Mälardalens högskola
Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling C-uppsats i Sociologi
VT-09
”Att hålla sig inom ramarna”
En studie om maskulinitetsskapande och homofobi hos heterosexuella
arbetarklassmän
Författare: Josefin Kjellberg
Handledare: Ildikó Asztalos Morell Examinator: Mehrdad Darvishpour
2 Abstract
Föreliggande uppsats syftar till att undersöka heterosexuella arbetarklassmäns föreställningar om och attityder gentemot homosexuella mäns och kvinnors genusöverskridande.
Eventuella föreställningar och negativa attityder kring detta innefattas i begreppet homofobi som titeln antyder att uppsatsen handlar om. Dessa aspekter av homofobi kopplas i sin tur till maskulinitetsskapandet inom en specifik klassmässig kontext.
Empirin består av intervjuer med fem män inom denna klassmässiga kontext. Materialet har analyserats med hjälp av Faircloughs version av den kritiska diskursanalysen och tolkats utifrån teorier om kön, genus, sexualitet, maskulinitet och klass från bland andra Yvonne Hirdman, Judith Butler, Michael Kimmel, R.W Connell, och Pierre Bourdieu.
Resultatet visar att det fanns föreställningar om homosexuella män och kvinnor som genusöverskridande, men att attityderna gentemot homosexuella mäns genusöverskridande var mer negativa. Detta eftersom det verkade ingå i maskulinitetsskapandet att ta avstånd från femininitet, och detta skedde just inom denna klassmässiga kontext ofta genom en hård jargong kring homosexuella män.
Nyckelord: Maskulinitetsskapande, homofobi, genusöverskridande, klass, kritisk diskursanalys
3
Innehållsförteckning
1. Inledning………....5 1.1 Bakgrund………..5 1.2 Syfte……….5 1.3 Frågeställningar………6 1.4 Avgränsningar………..7 2. Tidigare forskning………82.1 Föreställningar om och attityder till homosexuella och genusöverskridande………..8
2.2 Svensk forskning om attityder gentemot homosexuella……….10
2.3 Kritiska studier av maskulinitet och homofobi i Sverige………11
3. Teoretisk och begreppslig referensram……….11
3.1 Feministisk teori………..11
3.1.1 Performativitet – att göra genus……….12
3.1.2 Genussystemet………...12
3.2 Queerteori………...13
3.2.1 Heteronormativitet………13
3.2.2 Den heterosexuella matrisen………..15
3.3 Maskulinitet(er)………..15
3.3.1 Upprätthållandet av maskulinitet………..15
3.3.2 Hegemonisk maskulinitet………..16
3.4 Klass………...17
3.4.1 Definition av arbetarklass………..17
3.4.2 Pierre Bourdieus teori om klass……….18
4 . Metod………...20
4.1 Val av metod………...20
4.2 Kritisk diskursanalys………...20
4.2.1 Faircloughs kritiska diskursanalys……….20
4.2.2 Faircloughs tredimensionella analysmodell………...22
4.3 Urval och datainsamling……….23
4.3.1 Urval………..23
4
4.4 Etiska överväganden………...25
4.5 Metodologisk reflektion………..26
4.5.1 Reliabilitet och validitet………..26
4.5.2 Generaliserbarhet………27
4.5.3 Uteslutandet av första nivån i Faircloughs tredimensionella analysmodell………....27
5. Analys och resultat………..28
5.1 Presentation av intervjupersonerna……….28
5.2 Analys……….29
5.3 Resultat………...30
5.4 Frågeställning 1………..30
5.4.1 Den homosexuelle mannen som ”fjollig”………..30
5.4.2 Lesbiska svårare att kategorisera………...31
5.4.3 Sammanfattning……….34
5.5 Frågeställning 2………..35
5.5.1 Mer negativa attityder gentemot homosexuella mäns än homosexuella kvinnors genusöverskridande………35
5.6 Frågeställning 3………..38
5.6.1Mer negativa attityder gentemot homosexuella mäns genusöverskridande – en del av skapandet av manlighet?.………...39
5.6.2 Att ta avstånd från homosexualitet… ……….40
5.6.3 … går ut på att ta avstånd från det feminina………41
5.6.4 Olika klassbakgrunder – olika manlighetsideal………44
5.6.5 En råare jargong………47
5.7 Sammanfattning……….49
6. Slutdiskussion………..50
6.1 Den diskursiva praktikens konsekvenser och möjligheter till förändring………..50
6.2 Uppsatsens bidrag till forskningsläget………54
6.3 Avslutande reflektioner………..56
6.3 Vidare forskning……….57
Referenser………...58
5
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Enligt Eva Tiby vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet, har hatbrotten mot homo-, bi- och transsexuella personer fördubblats från 1996 till 2004. Benägenheten att anmäla hatbrott är dock låg och mörkertalet är och har därför varit stort (Nääs, 2004). Tiby visar också i en studie att andelen homofobiska hatbrott som går vidare till åtal dock är mycket lågt, mellan 0 och 29 procent beroende på vilken polismyndighet det rör sig om (Tiby, 2006, s.9). Hatbrott med homofobiska motiv är således en realitet även i dagens svenska samhälle, men sällan leder brotten till åtal. 80 procent av både offer och gärningsmän vid hatbrott är män.
Inom kritiska studier av maskulinitet1 försöker man genom forskning om mäns roller, liv och positioner i samhället, kasta ljus över mäns roll i könsmaktsordningen och andra maktordningar (Folkesson, Nordberg & Smirthwaite, 1999, s.11). Man ansluter sig till en feministisk idétradition för att belysa och problematisera maskuliniteter, och det är inom denna ram jag placerar min uppsats.
Som jag nämnde ovan, är 80 procent av gärningsmännen, och brottsoffren då det kommer till homofobiska hatbrott, män. Trots det har man inom kritiska studier av maskulinitet i Sverige inte i någon större utsträckning hittills försökt studera och belysa maskulinitetskonstruktionernas samband med homofobi (se till exempel Dahl, 2004, s.24). Kritiska studier av maskulinitet i Sverige är nämligen ett relativt nytt men expanderande fält (Johansson, 2005, s.7). I föreliggande uppsats ämnar jag göra just detta, att rikta fokus mot mäns maskulinitetsskapande och homofobi. Detta hoppas jag ska kunna bidra till ökade kunskaper om maskulinitetsskapande och homofobi, vilket skulle kunna bidra i arbetet med att minska homofobin (och därmed kanske även hatbrotten) i samhället.
1.2 Syfte
Syftet med uppsatsen är att studera och problematisera skapandet och upprätthållandet av maskulinitet i samband med föreställningar om och attityder till homosexuella avseende genusöverskridande. I detta fall kommer maskulinitetsskapandet i en vit, heterosexuell arbetarklasskontext i en mellanstor svensk stad att studeras.
1 Jag kommer i uppsatsen att använda ”kritiska studier av maskulinitet” framför synonymen ”kritisk
6 Då den forskning som har lästs och som redovisas nedan under kapitlet ”tidigare forskning” har visat att män med låg utbildning och en facklig tillhörighet i det som brukar benämnas som arbetarklassen har mer negativa attityder till homosexuella än andra grupper, har jag valt att rikta in denna uppsats mot att försöka nå en ökad insikt i svenska arbetarklassmäns föreställningar om och attityder till homosexuella avseende genusöverskridande.
En definition av det uppsatsen ämnar undersöka, alltså föreställningar och attityder om genusöverskridande, kan här vara på sin plats. Begreppet genusöverskridande avser ett överskridande av gränserna för vad som betraktas som manligt och kvinnligt, både då det kommer till utseende, beteenden eller handlingar, egenskaper och så vidare.
Då jag talar om föreställningar avses en specifik föreställning eller idé om ett visst område, nämligen om respondenten anser att homosexuella är genusöverskridande eller inte och på vilka sätt. Med attityder avses således också en specifik inställning, positiv eller negativ, som man har till detta eventuella genusöverskridande hos homosexuella.
Fokus kommer snarare än att ”mäta” föreställningarna och attityderna att ligga på att koppla olika föreställningar och attityder som kan förekomma till omgivande strukturer samt maskulinitetsskapande i en specifik kontext.
Under inledningen nämnde jag dock att jag ville belysa hur maskulinitetsskapande kunde skapa en ökad förståelse för homofobi. Homofobi definieras av Gregory M Hereks i artikeln ”Heterosexism and Homophobia” som både en fientlig inställning till och fördomar kring homosexuellt beteende och homosexuella människor (Herek, 1996, s.101). Det jag ämnar undersöka är således endast en liten del av olika föreställningar och (eventuella negativa) attityder som kan gå under beteckningen homofobi, nämligen föreställningar om och attityder till genusöverskridande hos homosexuella.
1.3 Frågeställningar
För att uppnå syftet med uppsatsen måste man således för det första undersöka vilka föreställningar det finns om homosexuella och genusöverskridande samt vilka attityder det finns kring detta, vilket de två första frågeställningarna berör. För det andra måste man försöka belysa maskulinitetsskapandet inom en specifik kontext, vilket den tredje frågeställningen är konstruerad för.
1. Vilka föreställningar finns det hos intervjupersonerna om homosexuella män och kvinnor avseende genus, antas kvinnliga homosexuella vara ”manliga” och manliga homosexuella ”kvinnliga” (enligt respondentens egen definition av begreppen)?
7 2. Vilka attityder har intervjupersonerna gentemot detta ”genusöverskridande” hos homosexuella män och kvinnor, går det att urskilja mer negativa föreställningar om antingen homosexuella mäns eller kvinnors genusöverskridande?
3. Hur sker maskulinitetsskapandet genom språk och handlingar, det vill säga vilka mekanismer av skapande och upprätthållande av ett visst manlighetsideal går att skönja och hur kan detta bidra till en förståelse för föreställningarna om och attityderna till homosexuella och genusöverskridande (som frågeställningarna ovan berör)?
1.4 Avgränsningar
Huvudfokus i denna uppsats kommer vara att belysa hur maskulinitet skapas i skärningspunkten mellan föreställningar om och strukturer kring genus och sexualitet.
Genus och sexualitet är självklart inte de enda maktordningar som formar en människas identitet och position i samhället. Maktstrukturer bör snarare ses som sammanvävda med varandra, då en individs identitet och position i samhället och det eventuella förtryck individen upplever som sagt sällan formas av endast en struktur, utan av alla samtidigt och på olika sätt (West & Fenstermaker, 1995, s.11-13). För att studera en viss typ av maskulinitetskonstruktion, vore det således också önskvärt att placera denna i en etnisk och klassmässig kontext samt även ha med faktorer som ålder, funktionshinder, om man bor i en stor eller liten stad, vilken religion man tillhör och så vidare i sin analys. Då en c-uppsats dock är begränsad både vad det gäller tid och utrymme, så måste en avgränsning göras i antalet faktorer man kan ha med i sin analys.
Min utgångspunkt är också, utifrån bland annat Butlers ”heterosexuella matris”, att homosexualitet främst utmanar genus- och sexualitetsstrukturer. Fokus kommer således att ligga på hur maskulinitet skapas i skärningspunkten mellan genus- och sexualitetsstrukturer, men jag kommer självklart att försöka analysera dessa i den klassmässiga kontext de existerar inom. Den specifika avgränsningen till just klass kommer sig av avgränsningen av intervjupersonerna till just män inom arbetarklassen, och detta kommer att diskuteras och motiveras tydligare nedan under kapitlet ”tidigare forskning”.
Då homofobi som jag ovan nämnt är ett väldigt brett begrepp var det också nödvändigt med en avgränsning till en aspekt av detta; genusöverskridande. Just denna aspekt fann jag inte vara väl undersökt inom den svenska forskningen som jag gått igenom och som presenteras nedan, varför jag ansåg denna avgränsning vara motiverad.
8
2. Tidigare forskning
2
.
1 Föreställningar om och attityder till homosexuellas genusöverskridande
I artikeln “Gender belief systems: homosexuality and the implicit inversion theory” (2006) undersökte Mary E. Kite och Kay Deaux utifrån Freuds teori om könsinversion, som kortfattat innebär att homosexuella antas ha samma genus som en heterosexuell av motsatta könet, om vuxna, heterosexuella amerikanska män och kvinnor tror att homosexuella oftare är genusöverskridande, det vill säga om homosexuella män är mer ”kvinnliga”, exempelvis. Detta gjordes genom att man lät undersökningspersonerna beskriva vilka egenskaper man förknippade med fiktiva personer med olika kön och sexualitet. Resultatet bekräftade den teori man utgått från (Kite & Deaux, 2006, s.83-96).Eftersom detta är en av aspekterna jag ämnar undersöka i min uppsats är resultatet intressant. Jag ämnar dock göra kritisk analys av maskulinitetsskapandet i en viss kontext. I denna studie har författarna således endast besvarat en av mina frågeställningar, men inte tolkat resultatet utifrån samma referensram som jag ämnar göra. Studien var dessutom kvantitativ. Min respondentgrupp kommer också att vara en annan då min studie kommer att genomföras i Sverige.
Donald R. McCrearyvid Brock University i Canada presenterar i artikeln “The male role and avoiding femininity” (1994) en undersökning som testade två hypoteser som förklarade varför heterosexuella män är så negativt inställda till homosexuella män.
Respondentgruppen, som även här var studenter, ombads att utifrån en beskrivning av en fiktiv persons maskulina eller feminina egenskaper avgöra denna persons sociala status samt sexualitet. Studiens syfte var att undersöka varför manlig avvikelse från sin traditionella manliga könsroll bedöms hårdare än kvinnors avvikelser. McCreary lyfter nämligen upp tidigare forskning som visar hur män som överskrider könsgränserna får mer negativ respons än kvinnor som gör detsamma av manliga respondenter.
Den ena hypotesen gick ut på att mäns negativa attityder berodde på att manliga homosexuella med mer feminint beteende föraktades på grund av att kvinnlighet har en så låg status i samhället. Den andra hypotesen utgick ifrån att män har en starkare koppling mellan genus och sexualitet, män med feminint beteende antas automatiskt vara homosexuella, och att homosexuella män med feminint beteende därför föraktades mer av heterosexuella män än lesbiska kvinnor av heterosexuella kvinnor. Den andra hypotesen fick stöd, men inte den första (McCreary, 1994 s.517-531).
9 Ett liknande resultat presenteras i artikeln ”Sexual Prejudice and Gender: Do Heterosexuals' Attitudes Toward Lesbians and Gay Men Differ?” (2000) där Gregory M. Herek vid University of California utifrån en enkätstudie från 1997 undersökt hur heterosexuella människors kön, religiösa tro, politiska åsikter samt egen genusidentifikation påverkar attityder mot homosexuella. Respondentens egen genusidentifikation samt sexualitet visade sig enligt Herek viktiga för attityder gentemot homosexuella. Herek menar att den manlige, heterosexuelle respondenten är fördomsfull mot homosexuella män på grund av rädsla för att själv betraktas som homosexuell eller mindre maskulin. Det visade sig att kvinnor generellt sett hade mer positiva attityder gentemot både homosexuella kvinnor och män (Herek, 2000, s.251-266).
Anne-Maree Polimeni, Elizabeth Hardie och Simone Buzwell presenterar i sin artikel “Homophobia among Australian heterosexuals: the role of sex, gender role ideology, and gender role traits” en kvantitativ studie med syftet att studera hur kön, syn på könsroller samt egen genusidentifikation påverkar attityderna gentemot homosexuella bland heterosexuella australienska studenter. Man fann att män var mer homofobiska gentemot homosexuella män än kvinnor, men att män generellt sett inte var mer homofoba än kvinnor. Vidare fann man att både män och kvinnor med en mer traditionell syn på könsroller hade mer negativa attityder, men att detta mönster var tydligare hos män. Slutligen visade studien att de minst homofoba männen och kvinnorna hade en genusidentifikation som man benämner som kvinnlig i vilken det ingick egenskaper som lyhördhet inför andras behov, vänlighet och känslosamhet (Polimeni, Hardie & Buzwell, 2000, s.47-62).
Ovanstående studier har relevans för min uppsats eftersom de visat att män är mer homofobiska än kvinnor, särskilt då det gäller genusöverskridande hos homosexuella män, varför jag finner ytterligare relevans i att undersöka manliga intervjupersoners föreställningar och attityder vidare. Samtliga studier inom området som jag funnit har dock skett inom ramen för psykologin samt varit kvantitativa och främst studerat hur olika variabler korrelerar med attityder varför jag hoppas att uppsatsens sociologiska, kvalitativa studie med ett fokus på maskulinitetsskapande inom en specifik klassmässig kontext kan bidra med en ny infallsvinkel. Dessa studier är också genomförda i USA, Canada respektive Australien varför jag finner det relevant att undersöka detta vidare inom en svensk kontext.
10
2.2 Svensk forskning om attityder gentemot homosexuella
Eftersom min studie kommer att genomföras i Sverige fann jag det också relevant att gå igenom det svenska forskningsläget kring föreställningar och attityder gentemot homosexuella.
Folkhälsoinstitutets rapport ”Föreställningar/vanföreställningar - Allmänhetens attityder till homosexualitet” (2002) som bygger på undersökningen ”Svenska befolkningens attityd till homosexuella och homosexualitet” redovisar resultatet av en enkätundersökning som skickades ut till 10 000 intervjupersoner i Sverige i åldrarna 16-79 år.
I denna studie undersöktes det dock endast huruvida respondenterna var positivt eller negativt inställda till homosexuella, och inte som jag ämnar undersöka föreställningar om och attityder gentemot eventuellt genusöverskridande varför jag anser att mina frågeställningar är motiverade i en svensk kontext.
Studien visade bland annat att dubbelt så många män som kvinnor hade en negativ attityd till homosexuella (Österman & Carpelan, 2002, s.21). Detta motiverar mig ytterligare att inrikta min studie på manliga intervjupersoner för att försöka förstå orsakerna till männens mer negativa attityder. Utbildningsnivån visade sig också ha betydelse för attityderna mot homosexuella, bland de med akademisk examen uppgav 16 % en negativ attityd jämfört med 30 % bland de med grundskoleexamen. Inkomst hade inget samband med attityder (Österman & Carpelan, 2002, s.22). Detta motiverar mig att ytterligare att rikta fokus mot män med låg utbildning.
Även BRÅ:s och Forum för levande historias ”Intoleransrapporten” baserad på enkätundersökning från 2003 om intolerans bland ungdomar mellan 14-19 år mot minoritetsgrupper visade att pojkar var mer negativt inställda till samtliga minoritetsgrupper (då inklusive homosexuella) än flickor samt att socioekonomisk bakgrund, till exempel föräldrarnas yrke, påverkade dessa attityder. Barn till föräldrar som räknades in i arbetarklassen, särskilt barn till ”ej facklärda arbetare” hade mer negativa attityder generellt sett (Ring & Morgentau, 2003, s.49). Detta gör det också relevant att inrikta min studie på svenska män med arbetarklassbakgrund då detta verkar korrelera med negativa attityder till homosexualitet. Eftersom ungdomars attityder redan varit i fokus i denna svenska studie anser jag det också motiverat att undersöka vuxna mäns föreställningar och attityder. Inte heller i denna studie har föreställningar om homosexuella avseende genusöverskridande undersökts.
11
2.3 Kritiska studier av maskulinitet och homofobi i Sverige.
Den svenska forskning jag funnit på området har således främst bestått av kvantitativa undersökningar där endast förekomsten av attityder kartlagts.
Inom området för kritiska studier av maskulinitet har man dock försökt gå på djupet för att förstå bakomliggande orsaker till dessa attityder genom att koppla dem till maskulinitetsskapande. Kritiska studier av maskulinitet som kan placeras inom ramen för studier av just homofobi och heteronormativitet är antologin ”Manlighetens omvandlingar. Ungdom, sexualitet och kön i heteronormativitetens gränstrakter”. Forskningen som presenteras i denna bok har dock som titeln antyder främst berört ungdomars maskulinitetsskapande och dess kopplingar till sexualitet.Ett exempel är Lina Paulsson som i sitt bidrag i antologin skriver om unga mäns identitetsskapande i heterosexuella relationer. Hon har intervjuat tio unga universitetsstuderande män och menar att dessa genom heterosexuella handlingar ”gör” eller upprätthåller manlighet. Dessa handlingar menar hon sker inom ramen för strukturer om kön, genus och sexualitet som skapar en norm eller en syn på kön eller manligt och kvinnligt som motsatser samt att dessa förväntas skapas i eller genom heterosexualitet (Paulsson, 2005, s.41-45).
Ovanstående forskning är självklart intressant för min undersökning då den bland annat studerat maskulinitetsskapande inom ramen för heteronormativitet. Då den studerat unga universitetsstuderande mäns maskulinitetsskapande anser jag dock min studie, som istället riktar fokus mot vuxna arbetarklassmän, vara väl motiverad.
3. Teoretisk och begreppslig referensram
3.1 Feministisk teori
Feminismen är inte någon enhetlig teoretisk tradition utan består av en mängd olika perspektiv på frågor som rör genus och/eller kön (Gemzöe, 2006, s.12). Här nedan ämnar jag redogöra för de feministiska teorier och begrepp som jag finner relevanta för min uppsats. För att förstå vad som menas med genus (och maskulinitet) i denna uppsats krävs det en bättre definition av genus. Då man talar om ”genus” syftar man till det socialt konstruerade könet, och inte det biologiska könet som man menar då man talar om ”kön” (Gemzöe, 2006, s.80).
3.1.1 Performativitet - att göra genus
Tanken om genus som något performativt går att härleda till queerteoretikern Judith Butler. Hon menar att genus är uppbyggt av en mängd små handlingar som ständigt måste upprepas
12 av män och kvinnor för att upprätthålla normerna om manlighet eller kvinnlighet. Detta innebär dock enligt Butler en möjlighet att rucka på genusnormen, genom att man till exempel som biologisk man slutar att handla i enlighet med normerna för manlighet (Rosenberg, 2002, s.74-75).
Zimmerman & West utgår från och utvecklar Butlers tankar då de i sin artikel ”Doing gender” riktar kritik mot teorin om könsrolls- eller könsidentitetssocialisation, som de menar implicerar att människor efter fem års ålder har socialiserats in i en könsroll lika fast och bestämd som det biologiska könet. De menar nämligen att genus snarare bör betraktas som något som skapas i interaktion med andra och en handling som kräver ständig upprepning, än en fast identitet hos individen (Zimmerman & West, 1987, s.125-126).
De menar vidare att vi ”gör genus” baserat på de kulturella föreställningar som existerar i samhället om hur en riktig man eller kvinna bör vara. Vi antar nämligen i västerländska samhällen att det endast finns två kön, och vi förväntar oss att alla ska kunna placeras in i dessa och bete sig i enlighet med dessa två kategorier (Zimmerman & West, 1987, s.128). Genus ses således inte som något essentiellt eller internaliserat utan något som måste iscensättas i mötet med andra. Det förväntas av individen att den ska bete sig i enlighet med sin könskategori, det betraktas som både önskvärt och naturligt vilket legitimerar sociala orättvisor mellan könen, enligt författarna (1987, s.20-22). Alla handlingar en individ utför, menar författarna nämligen(1987, s.136), bedöms i interaktionen med mellan människor som antingen manliga eller kvinnliga.
Men om genus bara är något man gör, varför kan man då inte bara sluta göra genus? Författarna svar på detta är att samhället är uppbyggt kring segregeringen av könen (Zimmerman & West, 1987, s.137). De menar att vi redan som barn lär oss att göra genus eftersom vi har en önskan att bli accepterade av vår omgivning. En stor del av detta är att visa upp ”rätt” könsbeteeende, vilket man tidigt lär sig att anpassa efter den kategori (man eller kvinna) man råkat ha fötts in i. Att göra genus är således från början inget frivilligt, man måste mer eller mindre agera i enlighet med de föreställningar som finns knutna till sitt kön för att accepteras i interaktionen med andra (Zimmerman & West, 1987, s.131 & 141).
3.1.2 Genussystemet
Yvonne Hirdman talar sin bok Genus – om det stabilas föränderliga former om en systematisk orättvisa i samhället där män överordnas kvinnor; genussystemet. Hirdmans begrepp genussystem eller genusordning syftar på den hierarkiska ordning och isärhållandet av könen samt den systematiska orättvisa som riktas gentemot kvinnor (Hirdman, 2001,
s.5-13 7). Genussystemet styrs av två principer, isärhållandet av könen och mannen som norm. För att upprätthålla isärhållandet och manlighetens överordning krävs det dock enligt Hirdman (2001, s.65-70) ett förakt för svaghet (här synonymt med kvinnlighet).
Genussystemet upprätthålls av genuskontraktet, ett slags kulturellt styrd överenskommelse mellan män och kvinnor om könens olika förpliktelser, rättigheter och skyldigheter i samhället (Hirdman, 2001, s.84). Detta kontrakt styr således både mäns och kvinnors tankar, beteenden och livsval. Så länge kvinnan och mannen håller sin del av kontraktet så innebär det nämligen fördelar för dem, de accepteras av samhället och får vara en del av gemenskapen (Hirdman, 2001, s.84 & 91-93).
Båda könen deltar således i upprätthållandet av maktordningen enligt Hirdman (2001, s.75). Viktigt att understryka är att det i genussystemet inte rör sig om enskilda män som förtrycker kvinnor, utan att de endast följer sin del i genuskontraktet (Hirdman, 2001, s.64-65). Båda könen anses vara insnärjda i ett system som begränsar deras livsutrymme och avgör hur de får klä sig, tala, tänka, bete sig och handla.
Detta är ett viktigt klargörande för min uppsats, att inte enskilda män eller ens män som grupp är att betrakta som förtryckare utan att de istället (omedvetet) deltar i ett system som till mångt och mycket avgör deras liv och även åsikter.
3.2 Queerteori
Inom queerteorin studeras det hur vi konstruerar heterosexualiteten som norm i samhället. Istället för att studera ”avvikarna” vill man inom queerteorin sätta fokus på hur sexuella normer uppstår, fungerar och upprätthålls (Ambjörnsson, 2006, s.35-36). Queerteorin innehåller för uppsatsen relevanta teorier och begrepp som jag redogör för här nedan, vilka belyser hur genus och sexualitet kan ses som sammanvävda maktstrukturer i vårt tänkande samt i samhället i övrigt.
3.2.1 Heteronormativitet
Begreppet heteronormativitet är centralt i queerteorin. Ambjörnsson (2006, s.51-53) menar att heteronormativitet innebär ett normsystem som premierar en viss sorts genus och (hetero)sexualitet. Institutioner, lagar, strukturer, relationer och handlingar upprätthåller detta normsystem och gör att det betraktas som enhetligt, naturligt och allomfattande samt att ett visst sorts heterosexuellt liv betraktas som önskvärt eller lyckat.
14 Hur menar man då att heteronormativiteten, alltså heterosexualiteten som norm, upprätthålls i samhället? Ambjörnsson urskiljer en mängd olika strategier eller strukturer: uppdelning, hierarki, inkludering, stereotypisering samt förlöjligande och patologisering, obegripliggörande och demonisering.
Uppdelningen syftar till den genusuppdelning som krävs för att heteronormativiteten skall bestå. Om det inte fanns två kategorier, manligt och kvinnligt eller män och kvinnor, som förväntades begära varandra, så skulle inte en man som har sex med en annan man klassas som homosexuell (Ambjörnsson, 2006, s.59-60).
Heterosexualiteten (som norm) är således beroende av homosexualiteten och könsuppdelningen (Ambjörnsson, 2006, s.67-68). Förutom att dela in människor i könskategorier och efter sexuell läggning så sker det också en hierarki mellan kategorierna. Manlighet överordnas till exempel kvinnlighet och ett heterosexuellt liv betraktas som bättre, eller mer lyckat, än ett homosexuellt (Ambjörnsson, 2006, s.61).
Inkluderingen innebär att grupper eller individer som avviker från heteronormen får ”vara med” så länge de gör detta på heteronormens villkor och inte driver egen agenda eller sticker ut alltför mycket.
Stereotypisering innebär att man överdriver, förenklar och reducerar en hel grupp individer till en och samma, till en stereotyp. Ofta tillskrivs de stereotypiserade grupperna egenskaper som inte betraktas som önskvärda, lesbiska som till exempel rabiat manshatare och bögar som ytliga och fjolliga. Avvikelsen konstrueras som förutsägbar och stereotyp, medan normen blir mångfacetterad och självklar eller universell.
Även förlöjligande, patologisering, demonisering och obegripliggörande av de som avviker från genus- och sexualitetsnormerna används som maktstrategier för att upprätthålla heteronormativiteten, menar Ambjörnsson (2006, s.70-78).
Detta behöver dock inte ske öppet, eller medvetet. Tiina Rosenberg diskuterar i sin bok ”Queerfeministisk agenda” (2002, s.85) också huruvida förtryck kan ses som en strukturell företeelse där olika grupper underordnas på grund av föreställningar och beteenden hos vanliga, hyggliga människor och institutioner i vardagen. Denna teori har relevans för min uppsats då den belyser hur föreställningar om homosexuella kan ses inom ramen för en heteronormativ samhällsstruktur, som är sammanvävt med synen på könen (som avsnittet nedan belyser ytterligare) och som konstruerar homosexualitet som en avvikande identitet (istället för en normal handling). Den kan också belysa hur upprätthållandet av heteronormen och därmed marginaliseringen av olika sexualiteter går till i vardagen.
15 3.2.2 Den heterosexuella matrisen
Judith Butler menar också att könskategorin man och kvinna endast existerar inom eller på grund av en heterosexuell förståelseram som präglar vår kultur. Heterosexualiteten förutsätter att det finns två motsatser, man och kvinna, och att dessa ska attraheras av varandra.
Här vävs dock också enligt Butler genus in i strukturen. En biologisk man förväntas således bete sig ”manligt” och begära motsatsen, det vill säga en ”kvinnlig”, biologisk kvinna. Endast om allt detta stämmer överrens, alltså biologiskt kön, ”rätt” genus och heterosexuellt begär så betraktas individen som en ”riktig” eller lyckad man eller kvinna, enligt Butler.
Om dessa saker inte överrensstämmer så uppstår det en störning i det normala som upplevs som obehagligt av omgivningen. Tänk till exempel en person som beter sig kvinnligt och begär män (”rätt” sorts genus och ”rätt” sorts begär), men som råkar ha det biologiska könet man? Detta skapar ofta förvirring, rädsla eller avsky hos omgivningen (Ambjörnsson, s.112-115). Butlers modell visar således på hur kön, genus och sexualitet är tätt sammanvävda strukturer i vårt tänkande.
3.3 Maskulinitet(er)
3.3.1 Upprätthållandet av maskulinitet
Michael Kimmel ser maskulinitet som något föränderligt som konstrueras i relation till andra, till sin egen identitet och till omvärlden. Manlighet är således inte något statiskt utan är socialt konstruerat och ser olika ut på olika tider och platser. Han menar vidare, liksom Butler, att manlighet måste bevisas om och om igen för att upprätthållas (Kimmel, 2007, s.73-74). R.W. Connell bidrar i diskussionen kring manlighet med att klargöra att man inte kan tala om en maskulinitet, då det finns mängder av olika maskulinitetskonstruktioner (Connell, 1995, s.113-114). Detta är ett ytterligare viktigt klargörande för uppsatsen, att det maskulinitetsskapande jag ämnar studera är specifikt för den kontext (klassmässiga, nationella, etcetera) jag ämnar studera då det inte finns en enda maskulinitetskonstruktion utan flera.
Kimmel lyfter ut en aspekt som essentiell för skapandet av manlighet, att man som man aldrig får göra något som kan tolkas som feminint. Maskulinitet verkar således mest vara något man inte är (kvinnlig, fjollig och så vidare.) än något man är (Kimmel, 2007, s.76). Rädslan för att avmaskuliniseras, alltså ett förknippande med femininitet, är enligt Kimmel en rädsla för att ses som en sämre man vilket leder till underordning gentemot andra män. Utifrån detta menar Kimmel (2007, s.79) att till exempel homofobi har lite att göra med homosexualitet som
16 fenomen. Män är hela tiden rädda för att avmaskuliniseras av andra män, och står till exempel ut med en homofob jargong för att inte verka omanlig. Kimmel (2007, s.78) menar således att manligheten främst skapas och upprätthålls gentemot andra män.
Peter Lyman visar genom sin studie av betydelsen av skämt för manliga vänskapsband, att skämt syftar till att svetsa samman gruppen och lindra de spänningar som kan finnas i gruppen. Ofta görs detta genom rasistiska, sexistiska och homofobiska skämt, menar Lyman (2001, s.158). Även om individerna inte själva anser att skämten är passande eller motsätter sig dess innehåll, så håller de tyst för att de inte vill förstöra vänskapsbanden och stämningen i gruppen. Att inte visa känslor även om man upprörs av skämten är nämligen ett sätt att visa sin manlighet (Lyman, 2001, s.161-162).
3.3.2 Hegemonisk maskulinitet
Connell har även myntat begreppet hegemonisk maskulinitet, som syftar till relationerna mellan maskuliniteter (1995, s.115). Hegemonibegreppet är hämtat från den italienske marxisten Antonio Gramsci som ursprungligen använde det för att beskriva hur den dominerande gruppen eller klassen i samhället lyckats skapa en dominerande ideologi eller norm som framstod giltig för hela samhället, även de underordnade klasserna. I viss kultur vid viss tidpunkt finns det alltid en maskulinitet med sådan karaktär, menar Connell, en hegemonisk maskulinitet som även upprätthåller genusordningen, dvs. mäns överordning över kvinnor (1995, s.115 & 117-118).
Den hegemoniska maskuliniteten är dock endast ett ideal för manlighet som få män i verkligheten når upp till. Hävdandet av auktoritet hos denna maskulinitet är vad som upprätthåller den, vilket hegemonibegreppet implicerar.
Det finns dock självklart också maskuliniteter som inte lever upp till normen och därför underordnas och marginaliseras. I vår tids europiska och anglosaxiska kultur är heterosexuella män överordnade homosexuella i hegemonin genom en rad praktiker som exempelvis diskriminering, uteslutning ur politik och våld. Connell menar att kopplingen mellan homosexualitet och femininitet som finns i vår kultur är en grund för detta, då femininitet är underordnat i genusordningen (1995, s.116).
Andra grupper som marginaliseras är olika etniska minoriteter eller klassmässiga grupper, och genom denna marginalisering bidrar de till att upprätthålla auktoriteten hos den hegemoniska maskuliniteten och således också genusordningen (1995, s.115-119).
Även de som anpassar sig till rådande normer för manlighet kan dock fara illa, Connell nämner arbetsplatsskador, alkoholskador, utsattheten för våldsbrott som alla leder till en
17 förkortad livslängd jämfört med kvinnor (2002, s.148-149). Detta kan möjligen förklaras med det hegemoniska manlighetsidealet om att arbeta i fysiskt tunga jobb utan att klaga, att tåla alkohol som ett tecken på manlighet samt att uttrycka sin manlighet genom aggressivitet eller våld.
Connell menar således att även om män i genusordningen är överordnade kvinnor, så gynnas inte alla män av detta, vilket jag anser vara en viktig ståndpunkt då syftet med uppsatsen inte på något sätt är att framställa män som en enhetlig grupp som går samman för att förtrycka andra grupper eller som om män som en kollektiv grupp alltid gynnas av den genusordning som de oundvikligen är en del av.
3.4 Klass
Denna uppsats har riktat in sig på att studera maskulinitet i en arbetarklasskontext. Detta avsnitt syftar till att definiera termen ”arbetarklass” samt skissera Bourdieus teori om klass och dess relevans för uppsatsen.
3.4.1 Definition av arbetarklass
I Intoleransrapporten visade det sig som jag ovan nämnt att socioekonomisk bakgrund, till exempel föräldrarnas yrke, påverkade ungdomarnas attityder. Barn till ”ej facklärda arbetare” hade till exempel sämre attityder gentemot homosexuella (Ring & Morgentau 2003, s.49). I denna studie utgick man från SCB:s SEI-koder då man talade om klass. SEI, eller den socioekonomiska indelningen, är ett system som utarbetats av Statistiska centralbyrån för att belysa klassindelningen i det svenska samhället.
Grunden i indelningen är naturligtvis människors positioner på arbetsmarknaden. Arbetsgivare och arbetstagare samt arbetare och tjänstemän åtskiljs. Den senare uppdelningen sker genom utbildningsnivå, facklig tillhörighet och typen av produktion man sysslar med (varor eller tjänster) (SCB, 2008).
Eftersom den tidigare forskning jag tagit del av som visat att klass korrelerar med negativa attityder gentemot homosexuella har använt sig av denna indelning, så finner jag det relevant att utgå från densamma i min uppsats då jag motiverade mitt val av intervjupersoner utifrån dessa studiers resultat.
I SEI urskiljs tre typer av positioner eller klasser, arbetare, tjänstemän och företagare.
Inom arbetarklassen urskiljs sedan fyra olika nivåer, i stigande ordning: ej facklärda varuproducerande, ej facklärda tjänsteproducerande, facklärda varuproducerande och
18 facklärda tjänsteproducerande. Ej facklärd innebär ett utbildningskrav i branschen på mindre än två år, facklärda innebär ett utbildningskrav från branschen på minst två år. Individens egen utbildningsnivå tas det således ingen hänsyn till i indelningen. De som kategoriseras i klassen arbetare, och som jag syftar till då jag använder begreppet arbetarklass, är således anställda inom yrken som organiseras inom LO, i branscher som sysslor med varu- eller tjänsteproduktion som kräver ca två års utbildning (SCB, 1982).
De båda svenska rapporterna som jag redovisat ovan under ”tidigare forskning” tog hänsyn till klass (utbildningsnivå, yrke, position på arbetsmarknaden), och klass visade sig påverka attityderna. Klass har således någon relevans då det kommer till attityder mot bland annat homosexuella. Intoleransrapporten visade också att föräldrarnas klasstillhörighet hade ett samband med ungdomarnas attityder. Den klassmässiga miljö en individ växt upp i kan således påverka attityder gentemot exempelvis homosexuella. Jag ämnar nedan diskutera detta i anknytning till Pierre Bourdieus teorier om klass.
3.4.2 Pierre Bourdieus teori om klass
Då Bourdieu talar om klass använder han begreppen sociala positioner i det sociala rummet. Det sociala rummet kan förstås som den arena i samhället inom vilken dessa olika sociala positioner organiseras på en teoretisk eller analytisk nivå.
Sociala positioner, är således de olika klasspositionerna (Bourdieu, 2004, s.13). Bourdieu påpekar också att individerna inom det sociala rummet måste konstruera skillnader eller differentieringsprinciper som de sociala positionerna utgör för att man ska kunna tala om klasser eller skillnader överhuvudtaget. Detta, menar han vidare (2004, s.20-23), görs genom att människor har olika habitus baserade på olika tillgångar till kapitalformerna.
Ytterligare ett begrepp som är centralt för att förstå Bourdieus teorier är således habitus. Bourdieus begrepp habitus innebär ungefär vilken smak eller vilken livsstil individen har, vilket har formats av dennas uppväxtmiljö och tillgången till kulturellt och ekonomiskt kapital i denna. Bourdieu menar således att habitus utgör det som skapar skillnader mellan olika klasser i form av smak och beteenden. Habitus avgör till exempel vad och hur exempelvis en person ur arbetarklassen äter, utövar idrott samt hans eller hennes politiska åsikter.
Habitus är således en individs inlärda smak eller perceptionskategorier som avgör också skillnaden mellan vad som värderas som bra eller dåligt inom en viss grupp, samt att dessa normer skiljer sig åt mellan olika grupper (Bourdieu, 2004, s.18-20).
En individs habitus skapas som jag ovan nämnt genom ens tillgång till de olika kapitalformerna genom livet.
19 Ekonomiskt kapital är de materiella tillgångar i form av exempelvis pengar som en individ besitter. Kulturellt kapital avser resurser i form av till exempel hög utbildning och titlar, men även att individen känner till (fin)kulturen i samhället samt det som betraktas som värdefull kunskap i denna finkultur. Nyckeln till detta är att individen behärskar det språk och de spelregler som gäller där inom denna arena (Bourdieu, 2004, s.16-19 & 38).
Centralt för organiseringen av sociala positioner inom det sociala rummet är som sagt tillgången till kulturellt kapital, som Bourdieu (2004, s.31-38) menar bland annat förvärvas genom utbildning. Bourdieu (2004, s.119-122) menar också att familjen är en viktig enhet för reproduktionen av habitus och således också klass då det är inom familjen som ackumulationen och arvet av de olika kapitalformerna sker.
Bourdieus förklaring till varför en människas klassmässiga bakgrund påverkar både hennes beteenden, livsval och åsikter är således att man inom olika klasser förvärvar olika preferenssystem eller habitus, bland annat beroende på tillgången till olika kapitalformer. Centralt för detta är således individens uppväxtförhållanden, klasspositionen anses således vara skapad av individens uppväxtmiljö.
Detta visade sig också vara fallet i Intoleransrapporten som jag ovan nämnt, ungdomarnas klassmässiga uppväxtförhållanden, till exempel deras föräldrars yrken, visade sig ha ett negativt samband med attityderna gentemot homosexuella (Ring & Morgentau, 2003, s.49). Vad är det då som gör att arbetarklassens habitus korrelerar med negativa attityder gentemot till exempel homosexuella?
Om det är så och detta eventuella resultat ämnar jag belysa utifrån maskulinitetsskapandet inom en specifik klassmässig kontext.
För att göra detta krävs det en inramning av manlighetsidealet inom arbetarklassen, som är en del av detta habitus. Ella Johansson som studerat manlighetskonstruktioner historiskt sett i Sverige, visar hur borgarklassens mäns syn på arbetarklassens män redan kring 1800- och 1900-talet skapade (motstånds)diskurser bland arbetarklassens män som byggde vidare på nidbilderna av arbetarklassens kroppslighet till att skapa ett manlighetsideal som bestod i naturlig, fysisk styrka, som borgerliga mannen ansågs sakna (Johansson, 2006, s.128).
Marie Nordberg (1999, s.290-291) beskriver i sin studie av könskonstruktioner och manlighetsskapande på kvinnodominerade arbetsplatser om en ”bruksmentalitet”, ett manlighetsideal där manlighet bland annat ses som fysisk styrka och samt där en viss hård jargong belönas.
20
4. Metod
4.1 Val av metod
Analysen av det empiriska materialet i uppsatsen kommer att ske genom kritisk diskursanalys. Anledningen till detta är att den kritiska diskursanalysen ger metodologiska verktyg med vars hjälp man kan placera utsagor och de diskurser som går att urskilja ur dessa i förhållande till den omgivande samhälleliga kontexten (och dess strukturer). Detta är viktigt då syftet med uppsatsen är att försöka förstå föreställningar om homosexuella och genusöverskridande genom att placera dessa i förhållandet till maskulinitetsskapandet inom en viss kontext.
Det är dessutom ett centralt ideal inom den kritiska diskursanalysen att bidra till social förändring genom att kritisera rådande ojämlika maktordningar (Winther Jørgensen & Phillips, 1999, s.69-70), vilket gör att denna konkreta analysmetod passar väl in i min strävan efter att placera uppsatsen inom ett kritiskt, emanciperande forskningsideal.
Detta anser jag vara viktigt eftersom uppsatsen placeras inom ramen för kritiska studier av maskulinitet och ämnar belysa och problematisera maskulinitetsskapande och homofobi, för att eventuellt kunna bidra till förändringar kring detta.
4.2 Kritisk diskursanalys
En diskurs kan enkelt uttryckt sägas vara ett bestämt sätt att tala om eller förstå ett visst fenomen eller omvärlden på (Winther Jørgensen & Phillips, 1999, s.7). Bakom teorin om diskursanalysen ligger det vidare ett antal ontologiska antaganden. Diskursanalysen bygger till exempel på den socialkonstruktivistiska teorin, inom vilken man intar en kritisk inställning till tanken att det finns en objektiv verklighet som man kan studera och nå objektiv kunskap kring. Man anser nämligen att verkligheten skapas av språket, bland annat genom vårt sätt att kategorisera världen. Man menar vidare att det finns ett samband mellan kunskap och handling, vissa föreställningar eller kunskaper leder till vissa acceptabla (och oacceptabla) sätt att handla (Winther Jørgensen & Phillips, 1999, s.11-12).
4.2.1 Faircloughs kritiska diskursanalys
Det finns dock många olika riktningar och analysmetoder inom diskursanalysen. Den jag ämnar utgå från i denna uppsats är den kritiska diskursanalysen i Norman Faircloughs version. Centralt inom Faircloughs kritiska diskursanalys är studiet av diskursiva praktiker, det vill säga hur man skapar och mottar texter eller utsagor. Dessa anses nämligen vara en viktig del som konstituerandet av den sociala världen. Diskurser anses således vara både
21 konstruerade och konstruerande, diskursiva praktiker både skapas av och reproducerar befintliga maktförhållanden i samhället (Fairclough, 1995, s.10-11 & 25). Ordet kritisk syftar således till det faktum att man vill kartlägga diskursiva praktikers roll i de maktförhållanden eller strukturer som finns i samhället (Fairclough, 1995, s.36).
Kommunikativa händelser, alltså ett fall av språkbruk till exempel en text eller utsaga, och diskursordningar, den struktur av diskurser som skapar föreställningar om ett visst fenomen, anses stå i ett dialektiskt förhållande till varandra, språkhandlingar av olika slag konstrueras inom en viss given diskursordning men den bidrar också till att återskapa diskursordningen och således också maktförhållanden i samhället (Fairclough, 1995, s.10-11).
En diskursordning är således summan av de diskurser som används inom viss social domän, ett slags system av diskurser som både formar och formas av språkbruket (Fairclough, 1995, s.12-13). Trots möjligheten till förändring, då flera diskurser finns att bygga sitt språkbruk på, finns det dock enligt Fairclough oftast vissa diskurser eller diskursordningar som har mer genomslagskraft än andra, på grund av att de är mer vedertagna inom den sociala domän som fenomenet rör. Detta, menar Fairclough vidare, hänger samman med den rådande ideologin, alltså de betydelsekonstruktioner som formar vårt tänkande om olika fenomen, men som också formas av vårt språk i vardagen och som bidrar till reproduktion av maktförhållanden. Fairclough menar således att somliga ideologier utgör hegemonin, det vill säga det vedertagna sättet att se på saker och ting i samhället (Fairclough, 1995, s.25-39).
Den diskursiva praktikens specifika karaktär är således avhängig den kontext den ingår i, och vilka ideologier eller föreställningar som kan tänkas vara dominerande.
Man måste således försöka ringa in den kontext, till exempel vilka diskurser och diskursordningar som kan tänkas finnas kring det fenomen man ämnar studera.
Det är här min teoretiska referensram som jag beskrivit ovan kommer till användning.
Fairclough (1995, s. 52 & 82-83) menar dock att en förändring av dessa diskursordningar och således den sociala världen är möjlig, om man blir medveten om hur språket eller den diskursiva praktiken reproducerar maktförhållanden. För att detta ska ske räcker det dock inte med att experter eller forskare tillägnar sig denna medvetenhet, utan denna måste individerna som i vardagen använder ett visst språkbruk baserat på vissa diskurser också få eftersom det är där (re)produktionen och möjligheten till förändring ligger. Fairclough (1995, s.217-227 & 251-252) talar här om en kritisk språkmedvetenhet, alltså en medvetenhet om hur den diskursiva praktiken reproducerar rådande maktförhållanden, som han menar borde införlivas i utbildningen i större utsträckning. Utifrån detta hoppas jag att läsandet av min uppsats av
22 intervjupersonerna och andra i liknande situationer kan bidra till en ökad medvetenhet om språkanvändningen och dess konsekvenser.
4.2.2 Faircloughs tredimensionella analysmodell
Fairclough menar att man ska studera texten eller den kommunikativa händelsen i tre nivåer. På den första nivån sker en beskrivning av textens lingvistiska egenskaper. På den andra nivån tolkas relationen mellan de produktions- och konsumtionsprocesser som är förbundna med texten (den diskursiva praktiken). På den tredje och sista nivån ska man försöka förklara förhållandet mellan den diskursiva processen och de sociala processerna (Fairclough, 1995, s.97).
Man varken kan eller bör dock använda alla metoder som ingår i den breda repertoar av analytiska verktyg i Faircloughs diskursanalys, de kan heller inte användas på samma sätt i olika forskningsprojekt beroende på studiens syfte, omfattning och så vidare (Winther Jørgensen & Phillips, 1999, s.81). Här nedan redogör jag därför för samt diskuterar vilka verktyg jag ämnar använda, samt vilka jag valt att utelämna.
Text
I analysen av den kommunikativa händelsen som text försöker man bland annat genom en beskrivning av de lingvistiska egenskaperna förstå hur förhållandet mellan talare och uttalande ser ut. Man försöker således utröna hur personen tar ställning till påståendet, eller vilken agent som knyts till utsagan, alltså vem som anses ligga bakom en händelse eller en åsikt, exempelvis (Fairclough, s.98-100). I denna nivå kan det också ingå en analys av interaktionell kontroll, alltså till exempel vem som talar mest och vem som bestämmer ordningen i samtalet, och grammatik (Fairclough, 1995, 7-9 & s.133-134).
Analysen på denna nivå är tämligen detaljerad, då alla ord eller pauser i utsagan som kan tyda på en tvekan till det man säger ska analyseras. Det finns dock en poäng med detta, då man genom en analys av dessa kan utröna graden av ställningstagande till det man uttrycker, och genom detta också graden av motstånd eller anpassning till de diskurser man använder sig av, vilket hade varit intressant. Man måste dock som sagt i alla forskningsprojekt göra en avvägning av vilka analysverktyg man kan använda. Då denna c-uppsats är tämligen begränsad till sitt omfång kommer jag att lämna ute denna del av Faircloughs tredimensionella modell, då den som sagt är väldigt detaljerad och således tar upp alldeles för mycket plats. Hur detta kan tänkas påverka analysen och resultatet av denna i sin helhet ämnar jag diskutera mer utförligt nedan under metodologisk reflektion.
23 Diskursiv praktik
Här sker en analys av den kommunikativa händelsen som diskursiv praktik, alltså hur den kommunikativa händelsen produceras och konsumeras (Fairclough, 1995, s.8-9). Här sker således en analys av vilka diskurser den kommunikativa händelsen bygger på (Fairclough, 1995, s.98-101). Blandas diskurser från olika diskursordningar, och på vilka sätt?
Detta kallas för en intertextuell analys och dess poäng är att visa hur texten bygger på olika diskurser som finns tillgängliga, vilket ofta är avhängigt rådande diskursordning (Fairclough, 1995, s.188). Det kan dock förekomma hybriditet, alltså blandning av diskurser mellan olika diskursordningar, menar Fairclough (1995, s.133-135). I den intertextuella analysen kallas denna hybriditet för interdiskursivitet.
Nya diskursiva praktiker, alltså om man exempelvis använder nya ord eller diskurser då man talar om ett visst fenomen, exempelvis genom interdiskursivitet, vittnar enligt Fairclough (1995, s.189) om en uppluckring av rådande diskursordning och således om social förändring.
Social praktik
Här ska den kommunikativa händelsen och den diskursiva praktiken analyseras och försöka förklaras i förhållande till kontexten, det vill säga den sociala praktiken. Detta sker till exempel genom att man analyserar relationen mellan diskursiva praktiken och diskursordningen (Fairclough, 1995, s.97-102 & 133-140). Här försöker man koppla analysen till de olika teorier man utgår från, till exempel om vilka diskursordningar som finns kring det fenomen man studerar.
Här menar Fairclough (1995, s.97-102) att man bör dra slutsatser, reproducerar den diskursiva praktiken diskursordningen, eller utmanar den? Vilka ideologiska, politiska och/eller sociala konsekvenser får den diskursiva praktiken?
4.3 Urval & datainsamling
4.3.1 UrvalDå den tidigare forskning som jag redovisar ovan visat att män och personer med arbetarklassbakgrund har haft mer negativa attityder gentemot homosexuella, är urvalsgruppen redan bestämd till arbetarklassmän.
Holme och Solvang (1997, s.104) skriver att det man bör tänka på då det kommer till urval är att få en stor variation hos intervjupersonerna då det kommer till exempelvis ålder, kön, etnicitet och klass. De menar vidare att urvalet i kvalitativa studier oftast inte blir
24 representativt, men att det likväl är medvetet och strategiskt utifrån syftet (Holme & Solvang, 1997, s.101). Då mitt syfte är att undersöka arbetarklassmäns föreställningar och attityder och på grund av ovan nämnda avgränsningar så kommer inte variation vara fokus i mitt urval, utan intervjupersonerna begränsas till ett kön och en viss klass.
Urvalet i uppsatsen bestod i ett bekvämlighetsurval, vilket innebär att intervjupersonerna väljs utifrån tillgänglighet vilket är vanligt då statistisk generaliserbarhet inte är relevant (Holme & Solvang, 1997, s.183).
Företaget där samtliga intervjupersoner arbetade, valdes ut genom att en bekant till mig som tidigare arbetat där. Då företaget har uppemot sjuttio anställda hoppades jag få tag i intervjupersoner som inte kände min bekanta eller kände till min relation med denne på ett sätt som kunde påverka intervjusituationen, vilket också skedde då tre av fem inte kände till min bekanta och de övriga två inte arbetat med denna bekanta på över ett år. De hade tidigare arbetat tillsammans ca en vecka och hade således inte hunnit etablera några närmare kontakter med min bekanta. Från början skickades det ut ett informationsbrev till företaget där jag informerade om syftet med uppsatsen samt kriterier för deltagandet enligt de etiska riktlinjer jag beskriver nedan. Min tanke med detta vara att alla anställda skulle ha lika stor chans att få anmäla sitt intresse för en intervju. Detta brev nådde dock tyvärr inte ut till alla anställda. Urvalet blev istället av snöbolls- eller kedjetypen, där jag kom i kontakt med de sista intervjupersonerna genom en av de första intervjupersonerna (Bryman, 2001, s.313).
4.3.2 Datainsamlingsmetod & genomförande
Jag ämnar generera det empiriska materialet genom intervjuer, eftersom jag vill gå djupare in i vilka föreställningar och attityder som finns om homosexuella och genusöverskridande och göra en kritisk diskursanalys av talet kring detta.
Kvalitativa intervjuer kan se lite olika ut. Man brukar tala om ostrukturerade eller semistrukturerade intervjuer. I en ostrukturerad intervju finns endast teman som bör tas upp och formen för intervjun liknar i stor utsträckning ett vanligt, vardagligt samtal.
I den semistrukturerade intervjun har man en intervjuguide med teman och frågor man vill ta upp, men är självklart flexibel och låter dessa komma i vilken ordning som helst under intervjun. Den senare metoden används då man har frågeställningar ett särskilt fokus i undersökningen redan från början (Bryman, 2001, s.301-304). Då jag utgår från flera frågeställningar i min studie så kommer jag att genomföra semistrukturerade intervjuer enligt en intervjuguide. Jag arbetade således med en semistrukturerad intervjuguide, med vissa
25 bestämda teman, manligt och kvinnligt, jämställdhet, homosexualitet och klass (för utförligare information om dessa se Bilaga 1, intervjuguide).
Jag strävade självklart efter att vara flexibel under intervjuns gång och låta diskussionen flyta fritt mellan mina olika teman. Jag försökte dock samtidigt se till att alla teman diskuterades så att jag skulle kunna besvara mina frågeställningar.
Jag spelade in intervjuerna med bandspelare och transkriberade dem sedan, var för sig. Detta gjordes med hänsyn till hur mycket detaljer som kunde vara relevanta för diskursanalysen. Eftersom jag från början ämnade analysera eventuell tvekan i form av pauser eller ord som ”ehm” samt tystnader då detta ingick i det första steget i Faircloughs tredimensionella modell, fanns därför sådana med i transkriberingen. I citaten under resultatdelen är dock texten ändrad till skriftspråk i den mån det behövdes för att göra citaten mer lättlästa.
4.4 Etiska överväganden
Etiska överväganden bör göras inom all samhällsvetenskaplig forskning. Följande principer, Vetenskapsrådets forskningsetiska principer inom humanistisk-samshällsvetenskaplig forskning (1990, s.5-14), bör man alltid ta hänsyn till:
Informationskravet, som innebär att forskaren alltid ska informera undersökningsdeltagare om syftet med studien. Forskaren ska också informera undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande, till exempel att deltaganden i undersökningen är frivilligt och samt att de har rätt att avbryta sin medverkan.
Samtyckeskravet. Detta krav innebär att deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan. Forskaren bör således inhämta undersökningsdeltagares samtycke. De som medverkar i en undersökning ska som sagt också ha rätt att bestämma om, hur länge och på vilka villkor de skall delta.
Konfidentialitetskravet. Detta krav handlar om att uppgifter om undersökningsdeltagarna ska ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem.
Nyttjandekravet. Detta krav innebär att uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål.
I mitt första informationsbrev till arbetsplatsen där jag frågade om någon ville delta i undersökningen, upplyste jag kortfattat om den information som ingår i de tre första kraven. Detta nådde dock som sagt inte ut till alla intervjupersoner. Vid intervjutillfället berättade jag därför också om samt delade ut mer utförlig skriftlig information om syftet med
26 undersökningen samt omfattningen, att samtycke till deltagande är frivilligt samt att man när som helst kan avbryta sitt deltagande. Jag informerade även om att jag skulle använda citat från intervjuerna i rapporten, men att dessa av utomstående inte skulle kunna kopplas till dem som personer och att deras deltagande således är anonymt.
Jag tog dock också upp det faktum att eftersom samtliga intervjupersoner (förhoppningsvis) kommer att läsa rapporten, så kommer de som blivit intervjuade kunna koppla bakgrundsfakta om intervjupersonerna som presenteras, till exempel ålder, till dem som person. De skulle således inte bli anonyma inför varandra. Samtliga intervjupersoner gav sitt samtycke till att jag använde denna bakgrundsinformation ändå. I detta informationsbrev fanns också mina kontaktuppgifter, och jag informerade intervjupersonerna om att de kunde kontakta mig om de till exempel skulle komma att ångra detta medgivande i efterhand.
4.5 Metodologisk reflektion
4.5.1 Reliabilitet och validitetReliabilitet och validitet är viktiga kriterier för bedömningen och säkerställandet av god forskning. Reliabilitet är ett begrepp som används för att avgöra tillförlitigheten i studien, har man på ett korrekt sätt med en tillförlitlig metod undersökt det man ville undersöka? Detta avgörs ofta genom att två olika forskare som använder samma metod ska nå samma resultat, vilket också benämns som studiens replikerbarhet. Validitet syftar till om man verklig undersökt det man ville undersöka, har de begrepp man utvecklat till exempel verkligen ”mätt” det man ville ”mäta” (Bryman, 2001, s.43-44)? Inom kvalitativ forskning har man ofta en annan inställning till dessa kriterier, då man till skillnad från kvantitativ forskning inte är intresserad av att ”mäta” något (Bryman, 2001, s.271). Kvale (1997, s.191-192) menar att då två olika forskare inte alltid kommer fram till samma resultat vid kvalitativ forskning, eftersom forskaren anses ha en central roll i produktionen av kunskap och mening, testas snarare reliabiliteten och validiteten av undersökningens tolkningar och resultat genom argumenten för de tolkningar forskaren gör.
Jag har självklart haft detta i åtanke under min analysprocess. Läsaren kan således också bedöma validiteten av tolkningarna genom att granska citaten samt min argumentation. Kvale (1997, s.214) menar vidare att kvaliteten hos intervjun är avgörande för kvaliteten av analysen. I intervjusituationen säkerställs validiteten genom att man försöker garantera tillförlitlighet i intervjupersonernas utsagor samt kvaliteten på intervjun. Detta uppnås genom att man till exempel kontrollerar den erhållna informationen under intervjuns gång genom
27 bolla tillbaka sina tolkningar till respondenten för verifiering. Jag försökte be respondenten utveckla hela tiden, samt upprepa vad de sade eller presentera hur jag uppfattar vad de sade, för att uppnå detta.
En viktig aspekt inom den kvalitativa forskningen och intervjun är förutsättningsmedvetandet som innebär att forskaren har en öppenhet inför nya eller oväntade fenomen. Det krävs i den semistrukturerade kvalitativa intervjun dock ett fokus på särskilda teman, men man får självklart inte ställa ledande frågor (Kvale, 1997, s.34-39), vilket jag också hade i åtanke då jag konstruerade intervjuguiden samt i intervjusituationen.
Centralt i intervjusituationen är också en förståelse för att mellanmänskligt samspel i intervjun genererar kunskapen, både forskare och intervjuperson påverkar varandra, vilket forskaren bör vara fullt medvetenhet om (Kvale, 1997, s.34-39). Jag var till en början orolig för att intervjupersonerna inte skulle våga vara ärliga eller öppna mot mig i intervjusituationen då det kanske kunde kännas utelämnande att diskutera sina åsikter med en främmande person samt att de kanske skulle ha en önskan om att framställa sina åsikter som mindre extrema inför mig. Detta kan självklart ha påverkat, jag kanske bara skrapade på ytan av de attityder som finns kring homosexuella och genusöverskridande? Jag tyckte dock att diskussionerna var tämligen avslappnade och öppna, då jag till och med vid något tillfälle spontant fick ta del av något skämt eller dylikt som brukade ingå i jargongen på arbetsplatsen.
4.5.2 Generaliserbarhet
Mitt urvalsförfarande ger inte möjligheten att generalisera mina resultat, åtminstone inte på en statistisk nivå. Målet inom kvalitativ forskning är dock sällan generaliserbarhet, utan snarare att nå en ökad eller djupare förståelse i en specifik situation. Ett mål som Kvale (1997, s.209-212) nämner är att generalisera genom att skapa eller bygga på befintliga teorier för att förändra något, då blir målet för generaliseringen snarare att beskriva ”hur det kan bli” än ”hur det är”.Detta mål betraktas som eftersträvansvärt inom den kritiska diskursanalysen, och jag ämnar diskutera hur de resultat jag funnit kan uppnå detta under diskussionsdelen.
4.5.3 Uteslutandet av första nivån i Faircloughs tredimensionella analysmodell
Jag gjorde som jag ovan nämnt en begränsning i användandet av Faircloughs tredimensionella modell då jag uteslöt hela den första nivån ur min analys.
I denna analysfas försöker man som sagt genom olika analysverktyg bland annat utröna hur producenten bakom en utsaga förbinder sig själv eller andra till utsagan, till exempel den åsikt som uttrycks där. Analysen sker här på en lingvistisk nivå där både ord som ”liksom” eller
28 ”lite” som kan tyda på en viss dämpning av ett uttalande samt pauser som kan tyda på en viss tvekan analyseras. Det man kan utröna genom denna lingvistiska analys av texten som text är som sagt hur säker någon tycks vara på det den uttrycker, och således också graden av anpassning eller motstånd till de diskurser som ens antaganden eller åsikter (kanske omedvetet) bygger på (Fairclough, 1995, s.98-100 & 133-134).Jag genomförde först analysen på denna nivå av allt material men fann den alltför omfattande för att rymmas i resultatdelen på grund av uppsatsens omfattning, varför den nu har tagits bort.
Trots att denna nivå uteslöts ur min slutgiltiga analys och följande resultatredovisning så anser jag inte att jag har tappat det essentiella från denna första nivå i Faircloughs tredimensionella analysmodell, nämligen att ta hänsyn till graden av anpassning och motstånd mot vissa diskurser. Under rubriken ”olika klass – olika manlighetsideal?” diskuterar jag nämligen de skillnader i attityder (och således också graden av motstånd mot rådande diskurser) som jag fann hos mina intervjupersoner utifrån deras delvis olika klassbakgrunder. Detta hade dock kunnat göras med större känslighet för nyanser om utrymmet funnits att inkludera hela resultatet av analysen på den första nivån i Faircloughs tredimensionella analysmodell. Denna uteslutning är således beklaglig, men jag anser mig dock trots allt ha kunnat besvara uppsatsens frågeställningar samt syfte med hjälp av den valda metoden.
5. Analys och resultat
.5.1 Presentation av intervjupersonerna
Här presenteras den bakgrundsfakta om intervjupersonerna som är viktig för min analys. Samtliga indelningar eller klassificeringar av intervjupersonernas eller deras föräldrars klass är gjorda enligt den socioekonomiska indelningen (SEI) som jag redogjort för ovan.
Håkan är i 35-årsåldern och har arbetat inom ett yrke i arbetarklassen sedan han gick ut gymnasiet. Båda föräldrarna arbetade inom yrken i arbetarklassen och har så vitt han vet endast gymnasial utbildning.
Niklas är i 20-årsåldern och har nyligen avslutat sin gymnasieutbildning och börjat arbeta inom ett yrke i arbetarklassen. Hans föräldrar är egenföretagare och arbetar inom samma företag, modern har avslutat en gymnasieutbildning men fadern hoppade av sin. Enligt SEI utgör företagare en egen klass eller skikt, hans föräldrar är således inte att betrakta som arbetarklass. Deras utbildningsnivå ger dem dock ett förhållandevis lågt kulturellt kapital, vilket jag ämnar diskutera utifrån Bourdieus teorier.
