. Pedagog 1, 2, 3 och 4 berättar alla om att man i handledningen med pedagogerna i förskolan fokuserar på barnets förmågor och självkänsla, och försöker få förskolepedagogerna att arbeta genom barnets styrkor.

Med utgångspunkt i Hundeides sociokulturella teori tolkar vi specialpedagogernas arbetssätt som att de arbetar med inkludering genom att handleda pedagogerna på förskolan och ge dem verktyg och andra perspektiv. Förskolepedagogerna får hjälp med sitt vägledda samspel, och hur de ska hjälpa barnen in i den kulturella gemenskapen med alla de normer som gäller i vårt samhälle. Precis som Hundeide skriver om, utgår den vägledda handledningen från barnets positiva initiativ. Fokus ligger på det som barnet är bra på och tycker är kul, och detta förstärks för att höja barnets självförtroende. Genom att uppmuntra och stödja positivt beteende vill specialpedagogerna stärka de sidorna hos barnet, och samtidigt minska på sämre beteende. Detta går i linje med Hundeides sociokulturella teorier och detta kan man tänka sig ger upphov till positiva trender: barnet får inte hela tiden negativa kommentarer, och får känna sig uppskattad och kompetent (Hundeide, 2006, sid 72).

I resultatet visar vi att Pedagog 2 lägger vikt vid att man i förskolan talar med barnet om vad som händer i olika situationer, utan att skrika och skälla. Pedagog 3 betonar vikten av att pedagogerna i förskolan bekräftar de andra barnens obehag inför att exempelvis bli bitna.

43

Detta styrker Hundeides teori om positiv reglering, eftersom Pedagog 2 menar att det är viktigt att barn inte hela tiden får höra negativa kommentarer (Hundeide, 2006, sid 83). Tanken som Pedagog 3 förmedlar kan man med Hundeides teori tolka som ett exempel på induktion, då hen uppmanar pedagogerna att få barnet att förstå andras känslor, samt känna empati för sitt ”offer”. Hundeide menar att detta är ett sätt att utveckla barns känsla för konsekvenser, samt en förståelse för moral och etik (Hundeide, 2006, sid 84).

I resultatet visar vi att Pedagog 3 vittnar om en önskan om ”en specialpedagogisk verksamhet för alla”, där alla barn får ta del av specialpedagogiken. Hen anser att förskolan ska tillgodose alla barns behov, och inkludera dem i förskolans verksamhet. Vi har tidigare nämnt att Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell tar upp hur attityder i samhället påverkar barnet. För att anknyta det till vår undersökning tolkar vi det som att normer i makrosystemet om att förskolan ska vara en plats för alla kan tänkas påverka hur inkluderande verksamheten blir, samtidigt som mycket ligger i mikrosystemet, i inställningen hos de pedagoger som möter barnen varje dag, alltså förskollärarna. Med Bronfenbrenners teori tolkar vi det som att förskolepedagogernas inställning kan tänkas förändras i handledningen och mötet med specialpedagoger (Bronfenbrenner, 1979, sid 21f).

44