5 Diskussion
5.2 Att vara praktikant / att ha praktikanter
Tewksbury (2015) hävdar att praktikarbete nästan blivit en förutsättning för de som önskar att så småningom arbeta inom branschen. Detta innebär att personer som vill arbeta i branschen ser obetalt arbete som den enda vägen till en betald anställning (Standing, 2013). När det kommer till att vara praktikant i en tv-produktion, kontra att ha praktikanter i sin tv-produktion ser uppfattningarna lite olika ut. Praktikanterna har generellt sett positiva uppfattningar om att vara
43
just praktikanter, men anser att det ibland kan vara jobbigt och slitsamt. Praktikanterna känner dock att det varit värt allt slit eftersom de fick nya värdefulla kontakter, erfarenheter och visad uppskattning av arbetsgivarna för vad de gjorde. Pim känner dock en osäkerhet kring hur denna uppskattning kommer visa sig i längden. ”Egentligen så räcker ju det att de säger tack och så
kan det lika gärna innebära att jag efter detta inte får några fler jobb från dem” (Pim). Vissa av
praktikanterna såg dock sin chans att kunna utnyttja eller använda situationen av att vara praktikant till sin fördel då man som praktikant inte förväntas kunnat lika mycket som de andra. För arbetsgivarnas del är uppfattningarna också generellt sett positiva av att ha praktikanter i en produktion. Det blir dels en chans för praktikanten att testa om branschen är något för dem och dels en chans för arbetsgivarna att testa om personen är någon att anställa på riktigt, något som det ofta inte finns tid att göra på annat sätt. Den osäkerhet för arbetsgivare som Dex et al. (2000) beskriver stämmer delvis in på hur arbetsgivarna ser på fenomenet med praktikarbete; att det ständigt gäller att hitta tillräckligt duktiga arbetstagare med kort varsel som kan uppfylla produktionens och tv-kanalernas behov.
När det kommer till arbetsuppgifter är det ingen av praktikanterna känner att de fått för mycket ansvar under sin praktikperiod, utan arbetsuppgifterna har övergripande varit att hjälpa till med allt möjligt, hjälpa till med casting, koka kaffe, åka och köpa saker till inspelning, hjälpa till med rekvisita och ta hand om publik. Arbetsgivarna menar också att dessa är bland de
vanligaste uppgifterna en praktikant får, men att det i vissa fall inte finns några andra val än att ge en praktikant mer ansvar än så. Om en praktikant får för mycket ansvar kan det innebära risker för produktionen då arbetsgivarna menar att det inte går att skylla misstag på en praktikant. I vissa produktioner har det lett till grova missförstånd och negativa ekonomiska konsekvenser. Att ge en praktikant mycket ansvar är dock något som samtliga arbetsgivare menar ibland kan vara positivt då det visar på att man litar på att praktikanten kommer göra ett bra jobb. I vissa fall har det dock lett bland annat till att material blivit överfilmat, bilar blivit krockade och dyra kameror blivit tappade i marken. Å ena sidan går det att tolka att vissa praktikanter menar att praktikarbete kan ses som en form av utnyttjande och en chans för produktionsbolagen att ta in personer som kan göra de tråkiga sakerna. Å andra sidan kan det alltså vara en osäkerhet och en risk för arbetsgivarna att låta en praktikant få arbetsuppgifter som egentligen är högt prioriterade och avgörande för produktionen. Arbetsgivarna menar också att en anledning till att praktikanter ofta får göra ”tråkigare” uppgifter är att vissa praktikanter kan ha tråkig attityd och klaga över vilka arbetsuppgifter de får. Detta kan då leda till osämja och irritation hos både arbetsgivare och praktikant, samt även hos övriga kollegor. Vissa av praktikanterna hävdar att det ibland märktes en tråkig attityd hos kollegorna på redaktionen som ibland såg några av praktikanterna som extra arbetskraft som kunde utnyttjas. Puck berättar att
44
hen har fått en negativ uppfattning av att det är hierarkiskt och att man som praktikant måste visa de som är högre uppsatta att man räcker till genom att fjäska. En annan sak som dock gjorde att Puck kände sig osäker och otrygg var att det var en del fester med produktionen. ”Det
kändes lite konstigt för mig för jag dricker inte så mycket och så. Alltså jag kan festa normalt, men inte med droger och så”. Av det som framkommit i empirin går det att konstatera att
arbetsgivarna som har ansvar för hela produktionen och redaktionen inte är helt medvetna om vad som sker bland de anställda. Praktikanterna vittnar om att vissa redaktioner har tråkig attityd, medan arbetsgivarna menar att det ibland är praktikanterna som har tråkigt attityd. En tolkning och koppling som går att göras är att i och med att konkurrensen om praktikplatser är hög och att arbetsgivarna har praktikanter i nästan varje produktion de gör, kan en praktikant komma att ”bli en i mängden” av praktikanter genom åren. För den enskilde praktikanten däremot kan praktikperioden vara en stor del i karriären då det kan leda till vidare arbete. I och med att de flesta projekt inom tv-branschen är korta och att personerna som arbetar med projektet kan ha stor påverkan på projektets och företagets framgång och rykte är det till stor vikt för projektledaren eller producenten att hitta och anställa personer som kan leverera det som efterfrågas och knyta dem till ett projekt. För arbetsgivarna är detta alltså en viktig process och att praktikanter kommer in och ”sitter av tiden” och inte tar eget ansvar är något som kan dra ner synen praktikarbete ur arbetsgivarnas perspektiv. Utifrån det som framkommit i empirin går det att hävda att ju fler praktikanter med tråkig attityd som arbetsgivarna haft, desto mer negativ uppfattning om praktikanter kan de få generellt. Och ju mer arbetsgivarna får den här uppfattningen av fenomenet och ibland utnyttjar situationen, desto sämre syn kommer praktikanterna att få av praktikperioden och tv-branschen i stort. Detta blir ett givande och tagande då det krävs att båda parter är positiva, villiga att lära sig av varandra och tar eget ansvar.
Sammanfattningsvis går det att hävda att praktikanter och arbetsgivare inte riktigt är eniga om vilka för- och nackdelar det finns med att vara praktikant och att ha praktikanter. För
praktikanterna ligger det största missnöjet med praktikarbete i att de får ”tråkiga” arbetsuppgifter och att det ibland kan kännas utnyttjande då praktikanten är längst ner på hierarkistegen. Dock är praktikanterna delade i denna uppfattning då de även menar att ”tråkiga” arbetsuppgifter och praktikantroller i stort kan vara skönt då det inte förväntas lika mycket utav dig som praktikant som för en betald anställd. För arbetsgivarna ligger det största missnöjet med praktikarbete i att de ibland tvingas ta in praktikanter även om det inte finns så mycket att göra och att vissa praktikanter har dålig attityd och inte tar för sig.
45
5.3
Vägen till betald anställning
Praktiksystemet som en väg till betald anställning är något som Hesmondhalgh (2010) hävdar är ett slående fall av orättvisa inom branschen då obetalt arbete kan ha en stor inverkan på vilka typer av personer som kommer in i medieindustrin. Hesmondhalgh (2010) hävdar att ungdomar från rika familjer är mer benägna att kunna ha råd med långa perioder utan löner. Även de Peuter et al. (2015) menar att klassbaserade sociala nätverk, till exempel familjelänkade kontakter, är en informell väg till praktik och betalt arbete inom branschen. Praktikanterna tror att praktik är den enda och den bästa vägen till att få en betald anställning. Praktikanterna hävdar att de i vissa fall arbetat med andra praktikanter som varit där enbart på grund av att de har en kontakt inom branschen och inte fått något betalt alls. Andrea har själv erfarenhet av att ha anlitat en praktikant genom en familjelänkad kontakt, men hen ser inte detta som någon fördel då det ofta kan bli att en tjänst måste tvingas fram för att tillgodose en släktings behov. Arbetsgivarna hävdar dock att praktikarbete verkligen inte är ett måste för att få betald anställning, men att det ändå är den vanligaste och ibland bästa vägen att gå. Två av arbetsgivarna har haft praktik som ett första steg in i branschen, medan två har kommit in i branschen och fått betald anställning direkt via kontakter och/eller bra tajming. Arbetsgivarna menar alltså att det inte alls är de med bäst kontakter som får praktikplatsen utan oftast de som går en utbildning inom området. Det går även att konstatera att dessa klassbaserade
uppbyggnader inte är lika påtagliga i Sverige som i andra delar av världen då man som student får CSN genom att inkludera praktiken i sin utbildning, vilket samtliga praktikanter i studien har gjort. Statistik från Universitets- och högskolerådet (UHR, 2018) visar att antalet sökande till medieutbildningar har ökat med ungefär 60% de senaste nio åren (UHR, 2018). Av de studenter som kommer in på utbildningen är det såklart inte alla som väljer att arbeta vidare inom film- och tv-produktion, men i och med att dessa medieutbildningar har praktik som en inkluderad del av utbildningen leder det ändå till en konkurrens om praktikplatserna (Helyer & Lee, 2014). Dessa siffror visar på hur intresset för branschen har ökat markant och detta kan i sin tur ha påverkat situationen med konkurrens inom vissa yrkespositioner i tv-branschen. Detta eftersom majoriteten av medieutbildningarna erbjuder praktikplatser som en inkluderad del i
utbildningen, vilket då kan leda till betald anställning. Eftersom att det inte finns oändligt många arbetstillfällen har det därför varit viktigt för praktikanterna att visa sig duktiga och nyfikna. Ingen av praktikanterna har haft någon specifik strategi för att få en betald anställning, men samtliga praktikanter insett att de måste arbeta hårt för att visa att de vill vara där och utvecklas. Detta är något som värderas högt av arbetsgivarna då de hävdar att det är
46
betald tjänst inom branschen. Arbetsgivarna menar att de har kort om tid när det kommer till att anlita ny personal vilket gör att de tar den enkla vägen och ser till sitt kontaktnät. Samtliga arbetsgivare berättar att de i tio fall av tio börjar med att se vilka personer de har i sitt eget kontaktnät och på rekommendationer av kollegor. En annan anledning till att de främst går på nära kontakter är för att det är viktigt att personkemin stämmer. Ayo menar att hela tv- branschen handlar om kontakter och rekommendationer ”och känner man en så känner man
snart alla” (Ayo). Att ha praktik blir då som en bra inkörsport till att öppna upp för nya
möjligheter till att knyta kontakter. Å ena sidan menar dock arbetsgivarna att utbildning inte spelar roll för att få en betald anställning, men å andra sidan är det personer som går en
utbildning som prioriteras högst när det handlar om att få en praktikplats. Att antalet sökande till medieutbildningar har ökat markant de senaste nio åren skulle mycket väl kunna bero på att det är just dessa studenter som i första hand får en praktikplats som i sin tur kan leda till en betald anställning. För att få betalt arbete på annat sätt menar Anh att det krävs bra tajming och lite tur, då hen får in mycket ansökningar från personer som vill arbeta med hen. Utifrån denna
synpunkt kan frågan ställas om det egentligen är utbildningen i sig som lockar eller om det faktiskt är så att studenterna ser utbildningen som en inkörsport till arbetslivet.
Sammanfattningsvis går det att argumentera för att praktik inte är ett krav för att få en betald anställning, men att många väljer att gå den vägen. Utbildning spelar egentligen ingen roll när det kommer till att få en betald tjänst, men det är en av de högsta prioriteringarna när det kommer till att få en praktikplats. Att ha praktik är ett bra sätt att knyta nya kontakter och få yrkeserfarenhet, två av de aspekter som värderas högst av arbetsgivarna när det kommer till att anställa betald personal. Arbetsgivarna menar även att det är viktigt med bra personkemi. Att ha praktik är ingen nödvändig väg att gå för att få en betald anställning inom tv-branschen, men för att på annat sätt få en betald tjänst krävs rätt kontakter, bra tajming och lite tur.
5.3.1
SWOT-analys
För att få en tydligare bild över hur fenomenet praktikarbete inom tv-produktion arbete
uppfattas av vardera urvalsgrupp, hur praktikarbete kan utveckla faktorer för betald anställning, samt för att definiera eventuella utvecklingsmöjligheter för tryggare anställningsformer har resultatet analyserats genom SWOT-modellen. Utifrån SWOT-analysen går det att konstatera att det finns vissa skillnader, men också likheter i vad praktikanter och arbetsgivare har för
perspektiv på praktikarbete i tv-branschen. De gemensamma likheterna är att praktikarbete generellt sett ses som ett bra sätt att lära sig branschen och knyta nya kontakter. Skillnaderna i uppfattningen av praktikarbete är att praktikanterna ibland ser praktikarbete som ett sätt för
47
arbetsgivarna att utnyttja gratis arbetskraft eftersom det är många som är villiga att arbeta gratis och att de får göra tråkiga saker. Detta medan arbetsgivarna menar att det är på grund av den höga konkurrensen om praktikplatserna, att de ibland tvingas ta in praktikanter och att det kan gå fel om praktikanter får för mycket ansvar.
Sammanfattningsvis går det att hävda att de främsta anledningarna till att praktikanter har praktik inom tv-branschen är:
• Tidigare intresse att arbeta inom tv-produktion. • Få in en fot i tv-branschen.
• Knyta kontakter med redan etablerade personer. • Få erfarenhet av tv-branschen.
• Det är en rolig grej. • Ser bra ut på cv:t.
• Få chans att arbeta med kända personer.
Medan de största anledningarna för arbetsgivare att anlita praktikanter är: • Lära upp en ny person inför framtiden och visa hur branschen fungerar.
• Högt tryck på praktikförfrågningar från studenter och personer som vill in i branschen. • Få in nya personer som är villiga hjälpa till med lite allt möjligt.
• Knyta nya kontakter.
• Testa vad en person går för innan vidare anställning. • Ekonomisk prispress från tv-kanalhus och chefer.
Förutsättningarna för att praktikanterna ska bli nöjda med praktikperioden: • Känna sig som en del i produktionsteamet.
• Få uppskattning för det arbete och den tid som läggs ner.
Förutsättningarna för att arbetsgivarna ska bli nöjda med praktikperioden: • Praktikanten är villig att hjälpa till med allt möjligt.
• Praktikanten är nyfiken, öppen som person och vågar ta egna initiativ. • Det ska finnas saker att göra så det inte blir en ”påtvingad” tjänst. • Praktikanten ska inte få mer ansvar än hen klarar av.
• Upprätthålla bra kommunikation med kollegor och skolor så inga oförberedda praktikplatser eller missförstånd uppkommer.
48