6. ANALYS
6.2 FÖRSKOLANS FYSISKA MILJÖ
Samtliga pedagoger såg lokalerna som viktiga samtidigt som de såg sig själv, hur det arbetade med miljön, som det viktigaste redskapet. För att det inte skulle bli för stimmigt så gick pedagogerna ut med barngruppen. Måsens personal berättade att barnen inte fick springa inne, men eftersom de var ute varje dag så hade barnens större rörelsebehov gett utlopp för sig i utemiljön.
Barnomsorgens lokaler måste ses som en miljö för barn där barns utveckling tas som utgångspunkt (De Jong, 1995). De Jong (a.a.) menar att respekten för barnet som individ
kommer till uttryck i miljön. Trängsel innebär en stressfaktor, som gör det svårare att vara i balans och öppen för andras behov (a.a.). På förskolorna använder man utemiljön för att kompensera den trånga innemiljön. På alla de tre förskolorna ansåg man att lokalerna var för små i förhållande till barngruppernas storlek. Detta innebär att de trånga innemiljöerna riskerar att skapa stress såväl hos pedagogerna som hos barnen. Ur och Skurförskolan såg den skog som de vistas i som en mycket bra miljö och förskolans utegård som mindre bra. En av pedagogerna pekade på förskolepersonals förmåga att vara flexibla och se till vad gruppen behöver. Att planera och bestämma vilka miljöer som man ska vistas i handlar om att se i vilka miljöer som barnen trivs i. En pedagog på Tranans förskola berättade att det tydligt märktes vilka dagar som barnen hade tillgång till kuddrummet, de dagar var barnen inte lika stimmiga. De hade då fått ge utlopp för det rörelsebehov de hade. I Bengtsons (Björklid, 2005) studie framkom det att den gemensamma nämnaren i beskrivningar av dåliga miljöer var; störande genomgångsrum, bristande överblick, bullrig miljö samt brister i planlösningen som skapar stress, ger buller och dålig luft. Bra miljöer var de som hade utformats så att de var ett stöd för den pedagogiska verksamheten, t.ex. med möjlighet till livliga lekar och lugn samvaro, enskilt och i grupp, rymligt och flexibelt (a.a.). De fysiska miljöerna på de tre förskolorna är, enligt Bengtsons (Björklid, 2005) definition dåliga miljöer. Detta kan man se på Tranans förskola då det tydligt framgår att barnen blir stimmiga då de inte får tillgång till kuddrummet. Den fysiska miljön ger då inte tillräckliga möjligheter till livliga lekar.
Pedagogernas tankar kring deras fysiska miljöer är att de anser att förskolornas miljöer går att förbättra på olika sätt. Ingen av pedagogerna är nöjd med den fysiska miljön på förskolan. De menar att lokalerna är för små, vilket enligt De Jong (1995) kan skapa stress. För att kompensera detta menar pedagogerna att det är viktigt att se till de möjligheter som erbjuds och vända sig mot de närmiljöer som finns. Barnen bör erbjudas skiftande miljöer och inte enbart de miljöer som de möter på förskolan område. Även om pedagogerna anser att deras miljö på förskolan inte räcker till så verkar de inte se några möjligheter att förändra den utan de verkar acceptera den fysiska miljön som den är.
Pedagogerna hade olika syn på sitt inflytande över den fysiska miljön på förskolorna. Men flertalet av pedagoger menade att de hade litet inflytande över själva väggarna i förskolorna, de kunde inte ändra lokalernas storlek. När det gällde stora omändringsprojekt styr faktorer utanför pedagogernas påverkan som t.ex. pengar vad som är möjligt. Däremot menar pedagogerna att de har stor möjlighet att påverka genom möblering och liknande. De upplever också att de har möjligheter att påverka sin miljö genom att välja att använda närmiljön i sin verksamhet.
Ett utvecklingsarbete för att främja personalens livskvalitet på förskolor i Haninge Kommun gav resultat som tydligt talar för betydelsen av bra fysisk miljö på förskolorna. Kluge (Björklid, 2005) genomförde mellan 1994-1997 ett utvecklingsarbete där den inre miljön på kommunens förskolor sanerades, det skapades visuellt buller, rumsvolym och ljus. Resultatet av utvecklingsarbetet blev färre konflikter, tydligare lekfunktioner, längre lekflöden, mer självgående barn och enklare att hålla ordning, återupprättat yrkeskunnande hos personalen, stolthet och arbetsglädje. Av ovanstående utvecklingsarbete kan man tydligt utläsa betydelsen av en bra fysisk miljö, både för barn och pedagoger på förskolorna. Av exemplet från Haninge kommun kan man kanske inte se just ifall pedagogerna hade något inflytande över detta projekt, men man kan se vilken positiv effekt förändring kan ha. Om pedagogerna fick vara med och genomföra utvecklingsarbeten på sina arbetsplatser borde effekten vara liknande den i Haninge kommun.
Vilket inflytande har då barnen över den fysiska miljön? Pedagogerna menade att barnen inte hade något direkt inflytande på det sättet att de fick önska sig saker, men att pedagoger försökte vara lyhörda för barnens intresse och önskemål. Pedagogerna menar att de försöker anpassa verksamheten efter barnens önskemål.
I Lpfö98 (Lärarförbundet, 2002) står följande:
Barnen skall kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen. Verksamheten skall ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus. Utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö (a.a. s28-29).
Barn i förskolan har alltså rätt till en miljö som ska ge utrymme för deras egna planer och lekar.
Det finns ingen egentlig gård som hör till Måsens förskola utan den lekplats som ligger i anslutning till förskolan delas utav de boende i området och förskolan. Dessutom uppger pedagogerna att lekplatsen är trasig och otillräcklig. Pedagogerna framför även klagomål på lokalernas storlek på förskolan och menar att dessa inte heller stimulerar barn till rörelse. På Tranans förskola har man visserligen en gård, men man upplever den som för liten och inte tillräckligt utmanande. Lokalerna på förskolan anses också som för små. På Ur- och Skur förskolan finns också en gård, som även den ses som för liten och lite tråkig. Pedagogerna på Ur- och Skur förskolan är inte heller nöjda med sina lokaler. Även dessa är
för små. Vad kan man då se av dessa resultat? Det verkar som att trots att förskolorna utåt sett har väldigt olika fysisk miljö, så har de ändå samma problem. De har för små lokaler och gårdar. Hur väljer de då att lösa dessa problem? På alla de tre förskolorna väljer pedagogerna att använda sig av närmiljön för att kunna erbjuda barnen en miljö som främjar deras motorik. De är också ute mycket, vilket de alla anser är det viktigaste för att utveckla barns grovmotorik.
De fysiska miljöerna på de tre olika förskolorna är mycket varierande. En av förskolorna är en Ur- och Skur förskola, en förskola är traditionell med utegård och en är traditionell utan utegård. I en avhandling av Mårtensson (2004) framgår att barns lek speglas av de miljöer som de vistas i. I sin avhandling menar Mårtensson att miljöer som inbjuder till den fria sinnerliga leken idag inte är lika vanliga som de var tidigare. Hon menar att detta beror på en mängd faktorer, bl.a. att många förskolor idag ligger i bostadsområden där det inte finns plats för en förskolegård utan där barnen delar grönområde och lekplats med de kringboende (a.a.). Den fysiska miljön på Måsens förskola kan sägas ha en sådan miljö som Mårtensson beskriver.
På Ur- och Skur förskolan går man varje dag till samma skog. Enligt Mårtensson (2004) behöver barn miljöer som de kan betrakta som sina egna och som de känner att de kan och får utforska. I och med att förskolan varje dag beger sig till en och samma skog får barnen möjligheter till det. På Tranans förskola använder man sig också av närmiljön för att komplettera den fysiska miljön på förskolan. Man försöker också använda de resurser som finns i förskolans och skolans lokaler när det gäller gymnastik. På Måsens förskola använder man sig av närmiljön varje dag. Man tar sig till olika platser för att på så sätt konkretisera språket, vilket är huvudansträngningen på förskolan. I och med detta kommer motoriken också med i den dagliga verksamheten.
I en studie av Grahn (1997) studerades två förskolor en Ur- och Skur förskola och en traditionell tätortsförskola. I studien framkommer det att barn som vistas i varierade utemiljöer utvecklas bättre i sin motorik, deras fantasi stimuleras och barnen koncentrerar sig bättre. Det visade sig att barnen på traditionella förskolan hade svårare att fokusera och koncentrera sig, enligt studien beror detta på för många budskap som belastat barnens koncentrationsförmåga. I vår undersökning undersökte vi inte dessa påståenden närmare för att se ifall de stämde, men det var tydligt att pedagogerna på förskolorna delade Grahns uppfattning. Alla ansåg att just utemiljön var viktig för barns motoriska utveckling.