Upplevelsen av den psykosociala arbetsmiljön vid påtvingat distansarbete

stöd att analyseras utifrån den psykosociala arbetsmiljön vid påtvingat distansarbete. Ett teoretiskt och empiriskt resonemang om krav, kontroll och socialt stöd kommer att sammanfattas i vår egenkonstruerade krav, kontroll och stöd-tabell. Till sist kommer förbättringar i den psykosociala arbetsmiljön vid påtvingat distansarbete att analyseras.

5.1 Upplevelsen av den psykosociala arbetsmiljön vid påtvingat

distansarbete

Vi kan, utifrån diskussionerna i fokusgrupperna, se att den psykosociala arbetsmiljön vid påtvingat distansarbete upplevs och tolkas på olika sätt. Vissa av arbetstagarna i fokusgrupperna upplevde exempelvis att privat- och arbetsliv kan flyta ihop och att det kan vara svårt att skilja på fritid och arbete eftersom arbetet utförs i hemmet. Vissa av arbetstagarna i fokusgrupperna upplevde även att arbetsdagen blir längre i den omfattningen att arbetstagarna inte tar naturliga pauser i arbetet och för att de hellre arbetar en stund längre för att bli klara med de arbetsuppgifter de arbetar med. Även Håkansson (2005) belyser, precis som vi identifierat utifrån diskussionerna i fokusgrupperna, att individer kan tolka och uppleva sin arbetsmiljö på olika sätt. Tillsammans med arbetstagarna i fokusgrupperna, har vi kunnat se mönster i att arbetstagarna lever olika liv, bor på olika sätt och har olika förutsättningar i att uppnå en god psykosocial arbetsmiljö vid påtvingat distansarbete. Vilket skulle kunna vara en anledning till bland annat arbetstagarnas skilda upplevelser av den otydliga gränsen mellan privat- och arbetsliv.

Sandblad et al. (2018) belyser att det kan bli svårare att dra gränsen mellan privat- och arbetsliv vid distansarbete, vilket vi har sett indikationer på när vi observerat de diskussioner som pågått i fokusgrupperna om livs- och boendesituation vid påtvingat distansarbete. Vissa

privat- och arbetsliv när det inte finns någon familj att förhålla sig till eller ett socialt liv på fritiden, på grund av Covid-19 och dess restriktioner. Sandblad et al. (2018) menar att en otydlig gräns mellan privat- och arbetsliv kan påverka arbetstagares hälsa i den utsträckningen att de upplever stress och brist på återhämtning. Ett mönster som vi kan se i fokusgruppernas diskussioner är att de uttryckligen inte upplevde stress till följd av det påtvingade distansarbetet, snarare upplevde arbetstagarna mindre stress med anledning av att de kan kombinera privat- och arbetsliv i högre utsträckning. Utifrån diskussionerna i fokusgrupperna tolkar vi det som att Sandblad et al. (2018) påstående om att den otydliga gränsen mellan privat- och arbetsliv som präglas av stress, inte kan relateras till de diskussioner som pågick i fokusgrupperna. Om det nu är så att den otydliga gränsen mellan privat- och arbetsliv inte leder till stress för arbetstagarna vid påtvingat distansarbete, skulle vi kunna tolka det som att stress inte är en faktor som påverkar den psykosociala arbetsmiljön negativt gällande den otydliga gränsen mellan privat- och arbetsliv vid påtvingat distansarbete.

Vi har kunnat se att flera av arbetstagarna i fokusgrupperna upplevde att ett ökat datoriserat arbete bidrar till en ökad trötthet och minskad energi vid påtvingat distansarbete. Vi kan även, utifrån diskussionerna i fokusgrupperna, se mönster i att flera av arbetstagarna upplevde ett minskat engagemang på grund av ökad skärmtid. Exempelvis har flera arbetstagare uttryckt att det minskade engagemanget, främst ges i uttryck vid digitala möten. Sandblad et al. (2018) menar att arbete vid datorn i större utsträckning påverkar den psykosociala arbetsmiljön negativt och att det kan bidra till negativa hälsoeffekter så som brist på engagemang. Vi skulle kunna se en konsekvens av att tröttheten och minskad energi till följd av att arbeta framför datorn i större utsträckning, vid påtvingat distansarbete, kan påverka arbetstagarnas engagemang och därmed skulle även arbetstagarnas psykosociala arbetsmiljö kunna påverkas vid påtvingat distansarbete.

Vi har även sett, utifrån diskussionerna i fokusgrupperna, att arbetstagarna i den här studien upplever att den fysiska sociala kontakterna minskar vid påtvingat distansarbete. Sardeshmukh, Sharma och Golden (2012) beskrivning av att de sociala kontakterna minskar vid distansarbete och att det inte är lika enkelt att upprätthålla den sociala kontakten digitalt, styrks av att vi ser att arbetstagarna i fokusgrupperna upplever att digitala möten inte är

tillräckliga för att ersätta brist på fysisk social kontakt. Mann och Holdsworth (2003) belyser även att negativa upplevelser av frivilligt distansarbete visar sig bland annat genom ensamhet, social isolering, oro och stress som utgör en känslomässigt negativ inverkan på hälsan och välbefinnandet. Det vi kan se utifrån diskussionerna i fokusgrupperna gällande ensamhet och isolering är att arbetstagare kan känna sig ensamma och isolerade, i enlighet med Mann och Holdsworth (2003), vid det påtvingade distansarbetet. Utifrån diskussionerna kunde vi se att det som gör att arbetstagarna i fokusgrupperna känner ensamhet och isolering beror på att de inte kan socialisera sig med sina kollegor rent fysiskt. Om det nu är så att ensamhet och isolering påverkar den psykiska hälsan i arbetslivet och däribland den psykosociala arbetsmiljön även vid påtvingat distansarbete, spekulerar vi kring om anledningen skulle kunna vara att brist på den fysiska sociala kontakten vid påtvingat distansarbete blir extra påtaglig på grund av Covid-19 och dess restriktioner, som begränsar fysiska sociala kontakter.

Vi kan, utifrån diskussionerna i fokusgrupperna, se att fler av arbetstagarna upplevde att kommunikationen brister vid påtvingat distansarbete. De Fátima Nery, Franco och Neiva (2020) betonar att det är viktigt att bland annat kommunikation och information fungerar vid en organisationsförändring, vilket vi kan se är något som även arbetstagarna i fokusgrupperna diskuterar kring. En arbetstagare i en av fokusgrupperna beskrev att kommunikation främst sker mellan två personer vid det påtvingade distansarbetet, vilket gör att de personer som utbyter informationen endast är dem som får reda på den. Vi ser också att arbetstagarna tycker det är viktigt med en fungerande kommunikation, då arbetstagarna i fokusgrupperna poängterar att arbetstagarna riskerar att missa den kommunicerade informationen eftersom det inte når ut till alla vid påtvingat distansarbete. De Fátima Nery, Franco och Neiva (2020) betonar även att det är viktigt att kommunikation och information fungerar för att arbetstagare inte ska drabbas av minskat välbefinnande eller andra psykiska åkommor. Eftersom vi ser det påtvingade distansarbetet som en organisationsförändring, ser vi även utifrån fokusgruppsdiskussionerna att det är viktigt att kommunikation och information fungerar, vilket är i enlighet med vad De Fátima Nery, Franco och Neiva (2020) beskriver. Vi tolkar det som att det är extra viktigt att ha en väl fungerande kommunikation och delgivning av information vid påtvingat distansarbete, för att det är en typ av ofrivillig och plötslig organisationsförändring. Eftersom vi har sett, utifrån vår studie, att kommunikation och

kunna påverka arbetstagarnas hälsa, välbefinnande och den psykosocaiala arbetsmiljön negativt vid påtvingat distansarbete.

5.2 Krav, kontroll och socialt stöd i den psykosociala arbetsmiljön vid