Att ta avstånd från homosexualitet

Samtliga intervjupersonerna tog också avstånd från att bli betraktade som homosexuella. Detta skedde på ett eller annat sätt för alla intervjupersonerna.

I intervjuerna med Håkan, Simon och Niklas skedde detta redan i inledningsfasen till intervjun, då jag frågar om de ser sig själva som homo-, hetero- eller bisexuella. Håkan svarade att han aldrig ifrågasatt sin heterosexualitet. Simon svarade att han är ”helt och hållet straight” och Niklas svarade att ”jag är inte homosexuell i alla fall”, de sade sig heller aldrig ha ifrågasatt detta. Adam och Åke tog inte på ett lika bestämt sätt avstånd från att tanken på något annat än heterosexualitet slagit dem då de får samma fråga.

Åke uttrycker att vissa negativa attityder gentemot att bli betraktad som homosexuell, jag frågar vad han anser homofobi vara svarar han nämligen:

”Ja… homofobi, det är när en människa, ser en människa i, ja vi kan i mitt fall… och ser det, ser mig sitta och diskutera med… ett helt bord bara med bögar, och alla vet att jag är hetero, och det dom också, men dom hejar och frågar om jag ska med och fika och, ja det har hänt att jag har följt med och druckit en kaffe med dom, jag följde ju till och med dom till caféet en gång, men det fick jag ju höra sen då. Ja, då var ju jag lagd åt det hållet. Så man, man frågar inte, man diskuterar det inte, utan man bara vräker ur sig saker och ting.” Åke

41 Han uttrycker också att man måste ”hålla sig inom ramarna” genom att inte umgås med homosexuella för att bli betraktad som manlig, eftersom man då riskerar att bli stämplad som homosexuell (vilket han uppenbarligen inte heller vill):

J: Mm hur tror du att man ska vara då för att folk ska uppfatta en som manlig, vad har dom för föreställningar tror du?

Å: Man ska hålla sig inom ramarna. Det är fortfarande lite så, fast det inte är lika uttalat.

J: Vilka ramar tänker du då alltså vad är det man inte får göra liksom? Å: Alltså om vi tar såna här små exempel som, t ex som man… om jag sitter och pratar med några som är homosexuella, jag kan ju sitta och prata med dom och, dela ett par öl med dom. Dom är bara trevliga att prata med. Men folk som iakttar en på håll, dom får ju föreställningar att jaha, han är också. Och det är ju sjukt, egentligen.

Detta kan kopplas till Paulsson studie som jag beskrivit ovan i kapitlet ”tidigare forskning” under avsnittet ”kritiska studier av maskulinitet och homofobi i Sverige”, där Paulsson menar att heterosexuella handlingar är ett sätt att göra manligt genus. Att ta avstånd från att bli betraktad som homosexuell är således ett sätt att bli betraktad som mer manlig. Frågan är dock, varför betraktas homosexualitet som ett hot mot manligheten? Detta ämnar jag diskutera under följande tema.

5.6.3 … går ut på att ta avstånd från det feminina

Här följer ett urval av utsagor som belyser detta. Följande dialog är hämtad ur intervjun med Niklas:

J: Skulle du säga att du definierar dig som manlig, eller som, kvinnlig liksom?

N: Mer manlig faktiskt.

J: Mm, varför då liksom, hur tänker du, vad är det som är manligt, hos dig? N: Ja jag håller ju inte på att sminkar mig och sånt där om man säger så. J: Hur tänker du kring det här med transpersoner då?

N: Ja, vad ska man säga där då?... ja det där har jag lite svårt för faktiskt, men det är bara, jag skulle inte sätta på mig några kvinnokläder om man säger så.

42 Att göra saker som betraktas som feminina undviks således, för att betraktas som manlig, vilket även denna utsaga från intervjun med Håkan implicerar:

”Jag tycker att det är kvinnligt att ha kjol, jag skulle personligen aldrig ha det.” Håkan

Även i skämten bland kollegorna finns det en medvetenhet om att homosexualiteten strider just mot manligheten, menar Håkan:

J: Det är ingen som brukar säga nedsättande saker om homosexuella som i skämtsituationer då t ex?

H: Nej det är mest i skämtsituationer faktiskt. Då var vi ju tillbaka på det här med manlighet igen då, det är ju därför man gör det skämtsamt.

J: Ja, hur tänker du då?

H: Nä men alltså eh… det strider ju mot min manlighet… dessutom blir det ju ett skämt det strider ju mot kollegornas manlighet också det blir ju ett skämt om det liksom.

J: Att det strider mot manligheten att bli kallad för homosexuell?

H: Att vi, vi som heter heterosexuella här då, strider det mot våran manlighet så blir det ju att man skämtar om det.

Simon säger samma sak, att man använder ordet ”bög” som en slags svordom, som går emot den andres manlighet.

Adam menar också att det ses som omanligt att kyssa en annan man exempelvis, eftersom föreställningarna finns om att homosexuella män är mer kvinnliga:

A: Om en tjej hånglar med en annan tjej på en fest, det är så här ja, det är ingen som såg det är killar så kanske det blir, det är såhär va? Även om det behöver inte va fel, det kan va kul fyllegrej, man kan göra det på fyllan men ändå. Men det blir ändå mer grej av det än om två tjejer gör det.

J: Vad tror du det har med att göra, liksom?

A: … mm man kanske är lite rädd för att, förlora den där manligheten, eller förlora att man… det är inte manligt att hångla med en kille. Men två tjejer hon är lika kvinnlig för det för att… hon är med en tjej så att… kanske absolut kan hänga ihop lite med det.

43 A: … jo men det är väl just för att man… just för att många homosexuella är

lite, mer kvinnliga som, ja… många kanske inte gillar att ta i på samma sätt, tar hellre hand om… mer, intresserade av… lugna aktiviteter.

Adam är dock inte lika noggrann med att påpeka att han själv inte skulle göra något som förknippas med kvinnlighet, han menar exempelvis att han gärna delar på allt hemarbete och ser inte det som omanligt på något vis. Det kan man dock tyda hos Åke i denna utsaga:

”Jag kan sätta mig och sy och… jag menar om det nånting som är trasigt, jag sitter inte och broderar, det var inte så jag menade, utan är det nånting som behövs lagas, då lagar jag det.” Åke

Genus görs hela tiden enligt performativitetsteorin, och att inte göra feminina saker, eller saker som kan få en att förknippas med homosexualitet eftersom detta i sin tur förknippas med femininitet, är således ett sätt att göra manligt genus. Men varför görs det just på detta sätt, varför måste man ta avstånd från femininitet? Kimmel (2007, s. 76) menar att maskulinitet hela tiden upprätthålls gentemot en gräns mot femininitet. Könen ses som sagt som motsatser, och dessa får på grund av att mannen eller det manliga är norm i det genussystem (Hirdman, 2001, s.65-70), eller den diskursordning som råder kring om kön i vårt samhälle, också olika status. Femininitet betraktas således inte bara som omanligt, utan också som mindre önskvärt då det inte värderas lika högt som maskulinitet.

Detta kan man tydligt skönja i Åkes beskrivning av vilka hushållssysslor han utför. Feminina hushållssysslor, som att brodera, verkar vara något han vill ta avstånd från medan att laga saker verkar vara mer okej, kanske för att just dessa feminina sysslor värderas lägre än att laga saker, som också kanske är mer maskulint kodade och således norm.

Hirdman (2001, s.65-70) menar också som sagt att detta isärhållande av manligt och kvinnligt samt att det manliga ses som norm ingår i och upprätthåller genussystemet. Hon menar dock också att det historiskt på grund av att det manliga setts som norm och varit överordnat varit mer accepterat för kvinnor att överskrida genusgränserna än för män, eftersom den manliga normen inte hotas av kvinnor som överskrider genusgränserna, utan av män som gör det (Hirdman, 2001, s.65-70).

Detta kan också kopplas till Connell, som menar att femininitet är underordnat i genusordningen och att det i den hegemoniska maskuliniteten sker ett underordnande av femininitet som ett led i upprätthållande av denna hegemoniska maskulinitet. Detta bidrar även i sin tur till att upprätthålla genusordningen, alltså det maskulinas överordning gentemot det feminina (1995, s.115-119). Det ingår således kanske i upprätthållandet av manlighet att ta

44 avstånd från det feminina, eftersom det ingår i bilden av manlighet att det är överordnat det feminina.

Kanske hänger även detta ihop med anpassningen till den jämställdhetsdiskurs som finns i Sverige och som intervjupersonerna verkar något olika inställning till. Både Adam och Niklas påpekade i sina intervjuer att de ansåg att man skulle dela på allt hemarbete, och att de själva var positiva till att göra detta. De är således, kanske på grund av sin ålder, mer positivt inställda till jämställdhetsdiskursen vilket gör att de inte på samma sätt ser karriärkvinnor som hot eller tar lika starkt avstånd från att genomföra vissa hushållssysslor.

I Åkes utsaga om karriärkvinnor sågs dock kvinnors genusöverskridande som sagt som mer problematiskt. Kanske är han som den äldsta av intervjupersonerna den som är minst anpassad till den jämställdhetsdiskurs som verkar prägla de yngre intervjupersonerna.

Här skönjer man således interdiskursivitet, då jämställdhetsdiskursen blandas med diskurser från andra diskursordningar om kön, genus och sexualitet. Endast föreställningar om och attityderna gentemot homosexuella mäns genusöverskridande kunde som sagt ses som diskurser inom ramen för den heterosexuella matrisen, medan lesbiska snarare verkade inkluderas i männens genusskapande (som sker inom en heteronormativ ram), och deras genusöverskridande verkade också (på grund av en blandning med jämställdhetsdiskursen) mötas av mer positiva attityder. Detta genusöverskridande accepterades dock inte i samma utsträckning hos män, kanske på grund av att det som Hirdman skriver strider mot genusordningen i samhället. Dock så kunde man hos de yngre intervjupersonerna som sagt uttyda ett mindre avståndstagande från sysslor som traditionellt ses som feminina, vilket tyder på att de är mer influerade av en jämställdhetsdiskurs som också Hirdman (2001, s.199-200) menar har fått visst genomslag i Sverige idag.

Andra saker, som att själv betraktas som feminin till utseendet, exempelvis genom att sminka sig eller bära kvinnokläder, tar dock även Niklas avstånd från, trots att han är i samma ålder som Adam. Simon är inte särskilt mycket äldre än Adam och Niklas, men tar också ett större avstånd från detta än Adam. Detta ämnar jag diskutera nedan utifrån klass.