På vilka sätt kan man tillgodose barns inflytande?

Att tillgodose barns inflytande genom att lyssna på barnen och sedan göra något med det man hört var något som nästan alla, femton informanter både pedagoger och chefer, var överens om var något viktigt, likaså uttryck som: ”ge möjligheter”, ”erbjuda” och ”vara här och nu”. Exempel på detta var bl.a. demokratisk röstning.

På olika sätt, demokratiskt genom röstning till exempel kring aktivitet, vilken skiva som ska spelas, vart man vill åka på utflykt eller något sånt. Man får titta på vad barn intresserar sig av. (informant L, 140404)

Två informanter (A och E) nämnde Läroplanen och Skollagen som ”hinder” eftersom man som pedagog har många mål att följa. En av informanterna poängterade dock att målen är strävansmål och inte uppfyllandemål. Intervjupersonen kände att det fanns mycket som barnen skulle ha med sig och det kunde vara svårt att ge alla barn reellt inflytande samtidigt som alla skulle ha med sig alla bitar.

Men man kan ju få in det mesta i Läroplanen ändå, vill de ta reda på hur en rutschkana är byggd, ja då tar man ju liksom något mål kring teknik då, hur det funkar. Så man får ju in ganska mycket. (informant H, 140323)

En annan tanke var ”säg ja oftare än nej, tillåt lite kaos!” (informant L, 140404). Med detta menade informanten att om barn gör vad vi vuxna skulle kalla ”knasiga saker” så kunde det bero på att barnet ville berätta något med det.

Om barnen vill måla säg inte nej för att det kräver lite mer! Se till att barnen vet vad de kan leka med till exempel ett fotohäfte på material som inte kan stå långt ner på hyllan om det finns många 1 åringar på avdelningen. Om ett barn gör något knasigt/stökigt fundera på varför och tillgodose barnets behov i lekmiljön. Till exempel hälla, springa, krypa in i saker. Observera och var närvarande först och främst och ha inga onödiga mallar och regler! (informant L, 140404)

Informant L menade med detta att barnet ska ges inflytande över regler i förskolan. Det uttrycktes dock att man inte kunde ge alla barn inflytande samtidigt, detta eftersom det skulle

33

bli alldeles för oroligt, men att bli medveten om att man inte alltid kan få som man vill kunde även ge en större insikt i vad inflytande faktiskt är för barnen själva.

Ett spår som bara en av informanterna (F) var inne på var att de som pedagoger bara kunde tillgodose barns inflytande fullt ut om de hjälpte varje barn bli inkluderat i gruppen. C menade att var man inte inkluderad, eller hade en viss ”status” så har man heller inte rätten att få ha inflytande över leken, vem man ska leka med osv. Att barn ska få ha inflytande handlade inte bara om när de är tillsammans med pedagoger, utan även när barnet befann sig i leken i barngruppen.

4.2.3 Resultatanalys

Svaren gick isär en hel del under frågan om huruvida barns inflytande syns och man kan fråga sig varför det blir så när många av informanterna arbetar på samma förskola. En tanke är att, som Arnér och Sollerman (2013, s. 28) påpekar, det inte alltid är så lätt att se att det som är framför ögonen hela tiden är föränderligt. Alla ser inte samma sak och för utomstående blir det förmodligen extra svårt att upptäcka barns inflytande, vilket pedagog K påpekar. Enligt Läroplanen så ska arbetslaget ”… samarbeta för att erbjuda en god miljö för utveckling, lek, lärande…” (Skolverket, 2010, s. 11) vilket kanske blir kompromissat om kommunikationen brister i arbetslaget.

Informant I menar att pedagogerna ofta bestämmer grupperna på så sätt att man delar den stora barngruppen till mindre barngrupper och indelningen görs efter ålder och/eller intressen. Pedagogerna är också de som grovt bestämmer vad som ska göras i dessa grupper (inflytande syns inte). Men barnen får sedan ha inflytande över material, aktivitet och liknande inom dessa ramar (inflytande syns, men kanske bara för den pedagogen) och det kan därmed bli tvetydigt i frågan om barns inflytande syns eller ej. Detta kan tolkas som skendemokratiska rättigheter (Westlund 2010, s. 84) och är inte särskilt kompetensorienterat utan snarare arrangerat ur ett behovsorienterat perspektiv eftersom barnen inte får lov att ha inflytande redan från början utan först senare i en redan bestämd aktivitet (Singer, enligt Rasmusson, Hyvönen och Mellberg, 2004, s. 90).

I vårt resultat kan vi finna uttryck och beskrivningar som vi tolkar som ”skendemokrati” utifrån Westlunds (2010) beskrivning av detta begrepp. Skendemokrati kan innebära att barn får göra små val inom ramar som pedagogerna i förväg har bestämt och som kan anses sakna reell innebörd (Westlund, 2010, s. 93). Flera informanter tar indirekt upp ”skendemokrati”

34

som valmöjlighet, några ser det som positivt att barnen får välja lite trots att de inte kan välja helt och hållet. Att låta barnen få välja lite kan vara ett sätt att göra barnen uppmärksamma på att det finns val att göra och att detta kan väcka intresse för att längre fram kunna påverka i större utsträckning (Westlund, 2010, s. 84). En informant menar dock att de små valen kompromissar synligheten och därmed äktheten i barns inflytande. Informantens uttalande är något som vi tolkar till ett kompetent barn i enlighet med Johannesen och Sandviks (2009) utdrag ur den norska läroplanen:

Barn är sociala aktörer som själva bidrar till sitt eget och andras lärande (Johannesen & Sandvik, 2009, s.17).

Här menar de att kompetensdiskursen lyfts fram betydligt tydligare än i den svenska och visar på att barn är kompetenta varelser som är aktivt bidragande till sin egen vardag.

Två informanter tog upp Läroplanen för förskolan som både hinder och möjlighet, vi tolkar svaren som att man känner sig pressad och inramad av vad som förväntas och att det är för många aspekter att hålla reda på. Men samtidigt kan man tolka det som att den stora bredden av läroplansmål kan vara av nytta på så vis att det ger inspiration och faktiskt kan hjälpa pedagoger att uppnå mål just därför att där finns så mycket att välja mellan. Bjervås (2003) menar att p.g.a. att det finns så många mål i Läroplanen för Förskolan så tvingas förskolan att blicka framåt, mot skoltiden, och fokusera på vad som ska finnas med till dess. Detta kan stå i vägen för att se barns intressen och kompetenser här och nu (2003, s. 62-63).

Vi tolkar resultatet som att en del av informanterna gärna vill arbeta med en tillåtande attityd, att man inte ska se saker som jobbiga eller svåra utan snarare som inspirerande även för pedagogerna. Att aktivt och genuint lyssna på barnens tankar och resonemang kan leda till en förskola med demokrati som grund där också barnens inflytande blir ett naturligt inslag (Åberg och Lenz Taguchi, 2005, s.10) vilket kan underlätta arbetet med en tillåtande attityd. Man känner inte samma behov av kontroll och kan därför säga ja oftare än nej. Att släppa kontrollen kan betyda att:

Barn måste få tillgång till oändligt många olika sätt att uttrycka sig på, de hundra språken, inte minst de estetiska och de empatiska förhållningssätt som barn använder i sitt lärande och utforskande av världen. (reggioemilia.se)

Detta syftar till Reggio Emilias beskrivning av det rika barnet, som ska få sina behov uppfyllda. Citatet går även att tolka som det kompetenta barnet. Johannesen och Sandvik

35

menar att det finns en tradition i att skilja på barn och vuxna, så även i beslutsfattande, men att vuxna måste våga släppa taget/kontrollbehovet utan att släppa ansvaret (2010, s. 41).