Attributiv och predikativ användning av adjektiv

Adjektiv och particip kan användas attributivt och/eller predikativt (en ung

trä-nare/tränaren är ung, en målad stol/stolen är målad). Alla kan dock inte användas på

båda sätten. Som exempel på attributiv och predikativ användning visas nedan informationen för färgadjektivet rosa i SAOL. Lemmat rosa (’skär’) tas med för första gången i SAOL 7 med ordklassangivelsen ”oböjl. a.”, d.v.s. ”oböjligt ad-jektiv”. Den informationen är helt ändrad i upplaga 8, där ordklass med finin-delning i stället är utbytt mot uppslagsordets grammatiska funktion i en (tänkt) fras, ”attrib. o. predik.”:

7 rosa oböjl. a.

8 2rosa attrib. o. predik.

9 2rosa (rå´- l. ro´-) 1 oböjl. adj. 2 s. blek[t] r.

13 1rosa [rå´-] adj. oböjl. • ljusröd, skär 2rosa [rå-´] s. oböjl. • rosa färg

Lemmat rosa går alltså från att ges med ordklass i SAOL 7 (”oböjl. adj.”) till att presenteras enbart med syntaktisk funktion (”attrib. o. predik.”) i SAOL 8, till-baka till att visas med ordklass med språkexempel och slutligen i SAOL 13 med ordklass och kort definition. Ytterligare några adjektiv kategoriseras på liknande sätt, här med exempel från SAOL 8:

8 bankrutt (n.=) a. Ruinerad, utfattig. Vanl. oböjt predik. 8 en|ahanda oböjl. attrib. o. pred. o. s. På e. sätt. Ett evigt e.

8 lagom adv. o. oböjl. attrib. o. predik. I l. tid, på l. håll.

8 nog|a (-are) adv. o. predik., säll. attrib. a.

8 sam|tida 1. oböjl. attrib. o. predik., äv. anv. ss. s.

Vid orden bankrutt och noga kan kommentarerna ”Vanl. oböjt predik.” respek-tive ”predik., säll. attrib. a.” noteras. Konventionen används främst i upplaga 8, men den kommenteras över huvud taget inte i förtexten. I upplaga 9 har det överordnade ”oböjl. adj.” lagts till, medan upplysningen ”attrib. o. predik.” inte används längre.

I SAOL 13 ligger upplysningen om ”mest predikativt” i det internt redige-ringsmässiga fältet markerat ”formell kommentar” vid ord som förbi, macho, redo och schack. Konstruktionsuppgiften ”attributiv” används inte längre i SAOL 13: 13 lagom adv. o. adj. oböjl. l. till semestern, i l. tid, på l. håll.

13 2nog|a adj. oböjl. vara n. med sitt yttre

13 sam|tida adj. oböjl. s. med ngn

13 2macho [mat´cho] adj. oböjl., mest predikativt; machoaktig

Uppgift om attributiv och predikativ funktion som tidigare har givits i form av metaspråklig klartext (Svensén 2004:192), är i exemplen ovan utbytt mot språk-prov (”vara n. med sitt yttre”). Frågan är här om en användare kan ta till sig in-formationen till fullo och uttyda att noga framför allt är predikativt medan samtida kan vara attributivt och predikativt av angivelsen ”s. med ngn”.

6.4 Sammanfattning och diskussion

Kapitel 6 behandlar hur grammatisk information kommer till uttryck i artikeltex-ten i olika upplagor av SAOL. För uppgifter om ordklass kan konstateras att ordlistan går från att ge ordklassuppgift för så gott som alla lemman i upplaga 1 och 6 till att ge uppgifter för betydligt färre uppslagsord i mittupplagorna. För sammansättningar inne i nästen ges sällan uppgift om ordklass, men även själv-ständiga lemman som inte direkt hör till några sammansättningskluster kan sakna sådan (t.ex. damoklessvärd i SAOL 9, där det enkla ordet svärd förstås har ordklassmarkering). Rena hänvisningslemman har ej angivelse om ordklass.

Ordklassangivelsen preciseras ofta i tidigare upplagor. Exempelvis anges om substantiven är kollektiver och vilket genus de har (SAOL 1: Yxa s. f.). Verb klassas som transitiva, deponentiella eller reflexiva (SAOL 7: afundas t. dep.; SAOL 1: Arta sig v. refl.). Adjektiv klassas som t.ex. participiella (SAOL 1:

Lö-pande part. pres. som adj.; SAOL 8: magerlagd p.a.). Dylika preciseringar är

betydligt vanligare i de tidiga upplagorna och mittenupplagorna. I förtexten till SAOL 10 ges uppgift om att specifik ordklassangivelse överges till förmån för en förenklad, men någon motivering till detta görs ej.

Som Atkins & Rundell (2008:400) påpekar går vanliga enspråkiga ordböcker riktade mot modersmålstalare sällan längre än till att ge ordklass. Den mer speci-fika ordklassinformationen medför därmed att de tidigare upplagorna innehåller mer grammatisk information än de senare (se vidare diskussion i 7.3).

Böjningsinformation ges i förkortad och kondenserad form med hjälp av suffix

för regelbundna verb. I tidigare upplagor ges flera böjningssuffix och i senare bara preteritumändelsen (SAOL 1: Hvila (-ar, -ade, -at, -ad), SAOL 13: vila s. -de). Böjningsformerna är ofta fullt utskrivna för stark och oregelbunden böjning

(SAOL 9: stjäla stjäl, stal stulo, stulit, stulen stulet stulna). På 80-talet väcks frågan om att presentera böjning för alla ord (Allén 1986). I och med SAOL Plus (2007 med liknande mönster i appversionen 2011) införs böjningsuppgifter för alla (böjliga) ord, även sammansättningar. Böjningsformerna är alltså fullt utskrivna och varje böjningsform har, där så är möjligt, försetts med uppgift om gramma-tisk kategori. I och med SAOL Plus ges alltså mer information än i den tryckta boken. Det kan vara en svår balansgång mellan att ge all tänkbar information (som kanske finns i en databas) och den optimala mängden information som är upplysande för en användare utan att vara alltför omfattande eller irrelevant.78

För substantiv ges vanligen pluralsuffix och speciessuffix. Rent hypotetiskt skulle verben kunna presenteras med t.ex. konjugationstillhörighet och substan-tiven med deklinationsindikering (vilket görs med enkla siffror i Dalin 1850), men så görs inte i SAOL. Om det hade gjorts hade det dessutom varit nödvän-digt att förklara deklinationsindelningen i förtexten, eftersom en sådan indelning inte är helt självklar (jfr 3.3.4).

Genusmarkering för substantiv görs med avseende på maskulinum och

femini-num i upplaga 1–7. I SAOL 7 införs beteckningen ”reale” för ord med n-genus. I SAOL 8 har uppgifter om genus strukits. Däremot anges om ord är neutrala eller utrala indirekt via böjningsändelsen. Om ordet klassas som oböjligt kan upplysning om genus ges med språkexempel (t.ex. ett kontinuum vid det oböjliga ordet kontinuum.).

Syntaktisk information i form av valensuppgifter ges vid framför allt bitransitiva

verb (SAOL 6: ”Debitera […] D. ngn för ngt ”). Även fast sammansatta verb som

avhålla visas med valens, där uppgiften skiljer sig åt mellan den fasta och lösa

sammansättningen (SAOL 10: ”avhålla # a. sig el. ngn från ngt, men hålla av ngn”). En intressant sorts hänvisning om konstruktion ges vid några fast sammansatta verb (SAOL 11: lös|göra konstr. se -släppa).

För vissa adjektiv har framför allt SAOL 8 noterat attributiv och predikativ funktion i stället för att skriva ut ordklassen: ”2rosa attrib. o. predik.”, ”bank-rutt (n.=) a. Ruinerad, utfattig. Vanl. oböjt predik.”. Tendensen går mot att överge kommentar om funktion och i stället ge ordklass ”adj. oböjl.” och (oftast döda) språkprov (SAOL 13: lagom adv. o. adj. oböjl. l. till semestern, i l. tid, på l. håll.”). Här kan man dock fundera över om inte en kombination hade varit att föredra, men det görs inte i de tryckta böckerna (troligen av utrymmesskäl och av upp-dragsskäl – det är helt enkelt inte ordlistans uppgift).

Däremot är uppgift om attributiv funktion för lagom noterad i SAOL Plus en-ligt följande modell:

78 För elektroniska ordböckers vidkommande är det också fråga om vilken information som alltid visas vs information som kan visas eller döljas efter användarens skön.

Ordform(er)

lagom adverb lagom en/ett ~ + subst.

Slutsatsen beträffande syntaktisk information är att den ges vid somliga ord, men avsikten med informationen är ibland oklar. Frågan är om frånvaro av språkprov ska tolkas som att en eller annan användning inte är bruklig, eller om sporadisk närvaro av språkprov i stället bara ska ses som ett komplement till övrig information, men inte av sådan stor vikt att den förklaras i förtexten. Det troliga är att det handlar om en lexikografisk bedömning från fall till fall.

Kapitlets resultat i förhållande till resultat från de andra delundersökningarna diskuteras närmare i kapitel 7.3.