I utredningen identifierade jag ett antal krav som migrationsmyndigheterna ställer vid tillförlitlighets- och trovärdighetsbedömningen i hbtqi-asyl ärenden. Jag identifierade även föreställningar om hbtqi-personer hos migrations- myndigheterna som blir krav i praktiken. Nedan redovisar jag representativa citat ur avslagsbeslut och domar som illustrerar migrations myndigheternas krav och förväntningar. Relevanta ord har kursiverats av mig.
Det första kravet är att en djup, inre känsloprocess fram till självinsikt har ägt rum om den sexuella läggningen, könsidentiteten och/eller könsuttrycket. De två följande avslagsmotiveringarna illustrerar tusentals liknande exempel:
Enligt domstolens mening är det, särskilt när den asylsökande kommer från ett samhälle och en kultur där homosexualitet är förbjudet, rimligt att kräva att en sådan inre process har förevarit och kan beskrivas av den asylsökande. (Migrationsdomstolen 2019-11-28)
Migrationsdomstolen konstaterar således att en viktig del av bedömningen om en asylsökande har gjort sin sexuella läggning sannolik är den inre processen i samband med en sådan insikt. Enligt domstolens mening är det, särskilt när den asylsökande kommer från ett samhälle och en kultur där homosexualitet är förbjudet, rimligt att kräva att en sådan inre process har förevarit och kan beskrivas av den asylsökande. (Migrationsdomstolen 2019-03-19)
Migrationsmyndigheterna kräver även att den sökande kan beskriva den förväntade inre processen, inför myndighetspersoner, tolkar och ett offentligt biträde. Redogörelsen måste vara ytterst detaljerad och beskriva tankar, känslor och reflektioner. Två citat illustrerar kravet:
Domstolen anser mot bakgrund av detta att A:s sexuella läggning bör ha gett upphov till en inre process hos honom med många tankar och känslor kring denna del av hans identitet. Det kan därför ställas höga krav på hans muntliga redogörelse i denna del. (Migrationsdomstolen 2020-02-04)
[Migrationsverket bedömer] att du inte har lämnat tillförlitliga uppgifter rörande din könsidentitet. Du har inte kunnat redogöra för dina personliga uppfattningar, känslor eller reflektioner utan din berättelse har genomgående varit vag samt generellt hållen. [Du har] återkommit till att du klätt dig i klänning och klätt dig som kvinna samt tyckt om att ha peruk, men du har inte kun- nat vidare berätta samt utveckla känslor och tankar kring din könsidentitet. […] Du har inte heller kunnat berätta om hur din könstillhörighet påverkat dig i ditt liv eller hur du insåg att du var en kvinna och hur det kändes för dig. Du har endast berättat att det inte påverkat dig nämnvärt under din barndom samt att du kände dig lycklig då du klädde dig i kvinnokläder. Du har inte heller kunnat redogöra för hur du resonerat kring de risker det innebär att vara transperson i Ghana eller hur du såg på en framtid i Ghana, mot bakgrund av dina egna uppgifter om att det inte accepteras i ditt hemland. […] Dina uppgifter om din könsidentitet, vilka är centrala i din berättelse, är få, utan personliga reflektioner samt allmänt hållna. (Migrationsverket 2019-02-15)
Föreställningen om en linjär inre process fram till insikt utgår ifrån en västerländsk förståelse av sexualitet och kön. Internationell forskning visar hur stereotypa föreställningar om en homosexuell, vit, västerländsk cis-man är utgångspunkt för prövningen i hbtqi-asylärenden. Stereotypa föreställningar om homosexuella är vanligt förekommande i flera EU-länders asylprövning av hbtqi-asylskäl (Gould 2019: 28f., 34, 40f.; Jansen 2014, 2019: 171). Att föreställningen om en inre process fram till självinsikt är stereotyp och oförenlig med EU-domstolens praxis framförs i andra juristers forskning om prövningen av hbtqi-ärenden (Jansen 2019: 171).
Migrationsmyndigheterna kräver även att hbtqi-asylsökande redogör för egna (negativa) känslor av olikhet, stigma och skam. Om den sökande inte själv har känt olikhet, stigma och skam måste hen åtminstone förhålla sig till och reflektera kring dessa känslor:
[X har inte] förmått att lämna tillförlitliga uppgifter om hur han kom till insikt om sin sexuella läggning. Hans uppgifter om att han lättare kunde umgås med killar i Afghanistan saknar reflek- tion kring upplevelser om olikhet, skam och stigma avseende sin sexualitet. (Migrationsdomstolen 2019-12-11)
Med beaktande av det och den sociala stigma som det innebär att vara homosexuell i ett land som Irak bör det kunna förväntas att en person som kommit till insikt om att ha en homosex- uell läggning har reflekterat kring det på ett inre plan. Detta särskilt när läggningen inte är accepterad av samhället och religionstillhörigheten. (Migrationsdomstolen 2019-04-03)
Jag identifierade även att ju mer stigmatiserat hbtqi är i ursprungslandet, desto mer förväntas den sökande ha reflekterat och desto utförligare kunna beskriva sin hbtqi-identitet:
Migrationsverket anser även att din reflektion borde vara mer omfattande då det enligt dig är stigmatiserat med samkönade rela tioner. (Migrationsverket 2019-10-24)
Mot bakgrund av […] att du berättat att du accepterar dig själv och din sexuella läggning samt dina uppgifter om hur stigmati- serat det är i Afghanistan att attraheras av en person av samma kön förväntar sig Migrationsverket […] att du bör kunna berätta mer kring din inre process när du insåg din sexuella läggning. (Migrationsverket 2019-05-23)
Föreställningen att det skulle vara lättare att uttrycka sig verbalt kring ett ämne ju mer tabu och förbjudet det är saknar juridiskt och vetenskapligt stöd. Kravet framstår som ologiskt och strider mot utlänningslagens förarbeten (prop. 2005/06:6: 29). Ju mer hbtqi-fientlig miljö, desto mindre kan asylsökande antas ha resonerat kring och kunna prata om sin hbtqi-identitet (Jansen 2019: 73).
Sammanfattningsvis konstaterar jag att migrationsmyndigheterna ställer uttryckliga krav på detaljerade redogörelser för en inre känsloprocess fram till insikt om hbtqi-identiteten. Det krävs att sökande har känt eller åtminstone kan reflektera kring känslor av olikhet, stigma och skam. Ju mer stigmatiserat hbtqi är i ursprungslandet, desto mer krävs att den sökande har reflekterat kring sin egen hbtqi-identitet och desto mer utförlig krävs att redogörelsen är. Dessa krav utgår ifrån den stereotypa och felaktiga föreställningen att hbtqi-personer har vissa universellt gemensamma erfarenheter och förmågor, vilket naturligtvis inte stämmer. Alla hbtqi-personer har inte erfarenhet av inre känsloprocesser, tankar och reflektioner eller förmåga att utförligt beskriva dessa. Jag slår fast att kraven saknar verklighetsförankring och lagstöd. Varken i utlänningslagen eller Migrationsverkets (2015) rättsliga ställningstagande framgår att sådana krav kan, bör eller ska ställas i hbtqi-asylärenden. Kraven strider mot rättschefens uttalanden att varje persons tankar och känslor kring frågeområdena är högst personliga och individuella, att det inte finns några rätt eller fel svar och att prövningen ska vara individuell (Migrationsverket 2015: punkt 4.1.3–4.1.4).