Attityder till den fysiska Arbetsförmedlingen

Inställningen till Arbetsförmedlingen skiljer sig åt beroende på de arbetssökan- des utbildningsnivå, såtillvida att lågutbildade är mer positiva än hög- och me- delutbildade. 37 procent av de lågutbildade har uppgett att de är positiva eller mycket positiva till Arbetsförmedlingen i allmänhet. Motsvarande siffror för hög- och medelutbildade är 32 respektive 30 procent. Inga stora skillnader kan tyckas, men de utbildningsbaserade olikheterna framträder desto tydligare i ljuset av att var fjärde lågutbildad är negativt eller mycket negativt inställd till Arbets- förmedlingen, vilket kan jämföras med 34 procent av de högutbildade och 31 procent av de medelutbildade. Att lågutbildade, som ju var mer kritiskt inställda till ams.se, är mer positiva till Arbetsförmedlingen än både hög- och medelutbil- dade, understryker återigen hur de arbetssökande inte alltid sätter likhetstecken mellan Arbetsförmedlingen och dess webbplats.

Hur kan vi då förklara de lågutbildades jämförelsevis positiva attityd till Ar- betsförmedlingen? Möjligen bör resultatet förstås i ljuset av att lågutbildade be- dömer chanserna att få jobb via Arbetsförmedlingen som mindre dåliga än både hög- och medelutbildade. Överlag är det emellertid uppseendeväckande hur många som, oavsett utbildningsnivå, betraktar möjligheterna att få jobb via Ar- betsförmedlingen som små, men mest pessimistiska i detta avseende är alltså de hög- och medelutbildade: drygt hälften av de förstnämnda och 43 procent av de sistnämnda ser jobbmöjligheterna via Arbetsförmedlingen som dåliga eller mycket dåliga. Motsvarande siffra för de lågutbildade är 38 procent. Dessa resul- tat är intressanta såtillvida att tendensen var den motsatta när respondenterna ap- ropå ams.se fick ta ställning till påståendet ”Att hitta lediga jobb är enkelt”: hög- och medelutbildade instämde i högre grad än lågutbildade i detta påstående. Sammantaget kan detta ses som ännu ett exempel på högutbildades digitala re- sursövertag gentemot lågutbildade. Då lågutbildade bedömer sina chanser att få jobb via Arbetsförmedlingen som bättre än vad hög- och medelutbildade gör,

samtidigt som förhållandet är det motsatta när det gäller att hitta lediga jobb via ams.se, är det inte orimligt att härleda detta till utbildningsskillnader vad gäller exempelvis erfarenhet och självförtroende att använda internet.

När det gäller respondenternas bedömning av sina chanser att få jobb via be- manningsföretag, i sin tur, har en stor andel – alldeles oavsett utbildningsnivå – ingen uppfattning, vilket sannolikt har att göra med att majoriteten varken är re- gistrerad på eller använder bemanningsföretagens webbplatser. Däremot verkar de arbetssökande överens om att möjligheterna att få jobb genom personliga kontakter är tämligen goda – åtminstone jämfört med hur samma chanser upp- levs i relation till Arbetsförmedlingen och bemanningsföretag. Härvidlag före- ligger emellertid vissa utbildningsskillnader: ungefär tre av fyra av såväl de hög- som de medelutbildade ser sina möjligheter att få jobb genom personliga kontak- ter som goda eller mycket goda. Motsvarande siffra för de lågutbildade är 60 procent. Lågutbildade innehar således inte bara en ofördelaktig position på ar- betsmarknaden på grund av det faktum att de är just lågutbildade och därigenom har bristande digital erfarenhet – det verkar dessutom som att deras sociala kapi- tal är mindre omfattande än de hög- och medelutbildades.

För att nyansera bilden av de arbetssökandes relation till Arbetsförmedlingen ytterligare, har respondenterna i enkäten ombetts ta ställning till ett antal påstå- enden om myndighetens verksamhet. Också i förhållande till många av dessa framträder de lågutbildades jämförelsevis positiva inställning till Arbetsförmed- lingen. Detta är exempelvis fallet beträffande påståendet ”Min handläggare an- stränger sig för att hitta jobb åt de sökande”: 36 procent av de lågutbildade in- stämmer helt eller delvis, medan 32 procent av de medelutbildade och 28 procent av de högutbildade gör detsamma. Vidare är det stora skillnader i avståndstagan- det från påståendet, såtillvida att de högutbildade i större utsträckning än lågut- bildade tar helt eller delvis avstånd från det (37 mot 23 procent). Detta tyder på att de högutbildade i högre grad än de lågutbildade är kritiska till Arbetsförmed- lingens förmåga att faktiskt förmedla arbete.

Den utbildningsrelaterade tendensen är densamma också i förhållande till på- ståendet ”Arbetsförmedlingens jobbsökaraktiviteter är givande”. (Av de arbets- sökande överlag tar en större andel avstånd från än instämmer i påståendet: 26 mot 16 procent.) Visserligen instämmer hög- och lågutbildade i samma utsträck- ning i påståendet (17 procent av båda grupperna), men de förstnämnda är betyd- ligt mer benägna att ta avstånd från detsamma: 27 procent av de högutbildade tar helt eller delvis avstånd från påståendet ifråga, medan motsvarande andel av de lågutbildade är 20 procent. Det verkar alltså som att lågutbildade i något mindre utsträckning än högutbildade är kritiska till Arbetsförmedlingens jobbsökarakti- viteter.

Slutligen fick respondenterna ta ställning till påståendet ”Uppföljningen av min handlingsplan ökar mina chanser att få ett arbete”. Av det totala antalet re- spondenter instämmer 22 procent i påståendet, medan 34 procent tar avstånd från det. Överlag är alltså fler kritiska till handlingsplanens betydelse för att få nytt jobb. Även i detta fall är högutbildade mer kritiska än andra grupper, vilket visar sig genom att hela 44 procent av dem helt eller delvis tar avstånd från påståendet, jämfört med 25 procent av de lågutbildade. Dessutom är andelen högutbildade som helt eller delvis instämmer i påståendet mindre än motsvarande andel lågut-

bildade (18 mot 27 procent). Alltså har lågutbildade i större utsträckning än hög- utbildade tilltro till handlingsplanen som ett hjälpmedel i sökandet efter arbete. De sistnämnda påståendena behandlar två av Arbetsförmedlingens åtgärder för att förbättra de arbetssökandes möjligheter att hitta jobb. Jobbsökaraktivite- terna syftar till att öka den arbetssökandes jobbchanser och går därmed ut på att förmedla kunskap om att söka arbete. Dessa aktiviteter sker oberoende av hur många jobb den arbetssökande har sökt, vilka typer av arbeten vederbörande önskar eller vilken utbildning han eller hon har, något som medför att personer i vitt skilda livssituationer tar del av samma verksamhet. Här kan skillnaderna i utbildningsnivå göra sig gällande: för en person med hög utbildning, stor dator- vana och lång webberfarenhet kan – för att ta ett exempel – en introduktion i hur ams.se fungerar kännas mindre givande än för någon utan de kunskaperna. En lågutbildad med mindre dator- och internetvana, däremot, ser troligen en sådan introduktion som både viktig och värdefull.

En liknande förklaring kan ges till varför en så stor andel högutbildade ifråga- sätter att uppföljningen av handlingsplanen ökar möjligheterna till jobb. I hand- lingsplanen dokumenteras den arbetssökandes meriter och ambitioner av hand- läggaren, som därmed gör en sökandeprofil av vederbörande i syfte att matcha honom eller henne med utlysta tjänster. Vid varje möte med handläggaren gås handlingsplanen igenom och uppdateras med eventuella nya erfarenheter. Vidare sätts ett nytt datum för den sökande att återkomma till Arbetsförmedlingen och uppdatera planen. Detta system medför att människor hamnar mellan stolarna. Exempelvis är det inte alltid som en redan högutbildad arbetssökande vill utbilda sig vidare, utan denne kanske istället efterlyser arbetslivserfarenhet. Om veder- börande söker jobb utan framgång, kan uppföljningen av handlingsplanen upple- vas som föga effektiv och mer som en belastning eller ett sätt att från myndighe- tens sida kontrollera den arbetssökande.