Landsbeskrivningarna visar att arbetet med psykisk hälsa bedrivs på alla nivåer; universella såväl som riktade. Det är dock få insatser som är ut- värderade på ett sådant sätt att det går att dra några slutsatser om effek- terna. Framförallt finns det lite kunskap om effekterna består efter en längre tid efter interventionens slut. I landsbeskrivningarna framkommer att det är många insatser som pågår i dessa länder som baseras på psyko- edukation. Framgången med dessa program kan möjligen tillskrivas rigo- rösa utvärderingar vilket har möjliggjort förbättringar av programmet ef- terhand. Program som baseras på psykoedukation kan genom ökad kun- skap och fler verktyg hjälpa unga att uppleva mindre oro inför framtiden och möjliggöra för fler vuxna att sätta sig in i de ungas situation (Mentor Sverige, 2017). Även om känslomässigt stöd från lärare har visat sig ut- göra en viktig determinant för elevernas sociala förmåga och skolresultat (Tennant et al., 2015; Malecki & Denmaray, 2003), visar tidigare forsk- ning att barn och unga inte alltid berättar för någon vuxen om de mår dåligt (Bjereld, 2017). Så, samtidigt som vi kan se en stor satsning på denna typ av program är det fortfarande många barn och unga i Sverige som inte vet var de ska vända sig för att få stöd och hjälp med sin psykiska ohälsa (Socialstyrelsen, 2019a). Goda exempel på detta finns i både Fin- land och Kanada som har integrerat psykisk hälsa i skolschemat för att öka barn och ungas kunskap och förståelse för sin egen psykiska hälsa
(2018/19:566 Barn och ungas psykiska hälsa). Under uppväxten har olika relationer olika stor betydelse för den unges utveckling och socialt stöd från jämnåriga kamrater får en ökad betydelse i tonåren (Folkhälsomyn- digheten, 2018). I Australien har man också utvecklat en variant av psykoedukation som utbildar ungdomar i att upptäcka varningstecken för psykisk ohälsa hos kamrater, våga närma sig kamrater som mår dåligt och hjälpa dem att komma i kontakt med någon vuxen.
Folkhälsomyndigheten publicerade i februari 2020 en systematisk littera- turöversikt som ger stöd för att faktorer som rör relationer i skolan, bar- nens skolprestationer och undervisningens innehåll, i form av kunskaps- höjande insatser inom området psykisk hälsa, kan ha betydelse för före- komsten av inåtvända psykiska problem. I samtliga landsbeskrivningar återfinns exempel på program med hela-skolan-ansats. I de nordiska län- derna (framför allt Sverige, Norge och Danmark) och Storbritannien framkommer i denna rapport en tydlig satsning på olika hela-skolan-an- satser som syftar till att minska beteendeproblem och skapa bättre förut- sättningar för goda skolprestationer. Dessa metoder går ut på att skolper- sonalen arbetar med relationsskapande, uppmuntran av positivt beteende och goda rutiner i klassrum och gemensamma utrymmen. Till skillnad från program med psykoedukation som verktyg har hela-skolan-ansatser en lång implementeringstid med utbildning och handledning av personal. Program som bygger på en tydlig metodmanual och ett systematiskt och övergripande upplägg kan också bli en utmaning då en lång implemente- ringsfas kräver uthållighet och stort engagemang från deltagarna. Lyckas denna implementeringsfas och programmet blir en del av verksamheten kan det dock möjligen också bli mer motståndskraftigt för yttre föränd- ringar (t.ex. hög personalomsättning). Faktorer som påverkar en fram- gångsrik implementering diskuteras vidare längre ner i denna rapport. Hela-skolan-ansatser skulle kunna utgöra ett exempel på en insats som stärker skolans organisation, pedagogiska arbete och psykosociala miljö i ett långsiktigt perspektiv, men för att dra en sådan slutsats behövs fler studier med RCT-design, för att minimera risken för självselektion.
Skolhälsovård
I de olika landsbeskrivningarna framkommer att det finns elevhälsa/skol- hälsovård/elevvård tillgängligt för barn och ungdomar men att denna kan
vara organiserad på olika sätt. Det verkar ändå som att de flesta länder strävar efter att arbeta hälsofrämjande och förebyggande. Sedan 2010 finns begreppet Elevhälsa inskrivet i den svenska skollagen (2010:800). Den svenska Elevhälsan har ett uttalat hälsofrämjande och förebyggande uppdrag och för att möta detta uppdrag anges i skollagen (2010:800) att elevhälsan ska omfatta kompetenserna skolhälsovård (skolläkare och skolsköterska), kurator, skolpsykolog samt personal med specialpedago- gisk kompetens (Kap 2, § 25). I elevhälsan möts därmed kompetenser med grund i olika teorier och utgångspunkter. I Sverige har Elevhälsan således fått en betydande roll i arbetet med elevers psykiska hälsa. Sam- mansättningen av professioner i skolhälsovården ser olika ut i olika länder och beror på verksamhetens behov. I Storbritannien satsar man hälso- främjande och förebyggande och målet är att minst en lärare i varje gym- nasieskola ska få utbildning i psykoedukation. Denna utbildningsvåg speglas i många insatser, som också diskuteras längre ned i denna rapport. Satsningar på skolan som aktör i arbetet med psykisk hälsa är en viktig del. Det handlar inte bara om elevhälsan som aktör, utan också lärarna och andra signifikanta vuxna. Enligt Baths (2015) pedagogiska modell är t.ex. lärare, omsorgspersonal, behandlingsassistenter, fritidsledare viktiga personer vars uppgift är att ge stöd och vägleda unga personer som har haft svåra upplevelser utan att ha en terapeutisk funktion. Bath menar att det pedagogiska arbetet i vardagen är det viktigaste och det är där unga personer får tillfälle att praktisera sina färdigheter som de eventuellt fått i terapi eller tillgodogjort sig i annat sammanhang. Utan en stöttande och trygg omgivning med stabila vuxna och möjlighet till färdighetsträning blir det svårare för barn och unga att utvecklas och gå vidare (Bath, 2015).
Samverkan
I många av de nordiska länderna har omfattande omorganiseringar av den psykiatriska vården genomförts de senaste 30 åren där mer ansvar har de- centraliserats. I flera av länderna ser vi att när en samverkan mellan olika aktörer verkligen har lyckats och mobiliserar flera nivåer i samhället, kan vi åstadkomma verkningsfulla resultat. Ett exempel på samverkan mellan olika professioner inom socialtjänst, psykiatri, och skolan är Första Linjen i Sverige, och motsvarande finns i andra länder. Ett annat exempel är Danmark där en tydlig samverkan mellan skola och andra aktörer fram-
kommer i kartläggningen. Det gäller både samverkan för unga in i arbets- livet och samarbete för barn och unga med särskilda behov. I Danmark finns ett praktiskt exempel på en internetbaserad plattform som genom psykoedukation syftar till en ökad samverkan mellan olika aktörer runt unga med psykisk ohälsa. Projektet har visat positiva tendenser med har inte blivit utvärderat med RCT-design.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
En avslutad gymnasieutbildning har kommit att bli en inträdesbiljett till arbete och konsekvenserna av att inte slutföra en gymnasieutbildning är betydligt större än vad de var tidigare. Det behöver också finnas en mycket tydligare koppling mellan utbildning och arbete än vad som finns i dag (SOU 2018:11). Trots omfattande insatser de senaste 10 till 15 åren minskar gruppen arbetslösa ungdomar upp till 25 års ålder inte i tillräcklig omfattning. Arbetslöshet och utanförskap bland unga som lämnar skolan och ska ta sig in på arbetsmarknaden är en oro och risk för psykisk ohälsa (SOU 2018:11). Jobbgarantin för ungdomar är en EU-strategi och sedan 2013 ett åtagande av alla medlemsstater för att hantera ungdomsarbets- löshet, och något som också visat sig i de olika landsbeskrivningarna (European Commission, 2020).