DEN MOTORISKA UTVECKLINGEN

Att det moderna dynamiska synsättet att se på barns utveckling slagit igenom ser man tydligt hos alla pedagogerna (Sigmundsson & Vorland, Pedersen, 2005). Ingen av pedagogerna menar att motorisk utveckling är oberoende utav samspelet mellan miljö och individ.

De intervjuade pedagogerna delar alla uppfattningen att rörelse är grundläggande för barns motoriska utveckling. Denna uppfattning har även Ellneby (1992) och Holle (1978). De menar att barnets rörelseutveckling kan delas in i fyra faser. Kortfattat kan man förklara denna rörelseutveckling som att barnets rörelser går ifrån att vara okontrollerade och reflexstyrda till att vara viljestyrda och automatiserade. För att rörelseutvecklingen ska ske menar de att barnet måste få möjlighet att röra sig och träna sina rörelser. Alla tre förskolorna jobbade med att försöka uppfylla Lpfö98s mål. Arbetsmetoderna man använde sig av skiljde sig något då man på två av förskolorna inte hade något planerat rörelsepass, medan man på den tredje förskolan hade det.

Flertalet av pedagogerna påpekar i intervjuerna hur en outvecklad motorik kan påverka inlärningsförmågan. De menar att barn med outvecklad motorik kan få svårt att t.ex. lära sig läsa och skriva. De menar att det krävs att en rörelse är automatiserad för att barnet ska kunna tänka på något annat än på själva rörelsen. En pedagog på Måsens förskola tar även upp den sociala aspekten av konsekvenser av outvecklad motorik. Hon menar att ett barn med outvecklad motorik får svårigheter i kontakten med kamrater vilket i det långa loppet kan leda till en sorts social utanförskap.

I en interventionsstudie av Ingegerd Ericsson (2003) framkom resultat som visade på att elever med koncentrationssvårigheter och motoriska problem som fått extra motorisk träning förbättrade sin koncentrationsförmåga. De elever som ingått i interventionsgruppen och fått extra fysisk aktivitet vid fem tillfällen varje vecka visade bättre

resultat på nationella prov i svenska och matematik. Vi kan i resonemanget från Ericsson (a.a.) se att det stämmer överens med de tankegångar som framfördes av de intervjuade pedagogerna. Ericsson (a.a.) menar att en outvecklad motorik kan leda till inlärningssvårigheter, vilket även pedagogerna trodde. Ericsson (2003) menar att dessa inlärningssvårigheter beror på rörelser som inte är automatiserade. Dessa rörelser kräver kognitiva resurser. Även detta var tankar som framfördes av pedagogerna. De tankar om socialt utanförskap som framfördes som en konsekvens av outvecklad motorik har vi inte hittat några forskningsrapporter som bekräftar.

De intervjuade pedagogerna har alltså uppfattningen att en outvecklad motorik ger stora konsekvenser. Den vanligaste uppfattningen bland pedagogerna är den att en outvecklad motorik kan leda till inlärnings- och koncentrationssvårigheter. Dessa uppfattningar kan man finna stöd för i Ericssons (2003) avhandling.

Intervjupersonerna är medvetna om hur de ska gå tillväga för att möta barn som är i behov av stöd i den motoriska utvecklingen, och som många informanter påpekar så är det viktigast att se till varje barn och försöka hitta lösningar som passar just det enskilda barnet. Förskolorna strävar efter att uppfylla Lpfö98 mål då LpFö98 pekar på arbetslagets ansvar i att ge barnet det stöd och stimulans som behövs och att även ge barnet möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. De förskolor där vi intervjuat använder sig av samma metoder för att synliggöra de barn som är i behov av särskilt stöd i sin motoriska utveckling, dokumentation och observation.

I en stor folkhälsoundersökning från 2005, genomförd av statens folkhälsoinstitut, framkom det att hälsan hos den svenska befolkningen skiljer sig åt mellan olika samhällsgrupper. T. ex. visade det sig att arbetare hade sämre hälsotillstånd än tjänstemän, och att invandrare satt still mer på sin fritid än befolkningen i övrigt (Boström, 2005). Personalen på Måsens förskola såg att barn kunde ha brister i sin motorik, detta kunde enligt dem bero på brister i stimulans hemifrån. Barnen på Måsen kommer från länder utanför Norden och har en annan kultur än den svenska. Pedagogerna på förskolan är medvetna om barnens hemförhållanden och ser sig själva som ett mycket viktigt komplement till hemmet. Även Ur- och Skurförskolan och Tranans förskola ser sig själva som komplement till hemmen och ser den viktiga del som de har i att utveckla och stimulera barnen då många föräldrar jobbar och det är på förskolan som barnen tillbringar större delen av sin vakna tid. Samtliga intervjupersoner pekar på förskolans betydelse för barnens utveckling. Bronfenbrenner (Björklid, 2005) menar att barn utvecklas i ett samspel med alla miljöer de möter. Med det i tankarna kan man förstå att barn har olika förutsättningar att utveckla sin motorik. Ett barn

som växer upp i ett stort hus på landet och tränar fotboll på fritiden har självklart helt andra förutsättningar för att utveckla sin motorik än ett barn som växer upp inne i en lägenhet inne i stan och som inte spelar fotboll på sin fritid. Det är viktigt att vara medveten om barns olika uppväxtvillkor. Pedagogerna visar att de är medvetna om barnens uppväxtvillkor och att de försöker vara ett komplement till hemmet. Av resultatet från intervjuerna går dock inte att avläsa hur mycket tanke kring barnens uppväxtvillkor som ligger bakom pedagogernas val av arbetsmetod. Men, som sagt, man kan se att det hos pedagogerna finns en medvetenhet om barns olika uppväxtvillkor.

Främst Ur- och Skurförskolan och Måsens förskola använder sig flitigt av olika miljöer utanför förskolans område. Detta för att de anser att de miljöer de har inte räcker till i deras pedagogiska arbete, då de är otillräckliga. Pedagogerna ser vikten av att använda de närmiljöer som ligger nära förskolan. De ser det som en tillgång för olika syften såväl motoriskt utvecklande som språkligt utvecklande att uppleva olika kontexter och miljöer. Pedagogerna som vi intervjuat anser det vara viktigt att uppmuntra barnen till rörelse. En pedagog på Tranans förskola berättar att under deras jympapass så försöker pedagogerna uppmuntra barnen och visa att det är roligt med jympan.

Samtliga förskolor ansåg sig alltså vara ett komplement till hemmet. På två av förskolorna menade man att man var ett komplement eftersom föräldrar idag arbetar mycket och inte har tid att ta med barnen ut. På den tredje förskolan såg man sig som ett komplement till hemmet eftersom man ansåg att barnens bostadsförhållanden ofta inte gav tillräckligt med rörelsemöjligheter. Vi kan alltså se att pedagogerna är medvetna om de olika uppväxtvillkor barnen har. Pedagogerna strävar även efter att erbjuda barnen utmanade miljöer, vilket är ett mål i Lpfö 98.