3.4 Att som dold ägare göra gällande sin rätt
Som ovan nämnts övergår äganderätten, när egendomen utgör lös egendom, till den dolda ägaren i samband med att den öppna ägaren förvärvar egendomen.132 Den dolda äganderätten till fast egendom utgör däremot enbart ett skyddat anspråk på att bli insatt som öppen ägare till egendomen. 133 Äganderätten till fast egendom kan göras öppen dels genom en insättandeförklaring, det vill säga genom en formenlig överlåtelse av andelen, dels genom en dom.134 En tvist mellan två sambor gällande dold samäganderätt till viss egendom aktualiseras dock vanligen i samband med en separation.135 Då torde en insättandeförklaring sällan aktualiseras. En dold ägare kan då, genom åberopande av sitt äganderättsanspråk, begära att en domstol förordnar att den samägda egendomen bjuds ut till försäljning på offentlig auktion enligt 6 § samäganderättslagen.136 Sker en invändning mot att samäganderätt inte föreligger prövas frågan om dold samäganderätt av domstolen i samband med prövningen av huruvida det i övrigt finns förutsättningar för en försäljning enligt aktuell bestämmelse.137 En försäljning ska därefter ske i enlighet med 8 – 13 §§ samäganderättslagen, och köpeskillingen från försäljningen ska fördelas mellan den öppna och den dolda ägaren i förhållande till respektive sambos andel.138 Eftersom särskilda regler som rör sambors egendom, enligt 19 § 2 st. 1 men. samäganderättslagen, har företräde framför samäganderättslagen, kan egendom som omfattas av sambolagen inte angripas med samäganderättslagens regler om försäljning på offentlig auktion.139 Samäganderättslagen kan dock tillämpas på egendom som enligt ett samboavtal inte ska omfattas av sambolagens regler, eftersom sådan egendom inte utgör samboegendom.140
Dold samäganderätt till viss egendom kan även åberopas i samband med en bodelning enligt sambolagen. Äganderätten till viss egendom kan nämligen få betydelse i förhållande till huruvida egendomen ska tas upp såsom en tillgång hos den ena eller den andra sambon och således kan den påverka skuldtäckningen, en eventuell jämkning av bodelningen samt lottläggningen.141 Fastställande av dold samäganderätt torde i detta hänseende främst aktualiseras i förhållande till en gemensam bostad, eftersom det lösöre som ett bohag vanligtvis
132 Jfr. 23 § 2 st. kommissionslagen. Jfr. även NJA 2013 s. 242. Se även Brattström, 2011/12, s. 320; Walleng, 2015, s. 234.
133 Jfr. NJA 1983 s. 550; NJA 1993 s. 324. Se även Lind, 2013, s. 294; Tottie & Teleman, 2018, s. 38; Agell & Brattström, 2018, s. 81 och 82.
134 Jfr. NJA 1989 s. 114 och NJA 1987 s. 137. Se även Agell & Brattström, 2018, s. 83.
135 Lind, 2013, s. 308. 136 Jfr. NJA 1980 s. 705; 2008 s. 1053. 137 NJA 1984 s. 256. 138 Brattström, 2011/12, s. 321. 139 Jfr. NJA 1991 s. 234. 140 Jfr. avsnitt 2.3.
33 utgörs av torde omfattas av den särskilda samäganderättspresumtionen till bohag.142 Ifall den dolda samäganderätten, när den görs gällande i samband med en bodelning, erkänns i ett bodelningsavtal eller om den fastställts vid en tvångsbodelning utförd av bodelningsförrättare är den att betrakta som en öppen äganderätt.143 Huruvida egendom som omfattas av sambolagen därefter tillfaller den ena eller den andra sambon i bodelningen och vem som således blir öppen ägare i realiteten, får dock lottläggningen utvisa.144
3.5 Sammanfattning och analys utifrån äganderättsperspektivet
Dold samäganderätt innebär att äganderätten till egendom ibland kan avgöras på annat vis än genom förmögenhetsrättsliga regler och principer. Den dolda samäganderätten tar sig dock olika uttryck ur ett äganderättsperspektiv beroende på vilken typ av egendom det rör sig om. Härvid åsyftas tre olika kategorier av egendom: lös egendom som inte utgör bohag enligt sambolagen, fast egendom och lösöre som utgör bohag enligt sambolagen.
För lös egendom uppställs vanligtvis inga formkrav för ett förvärvs giltighet. En äganderätt till sådan egendom kan således uppnås exempelvis genom ett köp av egendomen för egna medel. Ifall två sambor gemensamt förvärvar lös egendom mot vederlag blir också båda ägare till egendomen i förmögenhetsrättsligt hänseende. Ur ett äganderättsligt perspektiv kan således dold samäganderätt i förhållande till lös egendom inte sägas innebära någon egentlig inskränkning i en öppen ägares förmögenhetsrättsliga äganderätt. Den öppna ägaren, men också den dolda ägaren, har båda gjort ett förvärv mot vederlag och det finns inga formkrav att ta hänsyn till. Istället kan den dolda samäganderätten, i detta hänseende, sägas skydda den dolda ägarens reella äganderätt. När enbart den ena sambon genomför förvärvet, men för bådas gemensamma räkning, måste det dock visas att syftet var att egendomen skulle tillgodose sambornas gemensamma intresse och att den dolda ägaren också har bidragit ekonomiskt till förvärvet. I förhållande till lös egendom har det visat sig att det ibland kan vara svårt att bevisa att egendomen förvärvats för att tillgodose parternas gemensamma intresse. Det kan också uppstå svårigheter i förhållande till den dolda ägarens ekonomiska bidrag, eftersom storleken på bidraget han ha betydelse för om det istället är att betrakta som en gåva till den öppna ägaren. För att dold samäganderätt till lös egendom ska kunna visas torde det således krävas att varken egendomen eller bidraget är av obetydligt ekonomiskt värde. Ett åberopande av dold samäganderätt till lös egendom i form av lösöre torde således ha svårare att vinna framgång,
142 Jfr. avsnitt 3.2.
143 Lind, 2013, s. 308.
34 eftersom sådan egendom i regel torde ha ett lägre ekonomiskt värde. När förutsättningarna för dold samäganderätt inte kan visas förfaller också presumtionen om det gemensamma förvärvet. De begränsningar och bevissvårigheter som dold samäganderätt till lös egendom synes bringa innebär att en dold ägares reella äganderätt riskerar att inskränkas upp till värdet av dennes fulla insats.
En dold ägares äganderättsandel i egendomen bestäms i regel till hälften oberoende av sambons faktiska insats. En dold äganderätt till lös egendom innebär således, förutsatt att båda sambornas respektive insats till förvärvet var lika stora, i regel ingen inskränkning i någon av sambornas äganderätt till egendomen. I ett sådant fall står vardera sambos insats till förvärvet i överensstämmelse med respektive sambos andel i egendomen. På motsvarande sätt torde således olika stora insatser till förvärvet innebära en inskränkning i äganderätten för den sambo som bidragit med störst insats. Äganderättsinskränkningens storlek blir beroende av respektive sambos insatser och egendomens relativa värde. Vid en separation realiseras äganderättsinskränkningen genom en begäran om försäljning av egendomen på offentlig auktion i enlighet med samäganderättslagen.
För fast egendom uppställs formkrav vilka måste vara uppfyllda för att ett förvärv ska anses vara förmögenhetsrättsligt giltigt. Det innebär att ifall två sambor förvärvar en fastighet gemensamt behöver båda antecknas som ägare på överlåtelsehandlingen. Under vissa förutsättningar kan dock en sambo, som gör ett sådant förvärv i eget namn, också anses ha gjort det delvis för den andra sambons räkning trots att denna inte antecknats på överlåtelsehandlingen. Principen om dold samäganderätt innebär således ett avsteg från de formella kraven som uppställs vid förvärv av fast egendom, det vill säga äganderätt kan uppstå på annat sätt än genom en tillämpning av förmögenhetsrättsliga regler och principer. På så vis kan dold samäganderätt i dessa fall också betraktas som en inskränkning i den öppna ägarens förmögenhetsrättsliga äganderätt till egendomen. Dold samäganderätt förutsätter dock att avsikten med förvärvet var att egendomen skulle användas gemensamt och att den dolda ägaren också bidragit ekonomiskt till förvärvet. Om den förvärvade fastigheten kommer att utgöra sambornas gemensamma bostad, och den dolda ägaren bidragit med en kontantinsats eller ett lån som används för att köpa egendomen, torde en dold samäganderätt i regel anses visad. Är det frågan om en fritidsfastighet måste det visas att förvärvet skett för att tillgodose sambornas gemensamma intresse vilket, beroende på omständigheterna, kan vara svårare. Om förutsättningarna kan visas föreligger också dold samäganderätt, och således en inskränkning i den öppna ägarens förmögenhetsrättsliga äganderätt. Äganderättsinskränkningen kan, med
35 anledning av presumtionen om lika andelar, uppgå till ett belopp motsvarande hälften av egendomens totala värde.
Om en dold ägare har bidragit ekonomiskt till ett förvärv av fast egendom hade samborna dock i ett hypotesfall kunnat anteckna båda som köpare på överlåtelsehandlingen. I ett sådant fall hade inte heller en förmögenhetsrättslig äganderättsinskränkning skett. Det synes främst vara den dolda ägarens hypotetiska äganderätt som också åsyftas när domstolen talar om att skydda en dold ägare. Eftersom dold samäganderätt innebär att samborna i regel erhåller samäganderätt med lika stora andelar i egendomen oberoende av respektive sambos faktiska insatser, kan dock en större eller mindre inskränkning i en sambos förmögenhetsrättsliga äganderätt ske även i hypotesfallet.
Ifall den fasta egendomen utgör samboegendom realiseras äganderättsinskränkningen vid en separation i samband med en lottläggning enligt sambolagen, eftersom äganderättsfrågan till egendom av förevarande slag i regel behandlas inom ramen för bodelningen. I annat fall, exempelvis i förhållande till en fritidsfastighet, realiseras äganderättsinskränkningen genom en begäran om försäljning av egendomen på offentlig auktion i enlighet med samäganderättslagen. För bohag synes det finnas utrymme för en särskild samäganderättspresumtion, som erkänner samäganderätt med lika andelar till ett kollektiv av lösöre, både vid direkta och indirekta bidrag till ett förvärv. Samäganderättspresumtionen till bohag aktualiseras ifall äganderättsförhållandena till egendomen är oklara, båda samborna har haft förvärvsinkomster och omväxlande har köpt lösöre för gemensam användning. Ifall båda samborna införskaffat bohag växelvis för lika stora värden torde konstruktionen inte heller innebära någon större inskränkning i sambornas förmögenhetsrättsliga äganderätt. Samborna erhåller då en hälftenandel, vilken också står i överensstämmelse med respektive sambos insatser till kollektivet av bohag. Ifall sambornas bidrag till kollektivet av bohag är olika stora innebär det på motsvarande sätt en inskränkning i äganderätten för den sambo som innehar förmögenhetsrättslig äganderätt till mer bohag. Inskränkningens storlek är i sin tur beroende av skillnaderna värdet på den egendom som respektive sambo tillfört boet.
En sambo kan i stället för att ha förvärvat bohag i större utsträckning ha förvärvat mat och förbrukningsvaror till det gemensamma hushållet. Uppgår sambons inköp i ett sådant fall till ett belopp som motsvarar den första sambons inköp av bohag, kan också båda sägas ha bidragit med lika mycket till det gemensamma hushållet. I ett hypotesfall hade samborna under sådana omständigheter kunnat dela på både inköpen av bohag och förbrukningsvaror, varpå ingen alternativt en mindre inskränkning i äganderätten hade kunnat uppnås till följd av samäganderättspresumtionen. Det synes också vara dessa specifika fall som har motiverat en
36 särskild samäganderättspresumtion avseende sambors bohag. I realiteten kan presumtionen sägas innebära ett skydd för en sambo som indirekt bidragit ekonomiskt till ett förvärv av bohag. Även i dessa fall kan sambornas insatser dock vara av olika storlek vilket, till följd av att andelarna i regel bestäms till lika stora, kan innebära en större eller mindre inskränkning i äganderätten för den sambo vars insatser är störst. En sådan äganderättsinskränkning realiseras i samband med en lottläggning enligt sambolagen eftersom äganderättsfrågan till egendom av förevarande slag torde behandlas inom ramen för bodelningen.
Konsekvenserna av den dolda samäganderätten ur ett äganderättsperspektiv synes främst vara beroende av det faktum att äganderättsandelarna i regel bestäms till hälften, oavsett respektive sambos insatser till förvärvet. Omfattningen av en äganderättsinskränkning till följd av dold samäganderätt blir därför i regel beroende av storleken på respektive sambos insatser och egendomens relativa värde. Inskränkningar i en sambos förmögenhetsrättsliga äganderätt till egendom, kan således bli relativt slumpmässiga och beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. De slumpmässiga konsekvenserna kan medföra att en sambos äganderätt till egendom, som är föremål för ett anspråk på dold samäganderätt, kan inskränkas upp till hälften av egendomens totala värde. Det bör dock noteras att presumtionen om lika andelar inte är absolut, men vad som krävs för att den ska brytas är ännu relativt oklart.
4 Regeln om obehörig vinst
Det råder delade meningar inom rättsvetenskapen huruvida det kan anses finnas en allmän förmögenhetsrättslig regel eller princip om obehörig vinst i svensk rätt. Historiskt har svensk doktrin varit påfallande negativt inställd till dess existens.145 Bland annat så har Hellner intagit en ställning där han har argumenterat för att obehörig vinst inte utgör en del av svensk rätt.146
Munukka har dock anfört att det synes som att obehörig vinst under de senaste decennierna fått alltmer utrymme inom rättspraxis och som motiv till lagstadganden.147 Schulz intar en liknande ställning, och argumenterar för att det ur ett allmänt förmögenhetsrättsligt perspektiv finns ”flera simultana tendenser mot att återupprätta läran om obehörig vinst”.148 I NJA 2019 s. 23 prövade HD frågan huruvida obehörig vinst som grund för ett ersättningsanspråk kunde tillämpas i en familjerättslig kontext, närmare bestämt vid upplösningen av ett samboförhållande. Eftersom HD inte utvecklade argumentationen kring existensen av en regel
145 Karlgren, 1982, s. 11. HD uttalar i NJA 2019 s. 23 att en avvisande eller skeptisk inställning till obehörig vinst framförallt har tagit sig uttryck i förhållande till obehörig vinst som en självständig rättsregel.
146 Hellner, 1950, s. 392–398.
147 Munukka, 2009, s. 26–34.
37 om obehörig vinst, är utgångspunkten i denna framställning således att en sådan regel existerar i svensk rätt.