Nekas ersättning för obehörig vinst på bekostnad av rättens
koherens ur ett äganderättsperspektiv?
2
Innehållsförteckning
Förkortningar ... 4 1 Inledning ... 5 1.1 Syfte ... 7 1.2 Avgränsningar ... 71.3 Metod och material ... 8
1.3.1 Fastställande av gällande rätt ... 9
1.3.2 Analys av gällande rätt ... 11
1.3.3 Problematisering och förändring av gällande rätt... 11
1.4 Äganderättsperspektivet ... 12 2 Sambolagen ... 14 2.1 Samboegendom ... 15 2.2 Bodelning ... 16 2.2.1 Delningsreglerna ... 16 2.2.2 Lottläggning ... 18 2.3 Samboavtal ... 19
2.4 Allmänhetens kunskap om sambolagens bestämmelser ... 20
2.5 Sammanfattning och analys utifrån äganderättsperspektivet ... 22
3 Dold samäganderätt ... 25
3.1 Förutsättningar för dold samäganderätt ... 26
3.1.1 Förvärvad för gemensam användning ... 27
3.1.2 Ekonomiskt bidrag till förvärvet... 28
3.2 Den särskilda samäganderättspresumtionen till bohag ... 29
3.3 Andelarnas storlek ... 31
3.4 Att som dold ägare göra gällande sin rätt ... 32
3.5 Sammanfattning och analys utifrån äganderättsperspektivet ... 33
4 Regeln om obehörig vinst ... 36
4.1 Situationen som föranleder en tillämpning av regeln ... 37
4.1.1 Särskilt om tillbehör till fastighet ... 37
4.1.2 Sammanfattande kommentar ... 38
4.2 Rekvisit ... 39
4.3 Obehörig vinst vid upplösningen av ett samboförhållande ... 41
3
4.4.1 Om ersättning för obehörig vinst hade erkänts ... 43
4.4.2 Konsekvenserna av NJA 2019 s. 23 ... 45
5 Koherensteoretisk analys ... 45
5.1 Teorin om koherens ... 46
5.1.1 Koherens enligt Alexy och Peczenik ... 46
5.1.2 Hur teorin om koherens används i uppsatsen ... 47
5.2 Koherensen mellan de tre studerade instituten ... 48
5.2.1 Koherensen mellan äganderättsinskränkningarna ... 48
5.2.2 Koherens i förhållande till skyddsintresset ... 50
5.3 Behovet av mer koherens ... 53
5.3.1 Det finska exemplet ... 53
4
Förkortningar
1987 års sambolag Lag (1987:232) om sambors gemensamma hem
BRL Bostadsrättslag (1991:614)
EKMR Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Finska sambolagen Lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll nr. 26/2011 GB Giftermålsbalk (1920:405) HD Högsta domstolen HovR Hovrätten JB Jordabalk (1970:994) Jfr. Jämför Kommissionslagen Kommissionslag (2009:865)
NJA Nytt juridiskt arkiv
Prop. Proposition
RH Rättsfall från hovrätterna
Sambolagen Sambolag (2003:376)
Samäganderättslagen Lag (1904:48 s.1) om samäganderätt
SOU Statens offentliga utredningar
T.ex. Till exempel
ÄktB Äktenskapsbalk (1987:230)
5
1 Inledning
Att äganderätt till egendom har en central roll i svensk rätt speglas av att den både är grundlagsskyddad och skyddad som en mänsklig rättighet enligt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (EKMR).1 I förhållandet mellan enskilda kommer den
dock till uttryck inom civilrätten, närmare bestämt på förmögenhetsrättens område, där privat ägande utgör grunden i den rättsliga regleringen. Av de allmänna förmögenhetsrättsliga reglerna och principerna följer att den som förvärvar viss egendom också får anses vara ägare till densamma.2
Det finns dock situationer där äganderätten till viss egendom ställs på sin spets. En sådan situation är den när två personer flyttar ihop för att bo tillsammans som sambor. Med sambor avses, enligt 1 § sambolagen (2003:376) (sambolagen), två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Det är framförallt hushållsgemenskapen som ställer äganderätten på sin spets, eftersom den i de flesta fall innefattar någon form av ekonomiskt samarbete mellan samborna. Det torde vara vanligt att kostnader kopplade till det gemensamma hushållet bekostas omväxlande av den ena eller den andra sambon utan närmre eftertanke gällande vem som ska vara ägare till vad. När en sambo köper möbler till det gemensamma hemmet kanske den andra sambon istället betalar hyran och står för inköp av mat. I en sådan situation har båda samborna bidragit med utgifter till det gemensamma hushållet, men det är endast den ena sambon som i förmögenhetsrättsligt hänseende har äganderätt till möblerna och således erhåller bättre rätt till dem vid en separation. För att lösa denna problematik, och bereda ett skydd för en sambo som bidragit till det gemensamma hushållet på annat sätt än genom förmögenhetsrättsliga förvärv av en bostad eller möbler, infördes sambolagen. Genom en bodelning vid en separation ger sambolagen vardera sambon rätt till värdet av halva bostaden och bohaget ifall egendomen också förvärvats för gemensam användning. Sambolagen reglerar dock inte äganderätten till egendom. Vardera sambon råder således i enlighet med huvudprincipen över sin egendom.3 Äganderättsfrågor kan
dock aktualiseras i samband med en bodelning, eftersom äganderätten kan vara avgörande för ifall viss egendom ska räknas som en tillgång hos den ena eller andra sambon.4
I förhållande till egendom, som inte ingår i en bodelning enligt sambolagen, blir istället ägarfrågan avgörande för huruvida egendomen ska tillfalla den ena eller den andra sambon vid
1 2 kap. 15 § regeringsformen och artikel 1 första tilläggsprotokollet till EKMR. 2 Se vidare avsnitt 1.4.
6 en separation. Samäganderätt till egendom kan bland annat uppstå genom dold samäganderätt, vilken aktualiserats i situationer där enbart den ena sambon framstår som ägare i förmögenhetsrättsligt hänseende men där båda samborna bidragit ekonomiskt till förvärvet. Det var den familjerättsliga hushållsgemenskapen och den sammanflätade ekonomin, som även här motiverade behovet av en särskild regel i syfte att skydda en dold ägares rätt till egendom som denne bidragit till att förvärva.5 Dold samäganderätt kompletterar sambolagen ur praktisk synvinkel på så vis att den medför att lag (1904:48 s.1) om samäganderätt (samäganderättslagen) kan tillämpas för att upplösa egendomsförhållanden till egendom som faller utanför sambolagens tillämpningsområde.6
Det finns även utgifter för egendom som har samband med samlevnaden och som varken kan angripas med sambolagen eller principen om dold samäganderätt. Det handlar närmare bestämt om de fall där den ena sambon äger en fastighet sedan innan samlevnaden och den andra sambon bekostar renoveringar och byggnationer på fastigheten i syfte att förbättra den. Eftersom fastigheten, när den ägs av en sambo sedan tidigare, inte kan anses förvärvad för gemensam användning, faller den utanför sambolagens tillämpningsområde.7 Utformningen av institutet dold samäganderätt medför vidare specifika krav på ett ekonomiskt bidrag från en dold ägare vid själva förvärvstillfället. Nedlagda kostnader för renoveringar och byggnationer på en sambos enskilda fasta egendom är bidrag som inte uppfyller kraven och som således inte kan ligga till grund för en dold samäganderätt.8 Ett sådant bidrag blir sannolikt istället att betrakta som en gåva från den ena till den andra sambon. Till följd härav blir de tillförda föremålen även tillbehör till fastigheten.9
I övriga nordiska länder finns det en möjlighet att, även utan samäganderätt i egendomen, erhålla kompensation genom principen om obehörig vinst för bidrag av nu nämnda slag. Huruvida en sådan regel kan tillämpas även i en svensk kontext har fram till och med år 2019 varit oklart, och frågan har diskuterats bland rättsvetare.10 I NJA 2019 s. 23 fastställde dock Högsta domstolen (HD) att en sambo, som investerar i den andra sambons enskilda egendom, inte kan tillerkännas ersättning med grund i obehörig vinst när förhållandet upphör. Konsekvensen härav blir dock att en investerande sambo riskerar att förlora egendomsvärden, vilka kan uppgå till betydande belopp.11
5 Se vidare avsnitt 3. 6 Jfr. Walleng, 2015, s. 225. 7 Jfr. avsnitt 2.1.
8 Jfr. avsnitt 3.1. 9 Se vidare avsnitt 4.1.2.
7 Vad får sambolagen, dold samäganderätt och regeln om obehörig vinst för konsekvenser i förhållande till en sambos äganderätt till viss egendom vid en separation? Hur ter sig de äganderättsliga konsekvenserna av HD:s bedömning i NJA 2019 s. 23 i förhållande till de äganderättsliga konsekvenserna av en bodelning enligt sambolagen och principen om dold samäganderätt? Med andra ord, kan de regler som tillhandahålls för att lösa sambors egendomsförhållanden i förhållande till olika typer av egendom, vid en separation, anses koherenta ur ett äganderättsligt perspektiv? Om så inte är fallet, vilka åtgärder kan i så fall vidtas så att rätten, på det begränsade område som denna uppsats behandlar, kan uppvisa mer koherens? Det är frågor som denna uppsats har till syfte att bringa klarhet i.
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att, ur ett äganderättsperspektiv12, studera och analysera konsekvenserna av gällande rätt i förhållande till tre institut för att lösa sambors egendomsförhållanden till olika typer av egendom vid en separation: bodelning enligt sambolagen, samäganderättsreglerna till följd av principen om dold samäganderätt samt ersättning med grund i obehörig vinst. Syftet med uppsatsen är vidare att problematisera gällande rätt genom en analys av de äganderättsliga konsekvenserna, vilka följer av de tre instituten, utifrån teorin om koherens13. Ifall de tre instituten inte uppvisar koherens är syftet vidare att diskutera hur rätten kan göras mer koherent.
1.2 Avgränsningar
I uppsatsen är utgångspunkten att det inte uppställs något formkrav för förvärv av lös egendom. Så är dock inte fallet om den lösa egendomen utgörs av en bostadsrättslägenhet. För sådan lös egendom uppställs särskilda formkrav i bostadsrättslagen (1991:614) (BRL), vilka måste vara uppfyllda för att ett förvärv ska anses giltigt. Av utrymmesskäl har bostadsrättslägenheter inte studerats närmre i uppsatsen. Läsaren bör således bära med sig vetskapen om att omständigheten, att egendomen utgörs av en bostadsrättslägenhet, kan föranleda en annan bedömning och andra slutsatser än vad som anges i uppsatsen.
En bodelning enligt sambolagen sker i två steg, först görs en andelsberäkning och därefter en lottläggning. Vid andelsberäkningen antecknas inledningsvis vardera sambos samboegendom14 var för sig. Därefter avräknas vardera sambons skulder från respektive
8 sambos samboegendom. Andelsberäkningen avslutas med att nettovärdet på återstoden av vardera sambons samboegendom räknas samman och delas lika. Av utrymmesskäl har skuldavräkningen lämnats därhän i uppsatsen. Det är dessutom främst likadelningen som blir avgörande för inom vilka gränser en äganderättsinskränkning kan ske, som en konsekvens av en bodelning enligt sambolagen ur äganderättsperspektivet. Läsaren bör därför bära med sig vetskapen om att även skuldavräkningen kan få konsekvenser ur äganderättsperspektivet, och att vissa variationer inom det i uppsatsen presenterade resultatet kan förekomma med anledning därav.
Principen om obehörig vinst kan dels betraktas som en övergripande princip, vilken kan förklara regler i rättssystemet eller påverka rättstillämpningen genom att utgöra en beaktansvärd faktor, dels kan den betraktas som en självständig rättsregel.15 Obehörig vinst som en
övergripande norm innebär att den exempelvis går att finna som ett motiv till ett lagstadgande. I uppsatsen behandlas principen om obehörig vinst såsom en självständig rättsregel, eftersom det är så som den lämpligen används för att lösa egendomsförhållanden mellan sambor. Av denna anledning används också benämningen ”regeln om obehörig vinst” i uppsatsen.
I avsnitt 4.3 behandlas NJA 2019 s. 23. I fallet prövades ifall en investerande sambo kunde tillerkännas ersättning för obehörig vinst dels i förhållande till investeringar som denne gjort i den andra sambons fastighet i form av diverse installationer, dels i förhållande till 40 000 kronor som den investerande sambon betalt i samband med att ägarsambon bytte in sin bil mot en ny. I denna uppsats har bilen inte berörts. Bilen föranleder inte en situation som kan medföra en tillämpning av regeln om obehörig vinst i enlighet med vad som behandlas i denna uppsats.16 Bilen hade lämpligtvis angripits genom ett åberopande av dold samäganderätt, vilket käranden i det aktuella fallet inte gjorde.17
1.3 Metod och material
För att besvara uppsatsens syfte används en rättsvetenskaplig metod. Den rättsvetenskapliga metoden består i en mångfald av olika metoder där den gemensamma nämnaren är ett studium av rätten innanför rättens ramar.18 Utformningen av den rättsvetenskapliga metoden avgörs av
den uppgift arbetet ställer.19 I denna uppsats har gällande rätt fastställts i förhållande till att lösa
sambors egendomsförhållanden genom tre skilda institut: bodelning enligt sambolagen,
15 Se HD:s uttalande i NJA 2019 s. 23, p. 20. 16 Jfr. avsnitt 4.1.
9 samäganderättsreglerna till följd av dold samäganderätt och ersättning med grund i obehörig vinst. Gällande rätt har vidare analyserats utifrån ett äganderättsperspektiv och problematiserats utifrån teorin om koherens. Därefter har en avslutande diskussion förts gällande behovet av mer koherens och de möjligheter som i ett sådant fall står till buds. Nedan följer en redogörelse för den metod och det material som använts för att besvara uppsatsens syfte, och som valts mot bakgrund av de metodologiska förutsättningar som uppsatsens uppgifter kräver.
1.3.1 Fastställande av gällande rätt
I syfte att fastställa gällande rätt i avsnitt 2, 3 och 4 har de vedertagna rättskällorna, lag, lagförarbeten, prejudikat och doktrin studerats och tolkats utifrån rättskälleläran. Rättskälleläran föreskriver vilka rättskällor som ska studeras inom ett visst område i rätten och hur deras inbördes hierarkiska relation förhåller sig.20 Rättskälleläran anger således vilket material som är av relevans inom det område som studeras i respektive avsnitt.
I uppsatsens andra avsnitt behandlas bodelning enligt sambolagen. Gällande rätt har i denna del studerats utifrån de lagstadgade bestämmelser som är av relevans för uppsatsens syfte. På grund av att mängden rättspraxis på området är begränsat, framförallt från högsta instans, har sambolagens bestämmelser främst tolkats utifrån lagförarbetena. Bortsett från några mindre ändringar och tillägg har i stort sett samtliga bestämmelser i det som vi känner till som sambolagen förts över från dess föregångare, lag (1987:232) om sambors gemensamma hem (1987 års sambolag). För att tolka sambolagens bestämmelser har således lagförarbetena till både sambolagen och 1987 års sambolag studerats. I vissa fall har det även varit nödvändigt att söka ledning i rättspraxis. Både rättsfall från HD och hovrätten (HovR) har använts. Enbart rättsfall från HD har dock prejudicerande inverkan på rättsläget. Vad domstolen uttalar i rättsfall från lägre instanser har således ett lägre rättskällevärde. Det torde dock inte utgöra ett hinder för att använda rättsfall från HovR i syfte att belysa exempel på faktorer som kan påverka domstolens bedömning, i förhållande till en bestämmelse, i den ena eller andra riktningen. Användandet av rättsfall från HovR har också varit nödvändigt i denna uppsats eftersom mängden rättsfall från HD är begränsad.
De konsekvenser som sambolagen får i realiteten går inte att studera genom den begränsade mängden rättspraxis. För att klargöra vilka olika utfall och konsekvenser som sambolagen kan få har därför empiriska undersökningar, som behandlar allmänhetens kunskaper om lagen och dess innehåll, använts. På grund av brist på empiriska undersökningar
10 av förevarande slag har antalet begränsat till två. De undersökningar som använts i denna uppsats är dels den som genomfördes av Statskontoret år 1993, och som finns presenterad i Statskontorets rapport 1993:24 Sambolagen: en utvärdering, dels den som genomfördes av Kajsa Walleng tillsammans med Statistiska Centralbyrån år 2015 och som finns presenterad i Kajsa Wallengs avhandling Att leva som sambo: en civilrättslig studie av det rättsliga skyddet
för sambor och om det är i takt med sin tid. Statskontorets undersökning torde visserligen vara
i äldsta laget, men den är också den största undersökningen som genomförts och som behandlar allmänhetens kunskaper om sambolagen. Resultatet bekräftas dessutom av den något mindre men nyare undersökningen som genomfördes av Kajsa Walleng och Statistiska Centralbyrån.
I uppsatsens tredje avsnitt behandlas uppkomsten och innebörden av dold samäganderätt, den presumerade samäganderätten till bohag och hur samäganderättslagen kan tillämpas och användas för att lösa samägd egendom. Förutsättningarna för dold samäganderätt har utarbetats i rättspraxis genom ett 30-tal rättsfall från HD och Högsta förvaltningsdomstolen. En omfattande mängd prejudicerande rättsfall från HD har därför använts för att fastställa gällande rätt. Urvalet av rättsfall har skett mot bakgrund av rättsfallets relevans i förhållande till uppsatsens syfte. För att tolka utvecklingen i rättspraxis har även doktrin använts. Urvalet av doktrin har begränsats till relevans i förhållande till uppsatsens syfte och framstående verk på området.
För att utröna hur samägd egendom kan lösas vid en separation, har relevanta bestämmelser i samäganderättslagen studerats och tolkats med hjälp av rättspraxis och doktrin. Samäganderättslagen instiftades år 1904 och dess förarbeten torde således, på grund av rättsutvecklingen, vara av låg aktualitet. Rättsfallen har valts med hänsyn till prejudiciellt värde och relevans i förhållande till uppsatsens syfte. Doktrinen har begränsats i förhållande till uppsatsens syfte och, på området, framstående verk.
I uppsatsens fjärde avsnitt behandlas regeln om obehörig vinst. Eftersom den inte finns lagstadgad utan tar sig formen av en allmän förmögenhetsrättslig regel eller princip, har det i denna del av uppsatsen varit motiverat att studera gällande rätt främst utifrån doktrin. Obehörig vinst har inte heller ansetts vara allmänt erkänd i svensk rätt och mängden rättspraxis är således begränsad. Regeln om obehörig vinst har olika utformning i olika rättssystem. Utgångspunkten i denna uppsats är främst förståelsen av regeln sådan som den presenterats av de svenska rättsvetarna Hjalmar Karlgren i Obehörig vinst och värdesättning, och Jan Hellner i Om
11
belysning. Karlgrens förståelse är av särskild relevans eftersom den överensstämmer med den
förståelse som dominerat i övriga Norden.21
För att sätta obehörig vinst i sin kontext har även en redogöra för jordabalkens (JB:s) bestämmelserna om fastighetstillbehör varit nödvändigt. För att utröna i vilka situationer egendom kan bli fastighetstillbehör när parterna är sambor har relevanta bestämmelser i JB tolkats med hjälp av tre rättsfall från HD: NJA 1986 s. 513, NJA 2004 s. 542 och NJA 1984 s. 562. Rättsfallen har valts mot bakgrund av prejudiciellt värde, det vill säga högt rättskällevärde, och relevans för uppsatsens syfte.
I förhållande till ersättning med grund i obehörig vinst vid specifikt upplösningen av ett samboförhållande studeras NJA 2019 s. 23. Rättsfallet är av relevans eftersom det är det fösta och enda rättsfall där HD prövar ifall investeringar i den andra sambons egendom kan föranleda en rätt till ersättning med grund i obehörig vinst i svensk rätt. Eftersom syftet med uppsatsen är att studera olika institut för att lösa sambors egendomsförhållanden i förhållande till olika typer av egendom, och inte fall av obehörig vinst i allmänhet, var ett bredare studium av rättspraxis inte motiverat.
1.3.2 Analys av gällande rätt
För att synliggöra de äganderättsliga konsekvenserna av de tre institut som uppsatsen behandlar, och således bringa uppsatsen ytterligare en dimension, avslutas avsnitt 2, 3 och 4 med en analys ur äganderättsperspektivet. Eftersom uppsatsen behandlar egendomsförhållanden mellan sambor har perspektivet utformats med utgångspunkt förmögenhetsrättsliga regler och principer i förhållandet mellan enskilda. Lagstadgade förmögenhetsrättsliga regler har använts för att utforma perspektivet i den mån det funnits och varit relevanta för uppsatsens syfte. Förmögenhetsrätten består dock även av en stor uppsättning allmänna principer, vilka inte är lagstadgade. Vid utformandet av äganderättsperspektivet har därför förmögenhetsrättsliga regler och principer även studerats och tolkats med hjälp av doktrin. Urvalet av doktrin har begränsats mot bakgrund av relevans i förhållande till uppsatsens syfte.
1.3.3 Problematisering och förändring av gällande rätt
I avsnitt 5 problematiseras gällande rätt. Det sker genom att de äganderättsliga konsekvenserna av att lösa sambors egendomsförhållanden, i enlighet med de tre institut som uppsatsen behandlar, analyseras utifrån teorin om koherens. Utgångspunkten i uppsatsen är teorin om
12 koherens såsom den presenteras av Robert Alexy i Coherence and Argumentation or the
Genuine Twin Criterialess Super Criterion, och som därefter anammats av Aleksander
Peczenik i Juridikens allmänna läror. Alexy och Perczeniks definition av koherensbegreppet har valts eftersom den lämpar sig väl för uppsatsens syfte. Teorin om koherens använts som ett analysverktyg för att undersöka koherensen ur ett äganderättsperspektiv både inom och mellan de tre, i uppsatsen, behandlade instituten. Med äganderättsperspektivet som en analytisk ingångspunkt kan således teoretiska insikter om gällande rätt synliggöras och ifrågasättas.
Inom ramen för den koherensteoretiska analysen förs slutligen en diskussion gällande behovet av åtgärder för att göra rätten på området mer koherent, och de möjligheter som i så fall står till buds. För att skapa underlag till diskussionen har finsk rätt varit av betydelse. Relevanta bestämmelser i lagen om upplösning av sambors gemensamma hushåll nr. 26/2011 (finska sambolagen) har således studerats. Bestämmelserna har tolkats med hjälp av förarbeten och doktrin. Studiet av doktrin var nödvändigt, eftersom förarbetena gav begränsad vägledning och det dessutom rör sig om att tolka bestämmelser i ett främmande rättssystem. Doktrinen har begränsats i förhållande till relevans för uppsatsens syfte och framstående verk på området.
1.4 Äganderättsperspektivet
Individers inbördes rättigheter regleras i svensk rätt av allmänna civilrättsliga regler och principer.22 En sådan rättighet är äganderätten till viss egendom.23 Äganderätten avgörs av allmänna förmögenhetsrättsliga principer och kan förvärvas genom exempelvis ett köp, ett byte, ett erhållande av gåva eller en vinst.24 Ett köp innebär ett förvärv mot vederlag. Enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer följer således att den som tillskjutit pengar för ett förvärv också är att betrakta som ägare till egendomen. Ett byte innebär istället att egendomen byts mot annan egendom än pengar och en gåva ett förvärv som inte kräver motprestation.25 En äganderätt till egendom kan innehas av en person ensam eller flera personer gemensamt med samäganderätt. Samäganderätt innebär således att två eller fler personer förvärvat egendomen gemensamt.26 I ett sådant fall framstår samtliga ägare utåt sett som förmögenhetsrättsliga ägare till egendomen.27
22 Jfr. prop. 1975/76:209, s 85, 86 och Ramberg, 2018, s. 45. 23 Ramberg, 2018, s. 45.
24 Ramberg, 2018, s. 78. Jfr. även Lind, 2013, s. 286; Tottie & Teleman, 2018, s. 35. 25 Ramberg, 2018, s. 84.
13 Äganderätt kan uppstå i förhållande till dels fasta egendomsobjekt dels lösa egendomsobjekt. Med fast egendom avses, enligt 1 kap. 1 § JB, jord vilken är indelad i fastigheter i enlighet med fastighetsbildningslagen (1970:988). Till en fastighet hör även tillbehör, enligt 2 kap. 1 och 2 §§ JB, förutsatt att ingen annan än fastighetsägaren tillfört fastigheten föremålet, enligt 2 kap. 4 § 1 st. JB. Med lös egendom avses allt som inte är fast egendom, det vill säga allt som inte är fastighet eller tillbehör till fastighet. Lös egendom kan i sin tur vara av olika slag. Lös egendom som benämns lösöre är föremål som går att flytta på som exempelvis möbler, fartyg, bilar, råmaterial, husgeråd, smycken, kläder och matvaror. Lös egendom kan även vara en byggnad på ofri grund, det vill säga byggnad som ägs av någon annan än den som äger marken på vilken byggnaden är uppförd, värdepapper, pengar, immateriella tillgångar och fordringar.28
Vid förvärv av lös egendom uppställs sällan formkrav.29 Äganderätten till sådan
egendom får således uteslutande avgöras mot bakgrund av de allmänna förmögenhetsrättsliga principerna. Vid förvärv av fast egendom uppställs dock formkrav för ett förvärvs giltighet. Äganderätt till sådan egendom kan således, vid ett köp, erhållas endast ifall köparen och säljaren också upprättar en skriftlig överlåtelsehandling, vilken undertecknas av dem båda i enlighet med 4 kap. 1 § JB. Motsvarande formkrav för överlåtelse av fast egendom gäller, enligt 4 kap. 29 § JB, även vid förvärv genom gåva.30
Att inneha äganderätt till ett visst egendomsobjekt innebär, enligt Ramberg, att ägaren har frihet att bestämma över objektet.31 Sjödin m.fl. beskriver äganderätten som en rätt för ägaren att bestämma över egendomens användning, att utesluta andra från att använda egendomen och en rätt att överlåta egendomen.32 Att inneha äganderätt till egendom innebär också en rätt till ersättning ifall egendomen skadas eller går förlorad. Exempelvis föreskriver 2 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207) en skyldighet för en skadevållare att ersätta skadad eller förlorad sak. Ett sådant skadeståndsansvar omfattar, enligt 5 kap. 7 § 1 p. samma lag, bland annat en ersättningsskyldighet motsvarande sakens värde alternativt en reparationskostnad eller en värdeminskning. Även vid expropriation av en fastighet, det vill säga vid en tvångsöverlåtelse av en fastighet, har den som förlorar sin äganderätt också rätt till ersättning i enlighet med 4 kap. 1 § 1 st. expropriationslagen (1972:719).
28 Håstad, 2000, s.41 och Ramberg, 2018, s. 77 och 78.
29 Formkrav uppställs dock för överlåtelse av bostadsrätt, se 6 kap. 4 § BRL. Det finns även särskilda krav för
gåvor mellan makar, se 8 kap. äktenskapsbalken (ÄktB).
14 Äganderättsperspektivet i denna uppsats tar sin utgångspunkt i äganderätten såsom den kommer till uttryck enligt ovan beskrivna allmänna förmögenhetsrättsliga regler och principer. För att skilja på äganderätt som uppstått i enlighet med äganderättsperspektivet i denna uppsats och äganderätt som uppstått på annat sätt används benämningarna ”förmögenhetsrättslig äganderätt”, ”äganderätt i förmögenhetsrättsligt hänseende” eller ”reell äganderätt” för att benämna äganderätt i enlighet med ovan beskrivna allmänna förmögenhetsrättsliga regler och principer. Benämningen ”hypotetisk äganderätt” åsyftar en förmögenhetsrättslig äganderätt som inte existerar men som hade existerat under andra omständigheter.
Äganderätt till viss egendom har, som berörts ovan, varierande innebörd. Den innebär exempelvis en rätt för ägaren att bestämma och disponera över egendomen. Den innebär även en rätt till ersättning ifall egendom skulle går förlorad. I denna uppsats koncentreras äganderättens innebörd till den ekonomiska aspekten. I fokus ligger således äganderätten som en rätt till ersättning för förlorad egendom eller insats till det gemensamma hushållet. När det i uppsatsen talas om att en sambos äganderätt blivit inskränkt avses att den sambo som är förmögenhetsrättslig ägare till egendomen eller insatsen, till följd av gällande rätt, blir tvungen att avstå den utan att tillerkännas någon ersättning för värdet på den förlorade egendomen eller insatsen.
2 Sambolagen
De grundläggande familjerättsliga rättigheterna, som följer av att leva tillsammans som sambor, återfinns i sambolagen.33 Reglerna aktualiseras främst vid en separation då de föreskriver hur sambors egendomsförhållanden ska lösas vid en eventuell bodelning. I lagstiftningsarbetet ansågs särskilda regler som föreskrev hur sambors egendomsförhållanden skulle lösas vara av relevans, eftersom sambor sällan träffade avtal med varandra och de civilrättsliga reglerna ansågs ge bristfällig vägledning.34 Syftet med införandet av en särskild reglering för sambor var
att tillhandahålla lösningar på praktiska juridiska problem där det ansågs särskilt påkallat att skydda den svagare parten i förhållandet.35 Regeringen fann således att den särskilda
regleringen för sambor skulle vara begränsad till vad som kunde anses praktiskt oundgängligt.36
I den mån regler infördes var det dock eftersträvansvärt att dessa så långt som möjligt liknade reglerna för gifta, det vill säga reglerna som återfinns i äktenskapsbalken (ÄktB).37 Sambolagen
33 Lind, 2013, s. 285.
34 Prop. 1986/87:1 s. 99; Prop. 2002/03:80 s. 25. 35 Prop. 1986/87:1 s. 40.
36 Prop. 1986/87:1 s. 99.
15 reglerar dock inte äganderätten till egendom. Utgångspunkten är därför att sambor är ägare till egendom som de själva förvärvat.38
Sambolagen omfattar, enligt 1 § 3 st., endast sambors gemensamma bostad och bohag. Sambors gemensamma bostad och bohag utgör samboegendom, i enlighet med vad som föreskrivs i 3, 4, 5, 7 och 9 §§. Om ett samboförhållande upphör i enlighet med vad som föreskrivs i 2 § och av annat skäl än att samborna ingår äktenskap med varandra, ska enligt 8 § 1 st. på begäran av någon av samborna, samboegendomen fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelningen sker därefter i enlighet med 12–17 §§. Utfallet av bodelningen aktualiserar även frågan om allmänhetens kunskaper om sambolagen och dess rättsverkningar. Sambors kunskap om vilken egendom som ingår i en bodelning och hur en delning av egendom går till torde påverka hur sambor fördelar utgifter för samboegendom, annan egendom, mat, förbrukningsvaror samt boendekostnader mellan sig.
2.1 Samboegendom
Enligt 3 § utgörs samboegendomen av sambornas gemensamma bostad och bohag, förutsatt att egendomen är förvärvad för gemensam användning. En begränsning till bostad och bohag motiverades mot bakgrund av att lagstiftningen endast skulle reglera vad som kunde anses praktiskt oundgängligt.39 Behovet av minimiskydd ansågs främst hänförligt den gemensamma bostaden och bohaget, eftersom det främst var den egendomen som ansågs leda till en faktisk sammanflätning av parternas ekonomi.40 I samboegendomen ingår, enligt 4 §, dock inte egendom som en sambo fått i gåva, arv eller genom testamente och med villkor om att egendomen ska vara mottagarens enskilda. Detsamma gäller i regel även egendom som trätt istället för sådan egendom.
Vad som avses med sambors gemensam bostad och bohag framgår av 5–7 §§. Enligt 5 § 1 st. 1 och 2 p. kan en gemensam bostad utgöras av fast egendom som samborna eller någon av dem innehar med tomträtt, nyttjanderätt eller äganderätt. Det förutsätter också att det finns en byggnad, som är avsedd och huvudsakligen innehas för att utgöra sambornas gemensamma hem. Är endast den ena sambon lagfaren på fastigheten alternativt innehavare av tomträtten kan samborna, i enlighet med 2 st., anmäla till inskrivningsmyndigheten att bostaden är sambornas gemensamma i en undertecknad handling. Med sambors gemensamma bohag avses, enligt 6 §, möbler, hushållsmaskiner och annat inre lösöre som är avsett för parternas gemensamma hem.
38 Jfr. 1 kap. 3 § ÄktB. Se även Lind, 2013, s. 286; Tottie & Teleman, 2018, s. 35. 39 Prop. 1986/87:1 s. 99.
16 Bohag som används uteslutande av den ena sambon räknas inte till det gemensamma bohaget. Enligt 7 § räknas inte heller egendom som huvudsakligen används för fritidsändamål till sambornas gemensamma bostad eller bohag.
För att egendom ska anses utgöra samboegendom krävs det dessutom att egendomen är
förvärvad för gemensam användning. Bostad och bohag som förvärvats under samlevnaden
presumeras normalt vara förvärvade för gemensam användning.41 På motsvarande sätt presumeras egendom som den ena sambon förvärvat före samlevnaden, normalt sett inte vara förvärvad för gemensam användning.42 Egendom som förvärvats före samlevnaden kan under sambotiden komma att bytas ut mot annan liknande egendom. I sådant fall blir den nya egendomen att betrakta såsom förvärvad för gemensam användning. Ett exempel på sådan egendom är en fastighet som förvärvats av den ena sambon före samlevnaden. Om samborna flyttar under sambotiden och fastigheten byts ut mot en ny fastighet kommer den nya fastigheten således att omfattas av sambolagen.43 Har egendom erhållits genom arv eller testamente torde den sällan kunna anses förvärvad för gemensam användning. Annat torde dock vara fallet vid gåvor som endast den ena sambon erhållit.44
2.2 Bodelning
Vid en bodelning ska, enligt 12 §, först sambornas andelar beräknas. Respektive sambos värdemässiga andelar i samboegendomen beräknas var för sig. Är egendomen samägd räknas således även respektive sambos andel i den samägda egendomen var för sig.45 Från vardera sambos samboegendom avräknas därefter respektive sambos avräkningsbara skulder enligt 13 §. Nettovärdet på återstoden av respektive sambos samboegendom läggs därefter samman och delas lika enligt 14 § alternativt jämkas enligt 15 §. Därefter fördelas samboegendomen på lotter i enlighet med vad 16 § föreskriver.
2.2.1 Delningsreglerna
Enligt 14 § ska värdet av samboegendomen läggas samman och delas lika mellan parterna. Likadelningsprincipen motiveras av den ekonomiska sammanflätning som följer av att leva tillsammans. Om förhållandet upplöses ska det som parterna gemensamt byggt upp delas lika
41 Prop. 1986/87:1 s. 104. 42 Jfr. NJA 2004 s. 542.
43 Prop. 1986/87:1 s. 104 och 105. Skulle en likadelning vid bodelningen som följd härav framstå som oskäligt
kan dock en jämkning enligt 15 § aktualiseras, se vidare avsnitt 2.2.1.
44 Prop. 1986/87:1 s. 105.
17 mellan dem.46 Enligt 15 § finns dock en möjlighet att jämka bodelningen. Enligt bestämmelsen kan en jämkning ske i den mån det med hänsyn, särskilt till samboförhållandets längd, men även till sambornas ekonomiska förhållande och omständigheterna i övrigt, framstår som oskälig att en sambo när samlevnaden upphör ska lämna egendom i den omfattning som följer en likadelning. I ett sådant fall ska bodelningen göras så att den sambo som innehar mest samboegendom får behålla mer av sin egendom. Det finns således under vissa omständigheter utrymme för ett avsteg från likadelningsprincipen. Bestämmelsen ska dock tillämpas restriktivt.47 Regeln ska endast kunna tillämpas när bodelningsreglerna ger ett oskäligt resultat.48
Jämkningsmöjligheten är, av bestämmelsens ordalydelse att tyda, främst hänförlig omständigheten att ett förhållande varit kortvarigt.49 Jämkning kan således i första hand
tillämpas när en likadelning framstår som oskälig med hänsyn till förhållandets (korta) längd, och aktualiseras främst i förhållande till egendom av stora värden som bekostats enbart av den ena sambon.50 Det kan exempelvis vara en gemensam bostad som förvärvats enbart med den
ena sambons medel.51 Även en bostad, som den ena sambon förvärvat innan samlevnaden och som sedan byts ut mot en ny bostad under sambotiden, kan föranleda att en likadelning framstår som oskälig. Den nya bostaden blir i ett sådant fall samboegendom och kan därför bli föremål för en likadelning i bodelningen enligt sambolagen. Omfattningen av en jämkning med anledning av förhållandets längd är dock beroende av den tid som förflutit sedan egendomsbytet och egendomens värde.52 I regel torde en kortare samlevnad innebära att mer delningsbar egendom kan undantas. Ett långvarigt förhållande motiverar nämligen en likadelning eftersom parternas ekonomi då hinner sammanflätas.53
Även parternas ekonomiska förhållande kan, under vissa förutsättningar, föranleda att en likadelning framstår som oskälig. En jämkning kan i detta hänseende endast komma i fråga ifall det finns betydande skillnader i sambornas tillgångar. Avgörande är orsaken till skillnaderna. Äger den ena sambon mer samboegendom med anledning av att förvärv skett med penningmedel som erhållits genom ett skadestånd eller en rehabiliteringsersättning, kan en jämkning bli aktuell. Hela syftet med en sådan ersättning skulle äventyras ifall den kunde
18 inkluderas i en bodelning.54 Det kan också vara så att den ena sambos egendom uteslutande består av samboegendom och den andra sambon istället innehar egendom som inte ska ingå i bodelningen men som förvärvats under samlevnaden.55 Jämkning kan vidare komma i fråga ifall en sambo är i behov av att behålla mer egendom för att trygga sin framtida försörjning genom exempelvis en pensionsförsäkring, och den andra sambon motsatsvis har goda utsikter för att försörja sig även utan egendomen i fråga.56
Frågan om jämkning ska dock prövas utifrån en helhetsbedömning, det vill säga
omständigheterna i övrigt ska även föranleder att en likadelning framstår som oskälig. Även
när förhållandets längd och sambornas ekonomiska förhållanden talar för en jämkning kan det ibland finnas andra särskilda omständigheter som talar i motsatt riktning. Det kan vara omständigheter såsom hur den ekonomiska situationen uppstått, hälsotillstånd, utbildnings- eller yrkesstatus.57
2.2.2 Lottläggning
Efter erhållen hälftenandel eller jämkad andel, ska samboegendomen, enligt 16 § 1 st., fördelas mellan samborna på lotter med ledning av de framräknade andelarna. Behovsprincipen är styrande i lottläggningen och innebär, enligt 16 § 2 st., att den som bäst behöver viss egendom får avräkna den på sin lott. Är värdet ringa ska dock ingen avräkning ske. Övertagande av egendom som tillhör den andra sambon kräver dock att övertagandet även med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Ifall en sambo inte kan visa ett större behov av egendomen i fråga sker en fördelning i regel med hänsyn till vem som är ägare till egendomen.58
Behovs- och skälighetsprövningen sker utifrån en helhetsbedömning, där en sambos behov vägs mot omständigheter som talar emot ett övertagande av egendomen i fråga. Flera faktorer kan vara av betydelse. Vårdnadsförhållandena till gemensamma barn är en faktor som ska tillmätas särskild betydelse.59 Även var gemensamma barn kommer ha sitt huvudsakliga boende kan ha betydelse.60 I övrigt synes ålder, hälsa, handikapp, avstånd till arbete och möjligheten att få en ny bostad vara faktorer av relevans.61Även det faktum att en gemensam bostad har släktanknytning till den ena sambon kan tillmätas betydelse.62 Inte sällan är
54 Prop. 1986/87:1 s. 187 och 262.
55 Prop. 1986/87:1 s. 103. Se vidare s. 188 och 262. 56 Prop. 1986/87:1 s. 188 och 262.
57 Prop. 1986/87:1 s. 185 och 262. 58 Jfr. Lind, 2013, s. 286.
59 Prop. 1986/87:1 s. 179 och 264. 60 Jfr. RH 2002:12.
61 Jfr. HovR T 432-11,RH 2002:12, HovR T 7182-15 och HovR T 347-12.
19 omständigheterna sådana att den sambo som är i bäst behov av bostaden också kan anses vara i störst behov av bohag som är nödvändigt för bostadens nyttjande. Det betyder dock inte att all samboegendom bör tillfalla den sambon. När det kommer till bohaget ska varje objekt därför bedömas var för sig.63 Ett övertagande av egendom ska vidare, enligt 16 § 2 st., ske mot avräkning av den övertagande sambons lott. Ifall den övertagande sambons samboegendom inte räcker till för att täcka ägarsambons andel i boet ska resterande belopp, enligt 17 § 2 st., betalas i pengar.
2.3 Samboavtal
Sambolagen skapar ett begränsat system för en egendomsfördelning vid upplösningen av ett samboförhållande, i syfte att verka som ett skydd för en ekonomiskt svagare part i ett förhållande. Sambor kan dock i enlighet med vad som föreskrivs i 9 § 1 och 2 st. avtala om att bodelning inte ska ske eller att viss egendom ska hållas utanför en bodelning. I lagstiftningsarbetet ansågs införandet av en avtalsmöjlighet viktigt, eftersom det skulle motverka att sambor som ville eller fann behov av att hålla sina egendomsförhållanden åtskilda tvingades in i en egendomsgemenskap.64 Har ett sådant avtal träffats får således övriga överenskommelser mellan samborna, avseende egendomen i fråga, inte någon familjerättslig karaktär. Dessa får istället bedömas i enlighet med reglerna för förmögenhetsrättsliga förvärv.65
Avtalsfriheten är dock inte obegränsad. Bland annat finns det en tvingande regel i 22 § som inte kan sättas ur spel med anledning av ett samboavtal. Bestämmelsen föreskriver en övertaganderätt av en gemensam bostad, oavsett om den utgör samboegendom eller inte, för den sambo som bäst behöver den. Bestämmelsen kan vara tvingande eftersom den, till skillnad från övriga bestämmelser i sambolagen, vilka syftar till att fördela egendomsvärden, endast har till uppgift att tillgodose sociala behov att överta en bostad vid en separation. Behovet kan uppstå till följd av vårdnaden av gemensamma barn eller särskilt ömmande sociala skäl.66 Sambor kan inte heller avtala om att egendom som inte omfattas av sambolagen ska inkluderas i en bodelning. Sambor är hänvisade till att istället reglera äganderätten till sådan egendom i enlighet med förmögenhetsrättsliga avtalsformer.67
63 Prop. 1986/87:1 s. 263 och 264;prop. 2002/03:80 s. 52. 64 Prop. 1986/87:1 s. 107.
65 Prop. 1986/87:1 s. 259. 66 Prop. 1986/87:1 s. 107.
67 Prop. 1986/87:1 s. 107 och 108. Jfr. även NJA 1992 s. 607. Även dold samäganderätt kan aktualiseras i
20 Sambolagen föreskriver inget krav gällande samboavtalets materiella innehåll, det vill säga hur det ska vara formulerat. Om samboavtalet, utifrån allmänna avtalsrättsliga tolkningsprinciper kan ges innebörden av ett avtal enligt 9 § 1 st., utgör avtalet således ett giltigt samboavtal. Avtalet har då ansetts ge uttryck för en gemensam partsvilja gällande att den egendom som avtalet avser inte ska ingå i en bodelning enligt sambolagen.68 Av praxis framgår det dock att en sådan innebörd kan vara svår att utläsa när den inte uttryckligen anges.69 Ett avtalsvillkor kan vidare jämkas eller lämnas utan avseende vid en bodelning enligt 9 § 3 st. ifall det är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Bestämmelsen innebär att visst avtalsvillkor eller hela avtalet kan lämnas utan avseende vid bodelningen. 70 Verkningarna av ett jämkat samboavtal blir att den egendom som avtalet avser kan komma att inkluderas i en bodelning. En tillämpning av jämkningsregeln ska dock ske restriktivt. Utgångspunkten är att avtalet utgör ett uttryck för parternas vilja. Regelns främsta syftet är att utgöra ett skydd för den ekonomiskt svagare sambon i de fall denne, efter en långvarig samlevnad och med anledning av innehållet i samboavtalet, kommer att stå helt eller nästintill helt utan egendom vid bodelningen.71
2.4 Allmänhetens kunskap om sambolagens bestämmelser
Redan vid instiftandet av 1987 års sambolag påtalades vikten av att via massmedia och skolor sprida information gällande innehållet i lagstiftningen, och dess skillnader i förhållande till regleringen för makar. På så vis kunde det individuella skydd som sambor själva var i behov av att utforma, klargöras.72 Trots det uppgav endast 21 procent av deltagarna i den undersökning som genomfördes av Walleng 23 år senare, att de hade fått någon form av information om sambolagen och dess innebörd. Störst andel av dem som erhållit information hade dock sökt upp den på egen hand.73 Allmänhetens kunskap avseende sambolagen synes vara bristfällig på samtliga plan, det vill säga i förhållande till vad som utgör samboegendom, hur egendomen ska delas, hur lottläggningen ska ske och vad som gäller i förhållande till samboavtal.
68 Jfr. NJA 2003 s. 650, HovR T 5217-16 och HovR T 2751-11.
69 Jfr. NJA 1992 s. 607, NJA 2003 s. 650 och HovR T 2751-11.
70 Prop. 2002/03:80 s. 49.
71 Prop. 1986/87:1 s. 193, 194 och prop. 2002/03:80 s. 49. Jfr dock NJA 1993 s. 583 där äktenskapsförord som
lämnade hustrun med egendom som uppgick till ett värde på mellan 16 000 och 39 000 kronor, och mannen med egendom som uppgick till ett värde på omkring 465 000 kronor, inte kunde föranleda en jämkning på grund av att kvinnan inte kunde anses utlottad.
21 Gällande allmänhetens kunskap om den delningsbara egendomen kan nämnas att 61 procent av de tillfrågade i Wallengs undersökning felaktigt trodde att värdet av en bostad som införskaffats för gemensamt bruk, inte skulle delas lika oberoende av vem av samborna som betalat den. Motsvarande siffra gällande bohag uppgick till 66 procent. Uppfattningen att värdet av en gemensam bostad skulle delas efter hur mycket respektive sambo betalat för den, delades av 31 procent. Av de tillfrågade i Wallengs undersökning trodde vidare 21 procent att annan egendom som parterna använt gemensamt såsom bil, fritidshus och bankmedel skulle delas lika.74 Motsvarande siffra i den undersökning som genomfördes av Statskontoret år 1993 var 40 procent.75 Att det förekommer spridda uppfattningar bland allmänheten om vilken egendom som ska omfattas av lagens regler uppmärksammades även av de verksamma juristerna i Statskontorets undersökning.76
Gällande lottläggningen framgår det av Statskontorets undersökning att 49 procent av de tillfrågade samborna trodde att om parterna skaffat en gemensam bostad så fick den som innehade kontraktet också behålla bostaden vid en separation. Uppfattningen att bostaden tilldelades den som bäst behövde den delades av 36 procent.77
Avseende samboavtal trodde hela 71 procent i Wallengs undersökning att sambolagens delningsregler inte gick att avtala bort helt och hållet.78 Motsvarande siffra i Statskontorets undersökning var 13 procent och dessutom hade 41 procent i Statskontorets undersökning svarat att de inte visste.79 I Wallengs undersökning trodde vidare 75 procent att sambolagens delningsregler inte gick att avtala bort delvis, och 31 procent trodde att det var möjligt att avtala om att mer egendom än vad sambolagen föreskrev skulle inkluderas i bodelningen.80 De bristfälliga kunskaperna är möjligtvis orsaken till att endast 14 procent av de tillfrågade samborna i Wallengs undersökning uppgav att de ingått ett avtal med sin sambo. Av dem som upprättat avtal hade dessutom 27 procent avtalat bort sambolagens delningsregler helt eller delvis. Något minde än hälften hade även ingått ett avtal som föreskrev att mer egendom än vad sambolagen föreskrev skulle delas.81
74 Walleng, 2015, s. 94. 75 Statskontorets rapport 1993:24, s. 18. 76 Jfr. Statskontorets rapport 1993:24, s. 23–25. 77 Statskontorets rapport 1993:24, s. 18. 78 Walleng, 2015, s. 95. 79 Statskontorets rapport 1993:24, s. 18. 80 Walleng, 2015, s. 95.
81 Walleng, 2015, s. 109 och 110. En tolkning av hemmagjorda avtal, det vill säga avtal som inte kan anses stå i
22 De verksamma juristerna i Statskontorets undersökning var dessutom av uppfattningen att sambopar, när de väl kom i kontakt med sambolagens regler, inte uppfattade lagen som rimlig. Istället uppgavs en vanlig uppfattning bland samboparen vara antingen att skyddet för den svagare parten var alltför svagt, eller att lagen var orättvis på grund av att den var begränsad till samboegendom.82
2.5 Sammanfattning och analys utifrån äganderättsperspektivet
Sambolagen är begränsad till samboegendom, det vill säga bostad och bohag som är förvärvade för gemensam användning. Endast samboegendom kan således bli föremål för en bodelning enligt sambolagen vid en upplösning av förhållandet. Har båda parterna i ett samboförhållande förvärvat samboegendom för lika stora värden torde i regel inte heller någon större inskränkning i en sambos förmögenhetsrättsliga äganderätt till egendom ske vid likadelningen. Båda parterna går i ett sådant fall ur bodelningen med egendom till ett värde som också motsvarar vad vardera sambon har tillfört. Fallet kan dock vara sådant att den ena sambon äger mer samboegendom än den andra sambon. Det kan exempelvis vara att den ena sambon sedan innan samlevnaden äger möbler som sedan används i sambornas gemensamma hem, varpå den andra sambon för sin del köper nya möbler till ett motsvarande belopp i samband med samlevnaden. Det kan också vara så att samborna köpt bohag i olika stor omfattning och av den anledningen innehar samboegendom som uppgår till olika stora värden. När den ena sambon äger mer samboegendom kommer en del av värdet av den egendom som ägs av denna, till följd av likadelningen, tillfalla den sambo som inte äger någon eller som äger mindre samboegendom. I sådant fall kommer respektive sambos lott uppgå till ett värde som inte står i överensstämmelse med vad respektive sambo har tillfört. Det sker således en inskränkning i äganderätten för den sambo som i förmögenhetsrättsligt hänseende äger mest samboegendom. Inskränkningens storlek är beroende av skillnaderna i värdet på den samboegendom som respektive sambo tillfört.
Ifall en sambo innehar egendom sedan innan samlevnaden, och denna under samlevnaden byts ut mot annan likande egendom, innebär det att den nya egendomen blir samboegendom. Eftersom den nya egendomen blir föremål för en likadelning sker det således en inskränkning i ägarsambons förmögenhetsrättsliga äganderätt till egendomen. Är det frågan om en bostad kan det leda till äganderättsinskränkningar som uppgår till betydande belopp. Har förhållandet varit kortvarigt kan det dock finnas möjlighet till en jämkning.
23 En sambo kan, i stället för att ha bidragit till det gemensamma hushållet genom förvärv av samboegendom, ha bekostat gemensamma utgifter i form av mat, förbrukningsvaror och hyra. Uppgår sambons inköp till ett belopp som motsvarar den första sambons inköp av samboegendom, kan också båda samborna sägas ha bidragit med lika mycket till det gemensamma hushållet. I ett hypotetiskt fall hade samborna under sådana omständigheter lika gärna kunnat dela på inköpen av samboegendom, mat och förbrukningsvaror. I hypotesfallet hade ingen alternativt en mindre inskränkning i en sambos förmögenhetsrättsliga äganderätt således uppstått vid likadelningen. Möjligen är det också dessa specifika fall som åsyftas i sambolagens motiv när det talas om att skydda en ekonomiskt svagare part. Även i dessa fall kan dock samborna ha gjort inköp i olika stora omfattning, vilket kan få till följd en större eller mindre inskränkning i en sambos förmögenhetsrättsliga äganderätt även i hypotesfallet.
Jämkningsmöjligheten som sambolagen erbjuder kan på sätt och vis betraktas som en skyddsventil för en sambos förmögenhetsrättsliga äganderätt till egendom. Eftersom den under vissa förutsättningar tillåter en sambo som innehar mest samboegendom att behålla mer av sin egendom, innebär den också ett skydd mot alltför stora inskränkningar i en sambos förmögenhetsrättsliga äganderätt i samband med likadelningen. Jämkningsregelns tillämpning är dock restriktiv. Den kommer främst i fråga i förhållande till kortvariga förhållanden och i förhållande till egendom av stora värden. En jämkning torde således aktualiseras främst i förhållande till fast egendom, som bekostats av enbart den ena sambon och då förhållandet endast varat en begränsad tid. Även då jämkning kommer i fråga i förhållande till parternas ekonomiska förhållande krävs det att skillnaden i sambornas tillgångar är betydande. Jämkningsmöjligheten kan således ses som en skyddsventil men, i dessa fall, enbart när det rör sig om egendom till betydande värden.
Ifall vi ser det ovan nämnda hypotesfallet, där en sambo bekostat mat, förbrukningsvaror och hyra, till ett belopp motsvarande vad den andra sambon lagt ut för köp av bohag, som en reell äganderätt till samboegendomen kan en jämkning istället få motsatt effekt. I sådant fall skulle en jämkning innebära en äganderättsinskränkning för den sambo som enbart bekostat mat, förbrukningsvaror och hyra, eftersom sambon till följd av jämkningen tvingas avstå egendom som enligt sambolagen skulle tillfallit denne genom en likadelning. Jämkningsregelns restriktiva tillämpning innebär dock att en äganderättsinskränkning i hypotesfallet torde vara utesluten.
24 får en sambo i första hand räkna av sin egen egendom på sin lott. Behovs- och skälighetsprövningen kan dock innebära att en sambo blir tvungen att lämna ifrån sin egendom till den andra sambon. Ifall båda samborna bidragit med lika mycket till inköp för det gemensamma hushållet, innebär det i ett sådant fall endast att ägaren utesluts från sin rätt att disponera över egendomen och bestämma över dess användning. Den sambo som får lämna ifrån sig sin egendom till den andra sambon har nämligen rätt till annan samboegendom alternativt ersättning motsvarande egendomens värde. Mot bakgrund av det i uppsatsen utformade äganderättsperspektivet kan således ingen äganderättsinskränkning anses ske i ett sådant fall.
Genom att upprätta ett samboavtal kan sambor hålla all eller viss egendom utanför en bodelning enligt sambolagen. Sambor ges således en möjlighet att skydda sig från inskränkningar i sin förmögenhetsrättsliga äganderätt till viss egendom. För att ett sådant avtal inte ska få oförutsedda konsekvenser är det dock ur bevishänseende en fördel att skriva en uttrycklig förklaring om att all eller viss egendom inte ska ingå i en bodelning, inkluderat en direkt hänvisning till 9 § sambolagen. Möjligheten att skydda sin äganderätt genom samboavtal är inte heller absolut, eftersom bland annat oskäliga avtal kan jämkas helt eller delvis. Möjligheten att jämka ett avtal eller ett avtalsvillkor innebär också en möjlighet att inkludera egendom i en bodelning trots att parterna avtalat om att så inte ska ske. En jämkning av förevarande slag kan således innebära en inskränkning i en sambos förmögenhetsrättsliga äganderätt till den egendom som samboavtalet avser, eftersom egendomen då blir föremål för en likadelning. En sådan inskränkning torde dock vara relativt sällsynt mot bakgrund av bestämmelsens restriktiva tillämpning.
25
3 Dold samäganderätt
De rättsliga verkningarna av ett samägande framgår av samäganderättslagen. Lagen reglerar dock inte hur ett samägande uppstår. Samägande till viss egendom kan vara öppen, det vill säga samtliga delägare är ägare till egendomen i förmögenhetsrättsligt hänseende. Ett samägande kan även uppstå genom ett anspråk på dolt samägande.83 Dold samäganderätt vilar på
rättspolitiska överväganden av familjerättslig natur och är således avsedd att tillämpas när parterna är makar eller sambor. En samlevnad innebär att det uppstår en speciell gemenskap där det föreligger formlösa och underförstådda överenskommelser samt gemensam besittning över egendom.84 Inköp av egendom görs vanligen av den ena eller den andra sambon utan närmre överväganden om vem av samborna som ska anses vara ägare till egendomen. Ibland kanske en sambo lämnar ett ekonomiskt tillskott till den sambo som ingår köpeavtal med säljaren. Ibland kanske sambon istället köper annan egendom eller bekostar mat och hyra. Vid en separation uppstår därför frågan, vem av samborna som ska anses vara ägare till egendomen.85 Dold samäganderätt har till syfte att skydda en dold ägare som bidragit till ett förvärv, men där den öppna ägaren enligt allmänna förmögenhetsrättsliga regler och principer är den som skulle haft bättre rätt till egendomen.86 Av principen om dold samäganderätt följer således att äganderätt kan uppstå i fler fall än då äganderättsfrågan avgörs genom en tillämpning av allmänna förmögenhetsrättsliga regler och principer.
Den familjerättsliga dolda samäganderätten kan betraktas som en variant av kommissionsköpet.87 Ett kommissionsköp innebär, enligt 1 § 1 st. och 2 st. 1 men. kommissionslag (2009:865) (kommissionslagen), att ett köp görs av en part (kommissionären) i eget namn men för annans (kommittentens) räkning.88 Den dolda samäganderätten innebär i
sin tur att den sambo, som framställer ett anspråk på dolt samägande till viss egendom (den dolda ägaren), gör gällande att den sambo som utåt sett framstår såsom ägare (den öppna ägaren) har förvärvat egendomen delvis för den dolda ägarens räkning.89 Det som främst skiljer
en dold samäganderätt från ett kommissionsköp är att den dolda samäganderätten bygger på att det funnits en underförstådd överenskommelse mellan samborna om gemensam äganderätt till
83 Jfr. Lind, 2013, s. 288.
84 NJA 2002 s. 142. I NJA 2008 s. 826 betonar HD vidare att dold samäganderätt ”inte i något fall bör ges vidare
innebörd än vad som antagits i 2002 års rättsfall, nämligen när egendom köpts för familjens bruk av den ena maken eller sambon”.
85 Lind, 2013, s. 288.
86 Jfr. NJA 2002 s. 142; NJA 2008 s. 826. Jfr dock NJA 1992 s. 163. 87 NJA 2002 s. 142.
88 Se vidare angående kommissionsköp Håstad, 2009, s. 305–336.
26 egendomen. Ett kommissionsköp förutsätter istället att det finns ett uttryckligt avtal mellan kommissionären och kommittenten.90 En annan skillnad är att dold samäganderätt kan uppstå i förhållande till både lös och fast egendom. Ett kommissionsköp kan, i enlighet med 1 § 1 st. kommissionslagen, endast kan ske i förhållande till lös egendom.91
När anspråket på dold samäganderätt avser lös egendom övergår äganderätten till den dolda ägaren redan vid förvärvstidpunkten.92 För köp av fast egendom uppställs, i 4 kap.1 § JB, formkrav vilka måste vara uppfyllda för att köpet ska anses giltigt. Formkravet utgör dock inget hinder för en dold samäganderätt, eftersom den enbart utgör ett rättsligt skyddat anspråk gentemot den öppna ägaren på att bli insatt som öppen ägare till egendomen.93
3.1 Förutsättningar för dold samäganderätt
Förutsättningarna för dold samäganderätt har vuxit fram genom rättspraxis. När dold samäganderätt åberopas innebär det ett åberopande av att det vid förvärvstidpunkten fanns en underförstådd överenskommelse mellan parterna att egendomen skulle ägas gemensamt.94 En sådan överenskommelse kan, i förhållande till både fast och lös egendom, presumeras under vissa förutsättningar.95 Dold samäganderätt presumeras föreligga ifall det kan visas att: (1) den öppna ägaren har köpt egendomen i sitt eget namn men för parternas gemensamma bruk, och (2) den dolda ägaren har möjliggjort eller underlättat köpet genom ett ekonomiskt bidrag.96 Är förutsättningarna uppfyllda förutsätts det föreligga en gemensam partsavsikt om samäganderätt till egendomen, och förvärvet är att betrakta som ett förvärv som skett även för den dolda ägarens räkning.97 Att en överenskommelse på detta sätt kan vara underförstådd, det vill säga kan uppstå genom konkludent handlande, har motiverats av de familjerättsliga förhållandena.98 Det kan sägas ligga i samboförhållandets natur att sambor inte träffar uttryckliga avtal om uppdrag genom kommission. Utan en presumtion skulle ett förvärv som gjorts delvis för en
90 Jfr.1 § 1 st. kommissionslagen. Jfr. t.ex. NJA 2002 s. 142 och NJA 2013 s. 242. Se även Brattström, 2011/12,
s. 319; Lind, 2013, s. 292; Agell & Brattström, 2018, s. 78.
91 Jfr. NJA 1983 s. 550 och NJA 2012 s. 377.
92 Jfr. 23 § 2 st. kommissionslagen. Jfr. t.ex. NJA 2013 s. 242. Se även Brattström, 2011/12, s. 320; Walleng,
2015, s. 234.
93 NJA 1983 s. 550; NJA 1993 s. 324. Se även Lind, 2013, s. 294; Tottie & Teleman, 2018, s. 38; Agell &
Brattström, 2018, s. 81 och 82.
94 Jfr. NJA 2013 s. 242. Jfr. även Agell & Brattström, 2018, s. 78.
95 Se HD:s resonemang i NJA 2008 s. 826 gällande att både fast och lös egendom kan omfattas av presumtionen.
96 NJA 2013 s. 242. HD uttalar även att det i rättspraxis ibland har angivits en tredje förutsättning, vilken
föreskriver att det även ska ha funnits en gemensam partsavsikt att egendomen skulle vara samägd. HD anför dock att en sådan förutsättning saknar betydelse för presumtionsregelns tillämpning i realiteten, eftersom det inte finns något behov att tillämpa den ifall den gemensamma partsavsikten kan visas, se p. 6.
27 dold ägares räkning vara svårt att bevisa.99 Dold samäganderätt kan således sägas vila på avtalsrättslig grund, där själva ägarfrågan avgörs utifrån sambornas presumerade överenskommelse om samägande och inte utifrån den aktuella köpehandlingen.100 Avgörande för bedömningen är vidare förhållandena vid tidpunkten för förvärvet.101 Senare inträffade omständigheter kan dock beaktas i bevishänseende, det vill säga utgöra bevis för huruvida den gemensamma partsavsikten vid förvärvet varit att egendomen skulle ägas gemensamt.102 Vidare får en bedömning ske i förhållande till varje egendomsobjekt, eftersom samäganderättslagen inte kan tillämpas på ett kollektiv av egendom.103
Presumtionen är dock enbart att betrakta som en utgångspunkt. 104 Särskilda förhållanden i det enskilda fallet kan föranleda en annan bedömning.105 Ifall det kan visas att det inte fanns någon gemensam partsavsikt att egendomen skulle ägas gemensamt kan presumtionen således brytas.106
3.1.1 Förvärvad för gemensam användning
För att dold samäganderätt ska kunna föreligga förutsätts det att egendomen är förvärvad för gemensam användning. Inköp av fast egendom i syfte att den ska utgöra sambornas gemensamma bostad torde sällan leda till några svårigheter i bevishänseende. Ifall bostaden också använts som sambornas gemensamma bostad torde i regel förutsättningarna föranleda att kriteriet också är att betrakta som uppfyllt. 107 En gemensam användning av egendomen talar
således för att det funnits en gemensam överenskommelse att egendomen också skulle ägas gemensamt.
Är det frågan om annan egendom än fast egendom som också utgör sambornas gemensamma bostad, får kriteriet istället bedömas i förhållande till om egendomen kan anses förvärvad för att tillgodose båda sambornas intresse. Så ansågs vara fallet i förhållande till en fritidsfastighet.108 Om det visar sig att egendomen förvärvats för enbart den ena sambons fritidsintresse, och att egendomen också används uteslutande eller huvudsakligen av enbart denne, kan presumtionen om att det funnits en överenskommelse om att äga egendomen
99 Lind, 2013, s. 296.
100 Brattström, 2011/12, s. 316. 101 NJA 2004 s. 397; NJA 2013 s. 242.
102 Jfr. NJA 2004 s. 397. Jfr. även NJA 1981 s. 693 och NJA 1982 s. 589. 103 Jfr. 1 § samäganderättslagen. Jfr. även Walleng, 2015, s. 236.
104 NJA 2008 s. 826; NJA 2013 s. 242. 105 NJA 2008 s. 826.
106 Lind, 2013, s. 301 och 302. Jfr. även NJA 1992 s. 163, NJA 2008 s. 1053 och RH 1991:23. 107 Jfr. Agell & Brattström, 2018, s. 79 och 80. Jfr. även NJA 1982 s. 589.
28 gemensamt inte tillämpas.109 Bristande bevisning i förhållande till kriteriet har ansetts föreligga i förhållande till en segelbåt och en häst.110 Inte heller vid ombildandet av en hyresrätt till en bostadsrätt under samlevnaden, kunde det anses visat att förvärvet skett för gemensam användning. HD ansåg inte att omständigheterna medförde att det kunde anses närliggande att bedöma det som ett förvärv som syftade till att skaffa en bostad för gemensamt bruk.111 Eftersom förhållandena vid förvärvstidpunkten är avgörande torde vidare vad en part förvärvat före samlevnaden normalt inte kunna betraktas som förvärvad för gemensam användning.
3.1.2 Ekonomiskt bidrag till förvärvet
För att dold samäganderätt ska kunna föreligga förutsätts också att den dolda ägaren har bidragit med ett ekonomiskt tillskott till förvärvet. När den dolda ägaren bidragit med en kontantinsats i samband med ett förvärv av en fastighet torde det ekonomiska tillskottet vara relativt uppenbart och kriteriet således att betrakta som uppfyllt.112 Kriteriet har ansetts uppfyllt även vid små ekonomiska tillskott i samband med ett förvärv. HD fann exempelvis att dold samäganderätt förelåg då den dolda ägaren tillskjutit endast en ringa del av köpesumman och samtidigt bidragit med ett förmånligt lån från sin bror, samt förmedlat en borgensförbindelse från sin arbetsgivare.113 Bidragets relativa storlek kan dock ha betydelse för vilken bevislättnad som kan ges genom presumtionen, i förhållande till vem som ska anses äga egendomen.114 När
den dolda ägarens bidrag är litet finns en risk att det kan betraktas som en gåva.115 Gåvor kan
inte grunda en dold samäganderätt och detsamma gäller lån.116 Ett lån medför dock ett krav på att återfå de medel som lånats ut.117
Ett ekonomiskt tillskott kan förutom att bestå i en kontantinsats även bestå i att den dolda ägaren tecknar ett lån vid förvärvet, där lånet sedan används till att köpa egendomen. Så var fallet i förhållande till en fritidsfastighet där den dolda ägarens ekonomiska bidrag utgjordes av att denne tecknade tre banklån i samband med förvärvet. Ett fjärde lån var även taget av den öppna ägaren med den dolda ägaren som borgensman.118 Även köp av en tomt till underpris
109 NJA 1992 s. 163.
29 från en dold ägares far kunde anses vara gjort delvis för den dolda ägarens räkning och således ligga till grund för en dold samäganderätt.119
Ett ekonomiskt tillskott som skett efter ett förvärv kan normalt inte grunda en dold samäganderätt. Således kan betalning av ränta och amortering avseende en bostad som ägs av den andra sambon inte grunda en samäganderätt till bostaden.120 Av samma anledning kan inte heller investeringar i form av renoveringar i ägarsambons egendom grunda en samäganderätt.121 Om en sambo däremot sedan innan samlevnaden äger en fastighet och samborna därefter gemensamt uppför en byggnad på fastigheten torde dock, ifall förutsättningarna för dold samäganderätt i övrigt kan anses uppfyllda, samäganderätt kunna uppstå i förhållande till enbart byggnaden.122
Om det inte kan visas att ett ekonomiskt tillskott skett faller också presumtionen om ett gemensamt förvärv och dold samäganderätt kan inte anses föreligga. Så var exempelvis fallet då en kvinna, i eget namn, förvärvat en häst och mannen inte kunde visa att han bidragit ekonomiskt till köpet.123 Presumtionen faller också ifall det kan visas att bidraget utgjorde en
gåva eller ett lån.124
3.2 Den särskilda samäganderättspresumtionen till bohag
Av det föregående framgår det bland annat att det ska visas att den dolda ägaren bidragit med ett ekonomiskt tillskott i samband med förvärvet för att dold samäganderätt ska anses föreligga. Tidigare har det nämnts att lösöre som förvärvas till parternas gemensamma hushåll kan förvärvas omväxlande av den ena eller den andra sambon utan något övervägande om vem som ska anses vara ägare till egendomen. Då blir det inte heller möjligt för en sambo, som exempelvis enbart bekostat mat och förbrukningsvaror, att visa att det föreligger en dold samäganderätt till möbler som förvärvats av den andra sambon. I sådant fall har inte sambon bidragit med ett direkt ekonomiskt tillskott i samband med förvärvet av möblerna. Rättsvetare har tolkat rätten på så vis att de vid ovan angivna förhållanden funnit utrymme för en presumerad samäganderätt till ett kollektiv av bohag för sambor och makar. Det synes som att
119 NJA 1981 s. 693.
120 Lind, 2013, s. 300. Jfr. även RH 1981:198.
121 Lind, 2013, s. 301. Jfr. även NJA 1986 s. 513. Gällande möjligheten att i sådant fall erhålla ersättning med
grund i obehörig vinst se avsnitt 4.
122 Lind, 2013, s. 301. Jfr. även NJA 1984 s. 562. Dold samäganderätt till enbart byggnaden kan uppstå eftersom
byggnaden under förevarande omständigheter inte blir till fastighetstillbehör, se vidare avsnitt 4.1.1.
123 NJA 2008 s. 1053.
