Att utveckla bakgrundsspråken

I det följande avsnittet redogörs det för frågan om lärarna anser att det är viktigt med ett väl utvecklat modersmål och om de kan tänka sig att undervisning i moderna språk utvecklar den flerspråkiga elevens bakgrundsspråk. Här undersöks det om lärarna beskriver övergången från implicit språkkunskaper till explicita språkkunskaper som är grunden för ett språkinritat arbetssätt.

4.3.1 Resultat

Nästan alla lärare uttrycker att modersmålsundervisning gynnar elevernas allmänna språkutveckling. En lärare menar dock att hon inte kan svara på frågan: ”Det kan jag inte svara på, tyvärr.” Fem lärare menar att ett väl utvecklat förstaspråk lägger grunden för ytterligare språkkunskaper: ”Ett starkt modersmål, då har man ju goda förutsättningar för att bygga upp ännu ett språk – det är ju grunden.” (lärare 3) Lärare 6 menar att ”om man utvecklar sitt modersmål, man kan tänka också parallellt på två språk. Och det är modersmålet [som handlar] inte bara om språket men om kultur också. Så det är viktigt att veta om sin egen kultur och sina föräldrars kultur.” Två lärare hänvisar till forskning som poängterar vikten av att kunna använda sig av sitt modersmål.

Lärarna ställdes också frågan om de uppmuntrar sina elever till att använda sina modersmål som resurs i undervisningen. Eftersom frågan tillkom senare svarade inte

alla på den även om alla tillfrågades. De lärare som har svarat på frågan uttrycker en positiv inställning. Alla lärarna uttrycker att de uppmuntrar eleverna att göra kopplingar mellan modersmålet och målspråket: ”Jag frågar dem ofta: hur säger man det här på ditt modersmål?, eller: säg kan du koppla det? Liknar det nåt ord? Och jag ser hur de hittar glädje i det också när de faktiskt kan göra de kopplingarna.” Lärarna berätta att målspråket kan uppvisa likheter med modersmålet och om eleven kan göra denna koppling har det en motiverande effekt. Till exempel vittnar lärare 2 om att det finns många överensstämmelser mellan spanskan och arabiskan: ”[…] för de ser en koppling, ett släktskap och många gånger så har kanske arabiskan släktskap med spanskan, vissa ord. Och kan de lära sig den strategin, så absolut, så har de fördel av det.” Läraren visar också att kopplingen inte bara behöver utgå från lärarnas uppmaning utan kan också utvecklas till en strategi av eleven. Det är inte bara ord som kopplas utan det kan också vara syntaktiska strukturer som de kan överföra: ”Oftast vi säger: ’kolla på siffrorna till exempel, de är nästan samma’ och hur man bygger en mening.”

Den första reaktionen hos två lärare var att de inte vet om någon effekt av undervisning i moderna språk på svenskan eftersom de inte undervisar i svenska. Efter att ha funderat lite på frågan kunde även de anföra några effekter. Trots att några svar till en början var tveksamma kunde alla lärare till sist redogöra positiva effekter för det svenska språket i undervisning av moderna språk. Att det svenska ordförrådet stärks är en vanlig förekommande åsikt hos lärarna. Eftersom svenska är undervisningsspråket är eleverna tvungna att återvända till svenska: ”i och med att man hela tiden kör svenska också, parallellt översätter så lär de sig även orden på svenska – det blir ju en positiv effekt.” (lärare 2) I de ämnen där man traditionellt inte tänker på språket försöker man därför uppmärksamma det ämnesspecifika språket. Också moderna språk har ett ämnesspråk som lärare 3 påpekar. Hen menar att undervisningen i moderna språk hjälper en att förstå ”alla begrepp, tempusformer och vad det innebär”. En annan positiv effekt som lärarna beskriver är en bättre förståelse för grammatiska strukturer. ”Grammatik också till viss del för att de kan se skillnader och likheter och förstår att språk är uppbyggda på olika sätt.” (lärare 7) Syntax nämns också i detta sammanhang. Lärare 4 menar att eleverna i svenska ofta använder sig av grammatiska strukturer på ett intuitivt sätt vilket gör att de inte är i stånd att förklara vad de gör: ”och där lär de sig grammatiska strukturer och regler som jag inte vet hur de gör i svenskan.” Uttal nämns sällan av lärarna och de som gör det ställer sig frågande till en eventuell positiv effekt.

varje nytt språk. Lärare 1 menar till och med att eleverna riskera att blanda ihop språk om de är alldeles för lika: ”om man läser till exempel ett språk som är ganska likt svenskan till exempel tyska så kan det i vissa fall innebära att man blandar väldigt mycket, att det blir rörigt om språken är för lika.” För lärare 6 är den kulturella aspekten av språkundervisning viktig. Hen menar att undervisning i moderna språk öppnar elevernas ögon för skönlitteratur och musik samt bidrar till att eleverna möter olika saker med en större öppenhet. Lärare 1 menar eleverna kan utveckla en större språkmedvetenhet när de sätter olika språk i förhållande till varandra: ”man blir ju mer och mer språkmedveten, desto fler språk man lär sig, desto mer språkmedveten blir man ju och blir medveten om alla sina språk man har oavsett på vilken nivå språken befinner sig så kan man göra kopplingar mellan språk och jämföra likheter, olikheter […] .” Lärare 7 resonerar kring att eleverna i moderna språk utvecklar ett metaspråk som de kan använda för att få en större uppfattning om hur språk är uppbyggda: ”De får ju ett metaspråk, får en större uppfattning om hur språk faktiskt är uppbyggda och då är det ju lättare att förstå de olika [språken] så att säga.”

4.3.2 Tolkning

Intervjustudien visar också att de flesta lärarna i moderna språk har en positiv inställning till modersmålsundervisning. Enligt lärarna lägger ett väl utvecklat modersmål grunden för ytterligare språk vilket bekräftas av forskningen (se avsnitt 2.4) Utöver det stärker modersmålsundervisningen elevernas kulturella identitet. Mycket överraskande visste en lärare inte alls om betydelsen av modersmålet vilket kan ha att göra med att det fortfarande sprids en missuppfattning om att modersmålet stör inlärningen av andra språk (jfr Löthagen et al., 2008). Två lärare är väl medvetna om positiva effekter av modersmålet i forskningen men verkar inte upplever det i realiteten. Att utveckla flerspråkiga elevers modersmål är en viktig del av ett språkinriktat arbete (se avsnitt 2.4.2) och kan också främjas genom att eleverna uppmuntras till att använda sitt modersmål som resurs i klassrummet. Lärarna som har svarat på frågan uppmuntrar sina elever till att aktivt söka efter kopplingar till sina modersmål i undervisningen av moderna språk. Lärarna uttrycker att det kan få en motiverande effekt när eleverna upptäcker kopplingar som de kan göra på grund av sina kunskaper i modersmålet, någonting som också Thomas och Collier (2002) framhäver. Lärarna bekräftar alltså att ett starkt modersmål bara är av fördel.

Vad det gäller skolspråket beskriver flera lärare att elevernas ordförråd i svenskan stärks i undervisningen av moderna språk för att de rör sig mellan målspråkets lexikon och skolspråkets lexikon. När eleverna ges tillfälle att reflektera över ordens innebörd berikas deras ordförråd simultant i både språken menar lärarna. Betydelsen av att ha ett likvärdigt ordförråd på alla sina språk påpekas av Salameh (2012:b). Också vad gäller den grammatiska och den syntaktiska förståelsen och uttalet vittnar lärarna om att eleverna kan göra överföringar mellan språken. Som vi har sett tidigare pekar också många forskningsresultat på att den som är medveten om språkets form och kan beskriva den med ord har lätt att lära sig ytterligare språk (se avsnitt 2.3). Det är överraskande att ingen av lärarna berör läs- och hörförståelse även om det var en del av frågeställningen. Undervisningen av moderna språk där man oundvikligen har att göra med olika textsorter skulle kunna främja elevernas kunskap om genre. Med hjälp av lässtrategier skulle elever kunna tränas i att utveckla förförståelse om texter. Sådana strategier är särskilt viktiga i ämnet moderna språk för här har man att göra med texter som är författade på ett främmande språk. Dessa strategier skulle gynna elever i alla ämnen. Förmedlingen av strategier som stärker läs- och hörförståelse är faktiskt ett explicit krav i alla språkämnen (jfr Skolverket, 2011:b).

Lärarna beskriver att eleverna kan gå över till att använda sig självständigt av kopplingar som en strategi i språkundervisningen. I teoridelen har överföringsprocesser mellan bakgrundsspråk och målspråket benämnts med transfer (se avsnitt 2.4). De transfer som lärarna beskriver i detta avsnitt går från modersmålet eller svenskan till målspråket. Men lärarna beskriver också transfer som går åt andra hållet när eleverna till exempel får en bättre förståelse för grammatiska strukturer i det svenska språket när de lär sig målspråkets grammatik. Undervisningen i målspråket utgör en impuls som sätter igång en reflektionsprocess hos eleverna över sina bakgrundsspråk. Att transferprocesser inte bara har positiva effekter har påpekats i teoridelen och även om det också nämns negativa effekter har lärare en övervägande positiv inställning till utvecklingen av bakgrundsspråken i undervisningen av moderna språk. När eleven börjar göra kopplingar mellan språken självständigt har de tagit ett stort steg från vardagsspråket till skolspråket. Enligt Cummins (2000) är akademisk språkkunskap nämligen inte bara behärskning av språket utan också färdigheten att använda sig av metakognitiva strategier. För att uppnå en bra nivå i skolspråket räcker det inte med att lära sig ord och grammatiska strukturer utan det krävs också att elever utvecklar

skillnad från explicit kunskap som eleven behöver hjälp med (jfr Lundahl, 2012). Med Vygotskijs ord hör strategierna till koncepten som eleven inte själv kan utveckla för att de befinner sig i den närmaste utvecklingszonen (jfr Vygotskij, 1999). För att utveckla dessa strategier behöver eleven stöd och uppmuntran av en mer erfaren person. För flerspråkiga elever betyder det att de kan utveckla strategier för att tillvarata sina språkkunskaper och göra transfer från bakgrundsspråken om de uppmuntras till det av läraren. Lärarna uttrycker att eleverna i undervisning av moderna språk kan utveckla dessa strategier och på så sätt tillgodogöra sig sina bakgrundsspråk. De uttrycker också att de uppmuntra sina elever till att använda sig av sina bakgrundsspråk.

Som det har redovisats svarade några lärare till en början tvekande på frågeställningen. Det tolkas som att lärarna inte hade tänkt tidigare på att undervisning i moderna språk skulle kunna gynna flerspråkiga elevers utveckling i svenska också. Det kan ha att göra med att moderna språk på skolorna i regel inte räknas till de ämnen där man ska jobba språkutvecklande. Det skulle också förklara varför lärarna inte nämnde effekter på läs- och hörförståelse. Att undervisning i moderna språk och språkundervisning stärker den allmänna språkutvecklingen upplevs möjligtvis som alldeles för självklart av lärarna och förblir därför i många sammanhang outtalat. Att lärare är medvetna om att språkundervisning stärker flerspråkiga elever är dock mycket väsentligt. Som det har visats med hjälp av språkinlärningsteorin behöver eleven hjälp med att internalisera metakognitiva strategier, det vill säga gör överföringar mellan språken så att den omvandlas till en implicit kunskap. Får de inte uppmuntran till att göra dessa överföringar till de andra språken riskerar de att gå miste om en värdefull resurs.