Frågeställning 1

Vilka föreställningar finns det hos intervjupersonerna om homosexuella män och kvinnor avseende genus, antas kvinnliga homosexuella vara ”manliga” och manliga homosexuella ”kvinnliga”, enligt respondentens egen definition av begreppen?

5.4.1 Den homosexuelle mannen som ”fjollig”

Samtliga intervjupersoner uttryckte föreställningar om homosexuella män som genusöverskridande, alltså som ”kvinnliga” på ett eller annat vis.

Detta genusöverskridande ansåg man dock kunde uttryckas på olika sätt samt förekomma i olika utsträckning. Såhär beskriver Håkan sina föreställningar om homosexuella män:

”Ja, sättet att prata på, lägger till en, en pipig röst, exempelvis, bara så här, sättet, kroppsspråket, händerna åker upp på ett kvinnligt sätt, där kan man ju se det. Men det finns ju olika… nivåer på dom, på homosexuella.” Håkan

Niklas anser att homosexuella män klär sig ”annorlunda” och oftare använder smink. De pratar också med ljusare röst. Han uppfattar dem även som ”fjolligare”.

Även Simon använder ordet ”fjollig” för att beskriva homosexuella män. Då jag försöker få honom att berätta mer om vad detta begrepp innebär får jag följande svar:

”Ja men det är väl nog lite, sitta och veva med händer liksom… sitta och dalta och va lite allmänt så här… barnslig. Eller överdrivet barnslig så att säga.” Simon

31 Adam säger också att homosexuella män generellt sett är mer kvinnliga. Även han påpekar dock att det inte alltid behöver vara så:

”Många är nog lite snällare, mjukare lite, lite åt det kvinnliga hållet tror jag många är sen finns det som… som ser ut som stora karlar också men jag tror att…. Generellt så tror jag dom är lite… lite kvinnligare i sättet. Pratar mer… känslogrejer.” Adam

Åke menar att homosexuella män är lite mer rädda för att få ”skit under naglarna”. Han menar också att det oftast finns en manlig och en kvinnlig del i ett homosexuellt förhållande, i den kvinnliga delen menar han att det ingår en vilja att ta hand om barnen, exempelvis.

Sammanfattningsvis handlade det genusöverskridande man tillskrev homosexuella män således om både utseende, till exempel klädstil och smink, röst (ljusare, pipigare), kroppsspråk eller beteenden (till exempel röra händerna på ett kvinnligt sätt), och egenskaper eller sätt att vara (fjolliga, överdrivet barnsliga, snällare, mjukare) samt roller (att ta hand om barn).

I begreppet fjollighet verkade vissa beteenden ingå, till exempel handrörelser samt även egenskaper som barnslighet. Ingen av intervjupersonerna uppgav att de kände någon homosexuell man personligen eller stod någon homosexuell man nära.

5.4.2 Lesbiska svårare att kategorisera

I denna dialog från intervjun med Niklas framgår det att lesbiska inte ses som genusöverskridande i samma utsträckning. Även i det fall en lesbisk kvinna överskrider genusgränserna så kopplas detta inte på samma sätt till hennes sexualitet:

J: Och en kvinnlig homosexuell då, hur vet man att någon är lesbisk t ex när det gäller tjejer?

N: Ja det är en bra fråga, det kan jag inte svara på.

J: Så det är inte lika tydligt där, att hon kanske skulle bete sig manligt då? N: Nej, nej det tycker jag inte.

J: Känner du nån lesbisk person?

N: Ja en kompis mamma då, eller ja hon är bisexuell då, och lever med en kvinna. Jag har inte haft några problem med det.

J: Hur är hon då?

N: Hon är hur trevlig som helst. Hon är lite manligare kanske i sin roll alltså om man säger så. Inte den där… kvinnliga bilden som man har då.

32 J: Tror du att det hänger ihop med att hon är lesbisk?

N: Nej det tror jag inte.

Samma sak finner vi i intervjun med Simon, som menar att det inte går att bedöma varken på sättet eller utseendet om en person man möter är lesbisk. Möjligtvis menar han att vissa kanske har lite halvkort hår. Trots detta menar han att de kanske har ett behov av att hävda sig mer, genom att välja branscher som han betraktar som manliga:

S:…dom kanske söker sig till såna här kanske lite mer… för att kunna hävda sig också lite mer… på ett annat sätt.

J: Vilka jobb då tänker du?

S: Jamen det nog lite lättare industrijobb. Alltså, dom kan stå vid nått, nått sånt här packningsband eller såna grejer tror jag att dom kan lätt hamna på.

Adam har en föreställning om lesbiska som mer rebelliska, att de har lite mer ”go” i sig än heterosexuella kvinnor. Det är dock intressant att notera att han inte heller tillskriver detta genusöverskridande till kvinnornas sexualitet, utan snarare att de på grund av deras läggning mött motgångar som gjort dem tuffare.

”Ja dom har nog ännu mer jävlar anamma och go i sig tror jag, att som sagt dom… ska dom ha högre lön dom strävar… om vi säger att dom, vill ha ett jättebra jobb, så lägger dom ner ännu mer energi och, kör på ännu hårdare, för att bli den här chefen eller vad man ska säga. Än vad genomsnitts, sen vet jag inte om det är för att dom är lesbiska eller för att dom som sagt, jag tror, har man, är man, homosexuell så, det är ju en liten motgång i samhället, det blir så här, ifrågasatt varför är det så? Är du säker? Varför är det så? Då blir det så här… och, ja då blir man nog starkare av det och då blir det så här… är man van att jobba för grejer, då jobbar man lättare för, andra grejer också, och då… då tar man sig dit man vill sen man vet att det är tufft men det funkar och det…” Adam

I följande utsaga som är hämtad ur intervjun med Håkan, berättar han om ett lesbiskt par han känner. Här beskriver han dock hur en av kvinnorna i detta förhållande överskrider genusgränserna genom både utseende och beteende, här tolkas alltså dominans som manligt:

”Jag känner ett par där också som är lesbiska, och där märks det klart och tydligt… där kan man till och med även fast det inte behöver vara så, har jag lärt mig i en relation, kan man till och med se att, där har man en

33 dominant… i det förhållandet. Och det är… det är kortklippt, och det är

grovt och hon eftersträvar ju… mer manligt sätt att vara i det förhållandet. Det är liksom jeanskläder, det är kortklippt och det är… begränsat med smink och det är, såna grejer… grovt.” Håkan

Åke är inne på samma spår som Håkan, och menar att bara den ena parten i det lesbiska förhållandet är genusöverskridande, i alla fall till utseendet:

”Den kvinnliga delen, i det lesbiska förhållandet, där har man, där har jag väldigt svårt att se… men den manliga delen, i det lesbiska, hon ser ju oftast ut lite mer som en karl.”Åke

Detta skulle i så fall innebära att de endast anser att 50 % av alla homosexuella kvinnor torde vara genusöverskridande. Samma föreställning går att tyda hos Håkan i utsagan ovan, då han menar att det ofta finns en ”dominant” eller ett ”manligt sätt att vara” hos en av parterna i förhållandet.

Sammanfattningsvis så verkar det hur som helst vara svårare att kategorisera den homosexuella kvinnan som genusöverskridande, och de gånger hon gör det kopplas det inte samman med hennes sexuella läggning på samma sätt som det gör med homosexuella män, se till exempel dialogen med Niklas ovan. Samma mönster går också att skönja i Adams utsaga där lesbiska inte anses vara mer rebelliska på grund av att de just är homosexuella, utan för att homosexuella behandlas annorlunda i samhället. Det genusöverskridande man dock verkar tillskriva lesbiska handlar om deras yrkespreferenser (lättare industrijobb, att de oftare strävar efter att göra karriär), utseende (kort hår, jeanskläder, lite smink), samt roller (ett manligt sätt att vara i förhållandet, det vill säga dominant, se utsagan av Håkan ovan).

Här utgick två av intervjupersonerna, Niklas och Håkan, från en personlig erfarenhet av mötet lesbiska. Men varken dem eller någon av de andra intervjupersonerna ansåg sig stå nära någon lesbisk eller känna någon lesbisk personligen. När homosexuella män beskrevs utgick inte heller någon av intervjupersonerna från en beskrivning av någon de kände.

I rapporten ”Föreställningar/vanföreställningar” som jag nämnt ovan under kapitlet ”tidigare forskning” visade det sig också att ju större erfarenhet man har av att umgås med homosexuella personer, desto mer positiv är attityden mot homosexuella generellt, eftersom kunskaper om olika grupper anses minska fördomarna (Österman & Carpelan, 2002, s.33-35). Så kan det naturligtvis vara, men även de som uppgav sig känna lesbiska av mina intervjupersoner hade fördomar eller föreställningar om dem som genusöverskridande.

34 5.4.3 Sammanfattning

En grundläggande princip i diskursordningen om könen i just detta samhälle, alltså det nät av diskurser som bygger upp våra föreställningar kring könen, kan om man utgår från Zimmerman & West (1987, s.128) sägas vara att vi just utgår från att det endast finns två kön samt att alla beteenden och egenskaper placeras in i dessa kategorier.

Judith Butler menar vidare att könskategorin man och kvinna endast existerar inom eller på grund av en heterosexuell förståelseram (heteronormativiteten) som präglar vår kultur. Heterosexualiteten förutsätter att det finns två motsatser, man och kvinna, och att dessa ska attraheras av varandra. En ”biologisk” man förväntas således bete sig ”manligt” och begära motsatsen, det vill säga en ”kvinnlig”, ”biologisk” kvinna. Endast om allt detta stämmer överrens, alltså biologiskt kön, rätt genus och heterosexuellt begär så betraktas man som en ”riktig” man eller kvinna, enligt Butler (Ambjörnsson, 2006, s.112-115). Den heterosexuella matrisen kan således förstås som en diskursordning, alltså ett system av diskurser som formar våra föreställningar och som förklarar varför vi förväntar oss att till exempel en man ska vara ”manlig” samt begära kvinnor, och varför förvirring eller antipati uppstår då dessa förväntningar inte uppnås.

En homosexuell man anses ha ett kvinnligt genus men en homosexuell kvinna verkar både kunna ha ett manligt eller kvinnligt genus, det verkar i alla fall vara svårare att kategorisera dem som antingen manliga eller kvinnliga, se utsagorna av Niklas och Adam samt även Håkan och Åke som menar att bara ena parten i det lesbiska förhållandet är genusöverskridande. Man kopplade som sagt inte alltid heller samman deras genusöverskridande till deras sexualitet på ett entydigt sätt.

Ovan diskuterade jag också utifrån Ambjörnsson det normsystem eller diskursordning som gör att ett heterosexuellt liv betraktas som mest önskvärt. Denna (av mig uttolkade) diskursordning skapar ”strategier”, eller föreställningar som både baseras på heteronormativiteten men också reproducerar denna ordning. Ambjörnsson (2006, s.59-78) nämner stereotypisering som en sådan ”strategi”, och detta innebär ett reducerande av den exempelvis den homosexuella mannen till just kategorin ”fjollig”. Stereotypisering skedde således i större utsträckning av homosexuella män än kvinnor.

Man kan således i dessa föreställningar uttyda utmaning av, eller ambivalens emot, diskursordningen om genus och sexualitet som Butler benämner som den heterosexuella matrisen, då lesbiska inte på samma sätt som män anses vara genusöverskridande. Uppenbarligen är dessa föreställningar i detta fall inte kopplad till endast denna diskursordning, utan flera diskursordningar verkar spela in.

35 Här kommer Faircloughs intertextuella analys väl till pass, han menar att man i denna analys ska vara känslig för hybriditet, alltså en blandning av diskurser från olika diskursordningar. Detta kallas också interdiskursivitet (Fairclough, 1995, s.133-135).

En mer utförlig analys av denna ovan nämnda interdiskursivitet ämnar jag redogöra för efter presentationen av attityderna gentemot homosexuella mäns och kvinnors genusöverskridande under frågeställning tre, då jag tänker att dessa hänger samman.