ersättning. Främst torde så fallet vara i situationer där det i normala fall vanligen upprättas ett avtal vilket föreskriver ersättning, men som i det specifika fallet uteblivit. Eftersom förmögenhetsuppoffringar till förmån för annan i dessa fall inte görs i enlighet med vad regelsystemet föreskriver bort ske, kan en ersättningsrätt grundad på obehörig vinst legitimeras. Resultatet blir därmed ett annat än det varpå regelsystemet bygger.165 Undantag kan också komma ifråga i de fall den förlorande parten utgått från att egendomen som denne investerat i också tillhörde denne själv, eller ifall den förlorande parten varit i god tro avseende den vinnande partens villighet att utge ersättning. Även rättsvillfarelse torde kunna grunda en tillämplighet baserad på god tro.166
Enligt Karlgren förhåller sig det tredje rekvisitet främst till att fastslå huruvida det handlande som skett och som framkallat vinsten kan anses obehörigt. Om förmögenhetsöverföringen är obehörig torde, enligt Karlgren, även vinsten vara det. Att en förmögenhetsöverföring är obehörig torde vidare innebära att den inte är förenlig med rättsreglerna eller grunderna för rättsreglerna, således att den är rättsligen obehörig.167 På motsvarande sätt kan en vinst som uppkommer till följd av ett giltigt avtal inte anses obehörig, eftersom avtalet enligt rättsordningen utgör en giltig rättshandling för berikande av en part på bekostnad av en annan part.168 Rekvisitet kan, mot bakgrund av det anförda, sägas vara uppfyllt ifall den förmögenhetsöverföring som orsakar vinsten saknar rättsgrund.169
4.3 Obehörig vinst vid upplösningen av ett samboförhållande
I NJA 2019 s. 23 var situationen sådan att den kunde föranleda en tillämpning av principen om obehörig vinst. I fallet hade O.W. utan stöd i avtal eller annan rättshandling gjort förmögenhetsuppoffringar och därigenom förbättrat M.S. fastighet varpå M.S., när förhållandet strax därefter upplöstes, var den som ensam fick nytta av O.W:s förmögenhetsuppoffring.
Förhållandena var sådana att M.S. och O.W. hade levt i ett samboförhållande mellan år 2008 fram till och med midsommar 2013. Parterna bodde under sambotiden tillsammans på en fastighet som ägdes av M.S. Fastigheten var införskaffad innan parterna inledde sitt förhållande, och utgjorde således inte samboegendom i enlighet med sambolagen.170 År 2010 sålde O.W.
165 Karlgren, 1982, s. 27 och 28.
166 Se vidare Karlgren, 1982, s. 31.
167 Karlgren, 1982, s. 21 och 22. Jfr. även Hellner, 1950, s. 174–176.
168 Karlgren, 1982, s. 19. Jfr. även Hellner, 1950, s. 174–176.
169 Internationellt finns det även ett annat förhållningssätt till obehörighetsrekvisitet, se vidare Schultz, 2009, s. 957 och Hellner, 1950, s. 178 och 184.
170 Att fastigheten införskaffades innan samlevnaden innebär att den inte heller hade kunnat bli föremål för ett anspråk på dold samäganderätt, se vidare avsnitt 3.1.
42 den bostadslägenhet som han sedan tidigare var ensam ägare till. En del av överskottet från försäljningen använde O.W. därefter till att betala fakturor ställda på M.S., vilka avsåg kostnader för renoveringar och byggnationer på M.S. fastighet, mellan hösten 2012 och sommaren 2013. Kostnaderna uppgick till 255 643 kronor och bestod i en utbyggnad av huset, en installation av en ny braskamin, en ny bod samt målningsarbeten avseende utbyggnaden. Parternas förhållande tog slut vid midsommar år 2013, endast en kort tid efter färdigställandet av utbyggnationen av huset. O.W. gjorde därefter gällande en fordran mot M.S. avseende kostnaderna.
HD hade att avgöra ifall de ekonomiska tillskott som O.W. gjort kunde ge en rätt till ersättning på den grunden att M.S. hade gjort en obehörig vinst. HD konstaterade inledningsvis att ett samboförhållande medförde att vissa särdrag gjorde sig gällande. För löpande utgifter av mer vardaglig karaktär förutsattes att parterna bidragit till de gemensamma behoven, efter sin egen förmåga och som ett led i samlevnaden, utan att sedan kräva ersättning av varandra. När en sambo bidragit med större ekonomiska tillskott för att exempelvis förbättra egendom som sedan tidigare ägdes av den andra sambon, förutsattes dock att den tillskjutande sambon gjort ett sådant tillskott i syfte att själv, och tillsammans med sambon, få nytta av sin investering genom användning av den egendom som investeringen avsåg. Om samlevnaden fortgick fick den tillskjutande sambon normalt nytta av sin investering. Frågan om obehörig vinst i ett samboförhållande, likt det förevarande fall, blev således hänförlig det faktum att den tillskjutande sambon inte själv fått någon nytta, alternativt begränsad nytta, av egendomen.
Eftersom det aktuella ersättningskravet saknade grund i avtal, uppdrag eller liknande, och samtidigt hade en familjerättslig anknytning, anförde HD att bedömningen dels fick ske i enlighet med vad som föreskrevs enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer dels med beaktande av vad som gällde inom det aktuella rättsområdet. HD framhöll dock att det rättsliga stödet för en särskild rätt till ersättning i samboförhållanden överlag fick anses begränsad, dels på grund av att varken sambolagen eller dess förarbeten gav något underlag för det dels på grund av att rättstillämpningen inte kunde anses tala för en sådan rätt.171
HD konstaterade att allmänna rättvisesynpunkter visserligen kunde tala för ett erkännande av en särskild ersättningsrätt, men att det samtidigt fanns flera samverkande skäl emot ett sådant erkännande. Dels skulle en särskild ersättningsrätt främst utgöra ett sätt att
171 I förhållande till rättstillämpningen synes HD främst åsyfta NJA 1975 s. 298 där frågan gällde huruvida en kvinna som sammanbott en längre tid med en man kunde tillerkännas ersättning för hushållsarbete och andra tjänster som hon utfört åt mannen. HD fann att ersättning inte kunde utgå, mot bakgrund av att samlevnaden var äktenskapsliknande.
43 hantera följderna av att ett samboförhållande upphörde, vilket sambolagen anfördes ha som funktion, dels ansågs sambor kunna reglera sina ekonomiska mellanhavanden genom exempelvis avtal. HD ville därför inta en återhållsamhet när det kom till att, i domstolspraxis, knyta nya rättsföljder till upplösandet av samboförhållanden. Andra skäl emot en ersättningsrätt med grund i obehörig vinst ansågs vara att det kunde få oförutsedda rättsliga och ekonomiska konsekvenser, både för pågående och tidigare upplösta samboförhållanden. HD anförde även att ett erkännande av en ersättningsrätt med grund i obehörig vinst kunde medföra effekter som istället borde knytas till medvetna val, och syftade då på att inlåsningseffekter kunde skapas ifall en sambo hindrades från att lämna ett förhållande på grund av att det skulle medföra för stora ekonomiska konsekvenser. Dessutom framhöll HD att det, i situationer likt i förevarande fall, fanns goda möjligheter för en investerande sambo att skydda sitt ekonomiska intresse genom att exempelvis dokumentera ett lån eller begära ett avtal om delägarskap i egendomen. Sammantaget ansåg HD att värdeöverföringar av aktuellt slag inte kunde föranleda en rätt till ersättning grundad på obehörig vinst, varför O.W:s talan ogillades.
4.4 Sammanfattning och analys utifrån äganderättsperspektivet
Investeringar i den andra sambons fasta egendom, förutsatt att det inte gäller uppförande av exempelvis ett nytt hus, betraktas i regel som gåvor från den investerande sambon till ägarsambon. Till följd härav blir investeringen också fastighetstillbehör. De förmögenhetsrättsliga reglerna och principerna medför således att ägarsambon blir den som ensam tillgodogör sig investeringen vid en separation och således vinner en förmögenhetsrättslig fördel motsvarande en förlust hos den investerande sambon. Det är förmögenhetsförskjutningar av detta slag som regeln om obehörig vinst har till syfte att utjämna. I NJA 2019 s. 23 fastställde dock HD att en ersättning med grund i obehörig vinst inte kan utgå när parterna är sambor.
4.4.1 Om ersättning för obehörig vinst hade erkänts
Om det hade varit möjligt att tillämpa regeln om obehörig vinst i svensk rätt skulle det innebära att en investerande sambo, vid en separation, kunde tillerkännas ersättning för sin investering i vissa fall. En förutsättning hade varit att investeringarna inneburit en vinst för ägarsambon, det vill säga ersättning hade endast kunnat tillerkännas ifall investeringarna medfört att fastigheten ökat i värde alternativt inneburit att ägarsambon gjort en besparing till följd av att investeringen. En annan förutsättning för att en investerande sambo skulle tillerkännas ersättning med grund i obehörig vinst hade varit att vinsten också saknade rättsgrund. Sambolagen bygger delvis på att
44 sambor har friheten att själva reglera sina egendomsförhållanden, och att de har möjlighet att teckna förmögenhetsrättsliga avtal i situationer likt den förevarande.172 För investeringar som uppgår till betydande belopp torde ett avtal ligga i en investerande sambos intresse. När en sambo har investerat i ägarsambons fastighet utan stöd i avtal eller annan rättshandling, exempelvis en dokumenterad försträckning eller ett avtal om delägarskap i fastigheten, uppstår till synes en situation där resultatet blir ett annat än det varpå regelsystemet bygger. När inverteringarna uppgår till belopp på hundratusentals kronor kan det således anses stötande att ägarsambon tillgodogör sig den förlorande partens investeringar med anledning av att den förlorande parten inte förbehållit sig någon ersättning för att därigenom säkerställa sin äganderätt.
Om förutsättningarna för obehörig vinst var uppfyllda hade det inneburit att en investerande sambo fick rätt till en ersättning motsvarande vinsten. Ur ett äganderättsperspektiv innebär det också en inskränkning i ägarsambons förmögenhetsrättsliga äganderätt till sin fastighet. En inskränkning som i det enskilda fallet torde kunna bli relativt slumpmässig, eftersom vinsten och således den ersättning som utgår till den investerande sambon blir beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Vad det är för fastighet, var den är belägen, vilka renoveringar som gjorts och omfattningen på renoveringarna torde vara faktorer som rimligtvis kan påverka storleken på en fastighets värdeökning. En vinst hade dock alltid ersatts inom ramen för förlusten. Ifall regeln om obehörig vinst hade varit möjlig att tillämpa hade en äganderättinskränkning i sådant fall kunnat ske upp till ett belopp som motsvarande kostnaderna för investeringarna.
En obehörig vinstsituation uppstår som en följd av att samborna separerar, och det faktum att investeringen gjorts relativt tätt inpå separationen. Hade samlevnaden fortgått hade den investerande sambon också haft möjlighet att tillgodogöra sig sin investering genom att denne själv nyttjat fastigheten. I ett sådant fall hade ett anspråk på ersättning med grund i obehörig vinst inte varit för handen och det hade i sin tur inneburit att det inte heller skedde någon inskränkning i ägarsambons äganderätt. När parterna separerar går den investerande sambon miste om sin investering. Det kan således sägas att den investerande sambon går miste om en hypotetisk äganderätt till sin investering. Det synes främst vara denna hypotetiska äganderätt som motiverar en ersättning med grund i obehörig vinst i sambofallen.
45
4.4.2 Konsekvenserna av NJA 2019 s. 23
I svensk rätt erkänns inte ersättning med grund i obehörig vinst när parterna är sambor och den ena sambon gjort investeringar i den andra sambons fastighet varpå förhållandet tagit slut en kort tid därefter. Resultatet blir således att det i svensk rätt inte heller sker någon inskränkning i en ägarsambos förmögenhetsrättsliga äganderätt till sin fastighet i dessa fall. Det sker dock på bekostnad av den ekonomiskt svagare parten, det vill säga den sambo som bidragit till det gemensamma hushållet genom sina investeringar i fastigheten men som till följd av de förmögenhetsrättsliga reglerna och principerna inte erkänns någon rätt till ersättning för sin investering, vid en separation. Det kan således sägas ske en inskränkning i den investerande sambons hypotetiska äganderätt. HD fann det motiverat, i NJA 2019 s. 23, mot bakgrund av att de inte ville knyta nya rättsföljder till upplösandet av samboförhållanden. Det ansågs vara sambolagens funktion. Vidare anförde de att det stod sambor till buds att reglera sina ekonomiska mellanhavanden genom avtal. De fann det även motiverat mot bakgrund av att ett erkännande kunde få oförutsedda rättsliga konsekvenser och skapa inlåsningseffekter.
Huruvida, eller i vilken grad, det sker en inskränkning i den investerande sambons hypotetiska äganderätt i det enskilda fallet är dock beroende av den tid som förflutit sedan investeringen gjordes. Om viss tid förflutit mellan investeringen och separationen innebär det också att den investerande sambon, beroende på omständigheterna och den tid som förflutit, helt eller delvis hunnit tillgodogöra sig sin investering. Har en investerande sambo hunnit tillgodogöra sig sin investering finns det således inte heller någon skyddsvärd hypotetisk äganderätt att ta hänsyn till.
5 Koherensteoretisk analys
I föregående avsnitt har gällande rätt för att lösa sambors egendomsförhållanden vid en separation studerats i förhållande till de tre instituten: bodelning enligt sambolagen, samäganderättsreglerna till följd av principen om dold samäganderätt och ersättning med grund i obehörig vinst. Gällande rätt har även analyserats ur ett äganderättsperspektiv. Förevarande avsnitt syftar till att problematisera gällande rätt genom att undersöka koherensen mellan de äganderättsinskränkningar som möjliggörs genom de olika instituten, och de avvägningar som gjorts i förhållande till det skyddsintresse som motiverat inskränkningarna. Ifall undersökningen uppvisar att det föreligger brist på koherens, inom det begränsade område som denna uppsats behandlar, diskuteras vidare behovet av åtgärder för att göra rätten mer koherent och de möjligheter som i så fall står till buds.
46