5. Europakonventionen och rättspraxis från Europadomstolen
5.6 Sammanfattning och slutsats
Europadomstolen har fastlagt att stater har vissa positiva skyldigheter när det kommer till frågan om våld mot kvinnor i hemmet. Domstolen har lagt en standard som stater ska leva upp till genom att utöva due diligence i fullgörandet av sina positiva förpliktel-ser. Dessa förpliktelser innebär att staten ska införa effektiva straffrättsliga bestämmel-ser för att avskräcka våld mot kvinnor i hemmet i avseende att förebygga, förbjuda och bestraffa överträdelser av sådana bestämmelser.164 Ett statligt misslyckande att utöva due diligence genom sina positiva förpliktelser leder oftast till överträdelse av artiklarna 2, 3, 8, 13 och 14 i konventionen.
När det gäller artikel 2 (rätt till liv) har stater en skyldighet att skydda rätten till liv genom att vidta förebyggande åtgärder och förhindra att döden sker. För att skyldighet-en ska uppstå måste statskyldighet-en ana att skyldighet-en verklig och omedelbar fara för livet på ett offer existerar. Det ligger i statens ansvar att bedöma när det finns en uppenbar fara för en persons liv.165 Stater måste dessutom direkt inleda en brottsutredning och påbörja straff-rättsliga procedurer.166 Skulle döden inträffa anses staten ha misslyckats med sina skyl-digheter och att den direkta konsekvensen av detta blir döden för offret.
Europadomstolen fastlägger att staters misslyckande att uppfylla dessa bestäm-melser genom att inte tillämpa due diligence kan utgöra en överträdelse av artikel 2.167 Det är däremot otydligt vilka exakta åtgärder stater bör inta för att förhindra våld mot kvinnor och dödsfall. Europadomstolen framhåller endast att stater bör vidta ”lämpliga”
åtgärder. Enligt min mening ger detta stater ett vidsträckt handlingsutrymme att avgöra vad som är lämpligt enligt deras bedömning i fråga.
Vad beträffar artikel 3 (förbud mot tortyr), har stater en positiv skyldighet att i rimlig mån ge offret skydd mot en sådan behandling som strider mot denna artikel.
Europadomstolen fastställde en stats skyldighet enligt artikel 3 och 8 för att motverka och bestraffa sexuellt tvång. Stater har en skyldighet att bestraffa och åtala sexuella handlingar även om offret inte gjort motstånd. Vidare ska staten utreda och åtala brott som strider mot artikel 3 samt omedelbart utreda sådana handlingar. Staten kan även
164 Kontrová mot Slovakien 2007, p 49.
165 Ibid p 50.
166 Ibid p 53.
167 Factsheet: Domestic Violence, June 2016, s 1.
överträda artikel 3 genom att inte utreda händelseförloppet oavsett om tortyr eller lik-nande behandling skett.168 Det framhålls tydligt att stater ska vidta lämpliga åtgärder för att bestraffa och åtala våldshandlingar så som våldtäkt och misshandel i hemmet. Det framkommer även tydligt att stater ska utreda och åtala dessa brott om misstankar av sådana handlingar uppstår. En överträdelse av denna artikel kan uppstå ifall staten miss-lyckats att uppfylla dessa skyldigheter med den nödvändiga graden av due diligence.
Som Danelius framhåller finns det ingen tydlig definition av begreppet tortyr eller omänsklig behandling. Domstolens användning av denna artikel blir därmed inkonse-kvent eftersom detta begrepp endast får en tydlig innebörd i rättspraxis. Det blir därför otydligt när staters positiva skyldigheter bör uppstå.169
Rätten till respekt för privat- och familjeliv (artikel 8) ålägger stater att vidta posi-tiva skyldigheter för att skydda den enskildes privatliv. Staten anses ha kränkt artikel 8 genom att tillåta en befintlig situation eller genom att inte erbjuda tillräckligt rättsligt skydd. Staten ska utfärda de lagar som ger tillräckligt skydd för privat- och familje-livet.170 Det är däremot otydligt när en positiv skyldighet uppstår eftersom artikel 8 in-nehåller överlappande områden och har många synvinklar. En klar avgränsning uppstår först genom rättspraxis.171 Europadomstolen bör ge en mer tydlig förklaring på vilka åtgärder som bör vidtas för att ge skydd för privat- och familjeliv. Detta skulle göra rättssäkerheten mer påtaglig och därmed ge stater en klarare upplysning om hur mycket ansträngning som krävs för att leva upp till artikel 8.
Artikel 13 (rätt till rättvis rättegång) har även kritiserats för att vara oklar. Som Harris, O’Boyle och Warbrick framhåller använder Europadomstolen oftast artikeln motsägelsefullt genom att ibland begära för lite av stater och ibland för mycket. Motar-gumentet är att domstolen i varje enskilt fall har strävat efter att få en förståelse för det som passar hela konventionens anda.172 Europadomstolen har fastlagt att staters skyl-dighet ska upprättas genom att framhålla att endast den som på rimliga grunder påstår ha utsatts för ett konventionsbrott har rätt till effektivt rättsmedel.173 Det blir ytterst oklart när staten ska vidta en rimlig åtgärd för att förutse en enskildes rätt till effektivt
168 Danelius 2015, s 89.
169 Ibid s 78.
170 Danelius 2015, s 364.
171 Harris, O’Boyle Harris & Warbrick 2014, s 522.
172 Ibid s 764.
173 Danelius 2015, s 538.
rättsmedel. Dels för att en ordentlig definition på artikeln saknas, dels för att stater åter-igen får ett vidsträckt utrymme till att tolka ”rimliga grunder” fritt.
När det kommer till artikel 14 (förbud mot diskriminering) har artikeln haft en viktig innebörd för kvinnor som utsatts för våld i hemmet. Eftersom artikel 14 garante-rar att de fri- och rättigheter som anges i konventionen ska respekteras utan någon dis-kriminering ger detta domstolen en möjlighet att inte bara hålla stater ansvariga för misslyckandet att utöva due diligence men också för att misslyckandet att ta itu med frågan om våld mot kvinnor i allmänhet. Detta kan vi se tydligt i Opuz mot Turkiet där Europadomstolen höll Turkiet skyldig för överträdelse av artikel 14 tillsammans med artikel 2 och 3 i konventionen och menar att staten misslyckats ta itu med våld mot kvinnor generellt och att det aktuella fallet ansågs vara könsbaserat och diskriminerande mot kvinnor.174
Det är tydligt att stater inte alltid lever upp till den målsättning som Europadom-stolen fastlagt. Anledningen till staters agerande anser jag beror på att stater har ett vid-sträckt utrymme att fritt tolka konventionen vilket i sin tur ger utrymme för ett manligt ställningstagande som påstås dominera samhället, rätten och rättstillämpningen. Staters vidsträckta handlingsutrymme ger således rum för stater att ta ställning i rättstillämp-ning som anses vara ett könssystem påverkat av människors erfarenheter och uppfatt-ningar. Som vi kan se leder detta till att kvinnor många gånger blivit missgynnande i staternas rättstillämpning.175
Jag har med detta skapat en utgångspunkt för den genusrättsvetenskapliga kriti-ken. Därför kommer jag i nästa stycke att koppla staternas agerande och analysera sta-ternas rättstillämpning utifrån ett genusrättsvetenskapligt perspektiv och fokusera på begreppen manlig dominans samt privat och offentlig sfär för att få en förklaring på varför staterna agerat som de gör.
174 Opuz mot Turkiet 2009, p 177-178, se även Factsheet 2016, s 10.
175 Thomas & Beasley 1993, s 38-39.