5. Europakonventionen och rättspraxis från Europadomstolen
5.1. Artikel 2: Rätt till liv
5.1.1 Artikelns tillämpningsområde
Artikel 2 stadgar den mest grundläggande rättigheten av de mänskliga rättigheterna, rätten till liv. Denna artikel tillhör de rättigheter där ingen avvikelse får ske med stöd av artikel 15 i konventionen.104 I artikel 2 (1) i EKMR stadgas det att varje människas liv ska skyddas genom lag och att ingen människas liv ska berövas förutom i domstols dom då personen döms för ett brott som enligt lag är belagt med sådant straff. I paragraf 2 (2) framhålls det att ingen ska anses ha berövats livet med denna artikel om detta var en följd av nödvändigt våld för någon mot olaglig våldshandling, för att verkställa i en lag-lig arrestering eller för att i laglag-lig ordning förhindra kalabalik eller revolution.
Staten har en skyldighet att skydda rätten till liv genom positiva åtgärder. Detta sker till exempel genom att utfärda lagbestämmelser i syfte att skydda människors liv eller genom att vidta skyddsåtgärder vid behov i enskilda fall. Först när en person har dött artikuleras tillämpningen av artikel 2. Däremot inträder den positiva förpliktelsen
104 Danelius 2015, s 61.
att skydda den enskildes liv i ett tidigare stadium redan genom att någon på ett oförsvar-ligt sätt utsätts för fara.105
Den grundläggande skyldigheten i artikel 2 (1) är att rätten till liv ska skyddas genom lag. Detta innebär inte endast att det ska finnas lagbestämmelser för straff för dödande utan att staten ska vidta andra lämpliga åtgärder för att skydda liv. Denna posi-tiva skyldighet kan uppföljas på olika sätt. För att stater ska upprätthålla och respektera rätten till liv krävs det att det finns polis, åklagare och domstolar som effektivt åtalar våldsbrott som sätter liv i fara. Myndigheten har även i skyldighet att göra en ordentlig utredning om en person dött under oklara omständigheter. Av domstolen krävs det att mål om olagligt dödande handläggs med omsorg och att fallet beläggs med rimlig relat-ion till brottets karaktär och svårighetsgrad.106
5.1.2 Våld mot kvinnor som en kränkning av artikel 2
I fallet Kontrová mot Slovakien lämnade en kvinna in en anmälan mot sin man som misshandlat henne. Mannen hade diskriminerat kvinnan och slagit henne med en elka-bel. Kvinnan drog senare tillbaka sin anmälan och påstod att mannens handlingar be-handlades som ett mindre brott som inte krävde några ytterligare åtgärder. Den 31 de-cember 2002 dödade mannen deras dotter och son.107 Den klagande hävdade att polisen hade underlåtit att vidta lämpliga åtgärder för att skydda hennes barns liv, hennes pri-vatliv samt familjeliv. Hon hänvisade till artiklarna 2, 6 och 8 i konventionen. Domsto-len valde att även pröva artikel 13 på eget initiativ tillsammans med artiklarna 2 och 8 i konventionen.108
Europadomstolen hävdade att det hade skett en kränkning av artikel 2 i konvent-ionen eftersom staten misslyckats med att skydda livet på hennes två barn genom att inte ge skydd för dem under sin jurisdiktion. Detta innebär att staten främst ska säker-hetsställa rätten till liv genom att införa effektiva straffrättsliga bestämmelser för att avskräcka brott mot en person som skyddas av lagen i avseende till att förebygga, för-bjuda och bestraffa överträdelser av sådana bestämmelser. Staten har även en positiv
105 Danelius 2015, s 62.
106 Ibid s 69.
107 European Court of Human Rights: Factsheet- Domestic Violence, June 2016, s 1.
108 Kontrová mot Slovakien, dom av den 31 maj 2007, ans nr. 7510/04 p 3.
skyldighet att vidta förebyggande effektiva åtgärder för att skydda en person, vars liv är i fara på grund av kriminella handlingar av en annan person.109
För att en positiv skyldighet ska uppstå måste det fastställas att staten visste eller borde vetat vid den tidpunkten att det fanns en verklig och omedelbar risk för livet på den sökande. Det måste även fastställas att staten misslyckats med att vidta åtgärder inom ramen för sina befogenheter som bedömts ha kunnat undvika denna risk.110 Den lokala polisen kände till situationen i den sökandes familj. Dessa kommunikationer ägde rum bland annat när den sökande anmälde sin man för allvarlig misshandel med en el-kabel och allvarliga hot med hagelgevär.111 Polisen hade en rad specifika skyldigheter som bland annat att godta och noga registerara kvinnans kriminella klagomål. Staten hade även en skyldighet att omedelbart inleda en brottsutredning och påbörja straff-rättsliga procedurer mot kvinnans man och hålla noggrant register över nödsamtal och ge information om situationen till nästa skift samt vidta åtgärder i avseende med att mannen hade ett hagelgevär med vilken han hade gjort våldsamma hot.112 Europadom-stolen fastställde att den slovakiska myndigheten hade misslyckats med sina skyldighet-er och att den direkta konsekvensen av detta misslyckande blev döden för den sökandes barn. Vidare hävdade domstolen att det även hade skett en kränkning av artikel 13, rätt till effektivt rättsmedel då den sökande borde haft möjligheten att söka ersättning för en sådan skada, dock hade ingen sådan åtgärd varit tillgängligt för henne.113
I Branko Tomasic m.fl. mot Kroatien var de sökande släktingar till en kvinna och hennes bebis vars man/pappa hade dödat dem båda och sig själv en månad efter att han släppts från fängelset.114 Mannen hade dömts till fem månaders fängelse och psykiatrisk behandling efter att han hotat med att döda kvinnan och bebisen.115 De klagande gjorde ett tvåfaldigt klagomål enligt artikel 2 i konventionen. De påstod att staten hade miss-lyckats med att uppfylla sina positiva skyldigheter för att förhindra offrens dödsfall. De påstod även att staten hade misslyckats med att göra en grundlig undersökning av tjäns-temännens eventuella ansvar för kvinnan och bebisens dödsfall.116
109 Kontrová mot Slovakien 2007, p 49.
110 Ibid p 50.
111 Ibid p 52.
112 Ibid p 53.
113 European Court of Human Rights: Factsheet- Domestic Violence, June 2016 s 1.
114 Factsheet: June 2016, s 2.
115 Branko Tomasic m.fl. mot Kroatien, dom av den 15 januari 2009, ans nr. 46598/06 p 8.
116 Branko Tomasic m.fl. mot Kroatien 2009, p 29.
Enligt Europadomstolen hade det skett en kränkning av artikel 2 i konventionen. Dom-stolen menade att den kroatiska myndigheten hade brist på lämpliga åtgärder för att för-hindra dödsfallen på kvinnan och hennes bebis.117 Vidare påpekade domstolen att slut-satserna från den psykiatriska undersökningen hade visat att myndigheten varit väl medveten om att hoten mot kvinnan och barnet varit allvarliga och att rimliga åtgärder borde ha vidtagits för att skydda dem.118 Myndigheten hade även misslyckats med man-nens psykiatriska behandling. Fastän rapporten visade att mannen behövde en fortsatt behandling misslyckades myndigheten med att förse mannen med en korrekt behand-ling. Rapporter visar på att mannens behandling i fängelset bestod av kriminalvårdare och inte psykiatriker. Dessutom fanns det inte tillräckligt med detaljer kring hur behand-lingen skulle administreras. Slutligen undersöktes inte mannen innan han släpptes från fängelset. Därmed misslyckades myndigheten med att avgöra om mannen fortfarande utgjorde någon fara för kvinnan och bebisen.119 Europadomstolen fastställde att påstå-endena var tillräckliga för att bevisa att det skett en kränkning mot artikel 2. Domstolen dömde staten skyldig för inte vidtagit alla nödvändiga och rimliga åtgärder för att skydda livet på kvinnan och bebisen.120
117 Ibid p 49.
118 Factsheet: Domestic Violence June 2016, s. 2, se även Branko Tomasic m.fl. mot Kroatien, 2009 p 53.
119 Branko Tomasic m.fl. mot Kroatien, 2009, p 57 & 58.
120 Ibid p 61.