4. Arbetstagarnas upplevelser
4.1 Arbetstagarnas upplevelser av arbetsmiljön vid påtvingat distansarbete under Covid-19
Samtliga arbetstagare i fokusgrupp C tycker att det är skönt att inte behöva lägga tid på att resa till arbetet och att de då sparar mycket tid, som kan gå till arbetet och fritiden istället. Arbetstagarna är överens om att de hinner med mycket mer i vardagslivet som de annars behöver avsätta tid till på fritiden, såsom att utföra hushållssysslor. Även samtliga arbetstagare i fokusgrupp B medger att de är mindre stressade vid påtvingat distansarbete än vid arbete på kontoret, främst för att de också upplever att det finns mer tid till hushållssysslor. Samtliga arbetstagare i fokusgrupp A diskuterade, precis som samtliga fokusgrupper, att de har mer tid över till fritid på grund av att de inte längre behöver pendla till och från arbetet. Med andra ord upplever även samtliga arbetstagare i fokusgrupp A att vardagsstressen minskar för dem. Utöver att vardagsstressen minskar så håller arbetstagarna i fokusgrupp A med varandra om att de även upplever en minskad stress i arbetet, när arbetet präglas av det digitala. Samtliga arbetstagare i samtliga fokusgrupper upplever att en hybridvariant mellan att arbeta på kontor och hemifrån på distans är den optimala lösningen i framtiden för att nyttja de positiva effekter som distansarbete medför och för att kunna minska de negativa effekterna som uppstår vid påtvingat distansarbete.
Vidare upplever samtliga arbetstagare i fokusgrupp A att de inte rör på sig lika mycket under en arbetsdag på distans för att den naturliga vardagsmotionen innan, under och efter arbetsdagen uteblir. En av arbetstagarna i fokusgrupp A förklarar att det finns mål uppsatta för arbetstagarna när det gäller den fysiska aktiviteten, enligt arbetstagaren uppfylls dock inte målen trots att chefen uppmuntrar till rörelse. Alla arbetstagare i fokusgrupp B upplever det motsatta rent fysiskt, till skillnad från arbetstagarna i fokusgrupp A, det vill säga att de rör på sig mer under en arbetsdag vid arbete på distans än vad de gör vid arbete på kontoret. En arbetstagare i fokusgrupp B beskriver den ökade fysiska aktivitet som något som är tvunget att göra för att orka sitta ensam framför datorn resten av dagen. Arbetstagaren beskriver det som att:
Vi var ute och gick en timmes promenad mitt på dagen idag och det är ju jättebra att man kan göra det, men samtidigt så känner jag att jag måste göra det för att annars blir det för mycket för huvudet, så det är knappt att jag räknar det som positivt längre utan mer som ett nödvändigt ont. (Arbetstagare i fokusgrupp B)
Trots att samtliga arbetstagare i fokusgrupp B beskriver att de utför fysisk aktivitet vid det påtvingade distansarbetet, så upplever de ändå att det är mycket stillasittande framför datorn om dagarna. En av arbetstagarna förklarar att stillasittandet inte uppstår för att personen i fråga är fokuserad, utan snarare för att man blir förslappad av att sitta ensam i hemmet och arbeta. Arbetstagarna i fokusgrupp C diskuterar inte den fysiska aktiviteten som varken något som har ökat eller minskat under det påtvingade distansarbetet.
Fokusgrupp C diskuterar också att arbetet på distans blir mer effektivt och att de inte blir störda i lika stor utsträckning. De känner sig mindre stressade och tycker att det infinner sig ett lugn när de kan fokusera på sitt arbete i lugn och ro. Dessutom uttrycker två arbetstagare i fokusgrupp C att det är positivt att de tvingats in i det digitala arbetssättet, eftersom de upplever att arbetet blir mer effektivt och tidsbesparande. De anser även att det är positivt att möten är mer planerade vid påtvingat distansarbete än på kontoret, då de små informella mötena som ger avbrott i arbetet uteblir. Även samtliga arbetstagare i fokusgrupp A upplever att stressen har minskat vid påtvingat distansarbete och att de arbetar mer effektivt hemifrån. En arbetstagare uttrycker att:
På kontoret har vi öppna kontorslandskap och då kan man bli störd, antingen för att man snackar och skrattar med kollegor eller att det blir höga ljudnivåer när alla pratar högt i telefon. (Arbetstagare i fokusgrupp A)
De tre övriga arbetstagarna i fokusgrupp A håller med om om att det främst är de höga ljudnivåerna och andra störningsmoment som kan påverka effektiviteten och deras fokus. Under det påtvingade distansarbetet sitter arbetstagarna ensamma och de diskuterade att det är enklare att vara fokuserad en längre tid om det är tyst runtomkring sig. Likväl som diskussionerna inom fokusgrupp A, så upplever också samtliga arbetstagare i fokusgrupp B att de arbetar mer effektivt hemma på grund av att de upplever mer arbetsro. En arbetstagare i fokusgrupp B uttrycker att det finns ett ökat fokus för arbetsuppgifterna vid påtvingat distansarbete eftersom det inte finns något annat runtomkring att fokusera på. De andra två arbetstagarna i fokusgrupp B uttrycker liknande upplevelser.
Arbetstagarna i fokusgrupp B förde ingen diskussion kring rutiner och påverkan på energin som de övriga arbetstagarna i fokusgrupp A och C diskuterade kring. Två av arbetstagarna i fokusgrupp A upplever att det är lätt att tappa sina rutiner, framför allt efter en längre tid med påtvingat distansarbete. Samtliga arbetstagare i fokusgrupp A uttrycker att energin minskar vid arbete hemma varje dag, utan kollegor runt omkring sig. Samtliga deltagare i fokusgrupp A belyser att det är den ökade mängden skärmtid som är negativ och att det bidrar till en högre grad av trötthet. Även samtliga arbetstagare i fokusgrupp C diskuterade och kom fram till att de blir väldigt trötta och orkeslösa av att sitta vid datorskärmen hela dagarna, med avsaknad av andra intryck utifrån.
Inom fokusgrupp C, precis som inom alla fokusgrupper, upplevdes den fysiska sociala kontakten vara bristfällig vid påtvingat distansarbete, något som visade sig ha stor betydelse för samtliga arbetstagare. Arbetstagarna i fokusgrupp C diskuterar och kommer fram till att om de är omotiverade eller trötta en dag så är det svårare att vända det mönstret på grund av att kollegorna inte träffar varandra fysiskt vid det påtvingade distansarbetet. Två av arbetstagarna uttrycker att gruppdynamiken upplevs minska för att fysiska sociala aktiviteter uteblir, vilket gör att de känner sig ännu mer ensamma och isolerade i sitt hem vid påtvingat distansarbete. Arbetstagarna i fokusgrupp A lyfter att digitala möten som kollegor och chef
enbart prata med varandra digitalt diskuterar arbetstagarna i fokusgrupp A att det blir aningen opersonligt och att det är svårt att läsa av rörelsemönster såsom när någon ska prata eller inte och det försvårar samtalen. En arbetstagare i fokusgrupp A uttrycker att:
Vi bygger ju faktiskt själva upp det opersonliga egentligen, eftersom vi inte vill ha kameran påslagen förutom när chefen begär det. På måndagsmorgonen vill man ju inte direkt sitta nyvaken framför kameran när man inte har sminkat sig. (Arbetstagare i fokusgrupp A)
Över lag upplever samtliga arbetstagare i fokusgrupp A och B att det är svårare att ta del av småprat mellan kollegor när de enbart arbetar på distans och den fysiska sociala kontakten minskar. Precis som fokusgrupp A, så tycker också fokusgrupp B att team-möten inte ersätter de fysiska mötena. En arbetstagare i fokusgrupp B för diskussion kring att:
Det är ju så mycket lättare att tappa fokus i digitala möten för att engagemanget minskar när man enbart stirrar in i en skärm. Tillslut kommer man på sig själv att man zoomat ut och inte lyssnar på vad som sägs. (Arbetstagare i fokusgrupp B)
Övriga arbetstagare i fokusgrupp B instämmer och lyfter diskussionen kring att det är svårt att hålla ögonkontakt vid digitala möten och att det är svårt att garantera att alla människor får sin röst hörd. De upplever att engagemanget för arbetet tenderar att minska när det påtvingade distansarbetet blir för påtagligt och när det råder brist på fysisk social kontakt med kollegor. En annan aspekt som en arbetstagare specifikt tar upp i fokusgrupp B är att känslan av att känna sig isolerad och ensam även i privatlivet leder till att det påtvingade distansarbetet också upplevs negativt. Arbetstagaren uttrycker att eftersom sociala relationer är begränsade även i privatlivet, blir det extra påtagligt för dem vid det påtvingade distansarbetet. Resterande arbetstagare i fokusgrupp B instämmer och lyfter diskussionen ytterligare kring att de också upplever att det är frustrerande att inte få några nya intryck, varken på arbetet eller i privatlivet, på grund av att de är mer ensamma och isolerade om dagarna vid det påtvingade distansarbetet.
Samtliga arbetstagare i fokusgrupp B upplever också att det ibland tar tid att få kontakt med kollegor när de behöver hjälp med arbetsuppgifter under det påtvingade distansarbetet, än om de arbetar på kontoret där de på ett enkelt sätt kan ta hjälp av kollegor som sitter bredvid eller
i närheten. En arbetstagare i fokusgrupp B upplever även att denne avvaktar med att be om hjälp till dagen efter om problem uppstår i slutet av arbetsdagen, istället för att ringa direkt. Det här är något som resterande arbetstagare i fokusgrupp B inte reflekterat över och de upplever inte att det är några problem kring att be om hjälp. Istället lyfter en arbetstagare i fokusgrupp B att denne under det påtvingade distansarbetet pratar med flera olika kollegor via de digitala kanalerna om de behöver hjälp, istället för att vända sig till samma kollega hela tiden. Det håller dock inte resterande arbetstagare i fokusgrupp B med om, utan de upplever snarare att de vänder sig till de närmaste kollegorna om hjälp behövs. Ibland upplever arbetstagarna även en ensamhet från och till, eftersom de saknar att lättillgängligt kunna prata med kollegor under det påtvingade distansarbetet. Samtliga arbetstagare i fokusgrupp B beskriver att de kan känna en frustration över att behöva ringa upp kollegor för småsaker på grund av att det tar så mycket extra tid, än om de hade varit på kontoret. Arbetstagarna i fokusgrupp A upplever, precis som vissa arbetstagare i fokusgrupp B, att samtalen går till de kollegor som står dem närmast och då inkluderas vanligtvis även samtal innehållande privatlivet som gör att samtalen blir längre. En arbetstagare i fokusgrupp C upplever en större omtanke för alla kollegor under det påtvingade distansarbetet på ett annat sätt än tidigare. Arbetstagaren beskriver att:
Jag pratar med fler kollegor nu är förut, istället för att bara vända mig till den som sitter bredvid mig på kontoret. Man har även fått en annan omtanke kring alla och man är mån om att alla ska få vara med och att ingen ska exkluderas. (Arbetstagare i fokusgrupp C)
Det här skiljer sig åt mellan arbetstagarna i fokusgrupp C och de resterande två arbetstagarna upplever att de snarare vänder sig till den närmaste kollegan fortfarande. Däremot upplever alla arbetstagare i fokusgrupp C att samtalen tar mycket längre tid, för att både privat- och arbetsliv inkluderas i samtalet i större omfattning under det påtvingade distansarbetet, för att den fysiska kontakten uteblir.
Samtliga arbetstagare i fokusgrupp C upplever även att de inte tar pauser i arbetet, vilket gör att arbetsdagen blir längre under det påtvingade distansarbetet. En arbetstagare i fokusgrupp C uttrycker att:
Om jag har lite kvar av en arbetsuppgift när jag arbetar hemma så kör jag all in tills den är färdig istället för att fortsätta dagen efter, som jag normalt sätt kanske hade gjort på kontoret. (Arbetstagare i fokusgrupp C)
De resterande arbetstagarna i fokusgrupp C håller med om att de hellre arbetar en stund längre för att få klart det som de arbetar med för tillfället, vilket gör att arbetsdagen blir något längre. Enligt samtliga arbetstagare i fokusgrupp C upplevs det även vara svårt att släppa arbetet efter arbetsdagens slut, på grund av att de hela tiden befinner sig i hemmet vid påtvingat distansarbete. En arbetstagare beskriver det som att privat- och arbetsliv upplevs flyta ihop vid påtvingat distansarbete, på ett sätt som kan göra det svårt att dra gränser för när de arbetar och när de har fritid. Även en arbetstagare i fokusgrupp A upplever att det är svårt att skilja på privat- och arbetsliv eftersom arbetet sker i hemmet och för att personen har sin kontorsutrustning uppställd hela tiden. På så sätt upplever arbetstagaren att det var svårt att skärma av arbetet. Arbetstagaren i fokusgrupp A beskriver det som att:
Eftersom jag lever ensam så jobbar jag längre för att jag inte har någon familj att förhålla mig till eller vänner att umgås med på fritiden eftersom man inte får träffa andra under Corona. (Arbetstagare i fokusgrupp A)
De andra arbetstagarna i fokusgrupp A upplever däremot inte att privat- och arbetsliv flyter ihop på något sätt och de anser sig kunna skärma av arbetet på ett bra sätt, antingen för att de packar ner kontorsutrustningen dagligen eller för att de har ett separat rum som används som kontor. Ingen av arbetstagarna i fokusgrupp B upplever att arbetet flyter ihop eller att det är svårt att dra en gräns mellan privat- och arbetsliv under det påtvingade distansarbetet. De tror att det beror mycket på att de har en familj att ta hand om på fritiden och att de har kontor i sina hem som de inte befinner sig i efter arbetsdagens slut.