Min utredning visar även att hbtqi-asylsökande förväntas kunna redogöra för realistiska, långsiktiga framtidsplaner för hur hen avser leva som hbtqi-person. Vidare förväntas hbtqi-personer alltid internalisera omgivningens hbtqi-fobi. Det anses inte trovärdigt att ha uteslutande positiva känslor inför sin hbtqi- identitet eller att uppleva sig bara ”vara född så”. Att vara troende hbtqi-person förväntas föranleda särskilt djupa reflektioner kring religionen, ens egen tro och känslor kring ”religionens syn” på hbtqi. Migrationsmyndigheterna kräver i hbtqi-asylärenden att de sökande gör efterforskningar kring gällande hbtqi- lagstiftning i Sverige. Det anses inte godtagbart att befinna sig i Sverige utan att känna till att hbtqi utgör asylskäl:
Du har inte lämnat en tillfredsställande förklaring till varför du levt under så lång tid i Sverige som homosexuell, utan att söka information om det är tillåtet eller inte i Sverige. (Migrationsver- ket 2016-06-14)
Migrationsverket konstaterar att i det svenska samhället råder en öppenhet kring sexuell läggning. [Du är] en välutbildad ung man som studerat datakunskap i Afghanistan, varför du får förväntas med lätthet ta reda på information om din sexuella läggning och homosexuellas situation i Sverige. (Migrationsverket datum sekretessbelagt)
Du har berättat att du inte vågat berätta [om din homosexuella lägg ning] tidigare då du var rädd att detta även var förbjudet i Sver- ige. Migrationsverket anser att denna förklaring inte är rimlig. Du har vistats i Sverige drygt nio månader innan den första asylutred- ningen, vilket rimligen borde räcka för att förstå att homo sexualitet inte är förbjudet i Sverige. Du har också självmant rest till Sverige för att söka skydd och då även bör ha varit medveten om HBT-per- soners rättigheter i landet. (Migrationsverket 2018-04-06)
Utöver kunskapskravet om lagstiftning identifierade jag flera andra otillåtna kunskapskrav i hbtqi-asylärenden. Hbtqi-asylsökande förväntas känna till och kontakta hbtqi-organisationer. Att ha ett barn att ta hand om eller att kontrolleras och misshandlas av familjen är enligt migrationsmyndigheterna inte godtagbara skäl till att inte engagera sig i hbtqi-organisationer. Även detta kunskapskrav strider mot UNHCR:s riktlinjer som framhåller att avsaknaden av kunskap om hbtqi-organisationer inte behöver indikera att hbtqi-identiteten är mindre trovärdig och att bedömningen inte får grunda sig på stereotypa föreställningar om hbtqi-personer (UNHCR 2012: punkt 4, 49, 60 ii, 63 viii). EU-domstolen har slagit fast att frågor om detaljkunskap om hbtqi-organisationer baseras på stereotypa föreställningar om homosexuella som trovärdighetsbedömningen inte uteslutande får grundas på. En oförmåga att svara på sådana frågor får inte användas för att bedöma den sökande som icke-trovärdig (EU-domstolen 2014: punkt 29). Trots det bedömer migrationsmyndigheterna okunskap eller ointresse för hbtqi-organisationer till sökandens nackdel vid trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömningen.
Vidare ställer migrationsmyndigheterna otillåtna kunskapskrav på att sökande känner till och använder västerländsk hbtqi-terminologi. Avslag motiveras med att sökande uppvisar ”grundläggande oförståelse” eller ”brister i kunskap” om begreppen eller använder dem på ”fel” sätt. Utredningen visar att migrationsmyndigheterna har tolkningsföreträde före den sökande gällande hens hbtqi-asylskäl. Avslag motiveras med att den sökandes självidentifikation är ”motstridig” för att hen använder både begreppen lesbisk och bisexuell om sig själv, att det är ”anmärkningsvärt” att den sökande ”inte kan särskilja begreppen homosexuell och bisexuell”, att den sökande ”uppvisar en bristande förståelse för vad sexuell läggning innebär”. Sökande bestraffas för sin okunskap om migrationsmyndigheternas västerländska hbtqi-terminologi för att de använder orden på ett annat sätt. Det är givetvis förminskande att någons självidentifikation reduceras till att hen ”inte förstår” den ”rätta” västerländska innebörden av begreppen. Avslagsmotiveringarna strider mot Migrationsverkets ställningstagande, Migrationsöverdomstolens praxis och UNHCR:s riktlinjer (Kammarrätten 2016; Migrationsverket 2015; UNHCR 2012: punkt 11) som framhåller att det inte krävs att sökande känner till och använder specifik hbtqi-terminologi. Trots det tillämpas dessa otillåtna avslagsmotiveringar och leder till utvisningar till länder där hbtqi-personer straffas med livstids fängelse eller dödsstraff.
Enligt migrationsmyndigheternas västerländska synsätt definieras sexualitet och kön som identitet och känslor. Migrationsmyndigheterna konstruerar ett motsatsförhållande mellan identitet och sexuell praktik. Det framgår av avslagsmotiveringar där Migrationsmyndigheterna framhåller att sökande ”pratar mer om sexuella aktiviteter vilket inte är samma sak som sexuell läggning”, att det är ”viktigt att differentiera sexuella relationer och sexuell läggning”, att den sökandes ”berättelse fokuserar istället snarare på fysisk attraktion och fysiska händelser” än tankar och känslor. ”Utevaron av någon djupare inre process av tankar och reflektioner” innebär att en självidentifikation utifrån den sökandes samkönade relationer inte anses trovärdig enligt migrationsmyndigheterna. Att ha en mångårig, samkönad sexuell relation med sin sambo innebär inte att den sökande är homosexuell utan en detaljerad redogörelse för en djup, inre känsloprocess. Asylsökande som definierar sin sexuella läggning utifrån samkönade sexuella relationer får avslag och kan utvisas till länder där dessa straffas med dödsstraff.
Omfattande forskning visar att de västerländska förklaringsmodeller och utredningsmetoder som tillämpas i hbtqi-asylärenden sällan är tillämpliga på asylsökande (Dawson & Gerber 2017; Gould 2019; Gröndahl 2020). Hbtqi-asylsökande riskerar därför redan från början att inte betraktas som trovärdiga, trots att de har ett skyddsbehov och är skyddsberättigade på grund av sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller sitt könsuttryck.
Diskretionskrav är otillåtna sedan femton år tillbaka enligt förarbetena till utlänningslagen. UNHCR framhöll i sina riktlinjer 2012 och EU-domstolen slog fast 2013 att en person aldrig får tvingas dölja sin sexuella läggning för att undvika förföljelse. Otillåtna diskretionsresonemang förekommer alltjämt i svensk hbtqi-asylpraxis. I dessa fall ifrågasätts inte den sökandes hbtqi-identitet eller att hen lever i samkönade relationer. Avslagsmotiveringen förutsätter att den sökande ska undvika den förföljelse som migrationsmyndigheterna medger att landinformationen visar finns, genom att även i fortsättningen dölja sin hbtqi-identitet, sina samkönade relationer och/eller sitt könsuttryck:
Att vara en man som har sex med andra män är inte i sig skydds- grundande. […] Du har inte berättat för din familj eller andra släktingar i Irak att du har eller har haft sex med män. Därtill höll du en samkönad sexuell relation i Irak hemlig i nästan ett år, vilket tyder på att detta faktum inte är känt för andra. […] Migrationsverket bedömer att du inte har gjort sannolikt att du vid ett återvändande har en personlig och konkret hotbild mot dig på grund av att du är en man som har sex med män. (Migrationsverket 2018-12-10)
Enligt Migrationsverket är det inte skyddsgrundande att vara en man som har sex med män i Irak. Bedömningen framstår som uppenbart felaktig. Den irakiska brottsbalken innehåller flera artiklar som kan användas mot hbtqi- personer, såsom fängelsestraff för förargelseväckande beteende och sju års
fängelse för sexuella handlingar utanför äktenskapet. Eftersom samkönade par och män som har sex med män inte kan ingå äktenskap i Irak är samkönat sex i praktiken olagligt (ILGA 2019; UD 2019). Samkönade sexuella relationer mellan män straffas med döden, vilket uppgår till förföljelse i juridisk mening och således är skyddsgrundande (EU-domstolen 2013). Strafflagstiftningen i Irak tar inte hänsyn till huruvida den brottsmisstänkte kan redogöra för känsloprocesser, det är de samkönade sexuella relationerna som kriminaliseras. Migrationsverket ifrågasätter inte att asylsökanden har samkönade sexuella relationer eller att dessa straffas i Irak med fängelse- och dödsstraff. Migrationsverket anför dock att mannen tidigare hemlighållit sina samkönade relationer varför dessa därför inte är kända i Irak. Avslagsmotiveringen är ett skolboksexempel på ett diskretionskrav som sedan många år tillbaka är otillåtet eftersom det förutsätter att den sökande döljer sina samkönade relationer för att undgå förföljelse.
Utredningen visar även att migrationsmyndigheterna resonerar kring att hbtqi-asylsökande inte kommer att ”leva öppet” eller ”propagera offentligt” för hbtqi-personers rättigheter och därför inte riskerar förföljelse. Resonemanget att endast ”öppna” hbtqi-personer som ”propagerar offentligt” riskerar förföljelse känns igen från 2012 (Gröndahl 2012). Resonemangen är klassiska, otillåtna diskretionskrav som återkommer 2020 och förutsätter att den sökande döljer sin hbtqi-identitet för att undvika att straffas enligt strafflagar som migrationsmyndigheterna medger tillämpas. Att tillämpning av kriminaliserande lagstiftning utgör skyddsgrundande förföljelse slog EU-domstolen fast redan 2012 (EU-domstolen 2013). Diskretionskrav förekommer då det står klart att fängelse- eller dödsstraff tillämpas för samkönade relationer och misstänkta utsätts för anala tvångsundersökningar som tortyrklassas av FN. Migrationsmyndigheterna hänvisar hbtqi- asylsökande till hemlandsmyndigheterna i länder som kriminaliserar dem och begår tortyrklassade ”tester” på misstänkta. Detta är oförenligt med svensk och internationell rätt (Migrationsverket 2015: punkt 4.2.3; UNHCR 2012: punkt 27).