Varför praktikanter?

Efter de inledande frågorna (se bilaga 2) tillfrågades arbetsgivarna om deras egen uppfattning om att arbeta med praktikanter och vad som är anledningen till att praktikanter anlitas. Samtliga arbetsgivare hävdar att den främsta anledningen till varför praktikanter anlitas är för att ge personer en chans att komma in i branschen då det är många som söker praktik och vill in. Det blir ett tillfälle att lära upp en ny person inför framtiden och visa en person hur branschen fungerar. Anh och Alex beskriver att de ständigt är i behov av nya personer i branschen, men att de lediga betalda tjänsterna och tiden att ”testa en person” kanske inte alltid finns. ”Det är lite

såhär ett kvitto för att den personen är bra i och med att vi jobbar med ganska korta ledtider liksom. Det finns inte tid att det inte funkar” (Alex). Anh menar att ta in en praktikant blir då ett

32

ypperligt tillfälle att se vad det är för person och om det är någon som man kan tänka sig att anställa senare. Det är en fördel för båda parter då båda får chansen att vidga sina kontaktnät och att det ges en möjlighet för en person att hamna på rätt plats inom branschen. Alex hävdar att en av de största anledningarna till att anlita en praktikant även är att ge möjligheten till vidare utbildning och de verktyg till en person som behövs för att ta sig vidare inom branschen. Tv-branschen till största del bygger på ”bra” folk och det är en bransch där många klättrar och byter roller. ”Och allt eftersom att alla klättrar eller byter tjänst till sådant som kräver mer

erfarenhet så behöver man ju nytt folk.” (Alex) Ett annat behov av att ta in praktikanter

beskriver Ayo är att många produktioner kräver personer som både vill hjälpa till att fixa saker, som är pigga och alerta och som kan tänka sig att göra lite allt möjligt.

Det är svårt att hitta, alltså de som redan har blivit etablerade, som är villiga att göra allt. Det blir jag förbannad på i den här jävla bajsbranschen, att det är så här att folk, att så fort de har fått en stämpel, ja men de är redaktörer, ja då kan man inte hjälpa till att åka och handla till inslaget utan då ska man ha någon som gör det och det tycker jag är ganska stört.

Ayo

Både Ayo och Andrea tror att praktikfenomenet existerar för att det funnits gratis arbetskraft inom tv-branschen så länge och att det har blivit ett bra sätt att komma in i branschen. Ayo är delad i fenomenet praktikarbete. ”Det är svårt för oss också när det kommer personer som

verkligen vill ha praktik och verkligen vill komma in genom att jobba gratis när vi kanske inte ens behöver någon. Det är supersvårt. Det är en konstig bransch” (Ayo). Ayo berättar vidare att

en annan anledning till att produktionsbolag tar in praktikanter är för att ”folk vill göra det, och

folk gör det [(arbeta gratis)]. Jag menar om folk inte skulle göra det så skulle man ju vara tvungen att göra på ett annat vis.” (Ayo). Generellt hävdar även Andrea att hen är restriktiv till

att ha praktikanter. Detta då hen anser att det aldrig går att kräva det samma från en praktikant som från en betald anställd. Samtliga arbetsgivare nämner att de lägger stor vikt vid att en praktikant inte får ersätta en ordinarie roll som annars skulle fått lön. Andrea, Ayo och Alex nämner dock att detta ibland är ett måste då pengarna att ta in mer personal inte räcker till, även om det behövs.

Ibland finns det inte tillräckligt mycket pengar och då ibland hamnar man liksom i fällan av att liksom såhär ”äh, vi har inte råd med den här tjänsten, men vi tar in någon på praktik som kan göra den liksom”. Så det är väl baksidan av det. Å andra sidan så hoppas man ju på att om man nu har tagit in en person som har gjort praktik och hjälpt till i en produktion så hoppas

33

man ju att man ska kunna förvalta och förmedla kontakten så att de ska kunna få jobb i framtiden liksom.

Alex

Det finns dock vissa kollegor till arbetsgivarna som ibland utnyttjar situationen med att ta in praktikanter, bara för att de kan. Andrea berättar att produktionsbolagen i vissa fall redan i budgetplaneringen räknat med att det kommer anlitas praktikanter. ”Inte allt för sällan är det så

att produktionsbolagen har, redan när de skickar iväg budgeten till kanalen, räknat med att här kommer vi ha 5-10 praktikanter i den här produktionen” (Andrea). Det är inte alltid som

projektledaren och producenten är med i det stadiet, utan det är främst Vd:n och

produktionschefen på produktionsbolagen som tar fram budgetar och skickar vidare dem till tv- kanalerna.

I de senaste produktionerna jag haft, då har produktionsbolaget räknat fram hur många praktikanter det är. De visar inte det för kanalen vad det gäller personaluppsättningen, utan då är det mer såhär nyckeluppsättningen typ producent, projektledare, redaktör. Och så säljer man ju in produktionen på de namnen och sen så vet de oftast inte om hur den övriga styrkan ser ut. De bryr sig inte så himla mycket egentligen.

Andrea

I vissa fall är det alltså inte ett val, utan ett måste att ta in praktikanter. Andrea berättar vidare att utöver den ekonomiska pressen från tv-kanalerna och de högre uppsatta på produktionsbolagen, kan detta ”tvång” även kan bero på andra saker.

För ett par år sen var det väldigt vanligt att skolor hörde av sig till

produktionsbolagen och sa att; hej vi har tio personer som ska ut på praktik här snart, kan ni ta emot dem? Då kom det en dag tio personer och blev fördelade på olika produktioner och det hände ju liksom att man inte ens hade en susning om att det skulle komma en praktikant som skulle börja på din produktion på måndag. Måndagen kom och plötsligt så stod det en helt ny skara där så man bara, jaha vad ska vi gör med dig då?

Andrea

Bortsett från de ekonomiska aspekterna och att arbetsgivarna ibland ”tvingas” att anlita praktikanter ställer sig samtliga arbetsgivare positiva till att arbeta med praktikanter. Att de får möjligheten att ge en person viktiga verktyg och en möjlighet till att knyta ett kontaktnät för att ta sig in i branschen är lika värdefullt för praktikanterna som för arbetsgivarna själva. Trots att arbetsgivarna generellt sett är positiva till att anlita praktikanter medger samtliga respondenter

34

att det finns fler baksidor av praktikarbete än de ekonomiska aspekterna som de tidigare yttrat sig om. Ibland är det praktikanternas egen attityd som spelar roll. Anh, Andrea och Alex berättar att det ibland känns som att vissa praktikanter kommer in och sitter av tiden eller inte är

ödmjuka inför sin roll som praktikant.

Jag har både varit med om att folk surar över att de tycker att de får göra tråkiga saker för att de inte har en ”riktig” arbetsuppgift, men också att folk inte tar ett eget ansvar och inte är nyfikna utan liksom sitter på röven och förväntar sig att man ska vägleda dem genom varje minut av deras tid. I och med att det är ganska stressigt så tycker jag att man ganska ofta hamnar i att ingen riktigt har tid att lära upp liksom. Att jag måste få mina saker gjorda så jag har inte tid att sitta och lära folk saker. Jag kanske har tid att instruera den, men sen måste den testa sig fram själv liksom. Man måste ta lite eget ansvar och vara lite nyfiken.

Alex

En av effekterna av den prispress som arbetsgivarna utsätts för av tv-kanalerna och de högre uppsatta på produktionsbolagen är att praktikanter, i vissa fall, får ”för mycket ansvar”. Även om samtliga arbetsgivare utryckt sig om vikten av att en praktikant aldrig ska ersätta en befintlig roll, är det ibland ett måste. Det är dock något som för några av respondenterna ibland har fått negativa konsekvenser. ”Rent generellt skulle jag nog säga att det är många produktionsbilar

som gått åt genom åren med praktikanter. Det svider ju lite” (Andrea).

Det har också hänt att kameror har tappats i backen och de är ju ganska dyra. Kostar ju såhär femhundra tusen i snitt, i alla fall för såhär fem sex år sen. Men det är såna smällar man får ta.

Andrea

Ayo har liknande historier att berätta och det har även hänt att nödvändigt material har filmats över på grund av en praktikant.

När fotografen började filma igen så filmade hen över det gamla materialet så att bilder, som liksom behövdes, det var säkert en timmes material, försvann. Och då var det också såhär att då kan man ju inte sätta sig och skälla på praktikanten för [hen] är ju inte ytterst ansvarig. Man kan ju heller inte bli arg för det är sånt som händer om det är stressigt, men det är ju dumt att lägga sånt ansvar på en praktikant.

35