Den fria leken sker i olika långa stunder under dagen. Periodernas längd beror på en rad anledningar. Där finns de pedagoger som anser att den fria leken inte är några längre stunder på grund av att den vuxenplanerade verksamheten är så bred och omfattande att den går framför den fria leken. Sofie (barnskötare) menar att det läggs mer fokus på de vuxenstyrda aktiviteterna än på den fria leken. Detta anser även Anna. Hon säger följande:
Varje da, sen kan ju, assåä, det är ofta en stund efter frukost, å sen så, sen så är det, ju fri lek ute åsså, det blir det ju varje förmiddag, å sen så är det ju på eftermiddagarna också tillfällen, men ibland är ju inte de här tillfällena speciellt långa, men så ibland hade man ju önskat så att de skulle var mer mänä, föräldrarna är ju så inriktade på det här med ä, man måste ha grupper och, man ska de och man ska detta, så på något vis så, heter det ju att vi ska tillfredställa dom också på något vis (Anna, förskollärare).
Ett annat perspektiv var också att det var mycket rutiner som styrde hur länge den fria leken skulle få vara. Det var bland annat matsituationer, samling på en specifik tid, städning av lokaler med mera. Detta pratar Karoline om. Hon menar följande:
Den avbryts ju med samling, de gör den ju och ibland kan man känna kanske kunde senare förlägga samlingen men samtidigt så känner man då liksom att ja det är ju viktigt att gå ut liksom det finns ju mycket tider som man behöver hålla liksom (Karoline, förskollärare).
Hon menar vidare att samtidigt är det viktigt att små barn får ha rutiner. Barnen är så ’inrutade’ att de till och med kan komma och fråga om när samlingen ska vara när det börjar närma sig samlingstiden.
Vidare angående hur leken avbryts så var alla i vår undersökningsgrupp av lika uppfattning om att den fria leken avbryts väldigt ofta. Däremot fanns det skillnader på hur leken avbryts. Det fanns de pedagoger som gick in en kort stund innan och förberedde barnen på att om en stund så var det tid att avbryta den fria leken. Detta för att de vill ge barnen en chans att kunna avsluta leken på sitt sätt, vilket Amedina (barnskötare) och Sofie (barnskötare) speciellt tar upp. Sofie resonerar så här:
Då förbereder man barnen på att, jag gör så i alla fall, att jag brukar förbereda dom på att om 5-10 minuter så ska vi göra detta och detta, så att
det är dags att börja avsluta leken och plocka undan, för dom, vi vuxna gillar ju inte heller att bara bli avbrytna utan dom ska ju få ha en stund att avsluta på sitt sätt, tycker jag (Sofie, barnskötare).
Mona (förskollärare) anser dock att det är barnen själva som avbryter den fria leken ofta på grund av att de är så små, att de endast leker en väldigt kort stund med varje sak. Den sista infallsvinkeln kring detta som visade sig var det som Baskim (barnskötare), Karoline (förskollärare), Anna (förskollärare) och Olivia (förskollärare) gör, nämligen att avbryta barns fria lek genom att säga nu är det tid att plocka undan. Anna menar att det tyvärr går av gammal vana att göra så. Hennes vision är att förvarna barnen en stund innan det verkligen är tid för barnen att städa undan. Olivias föreställningar kring hur hon avbryter barns fria lek är följande: ”Det är nu man får skämmas den avbryts med att vi kommer in och säger till dom att e dags att plocka undan” Olivia har däremot börjat resonera kring hur hon skulle kunna avbryta leken. Hon förstår att barnen inte tycker att det är roligt att pedagogerna avbryter någonting som de anser är jätteroligt, och inte nog med det, utan pedagogerna säger även att de ska plocka undan det som de leker med. Det skulle med andra ord vara mer fritt. Barnen skulle själv få bestämma om dem vill vara med under den planerade aktiviteten eller kanske bara lämna leken eller det som de leker med för att återuppta lekandet efter en stund. Till en viss del kanske det fungerar så. Olivia berättar att
Till exempel om dom sitter å bygger i byggrummet, så de dom har byggt upp, å om de inte ska städas eller så så får dom behålla de, å kunna gå tillbaka till de, men de e ju annat med spel eller om dom sitter å ritar eller lägger pussel å, då e de inte så ofta de kan gå tillbaka till de, för då kanske man går ut istället för att gå tillbaka, till leken, å de e kanske inte de rätta, ja vet inte ja har funderat på det (Olivia, förskollärare).
Mona (förskollärare), Karoline (förskollärare), Anna (förskollärare), Petra (barnskötare), Sofie (barnskötare) och Amedina (barnskötare) ansåg alla att barnen fick leka bråklekarna till en viss gräns. Däremot anser Mona och Karoline att de personligen inte tycker om det. Anna, Petra, Sofie och Amedina har inget personligt emot bråklekarna. Sofie menar att det är i synnerhet pojkar som har dessa lekar inom sig och måste få ut dem, under begränsade former. Anna anser också att det är tillåtet att leka lekarna till en viss gräns, framförallt när det gäller brottningslekar. Det är mer rummet som begränsar hur mycket barnen kan brottas med varandra eftersom att linjen mellan lek och att någon kan bli ledsen är fin. Däremot tycker hon inte att de är bra om barnen
går och skjuter och siktar på varandra men menar på att det är ingenting hon kan ta ifrån barnen eftersom att då bygger barnen pistoler av lego med mera. Detta menar även Petra (barnskötare). Hon anser också att vuxna inte kan ta bort pistoler för barn. Då blir helt plötsligt handen och fingrarna en pistol istället. Det är lite av pojkarnas roll i samhället. Även Amedina (barnskötare) är inne på detta spår. Hon menar att det är tillåtet till en viss gräns och att barnens vardagar speglar sig i den fria leken, vilket gör att hon måste vara objektiv. Hennes föreställningar kring bråklekarna är
Ja det beror på, tycker jag, personligen det beror alltså, de e klart att dom ska testa allt, de, alltså, typ som vi har en, pojke på avdelningen som dom brukar skjuta älg på hösten, som de kom mycket under den under den, ja kanske de var de var, faktiskt förra månaden, pang pang pang de var de enda han tänkte, å sen vi hade en sång om hösten, å hösten den är här å hösten den är här, som vi frågade i samlingen, vad gör vi på hösten, skjuta älg sa han, med detsamma alltså utan tvek sa han de, skjuta älg sa han, för att de e helt okey han är så fascinerad över de, han fick åka med pappa å mamma å dom faktiskt jagade en älg, så han var så fascinerad till å med i förra veckan, pang pang pang hela tiden, men både mamma å pappa å vi brukar säga ja, du kan panga till djuren vi har de stora djuren där inne…. (Amedina, barnskötare).
5.4.1 Analys
Alla pedagogerna i vår studie anser att den fria leken avbryts på grund av rutiner. När leken väl ska avbrytas, är det dock två av barnskötarna som går in några minuter innan barnen ska börja plocka undan det de lekt med. Detta på grund av att barnen ska få en chans att avsluta leken på sitt sätt och inte bara bli avbrutna i den. Sofie (barnskötare) jämför detta med att vuxna inte heller tycker om att bli avbrutna. Därför anser hon att barnen ska få en möjlighet att avsluta leken så som de vill. Hangård Rasmussen (1983) anser även han att det är viktigt för barn att de får avsluta sin lek själva. När barnen får avsluta leken själva känner de en glädje som liknar den tillfredsställelse vuxna känner när de lyckats avsluta en uppgift. Av de pedagoger, i vår studie, som bara gick in i barnens lek och sa att nu är det dags att städa var det två av förskollärarna som hade visionen att det inte borde gå till så men att det skedde på grund av gammal vana. I vår studie har det visat sig att flera av pedagogerna anser att det är negativt att den fria leken avbryts på grund av verksamhetens rutiner. Men samtidigt ansåg Karoline (förskollärare) att det är viktigt att rutinerna finns. Detta på grund av att hon arbetar på en av de två avdelningarna som är småbarnsavdelningar och att det är viktigt för små barn med rutiner. Karoline berättar också att barnen själva kommer och frågar efter till
exempel samling med mera. Hangård Rasmussen (1983) belyser även han vikten av rutinerna i verksamheten. Han menar att om den fria leken ska kunna utvecklas i en positiv riktning måste det finnas fasta ramar inom den pedagogiska verksamheten. Om verksamheten inte har dessa ramar medför det att barnen blir oroliga samt osäkra, vilket i sin tur har en negativ påverkan på den fria leken.
Vad gäller bråklekarna var det två av förskollärarna, från olika avdelningar, som personligen inte tyckte om denna sorts lekar. De övriga pedagogerna ansåg annars att denna sorts lekar är mer eller mindre accepterade så länge det inte är något barn som skadas. Knutsdotter Olofsson (1999) poängterar vikten av att barn får utöva lekar som innehåller krig. Hon anser att detta är viktigt på grund av att barnen lär sig om sina känslor samt att leva ut dem genom att leka krig. Om barnen inte får detta kan barnen tillslut kväva sina känslor så att de inte upplevs mer. Knutsdotter Olofsson poängterar också att det är skillnad på att leka krig och kriga på riktigt, samt att det är lätt att pedagoger blandar ihop aggressivitet med aggressivt beteende. Hon understryker även att barnens kroppar och smidighet tränas om de får utöva bråklekar.