Den rättsliga regleringen för att lösa egendomsförhållanden mellan sambor vid en separation innebär, enligt vad som anförts i uppsatsens tidigare avsnitt, en större eller mindre inskränkning i en persons förmögenhetsrättsliga äganderätt till viss egendom. Äganderättsinskränkningarna har motiverats av ett skyddsbehov för en ekonomiskt svagare part.
5.2.1 Koherensen mellan äganderättsinskränkningarna
Sambolagen blir tillämplig på egendom som också utgör samboegendom, det vill säga gemensam bostad och bohag. Bostad och bohag består i sin tur av fast egendom samt lös egendom i form av lösöre. Konsekvenserna av sambolagens begräsning till samboegendom, och bodelningsreglerna kan, ur ett äganderättsperspektiv, bli relativt slumpmässiga. Äganderättsinskränkningens omfattning blir beroende av hur samborna i det enskilda fallet fördelat gemensamma utgifter och förvärv mellan sig. En sambos förmögenhetsrättsliga äganderätt, kan till följd av likadelning vid bodelningen, inskränkas upp till ett belopp motsvarande hälften av egendomens totala värde. Inskränkningar som uppgår till betydande värden kan visserligen angripas med jämkningsregeln, men regelns restriktiva tillämpning innebär att den främst kan tillämpas om förhållandet varit kortvarigt. Äganderättsinskränkningar kan även hindras i förväg genom upprättande av ett samboavtal. Bevissvårigheter, sambors bristande kunskap och det faktum att sambor sällan upprättar
49 samboavtal, gör dock att möjligheterna att skydda sin äganderätt genom ett sådant avtal framstår som relativt små.184
Fast och lös egendom som inte utgör samboegendom kan istället, under vissa förutsättningar, angripas genom ett anspråk på dold samäganderätt. Dold samäganderätt till lös egendom som inte är samboegendom kan närmast liknas en reell äganderätt, eftersom det inte finns några förmögenhetsrättsliga regler som kräver att förvärvet har viss form. Äganderätten får således avgöras uteslutande med hjälp av de förmögenhetsrättsliga principerna, vilka bland annat föreskriver att äganderätt vid köp förvärvas mot vederlag. I dessa fall kan dock en dold ägares reella äganderätt inskränkas på grund av bevissvårigheter. Med anledning av att andelarna bestäms till hälften, oavsett sambornas insatser till förvärvet, kan en äganderättsinskränkning således ske i både den öppna och den dolda ägarens reella äganderätt med ett belopp som kan uppgå till hälften av egendomens totala värde.185
På grund av formkraven för förvärv av fast egendom, innebär en dold samäganderätt till fast egendom alltid en inskränkning i en öppen ägares reella äganderätt. Omfattningen av en sådan äganderättsinskränkning blir beroende av storleken på respektive sambos insats i det enskilda fallet. Eftersom andelarna i regel bestäms till lika stora, kan en dold samäganderätt till fast egendom innebära inskränkningar i en öppen ägares förmögenhetsrättsliga äganderätt med ett belopp som uppgår till som mest hälften av egendomens totala värde. Inskränkningar kan möjligen hindras genom en begäran om att domstolen istället fastställer äganderättsandelarna i förhållande till respektive sambos insats. Rättsläget, i förhållande till en sådan möjlighet, är dock oklart.186
I jämförelse med institutet bodelning enligt sambolagen uppvisar dold samäganderätt, enligt min mening, mest koherens i förhållande till fast egendom. Både vid en bodelning enligt sambolagen och vid dold samäganderätt till fast egendom är äganderättsinskränkningens omfattning beroende av omständigheterna i det enskilda fallet, men kan som mest uppgå till ett belopp motsvarande halva egendomens totala värde. Mot bakgrund av att även dold samäganderätt till lös egendom kan få relativt slumpmässiga äganderättsinskränkningar, beroende på bevissvårigheter och antagandet om sambornas lika andelar i egendomen, föreligger enligt min mening även viss koherens mellan bodelning enligt sambolagen och dold samäganderätt till lös egendom.
184 Jfr. avsnitt 2.5.
185 Jfr. avsnitt 3.5.
50 Om ett ersättningsanspråk med grund i obehörig vinst vore möjlig skulle även det institutet uppvisa koherens med bodelning enligt sambolagen och dold samäganderätt. Även ett ersättningsanspråk med grund i obehörig vinst kan få relativt slumpmässiga äganderättsinskränkningar, eftersom inskränkningens storlek blir beroende av värdeökningen som i sin tur är beroende av fastighetens skick, var den är belägen, vilka renoveringar som gjorts och i vilken omfattning. En äganderättsinskränkning till följd av ett ersättningsanspråk med grund i obehörig vinst skulle vidare aldrig uppgå till ett belopp som är högre än värdet på investeringen. När det rör sig om investeringar i befintlig byggnad eller befintliga byggnadstillbehör torde det dock vara sällsynt att en sådan vinst uppgår till ett belopp som motsvarar fastighetens totala värde. Det har även anförts att obehörig vinst lämpar sig särskilt väl när det finns anledning att behandla en vinnande part milt.187 Mot bakgrund av det anförda får de äganderättsinkränkningar som möjliggörs till följd av institutet obehörig vinst, ifall institutet varit tillämpbart i svensk rätt, enligt min mening anses koherent med de äganderättsinskränkningar som möjliggörs genom instituten bodelning enligt sambolagen och dold samäganderätt.
Eftersom HD i NJA 2019 s. 23 nekade en sambo rätt till ersättning med grund i obehörig vinst innebär det också att det inte sker någon inskränkning i en ägarsambos förmögenhetsrättsliga äganderätt.188 Den äganderättsinskränkning som inte sker i institutet obehörig vinst kan således, enligt min mening, inte anses koherent med de äganderättsinskränkningar som möjliggörs i instituten bodelning enligt sambolagen och dold samäganderätt.
5.2.2 Koherens i förhållande till skyddsintresset
När två parter blir sambor och således delar en hushållsgemenskap under en tid för att därefter separera, uppstår en situation där familjerätten inverkar på förmögenhetsrätten, eftersom det då aktualiseras ett skyddsintresse för en ekonomiskt svagare sambo. Det kan vara att samborna fördelat sina utgifter på så vis att enbart den ena sambon står för inköp av mat, förbrukningsvaror eller betalning av en gemensam boendekostnad, och den andra sambon enbart står för förvärv av gemensam egendom i form av bohag. Vid en separation kommer således enbart den ena sambon inneha äganderätt till egendom, trots att båda samborna bidragit till gemensamma utgifter. I ett sådant fall hade samborna i ett hypotesfall kunnat fördela respektive utgift lika mellan sig, vilket i sin tur hade inneburit att båda samborna vid
187 Jfr. avsnitt 4.4.1.
51 separationen hade innehaft gemensam äganderätt till egendomen. Ur äganderättsperspektivet kan således ett skydd för en ekonomiskt svagare sambo också ses som ett skydd för den ekonomiskt svagare sambons hypotetiska äganderätt till följd av dennes ekonomiska bidrag till det gemensamma hushållet.189
Sambolagens regler syftar till att skydda en ekonomiskt svagare sambo, det vill säga en sambo som bidragit ekonomiskt till det gemensamma hushållet men som till följd av de förmögenhetsrättsliga reglerna skulle stått utan egendom vid en separation. På motsvarande sätt har principen om dold samäganderätt till syfte att skydda en dold ägare. Den dolda ägaren kan betraktas som en ekonomiskt svagare part, eftersom denne bidragit med ett ekonomiskt tillskott till ett gemensamt förvärv men som till följd av de förmögenhetsrättsliga reglerna skulle stått utan egendomen vid en separation. Att lagstiftaren och rättstillämparen funnit lösningar i form av sambolagen och principen om dold samäganderätt i syfte att skydda en svagare part, utgör enligt min mening, också exempel på hur de förmögenhetsrättsliga reglerna på ett lämpligt sätt har kunnat anpassas för att därigenom uppnå koherens mellan förmögenhetsrättens och familjerättens områden inom respektive institut.
Ifall HD i NJA 2019 s. 23 hade följt sambolagens och principen om dold samäganderätts exempel, hade enligt min mening, på ett liknande sätt koherens mellan förmögenhetsrättens och familjerättens områden kunnat uppnåtts i förhållande till institutet obehörig vinst. Även institutet obehörig vinst kan i sig anses bidra med ett skydd för en ekonomiskt svagare sambo. Den investerande sambon blir den ekonomiskt svagare, eftersom denne bidragit ekonomiskt till det gemensamma hushållet i form av investeringar i den gemensamma bostaden. Till följd av de förmögenhetsrättsliga reglerna kommer därefter den investerande sambon stå utan egendom vid en separation.
I NJA 2019 s. 23 har HD, istället för att försöka anpassa de förmögenhetsrättsliga reglerna mot bakgrund av den investerande sambons skyddsbehov, förlitat sig på att sambolagen är tillräcklig för att hantera följderna av en separation och att sambor själva på avtalsrättslig väg kan reglera sina mellanhavanden. HD uttalade att de ville inta en återhållsam ställning i förhållande till att, genom domstolspraxis, knyta nya rättsföljder till upplösningen av samboförhållanden, eftersom det var sambolagens primära uppgift. Uttalandet kan, enligt min mening, anses anmärkningsvärt i sig, dels är frågan om sambors förmögenhetsförhållanden en oreglerad fråga i sambolagen, dels har dold samäganderätt haft en fortsatt utveckling i rättspraxis även efter införandet av 1987 års sambolag. Sambolagen torde således inte utgöra
52 något hinder för att lösa förmögenhetsrättsliga frågor, likt den om obehörig vinst, mellan sambor genom rättspraxis.190 Följden av HD:s uttalande blir att sambolagens begränsade skydd berövar enskilda sambor deras civilrättsliga rättigheter när de utesluts från lagens skydd till följd av egendomens art. Lind har anfört att ett sådant berövande inte bör ske, eftersom civilrättsliga rättigheter är mycket viktiga för sambor vilka utestängs från det skydd som sambolagen erbjuder.191
Även HD:s uttalande om att sambor kan reglera sina mellanhavanden genom avtal synes anmärkningsvärt enligt min mening. Att sambor vid varje inköp till det gemensamma hushållet behöver upprätta avtal synes i viss mån vara orealistiskt. Dels synes det ligga i sambohållandets natur att inköp sker växelvis av den ena eller den andra sambon, dels torde sambor utgå från att relationen ska bestå och således att de själva ska få nytta av sin insats. Det är också i de avtalslösa situationerna som obehörig vinst får en särskild betydelse.192 Uttalandet att sambor i fall av obehörig vinst är hänvisade till att själva teckna uttryckliga avtal framstår, enligt min mening, vidare anmärkningsvärt mot bakgrund av att institutet dold samäganderätt existerar och bygger på underförstådda avtal till följd av samboförhållandets karaktär.
Ett annat argument som HD ansåg tala emot ett erkännande av en ersättning för obehörig vinst var att det kunde skapa inlåsningseffekter. De åsyftade då att det kunde medföra att ägarsambon, det vill säga den vinnande parten, på grund av de ekonomiska konsekvenserna inte kunde lämna förhållandet. Det kan, enligt min mening, ifrågasättas om argumentet att värna om den vinnande parten står i överensstämmelse med samboregleringen i övrigt, vilken har som främsta syfte att skydda den svagare av de två parterna. Även Lind har intagit en liknande ståndpunkt.193
I NJA 2019 s. 23 valde HD att argumentera emot en ersättningsrätt med grund i obehörig vinst istället för att visa på en vilja att uppnå samstämmighet mellan förmögenhetsrättens och familjerättens områden. Det innebär också, enligt min mening, att det föreligger brist på koherens mellan förmögenhetsrättens och familjerättens område i de fall en sambo investerat i den andra sambons fastighet och samborna separerar en kort tid därefter.
Skyddsmotiveringarna bakom institutet bodelning enligt sambolagen och institutet dold samäganderätt liknar varandra. Det innebär också att det inte föreligger någon motsägelse i förhållande till skyddsintresset ifall egendomen är samboegendom eller omfattas av ett anspråk
190 Jfr. skiljaktiga i NJA 2019 s. 23, p. 30.
191 Lind, 2019, s. 198.
192 Jfr. Lind, 2019, s. 199. Jfr. även Hellner, 1950, s. 178.