Att arbeta med barns inflytande och fortbildning

4.3.1 Hur arbetar arbetslaget med barns inflytande?

Detta upplevdes som en svår fråga vilket dels uttrycktes, dels märktes på så sätt att en stor del av informanterna fick ta tid på sig och fundera en stund över hur de själva och arbetslaget arbetade med barns inflytande. De begrepp som de flesta använde och återkom till var ”lyssna” och ”att vara lyhörd”. Majoriteten av informanterna menade på ett eller annat sätt att man skulle lyssna på de barnen som kunde prata och de som inte hade talspråket fick man observera kroppsspråket hos, t.ex. hur de reagerade på olika saker och hur de betedde sig inför olika aktiviteter.

Femton av informanterna nämnde begreppet ”lyhördhet” i en eller annan bemärkelse. Man menade då främst att man skulle vara lyhörd för vad barnen tyckte om att göra på förskolan och på så sätt kunde man upptäcka intressen hos barnen som man sedan hade möjlighet att arbeta vidare med i hela barngruppen. Det viktiga verkade vara att intresset kom ifrån barnen och om de inte längre var intresserade så gällde det att man som pedagog kunde vara flexibel och kunna ändra fokus, detta gällde i alla sammanhang såsom samling, tema, lek, liten grupp och stor grupp.

Informant L berättade att barnen på dennes avdelning hade velat visa varandra sina leksaker och därför införde man en s.k. leksaksdag som innebar att man fick ta med sig leksaker hemifrån och visa sina vänner på förskolan. Informant 3 berättade att det tillfälle som denna upplevde att man arbetade som mest konkret med barns inflytande var i samlingen då barnen själva fick bestämma vad de skulle göra eller vad de skulle sjunga.

Informant B och F talade om utvärdering som en viktig punkt i arbetet med barns inflytande. De menade att det var värdefullt att sitta tillsammans i arbetslaget efter varje utförd aktivitet och diskutera vad som gått bra och varit positivt och även vad som gått mindre bra och varit negativ. Tre informanter svarade att de till stor del arbetade ”styrt” för tillfället, d.v.s. att det var mycket som pedagogerna bestämde, och att barnen främst fick inflytande över sin

36

eftermiddag i form av att de då själva fick bestämma var de ville vara, och vad de skulle göra. Informant M svarade att man inte arbetade speciellt mycket med det i sin barngrupp.

4.3.2 Spelar miljön en betydande roll när man talar om barns inflytande?

Tillgängligheten var det som togs upp allra mest, att bord och stolar skulle vara i barnens storlek för att de skulle kunna känna sig självständiga och ha inflytande över sina egna val, detsamma gällde materialet att det skulle vara på tillgänglig höjd. Kunde materialet inte vara det av praktiska/utrymmesmässiga skäl så skulle det i alla fall finnas bilder på vad som fanns utom räckhåll.

En annan tanke var att man som pedagog kunde påverka genom miljön, men på barnens premisser. Informant H menade att man kunde ta tillvara på barnens intressen och inreda ett rum efter dessa och därmed ge barnen inflytande i början av processen och sedan i detta rum tillföra saker som ännu inte kommit på tal för att inspirera ytterligare inom ett ämne som för barnen redan var intressant.

Vi har pratat mycket om miljön och inrett rum efter barnens intressen. Den blir inspirerande. Intresset faller på grejor som syns. Man kan även pusha på saker som fattas via miljön. Om de tycker om att vara i ett rum så kan man tillföra saker just där som barnet eller barnen behöver just nu. (informant K, 140324)

Generellt menade pedagogerna dock att man hela tiden var tvungen att hålla koll på vad som var aktuellt och förändra efter detta, ingenting skulle vara omöjligt om barnens intresse pekade ditåt för att i största möjliga mån ge barnen inflytande.

Två av informanterna (förskolechef O och pedagog F) menade dock att det inte spelade någon roll med miljön. Den ena informanten menade att om man ville något tillräckligt mycket, i detta fall ge barn inflytande, så gick det oavsett hur miljön såg ut. Den andra informanten förlitade sig istället på barnens fantasi och menade att fantasin var något som ingen kunde ta ifrån dem utan det blev pedagogernas ansvar att göra det bästa av den redan existerande miljön för att leva upp till barnens livfulla fantasi.

Endast en informant tog upp något annat än den fysiska miljön och menade att det var minst lika viktigt att den psykiska/mentala miljön var öppen, tillåtande och ärlig som det var att den fysiska var inspirerande.

37

4.3.3 Fortbildning inom ämnet inflytande, sett utifrån pedagogerna

Ungefär hälften, nio stycken, svarade nej på frågan om de fått någon fortbildning inom ämnet inflytande och om denna i så fall varit tillräcklig, och resten tog upp utbildningar som; ICDP (hälsofrämjande program som fokuserar på det positiva samspelet), Qualis (ett hjälpmedel för att driva ett systematiskt kvalitetsarbete i elva steg) och Entris (pedagogiskt förhållningssätt om att ta fram och utveckla elevers inneboende nyfikenhet, initiativförmåga och självförtroende från tidiga åldrar). Vi har vetskap om att alla på en av förskolorna har gått på en utav dessa utbildningar men många svarade ändå nej på denna fråga, då man inte relaterade denna till utbildning inom just inflytande, medan vissa svarade ja direkt och tog upp utbildningen.

Informant E menade att man fick hålla sig uppdaterad själv som pedagog och att chefen lämnat över detta ansvar åt pedagogerna, dock fick man lov att komma med utbildningsförslag men det var inte alltid dessa blev förverkligade. Informant K påpekade också att barns inflytande inte var någonting som man kunde ”lära sig och sedan bocka av” utan snarare var någonting som man hela tiden var tvungen att hålla levande i arbetslaget.

Jag tror att detta är något som måste reflekteras kring med jämna mellanrum. Inget man kan ”lära sig” och bockas av. Det är varje pedagogs förhållningssätt som måste diskuteras och utvärderas inom ämnet kontinuerligt. (informant J, 140404)

Två informanter (pedagog H och barnskötare 2) berättade att man (även här i arbetslaget) läste böcker inom ämnet för att sedan kunna utvecklas tillsammans och diskutera och reflektera i grupp, detta var något som var på initiativ av pedagogerna själva. Det nämndes även att det fanns en önskan om mer fortbildning då ” det är något som skulle vara väldigt intressant och givande för de flesta pedagoger i förskolans värld” (informant A, 140323).

4.3.4 Resultatanalys

Hur arbetslaget arbetar med barns inflytande upplevde vi var en svår fråga för informanterna. Är det för att man inte tänker på hur man arbetar med det eller är det för att man inte arbetar aktivt med det, som informant M faktiskt svarade? Det skulle kunna bero på problematiken med begreppen inflytande och delaktighet då man, enligt Westlund (2011), i vardagligt tal oftare använder begreppen ”välja” och ”bestämma” (2011, s. 77). Om det är så att man inte arbetar tillräckligt aktivt så innebär det en stor förlust för förskolan, främst för barnen, då det är undersökt att ökat inflytande hos barnen har positiva effekter för den sociala och

38

intellektuella hälsan, i alla åldrar (Barnombudsmannen, 2011). Det står även i Läroplan för förskolan att förskolan ska arbeta för och sträva efter att barnen får ett reellt inflytande. Begrepp som ofta återkommer bland informanterna i de olika frågorna, så även i frågan kring hur man arbetar med barns inflytande, är ”lyssna” och ”lyhördhet”. När vi frågade vad som menades med dessa begrepp blev förklaringen att det är viktigt att man lyssnar på barnen och att man är lyhörd för t.ex. kroppsspråket. Genom att lyssna och vara lyhörd och därmed sätta sig in i barns perspektiv (Arnér, 2009, s. 30) kan man utforma verksamheten efter barnens intressen vilket är av stor betydelse när det kommer till trivseln på förskolan (Westlund, 2011 s. 76).

Informanterna nämnde också att det gäller att kunna vara flexibel och kunna ändra fokus om man märker att barnen tappar intresset. Dahlberg och Lenz Taguchi, citerad i Bjervås (2003) nämner att man som pedagog bör kunna inta olika roller, t ex att våga vara ”hjälpreda” som kan innebära att man står vid sidan om och uppmuntrar barnen till att de kan eller att de ska prova, genom att lyssna och lita på barnens kompetenser (Bjervås, 2003, s. 66).

Informant 3 nämner att det tillfälle man mest konkret arbetar med barns inflytande är när man har samling. Anser man att man har tillgodosett målet med reellt inflytande genom att låta barnen få välja vilken sång de vill sjunga i samlingen? Åberg och Lenz Taguchi (2005, s. 43) tar upp just samlingen som aktivitet och att detta är en utmärkt arena för att uppmärksamma barn på olika nivåer och för att genomföra meningsfullt lärande. Men även om man idag oftast ser barnen som kompetenta, får man inte tro att alla barn är kompetenta i alla hänseenden (Johannesen och Sandvik, 2010, s.16). En del barn kanske upplever det som stressande att i samlingen behöva välja en sång man ska sjunga, vad händer med dessa barn om det är i samlingen man konkret arbetar med barns inflytande? Johannesen och Sandvik (2010) tar upp utdrag ur den norska läroplanen där det bland annat står att ”barn bidrar till sitt eget lärande”. Bjervås tar dock upp att både pedagog och barn bör ansvara, men för olika saker vid olika tillfällen och det blir därför en flexibel ”rolluppdelning” där barnen alltid kan gynnas (Bjervås, 2003 s. 66).

Tre informanter svarar att de arbetar rätt så mycket pedagogstyrt för tillfället och att barnen endast får ha inflytande över sin eftermiddag då de får bestämma var de vill vara och vad de vill göra. I ett sådant här sammanhang hade verksamheten kanske gynnats av Shiers delaktighetsstege för att utvärdera arbetssätt och förskolans rutiner (Shier, 2001, s. 5). I

39

efterhand har vi tänkt på att vi kunde ställt följdfrågan om varför de valt att arbeta ”rätt så mycket styrt”. Är det för att man som pedagog anser att barnen behöver träna vissa kompetenser? Johannesen och Sandvik (2010) menar att det går att påvisa just en viss brist i kompetensdiskursen i Läroplanens formuleringar och syftar till att barn framställs som mottagare med en viss avsaknad av redan befintliga kompetenser med motiveringen att verben som används är: ”bli”, ”få”, ”utveckla” m.fl. Pedagogerna däremot framställs som aktivt handlande och verben som används om de vuxna är bl.a. ”erbjuda”, ”skapa”, ”uppmuntra” (2010, s. 20). Eller handlar styrningen ifrån pedagogerna om rädslan för att tappa kontrollen över barngruppen (Arnér, 2009, s.30)?

Av alla våra informanter är det bara en som tar upp den sociala miljön, vilket vi tycker är väldigt intressant. Vi ställde frågan ”anser du att miljön spelar en betydande roll när man talar om barns inflytande?” och valde att inte inrikta den åt varken fysisk eller social just för att bibehålla möjligheten att få denna bredd på våra svar. Det uppkom mycket tankar kring hur den fysiska miljön ska vara utformad, att den ska vara föränderlig osv. men den sociala fanns det inte så stort intresse i. En förklaring till det lilla intresset för den sociala miljön kan vara att förskolan generellt är väldigt inriktad på just det fysiska, tillgänglighet och liknande. Denna förklaring kan möjligtvis bero på att Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010, s. 10-11) tar upp hur pedagogerna ska arbeta med olika områden kring hur barn ska formas och bli del av ett lärande som förberedande inför skolan. Förberedandet inför skolan kan bidra till att man glömmer bort de kompetenser som redan finns hos barnen i nuläget (Bjervås, 2003, s. 62-63). När det kommer till just hur stämningen ska vara på förskolan så finns det inga riktlinjer och detta kan nog lätt bli en fallgrop.

40