Varför har jag genomfört den här studien med en deltagarorienterad forskningsansats? Frågan är inte unik. Mary Brydon-Miller (2002) beskriver att hon vid många tillfällen funderat över ”why”-frågan, varför hon ägnar sig åt deltagarorienterad aktionsforskning. Vid ett tillfälle var hon inbjuden att föreläsa för en grupp studenter i sociologi och tog upp denna fråga.
“Why do I do participatory action research?” I turned the question back to the group of graduate students in the class and asked them “Why” they had decided to study Sociology. As we went around the room, student after student responded with some variation of: “Because I want to make a difference.” (Brydon-Miller, 2002, s. 1) (kursiverat i original)
Skälet till att jag valt en deltagarorienterad forskningsansats är min nyfikenhet på pedagogers arbete och vad de har att ”hantera” i sin vardag. Jag sökte en väg att komma nära pedagogers egna frågor och fann i deltagarorienterad forskning en möjlighet att söka kunskap tillsammans med dem. Valet av forskningscirkeln motiverar jag med att jag ville komma åt en pågående kunskapsutveckling där såväl processen som innehållet är intressant.
Deltagarna i forskningscirkeln formulerade inledningsvis frågor utifrån eget kunskapsintresse. I en traditionell intervjustudie hade jag som forskare sannolikt stannat vid deras första svar vilka då hade blivit resultatet. När vi gick vidare i cirkeln och tillsammans fördjupade oss kring problem vi sett, såg vi så småningom möjligheter att på ett djupare sätt förstå och förklara komplexiteten i vardagsarbetet. När deltagarna i forskningscirkeln formu- lerade sina olika erfarenheter och dessa problematiserades och diskute- rades, skapades något annat än vad som kunnat hända i intervjuer där olika personers berättelser samlas in var för sig. I själva mötet, i den friktion eller dissonans som uppstår när olika personer reflekterar mot bakgrund av egna erfarenheter och kunskaper, menar jag att kunskapandet sker och att detta kan leda till ett ”kvalitativt språng”.
En lockande metod - utforskande och utvecklande arbete
Det kan vara frestande att som forskare inspireras av forskningscirkeln då den kan ses som en lockande metod att komma nära människor. Men forskaren behöver samtidigt vara medveten om att det tar tid och att det ska få ta tid att arbeta med forskningscirklar. Hur cirkeln inleds och hur den avslutas har sannolikt betydelse för processen. Deltagandet i den här forskningscirkeln byggde på frivillighet och deltagarnas engagemang. För att deltagarna skulle känna deltagande på likvärdiga villkor var det för mig inledningsvis viktigt att poängtera våra olika roller i cirkeln. Något som förmodligen också haft betydelse var att jag poängterade att alla hade ansvar för att problematisera och utmana de erfarenheter som lades fram. Att avsluta så att alla känner delaktighet har inneburit att deltagarna läst den framväxande texten och haft möjlighet att ge synpunkter på den, samt att vi diskuterat hur resultatet skulle kunna publiceras förutom i den här avhandlingen. På så sätt har en avtrappning av forskningscirkeln och det gemensamma kunskapandet skett successivt.
I forskningscirkeln bestämde vi att träffas tolv gånger. Vid sista träffen uppkom delvis nya frågor och det kändes lockande att fortsätta. Jag valde dock att hålla fast vid de överenskomna ramarna, dels med tanke på att deltagarna inte skulle känna sig tvingade att fortsätta, dels med tanke på att jag inte ville få ett alltför stort material att arbeta med. Min uppfattning är att tolv träffar under tre terminers tid var en bra avgränsning i tid. Om det finns intressanta frågor att gå vidare med kan det vara klokt att starta en ny cirkel med nytt fokus. Att pedagoger vill fortsätta att träffas synliggör, som jag ser det, ett professionellt behov av tid för att tillsammans med andra reflektera över sina erfarenheter.
Jag vill här också kommentera forskningscirkeln som kunskapskälla i skolsammanhang. Att undersöka hur forskare och pedagoger tillsammans kan utveckla kunskap om pedagogers arbete kring ett gemensamt intresse, i det här fallet flerspråkighet, interkulturalitet mångkulturalitet och autism, i en forskningscirkel, har varit ett både utforskande och utvecklande arbete. Forskningscirkelarbetet har varit en process av ständigt tankearbete för alla deltagare. I samband med utskrifter efter träffarna och strukturering av materialet, har jag i tanken prövat många olika vägar för att komma vidare.
Överenskommelser för ett gemensamt kunskapande
Forskningscirkeln innebär en annorlunda form av forskning än vad som vanligtvis förekommer. Vid den inledande träffen i cirkeln diskuterades frågor kring forskningsprocessen och olika roller i en forskningscirkel. Frågorna presenteras i sin helhet i metodavsnittet (jfr Härnsten, 1999).
Inledningsvis beskrev jag avhandlingens syfte och syftet med forskningscirkeln. Därefter frågade jag deltagarna vad de skulle vilja undersöka i en forskningscirkel där min övergripande fråga gällde vilka frågor pedagoger ställer sig i sitt arbete med flerspråkiga barn med problematik inom autismspektrum.
När deltagarna presenterat sina förslag och vi ringat in några områden som vi fann vara av gemensamt intresse för oss alla, blev det tydligt att det var hela gruppens problem som skulle undersökas. Inför det fortsatta arbetet behövde olika roller synliggöras. Jag beskrev vilka uppgifter jag såg som mina, det vill säga forskarens, och att jag betraktade mig som deltagare när vi träffades gemensamt i cirkeln. Forskningsfrågorna var våra gemen- samma och drivkraften att söka svar på frågorna låg hos oss alla. I samband med bandutskrifter och sammanställning av material från respektive träff, gjorde jag bedömningen att vissa frågor var mer centrala än andra och föreslog vid några tillfällen att vi skulle undersöka någon specifik fråga eller något område till nästkommande cirkelträff.
Materialet i cirkelträffarna bestod i huvudsak av deltagarnas aktuella eller tidigare erfarenheter och kunskaper. Jag bidrog med innehållsliga kun- skaper inom språkforskning och det mångkulturella området samt med kun- skap om att kritiskt granska, analysera och strukturera insamlat material. Dessutom deltog inbjudna forskare och experter samt lästes litteratur av intresse och relevans för de frågor som undersöktes.
Vid den avslutande träffen gjordes en gemensam analys av cirkeln. Det kan diskuteras i vad mån mina egna tolkningar i samband med att jag lyssnade på banden och skrev ut texten styrde det fortsatta arbetet. Det kan ha inneburit att jag – helt oavsiktligt – valde bort någon del som andra
skulle funnit intressant, eller att jag lyfte fram någon fråga som jag själv fann intressant. Deltagarna läste emellertid materialet efter varje träff och hade möjlighet att via e-post och vid senare cirkelträffar påtala miss- förstånd, missnöje och felaktigheter. Så skedde också vid några tillfällen. De synpunkter deltagarna hade rörde främst förtydliganden och tillägg till det jag skrivit. Ingen yttrade sig om att deras frågor försvunnit på vägen. Trots detta kan jag ha tappat bort något.
Jag klargjorde vad jag menade med att problematisera och utmana erfarenheter som lyftes fram – och – att det var allas vår uppgift, och inte enbart mitt ansvar, att ställa klargörande och utmanande frågor till varandra. Deltagarna har också både problematiserat och utmanat; både mina erfarenheter och varandras.
Deltagarna fick vid första träffen information om att resultatet från forskningscirkeln skulle komma att publiceras och på så sätt bli offentligt. Detta kan ha påverkat vad deltagarna valde att lyfta fram i cirkeln. Å ena sidan kan någon ha undvikit att berätta vissa saker, å andra sidan kan vet- skapen om att resultatet ska publiceras ha varit inspirerande. Att deltagarna läst och diskuterat materialet medan det successivt växte fram till denna avhandling kan förhoppningsvis ge hela avhandlingsarbetet en särskild trovärdighet ur ett deltagarorienterat perspektiv.
Forskarrollen - ledarskapet och den kontext i vilken kunskap utvecklas
Att vara ”deltagarorienterad forskare” innebär bland annat att självkritiskt reflektera över sin position (Zeni, 2001). Närheten till övriga deltagare och till det som skedde vid våra cirkelträffar bedömer jag har varit stor. Jag har delvis distanserat mig från cirkeln vid utskrifter och strukturering av de olika träffarna men det var först när cirkeln avslutats, och jag påbörjade en metaanalys av den, som jag på allvar distanserade mig från materialet.
Inledningsvis betraktade flera av deltagarna studien och forsknings- cirkeln som min. Några av deltagarna såg deltagandet som att de skulle bidra – på mer traditionell sätt – med datainsamling till mitt arbete, andra var inställda på att få diskutera sina frågor för att få nya eller andra perspektiv på dessa. Så småningom, ungefär mitt i cirkeln, förändrades deltagarnas sätt att tala om detta. Det blev då vår forskningscirkel och Fias avhandling.
Under hela processen har jag haft en maktposition i relation till övriga deltagare. Jag höll i träffarna, jag gjorde utskrifter och en första analys och tolkning av materialet vilket ledde till att jag även strukturerade mina egna tankar i riktning mot vad jag uppfattat att vi skulle undersöka. Forskaren
har en viktig roll med att bland annat strukturera det som diskuterats för att komma djupare in i de frågor som gemensamt beslutats att undersöka. Samtidigt är det viktigt att forskarens egna processer görs transparenta för övriga deltagare. Att ”gå och grunna” mellan träffarna hade stor betydelse för mig såväl som för övriga deltagare. Jag hann inte tänka i alla steg under en träff. I samband med utskriften och struktureringen av materialet från en träff upptäckte jag ibland andra aspekter i de dialoger som förts än vad jag uppfattat vid cirkelträffen..
Vissa självklarheter för mig var inte självklara för andra. Jag hade både varit med vid alla träffar och lyssnat på och transkriberat samtalen från cirklarna och hade därför bearbetat det som tagits upp på ett annat sätt än övriga deltagare. Alla mindes inte alltid vad vi talat om vid cirkelträffarna och kanske tog jag för givet att de läst och mindes det jag skrivit. Den skriftliga dokumentationen var därför betydelsefull.
På olika ställen i avhandlingen framgår att några av deltagarna ganska omgående tog för sig av talutrymmet i cirkelträffarna. Det är en balansakt från forskarens sida att låta alla deltagare komma till tals i en dialog, särskilt om några deltagare sätter forskaren högt på kunskapsstegen och har förväntningar på att få veta hur det ”är”. Av de inspelade samtalen framgår att det några gånger hände att jag gick in i en sådan roll. Min tanke med detta var dock mer att diskutera, sondera och pröva mina tankar i relation till de erfarenheter deltagarna hade.
Jag strävade i cirkeln efter en självreflektiv hållning och var medveten om så kallad group-think (Janis 1982), vilket innebär att en grupps begränsade perspektiv, och strävan att uppnå känsla av samhörighet, riskerar att fördjupas och befästas. För att undvika detta har jag försökt inta ett kritiskt och ifrågasättande perspektiv, och även uppmuntrat övriga deltagare till detta.
Att formulera utmanande och problematiserande frågor kring det problem, den ’sak’ som diskuteras, så att samtalet lyfter men utan att del- tagarna känner sig angripna och går i försvar, har dock ibland känts svårt. Att utmana kan liknas vid en ”kärlekskamp” (Jaspers i Freire, 1977), ett gemensamt, kritiskt sökande utifrån konfrontationen, kampen och kon- flikten. Wennergren (2007) framhåller med referens till Bakhtin (1981) att den friktion som uppstår ur olikheter, och som är dialogens poäng, ger till- fälle att gå på djupet och granska egna och andras föreställningar.
Etiska dilemman
Etiska dilemman i samband med forskningscirklar i skolsammanhang har berörts i metodkapitlet. Här vill jag dock återge något av det cirkel-
deltagarna själva framförde när vi i efterhand,94 diskuterade de etiska
överväganden som gjorts i cirkeln. De ansåg inte att de ställts inför etiska dilemman i cirkeln och för dem var det självklart att de valt vad de ville lyfta fram under samtalen: ”Man har ju tystnadsplikt”, som en av del- tagarna sa. Att vi tillsammans redan vid första träffen diskuterade etiska aspekter och gjorde tydliga överenskommelser som vi hållit oss till, innebar att det aldrig blev ”smetigt”, som en annan av deltagarna uttryckte det (jfr Andersson, 2006).
Validitet – trovärdighet i relation till deltagarorienterad forskning
Hur kan en deltagarorienterad studie göras transparent och beskrivas så att andra, personer som inte deltagit i studien, kan få syn på deltagandet? I det här avsnittet resonerar jag om hur trovärdigt återgivandet av resultatet iav forskningscirkeln kan anses vara.
Validitet kan diskuteras i relation till kärnfrågor inom aktionsforskning. Herr och Anderson (2005) föreslår att följande fem kriterier bör ligga till grund för en diskussion om validitet för studier inom aktionsforskning: demokratisk validitet, processvaliditet, dialogisk validitet, resultatvaliditet, samt katalytisk validitet.95 Kriterierna kan ge en god uppfattning om validi-
teten i studier inom deltagarorienterad forskning. I det följande diskuterar jag min studie i relation till ovanstående kriterier.
Demokratisk validitet
Deltagandet i forskningscirkeln byggde helt och hållet på frivillighet. Cirkeln baserades på de deltagande pedagogernas frågor mot bakgrund av den erfarenhet de hade av arbete med flerspråkiga barn med problematik inom autismspektrum. Cirkeln inleddes med att samtliga deltagare skrev vad de ville undersöka med utgångspunkt i följande frågeställning: ”Utifrån era erfarenheter, vad är ni intresserade av att undersöka närmare, att fördjupa kunskaperna om när det gäller pedagogers arbete med barn med problematik inom autismspektrum?” Deltagarnas önskemål sammanförde vi tillsammans i de tre områden vi inledningsvis valde att undersöka. Dessa områden har således ”vaskats fram” och tillsammans fattats beslut om. Det- samma gäller i de flesta fall när nya frågor ställdes under cirkelns gång, exempelvis kring strukturer i undervisningen.
94 Vid två tillfällen, dels vid sista forskningscirkelträffen, 18/5 2005, dels den 15/3 2006. 95 Democratic Validity, Outcome Validity, Process Validity, Catalytic Validity, Dialogic
Processvaliditet
Alla som deltog i cirkeln bidrog till att belysa de frågor som undersöktes. Resultaten av forskningscirkeln baseras på de erfarenheter som lyftes fram. Hit räknas såväl mina som övriga deltagares erfarenheter samt de inbjudna experternas bidrag. Deltagarna har varit delaktiga i hela processen.
Efter varje cirkelträff gjordes utskrifter. Vem som gör dessa utskrifter och vad som ingår eller inte ingår i dessa har betydelse för det fortsatta kunskapandet då den utskrivna texten delvis ligger till grund för cirkelns fortsatta samtal. Särskilt viktigt är det om någon haft förhinder att delta vid en träff. I den här studien gjorde jag utskrifterna och strukturerade materialet. Jag avgjorde därmed vad som skrevs ut, vid de tillfällen när inte allt skrevs ut. Vid några tillfällen har jag vid strukturering av materialet gjort egna ställningstaganden då jag upptäckt något som vi talat om, och som i relation till de områden vi valt att undersöka, kunde vara intressant. Jag skickade då förslag till deltagarna om fördjupade undersökningar. Ofta men inte alltid hade deltagarna möjlighet att undersöka dessa frågor. De följdes sedan upp vid nästkommande träff. Anledningen till att jag upp- täckte vissa intressanta delar först vid utskriften var helt enkelt att dis- kussionerna vid träffarna var mycket intensiva och det var svårt att hinna fånga upp och strukturera allt medan vi satt tillsammans. Att ha samtalen inspelade har varit till stor hjälp.
Dialogisk validitet
Min uppfattning är att deltagarna varit generösa mot varandra. De delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter och var samtidigt frågvisa och nyfikna på varandras olika verksamheter. Uppläggningen av arbetet i forsk- ningscirkeln grundar sig på att deltagarna finns med under hela processen. Dialogen är central och därigenom kommer deltagarna till tals i cirkeln - även i det kontinuerliga analysarbetet. Detta främjar en reflekterande dialog, på likvärdiga villkor, mellan deltagarna.
Resultatvaliditet
Inom deltagarorienterad forskning finns vanligtvis strävanden att lyfta fram grupper vars röster inte hörs bland beslutsfattare. I forskningscirkeln har detta främst gällt i relation till skolledning och vissa andra yrkesgrupper. Deltagarna i forskningscirkeln har betonat att de kände sig stärkta av varandra och de såg värdet i den gemensamma kunskap som byggdes upp. Att vars och ens erfarenheter och kunskaper blev lyssnade till och erkända gav deltagarna kraft att också handla utåt och i relation till andra yrkes- grupper. Ur ett emancipatoriskt perspektiv har forskningscirkeln haft bety-
delse då den bidragit till deltagarnas förändrade syn på sina egna möjlig- heter att kunna påverka beslutsfattare och andra yrkesgrupper i sitt arbete.
Avsikten med forskningscirkeln var inte att finna lösningar på de frågor som studerades, snarare att så allsidigt som möjligt belysa dessa genom olika deltagares erfarenheter, för att därigenom bidra till en ökad kunskap om frågan. Genom att variera seendet har vi utvecklat en ”perspektiv- rikedom” och kan relatera olika tolkningar kritiskt till varandra i en ”tolkningarnas konflikt” (jfr Kristensson Uggla, 2002).
Katalytisk validitet
I vilken utsträckning har forskningsprocessen lett till deltagarnas förmåga att lära känna verkligheten så att de kan förändra den?
Hos Freire (1972) är dialogen och en ömsesidig respekt två förutsätt- ningar för förändring och i den andan har forskningscirkelns ambition att utveckla deltagarnas tilltro till den egna förmågan varit grundläggande. Forskningscirkeln har inte inneburit några direkta lösningar inom de områden som studerats däremot skulle man med Freires (1972) begrepp ’conscientização’, medvetandegörande, kunna uttrycka det som att vi genom cirkeln ’gjort oss medvetna’ om strukturer och ramar som påverkar pedagogers arbete. Detta har i sin tur i flera fall lett till att en bättre grund för handling skapats, något som på sikt kan innebära förändringar till något bättre. I några fall har cirkeln bidragit till att nya frågor väckts, exempelvis då det gäller hur pedagoger ska kunna nå ut med den kunskap de anser att de har, samt hur samverkan kan öka mellan olika yrkesgrupper som är involverade i arbetet runt barnen. Samtidigt konstaterades att det hänger mycket på pedagogerna själva att belysa detta och försöka åstadkomma en förändring.
På sikt kan exemplen som diskuterats i cirkeln ge en handlingsberedskap för att kunna hantera liknande situationer i andra sammanhang. Med dessa insikter och ökad tilltro till den egna förmågan att kunna påverka, ges förhoppningsvis bättre förutsättningar för cirkeldeltagarna att framledes kunna arbeta för förändringar de anser behövs.