Har tidig intervention och intensifierat stöd haft effekt för ungdomar på arbetsmarknaden?
Arbetsmarknadsinsatser och hälsa
I en översikt av Puig-Barrachina et al. (2019) undersöktes sambandet mellan aktiva arbetsmarknadsinsatser (ALMP) och hälsa. De inkluderade 36 studier som publicerats mellan 1990 och 2017. De flesta studier har fokuserat på psykisk hälsa och relaterade utfall. Majoriteten av ALMP sökte stärka kapaciteten hos individen genom stöd i arbetssökarprocessen (31.6%) vilket övervägande visade positiva resultat; några erbjöd arbets- träning (16.7%) och ett fåtal subventionerad sysselsättning (8.3%), vilket gav mer heterogena resultat, övervägande positiva. Resten inkluderade en kombination av olika typer av ALMP. Författarna drog slutsatsen att ALMP har en positiv effekt på hälsa och livskvalitet. Det fanns fem stu- dier från Sverige med i översikten. Dock gjorde denna översikt ingen åt- skillnad mellan olika åldersgrupper.
Det finns stora svårigheter med att komma i sysselsättning för unga med endast förgymnasial utbildning. Det rör sig främst om nyanlända men också om många ungdomar födda i Sverige utan fullständiga gymnasie- betyg. Det är inte självklart vad som avses med aktiv arbetsmarknadspo- litik, menar Forslund och Vikström (2011). De skiljer i huvudsak mellan tre typer av åtgärder: 1) arbetsmarknadsutbildning, 2) subventionerad sysselsättning och, 3) förmedlingsåtgärder. En del av de subventionerade sysselsättningarna liknar praktik där syftet är att det ska finnas ett utbild- ningsinnehåll och till denna kategori hör olika ungdomsprogram. Här har en rad insatser varit aktuella mellan mitten av 1980-talet fram till nu; ung- domslag, inskolningsplatser, ungdomspraktik, och kommunala ungdoms- program (KUP). Förutom dessa insatser tillkom ungdomsgarantin 1998 och jobbgarantin för ungdomar 2007 (som ersatte KUP). Ungdomsgaran- tin syftade till att utveckla ungdomars kompetens så att möjlighet till ar- bete och utbildning förbättrades genom en individuell handlingsplan. Kommunerna skulle då bli ansvariga att erbjuda en aktiverande och ut- vecklande insats på heltid om inte annan sysselsättning kunde erbjudas
inom 90 dagar. I Forslund och Vikströms översikt framkommer att effek- terna av 1990-talets arbetsmarknadsutbildning eller ungdomspraktik fick en lägre inkomst än öppet arbetslösa ungdomar, samt lägre sannolikhet att befinna sig i arbete och påbörja studier (Larsson, 2003). Dock visade en annan utvärdering i den äldre populationen inga sådana negativa ef- fekter, vilket pekar på att resultaten snarare beror på deltagarna är pro- grammet, menar Forslund och Vikström (2011). En utvärdering av ut- vecklingsgarantin (senare kallad ungdomsgarantin) av Carling och Lars- son (2005) fann ingen effekt av den. En senare studie av Forslund, Nord- ström Skans (2006) visade liknande effekter. Här fanns det åldersskillna- der som delvis förklarar resultaten (för mer utförlig beskrivning läs Fors- lund och Vikström, 2011). Forslund, Nordström Skans (2006) fann också att arbetsförmedlingens program (AMU och arbetspraktik) ledde till mer sysselsättning än det kommunala programmet Ungdomsgarantin. Ar- betspraktik verkade leda till mer sysselsättning än AMU på kort sikt. Efter två år visade sig det dock att utbildning medförde högre sysselsättning och inkomster. Forslund och Vikström (2011) sammanfattar att olika “ga- rantiprogram” kan ha små effekter, samt att statlig arbetsmarknadspolitik tenderar fungera bättre än kommunal politik.
Hägglund (2009) granskade en serie randomiserade experiment som genomfördes av svenska Arbetsförmedlingen 2003, då arbetslöshet bland ungdomar var särskilt hög. Åtgärder som testades var olika sammansätt- ningar av förmedlingsinitiativ: arbetssökande aktivitet, personlig vägled- ning, övervakning av jobbansökan aktivitet och uppsökande arbete riktat mot arbetsgivare. Experimenten gav till stor del positiva resultat för grup- pen 45 år och äldre, men för ungdomar var resultaten enhällig: ingen av variationerna i de ökade medlingsinitiativen för unga människor hade nå- gon positiv effekt.
I en dansk systematisk litteraturöversikt (rapport) av Jensen och An- dersen (2016) undersöks vilka arbetsmarknadsinsatser som faktiskt får unga utsatta i arbete eller i utbildning. Målgruppen för översikten var ut- satta ungdomar som i regel inte har utbildning och kämpar med andra utmaningar än bara arbetslöshet. De fann 25 studier och delade in resul- taten efter typ av insats: subventionerad sysselsättning; jobbsökarkurser; vägledning; kvalificeringsprogram; och tillfällig skapande av offentliga jobb. Resultatet visar bl.a. att det finns måttlig evidens för sysselsättning med lönesubventioner; det finns måttlig evidens på att ungdomar genom
jobbsökarkurser och utbildningsvägledning kan uppnå positiva effekter på övergången till anställning och ordinarie utbildning; det finns inga el- ler negativa effekter på anställningen av kvalifikationsprogram för ung- domar. Effekten av kvalifikationsprogram står därför i skarp kontrast till de väl dokumenterade positiva effekterna i samband med (vanlig) utbild- ning. Ett av problemen med kvalifikationsprogram är att de vanligtvis får deltagarna att bli arbetslösa medan kursen pågår, och därefter - med några få undantag - kan inga positiva effekter på sysselsättningen dokumenteras (Jensen & Andersen, 2016).
Enligt Engdahl & Forslund (2015) tyder tidigare utvärderingar på att tidiga placeringar i arbetsmarknadspolitiska program för unga utan sysselsättning riskerar att förlänga tiden till arbete. Faktorer som kan möj- liggöra för unga handlar om övergången från skola till arbetsliv som kan underlättas av att yrkesutbildningen är arbetsplatsförlagd (Lindahl, 2011). Engdahl & Forslund (2015) sammanfattar vidare att befintliga utvärde- ringar av arbetsmarknadspolitiken pekar åt att arbetsmarknadsutbildning generellt som bäst har måttliga effekter för unga. Något som Engdahl & Forslund (2015) hävdar är rimligt, då de flesta unga, även unga utan full- ständiga gymnasiebetyg, har utbildningar som fortfarande är aktuella. Praktik tycks ändå fungera bäst för dem som står relativt nära arbetsmark- naden. För de som står längre bort från arbetsmarknaden verkar intensifi- erad arbetsförmedling och subventionerade anställningar vara mest effek- tiva. Engdahl & Forslund (2015) framhåller dock att för de med ofullstän- diga betyg är det inte nödvändigtvis bättre att dessa ska gå tillbaka till skolan och skaffa fullständiga gymnasiebetyg, eftersom det inte finns några skattningar av effekten av läsa upp betygen i efterhand (Engdahl & Forslund, 2015).
Slutligen kan det noteras att metastudien i Card et al. (2010), som sam- manfattade resultaten i stort antal utvärderingar av arbetsmarknadspolitik i ett antal länder, genomgående fann att arbetsmarknadspolitiska program för ungdomar hade negativa effekter för deltagarna. I en senare metaana- lys av Card et al. (2018) fann de återigen att ungdomar verkar få sämre effekt av dessa program än andra grupper.
DISKUSSION
Det görs många olika insatser såväl nationellt som internationellt som syf- tar till att främja ungas psykiska hälsa och förebygga psykisk ohälsa. In- ternationella kunskapsöversikter har systematiskt gått igenom effektut- värderingar av en del av dessa program. Bidraget från denna rapport hand- lar således om att samla kunskap om metoder som används nationellt och internationellt. Förhoppningarna har varit att kunna belysa och synliggöra en bredd av olika metoder och insatser som syftar till att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa bland ungdomar. I arbetet med rap- porten har fokus således legat på att göra en bred beskrivning av nation- ella, regionala och lokala exempel snarare än att på djupet gå in för att utvärdera eller detaljerat beskriva innehållet i varje metod.