5. RESULTAT
5.6 ARBETSMETODER FÖR ATT FRÄMJA BARNS MOTORISKA UTVECKLING
Ur- och Skurförskolan
Pedagogerna ser det som en naturlig del i verksamheten att röra sig. Mia berättar att de har olika aktiviteter men inget speciellt som säger att den dagen rör de sig mer än någon annan dag. Louise berättar att de brukar ha olika grupplekar med barngruppen i skogen. De kan genom de olika lekarna observera barnen och se hur långt de har kommit i sin motoriska utveckling. Mia betonar även vikten av att vara lyhörd mot var barnens intresse ligger:
”Just nu ligger deras intresse av att de gillar bokstäver och namn. De får ju packa sin ryggsäckar själva och då måste de känna igen sina egna namn. Därför har vi laminerat upp deras namn och placerat dem där de sitter… vi har märkt att de är intresserade av bokstäver så vi har satt upp alfabetet. Det är träning som egentligen inte är så viktig för våra barn då vi inte har den inriktningen. Men vi i personalen tycker att har de det intresset så måste vi lyfta det. Det blommar ju ut siffror, ord och sånt och de bara älskar det”.
Att träna finmotoriken anser pedagogerna även kommer in naturligt i verksamheten. Barnen plockar med saker ute och inne. Inger berättar om vikten att klä på sig själv. Hon och de andra pedagogerna anser att den aktivitetens har stor betydelse för motoriken. De anser att det är viktigt som pedagog att låta barnen ta den tid de behöver och inte stressa barnen.
Tranans förskola
På småbarnsavdelningen har de jympa en dag i veckan och varje dag är de ute berättar Monika. Barnen gillar att trycka ner plastploppar i en skiva, de målar och ritar för att träna sin finmotoriska förmåga. Monika anser även att den fria leken är mycket viktig. Även barnen på 1-5års avdelningen har jympa. Barnen mellan 2-4 år har ett jympaband och 5- åringarna har jympa i skolans idrottshall. Susanne berättar att alla barn inte alltid vill vara med på jympan men att pedagogerna då försöker uppmuntra barnen till att delta. Syftet med rörelseaktiviteterna är att barnen ska tycka det är roligt att röra sig och vara tillsammans, anser Susanne. Även Johanna påvisar betydelsen av att röra sig i grupp och ha roligt tillsammans: ”rulla runt, kryper att man gör någonting tillsammans… det är alltid kul att barnen ser att -titta vi gör likadant. Och sen också att få in det nyttiga lite grann, det är bra att jympa, nu har vi varit duktiga och blivit starka”.
Måsens förskola
Ulla berättar att de inte har någon direkt planerad rörelseaktivitet som t. ex jympa eller liknande. Men hon ser utevistelsen som en planerad aktivitet och då rör sig barnen mycket. Syftet men utevistelsen är, enligt Ulla, att:
Naturligtvis ska de ska få stärka sin kropp och sitt skelett och det viktigaste för hela individen är att bygga upp en stark kropp, det är hela huvudsyftet. Men också att få vara ute frånkopplat alla ljud som är inne på en förskola. Ute försvinner ljuden på ett helt annat sätt. Det blir andra lekar som uppstår… ute leker barnen med andra barn som de inte leker med inne. De hittar andra sätt att hitta varandra på ute. Det finns många syften med allt man gör men det är mycket kroppen, hälsan och koncentrationen”.
Rörelse i verksamheten faller naturligt, barnen övar och tränar för att erövra nya färdigheter. Pedagogerna anser att de är där för barnen för att visa hur de ska göra inte för att göra det åt dem. Kerstin anser att genom att mycket av materialet står lättillgängligt för barnen så har de möjlighet att pyssla med det som de är intresserade av. Barnen som vill göra halsband får det och de som lägga pärlor får detta. Barnen använder sina händer hela dagen. Kerstin tror att det
beror på vad personalen tillåter: ”tillåter man att barnen får göra så mycket som möjligt själv och tar eget ansvar då tycker jag att de får det mesta”. Även Johanna ser det på samma sätt, hon anser att allt man gör är bra för motoriken men på olika sätt bl. a vid mat-situationen, att låta barnen ta själva, dela och hälla även under den fria leken kommer motoriken in oavsett var barnen gör.
5.6.1 Sammanfattning
Ur- och Skur förskolan och Måsens förskola ser rörelse som en naturlig del av deras verksamhet. De anser sig inte behöva något specifikt jympaprogram för att stimulera barnen i deras motoriska utveckling. På Tranans förskola har man gymnastik med barnen en gång i veckan. Barnens finmotoriska utveckling tränas liknande på de tre förskolorna, genom bl.a. plockande, målande, ritande och med pärlor.
5.7 Arbete med motoriskt osäkra barn
Ur- och Skurförskola
På förskolan finns inga barn med motoriska svårigheter, anser pedagogerna, men det har funnits tidigare. Vid ett tidigare tillfälle fick barngruppen en resurs och en av de ordinarie förskollärarna gick in som mentor till barnet. Varannan vecka sker planering på avdelningen och detta är ett tillfälle för pedagogerna att samtala om t. ex de sett någonting som de bör vara oroliga för. Mia berättar att om ett barn behöver stöd i sin motoriska utveckling så försöker de öva tillsammans med alla barn på olika lekar och övningar som tränar barnen motoriskt. Det är viktigt att barnet inte känner sig utanför. Inger berättar att genom de observationer som görs så ser man om något barn behöver extra stöd. Det kan vara barn som är ovanligt stela eller som t. ex inte vågar utsätta sig för att klättra. Det gäller att gå på sin känsla som pedagog att de hela barnet och ofta vet man om man följt ett barn länge om man ska bli orolig eller inte.
Tranans förskola
Pedagogerna på Tranan berättar att om ett barn har motoriska svårigheter så tränar man barnet genom t. ex lekar som stimulerar dem i deras motorik. Susanne berättar att de genom observationer och diskussioner mellan pedagogerna ser om det finns risk för oro. Känner
pedagogerna att de är oroliga så samtalar de med föräldrarna om hur de vill arbeta vidare med detta. Monica anser att man ser snabbt som pedagog om ett barn har svårigheter i sin motorik Johanna anser att det är viktigt att visa barnen hur de ska göra för att erövra nya förmågor. Johanna berättar vidare att:
”man får ta den kunskapen man har på avdelningen… utmana vidare… men vem behöver särskilt stöd, och när behöver man det? Det är upp till var och en. Vill man slå en kullerbytta har man ju behov av särskilt stöd om man inte kan det. Men är det nödvändigt att kunna?”.
Måsens förskola
Pedagogerna på förskolan berättar att de har barn som behöver särskilt stöd i sin motoriska utveckling. Genom att observera och dokumentera kommer de fram till om barnen är i behov av stöd i sin motoriska utveckling. Kerstin berättar att de har barn som är i behov men som inte får de resurser som behövs. Hade förskolan varit placerad i ett annat område så skulle de få det stöd som behövs men genom att så många är i behov av särskilt stöd på olika sätt så går det inte att få det stöd som krävs. Johanna tycker att det är bra att arbeta med barnen som behöver stöd i sin motoriska utveckling på ett sätt så det inte känner sin speciellt utvalda, utan samla en grupp och öva tillsammans. Ulla berättar att det är viktigt att se hela barnet och fråga sig vad det kan bero på att det finns motoriska svårigheter hos barnet. Hon har mött bl.a. understimulerade barn som inte fått göra det som är naturligt för en 1-2 åring. Detta har lett till allt det funnits barn vars reflexer fortfarande suttit kvar när de kommit till förskolan.
5.7.1 Sammanfattning
De intervjuade pedagogerna menar att genom observationer och samtal sinsemellan är det bästa sättet för att komma fram till om ett barn är i behov av stöd i sin motoriska utveckling. Om ett barn är i behov av stöd så är det viktigt att inte skilja ut barnet utan man kan öva barnet i grupp med andra barn. Övningar som kan vara bra för den motoriska utvecklingen kan vara diverse lekar som stimulerar motoriken.