Pedagogerna ansåg sig inte ha någon direkt koppling mellan Läroplanen för förskolan och den fria leken. Däremot såg de en koppling mellan Läroplanen för förskolan och den övriga pedagogiska verksamheten.
Mona (förskollärare) säger att den fria leken oftast bara sker. Karolin (förskollärare) anser följande när det gäller kopplingen mellan Läroplanen för förskolan och den fria leken på hennes avdelning: ”Ja vi har, vi, de e fri lek på morgonen å de e ju, vi har ju inte så mycket styrda aktiviteter det e mest fri lek, kan man säga och då är den planerad”.
Baskim (barnskötare) ansåg att det var svårt med planeringen eftersom att barnskötarna inte har någon rätt till planering. Han har fått strida och bråka om att få lite tid som han kan ha till en planering. Det har funnits gånger under hans arbetstid då han som barnskötare till och med har haft barngrupper som är större än de grupper som
förskolläraren hade och då utan att ha någon direkt planering. Trots detta brukar han ta tillvara på den fria leken genom att se vad barnen behöver utveckla och låta den styrda verksamheten inspireras av det. Han säger så här:
….när jag sitter och tittar på, barnen eller, den här fri leken som man observerar, hur man leker eller vad gör dom, jag har observerat, och den här observationen, jag har använt för barnens utveckling i nästa steg i rörelsen eller i, när dom ska rita, eller när dom ska göra en sån, där bestämd verksamhet, då jag har använt dom här (Baskim, barnskötare).
Anna (förskollärare) och Sofie (barnskötare) tar tillvara på den fria leken när det kommer till konflikter. Om det sker några större konflikter i den fria leken kan de välja att tala med barnen under exempelvis samlingen. På samlingen pratar de då om hur barnen kan lösa konflikten och på vilket sätt de vidare kan komma överens på utan att det blir osämja i den fria leken med mera. Även Olivia (förskollärare) och Petra (barnskötare) relaterar till hur de använder den fria leken som inspiration till den planerade verksamheten. Petra berättar hur hon kan ta tillvara på den fria leken genom att se vilka behov och intressen som barnen har. Detta kan utmynna i till exempel lekar och annan verksamhet. Olivia beskriver sitt sätt att ta tillvara på leken så här:
Ja till exempel om de leker med eee, dom tar hit nallar ibland, å vi har nallar också dom leker mycke med nallar eller, med dinosaurierdjur eller nånting som så vi har byggt upp teman kring de sen, alltså vi har gått in å pratat närmre om, nallar, nallarna uppkomst, å hur gammal nallen e å, likaså med dinosaurier (Olivia, förskollärare).
Det visade sig även att det fanns en del pedagoger som såg en koppling mellan den fria leken och den planerade pedagogiska verksamheten. Amedina (barnskötare) har varit med om att ett problem uppstod under den fria leken som sedan speglade den vuxenstyrda verksamheten i form av ett tema. Detta skedde dock inte på hennes dåvarande avdelning utan en annan avdelning på samma förskola. Hon har heller inte erfarit en sådan koppling på hennes nuvarande arbetsplats. Varken Karoline (förskollärare) eller Mona (förskollärare) ser någon direkt koppling mellan den fria leken och deras planerade verksamhet.
Observation som förs ner på papper sker oftast enbart till utvecklingssamtalen. Däremot berättade alla pedagogerna att de observerar barnens fria lek i nuet, dock utan att föra ner några anteckningar om leken. Vilket också visade sig under observationerna. Både Amedina (barnskötare) och Mona (förskollärare) observerade ett par barn som
lekte i några buskar ute på gården. Även Karoline (förskollärare) gjorde spontant en observation under en leksituation mellan barnen på avdelningen:
Karoline observerar den fria leken, 2005-11-17, inne i kuddrummet på avdelningen Hunden.
15.20: Karoline pratar med flickorna som bygger med kuddarna i stora lekrummet. 15.25: Karoline smyger nu på flickorna som har flyttat sig från stora rummet in till dockvrån. När flickorna är på väg in i stora rummet igen stannar de och pratar med Karoline.
Det är bara Petra (barnskötare) och Olivia (förskollärare) som berättar att det sker, förutom vid utvecklingssamtal, observationer som antecknas ner. Petra berättar att hon observerar när barnen leker, med vem barnen leker samt hur de leker. Hon säger också att observation sker när det är problem i gruppen och de bland annat ska finna någonting gemensamt inom den grupp som bråkar. Olivia beskriver att hennes observationer kan förekomma om hon ser att ett barn inte mår bra. Observationen tas då tillvara i en pärm för att längre fram kunna finna exempelvis vad som är fel och om barnet har gjort framsteg med mera. Hon anser också att observationer inte sker lika ofta som förr. Hennes föreställningar kring observation lyder följand:
Ja, det sker annars också, eee, kanske inte så kontinuerligt som man kunde önska men, eee, de sker till exempel i samband men att vi gör vissa, vad ska man sag, ja de blir ju till samtalen, de var de ja tänkt på, de blir inför samtal men om vi ser till exempel att ett barn inte mår bra av nån anledning eller beter sig annorlunda av nån anledning så går vi in å observerar men var kanske inte sånna som vi man hade förr, observerade man varje barn å gick runtå tittade på vad det gjorde under kanske ja en förmidda, de har vi inte längre faktiskt (Olivia, förskollärare).
Både Karoline (förskollärare) och Mona (förskollärare) pratar om dokumentationer. Men de pratar inte om dokumentationer i form av att följa till exempel ett tema utan mer som att fotografera barnen om dem har klätt ut sig eller konstruerat något fint i exempelvis lego. Amedina (barnskötare) pratar också hon om att det förekommer en viss dokumentation i form av fotografier med mera men detta till sker till utvecklingssamtalen. Hon berättar följande: ”Kort intervjuar dom ja e helt sjuk jag gör jättemycke men ja trivs ja älskar att göra de som ja njuter av den tiden då jag intervjuar barn dom har sånna jätteroliga svar när man ställer frågor”.
5.5.1 Analys
Anna (förskollärare) och Sofie (barnskötare) arbetar på samma avdelning och Olivia (förskollärare) och Petra (barnskötare) arbetar på samma avdelning. På dessa två avdelningar arbetar man med att ha leken, eller ett problem som grund till den planerade verksamheten. Anna och Sofie gör detta i form av att när de ser någon konflikt eller ett problem i den fria leken så tar de med sig det och pratar om det i till exempel i samlingen. Eller också leker de lekar som kan motverka problemet. Olivia och Petra gör däremot så att när de observerar barnen i den fria leken och ser barnens intressen så kan de bygga teman utifrån det de sett att barnen är intresserade av. Detta har till exempel visat sig i teman om nallar och dinosaurier. Hangård Rasmussen (1983) anser att om pedagogerna går in och styr upp den fria leken till ett tema kan barnens kunskaper förstärkas. Även Baskim (barnskötare), som arbetar på en tredje avdelning, använder sig av vad han sett när barnen lekt fri lek. Han använder sig då av det han sett när han till exempel utövar rörelse tillsammans med barnen.
5.6 Slutsatser
Undersökningen har visat att det inte finns några större skillnader mellan hur förskollärarna och barnskötarna resonerar om den fria leken eller hur de agerar i den. Vad gäller begreppen fri lek och lek skiljdes de åt på så sätt att lek kan vara en styrd lek med förbestämda regler. Fri lek är däremot den lek där barnen till större delen får bestämma lekens innehålla själva. I den fria leken utvecklar barnen sin fantasi, rollspel och sociala förmågor. Leken är även ett sätt för barnen att förhålla sig och förstå den verklighet de lever i. Detta genom att härma vuxnas olika roller i vardagen.
Pedagogerna gjorde ingen direkt koppling mellan Läroplanen för förskolan och den fria leken. Däremot fanns det kopplingar till den övriga verksamheten och avdelningarnas målsättningar. Studien visade också att två avdelningar tog tillvara på den fria leken dels genom att skapa teman inspirerade utifrån barns intressen i den fria leken dels om det skulle uppstå konflikter samtalades det om lösningar i samlingen. Pedagogerna fann även lekar som de sedan använde sig utav i den planerade verksamheten som var relaterade till konflikten som uppstod i den fria leken.
Vad gäller pedagogernas föreställningar kring sin roll i den fria leken blev resultatet varierande. Det fanns den pedagog som tog en aktiv roll i leken, det fanns även de
pedagoger som såg sig själv som ett redskap eller stöd i barns fria lek. Detta på så sätt att de hjälper barnen att ta fram material samt sätta igång de barn som har svårt att finna en sysselsättning. Pedagogerna såg sig själva även som idékläckande och en person som kunde utveckla och föra leken framåt och på så sätt vidga barns perspektiv på leken. Pedagogerna visade sig dock se vissa nackdelar med att ingå i barns fria lek. Det är lätt att den vuxne är en aning styrande vilket kan leda till att barnen lämnar leken. Det kan även vara en nackdel att den vuxne är med på så sätt och leken byggs upp runt den vuxne.
När en vuxen är med i leken kan det ha stor betydelse för barn. Genom att intressera sig för barns fria lek är det en bekräftelse till barnen att vuxna uppskattar det barnen gör i den fria leken. Däremot ska detta ske med balans eftersom att enligt en del pedagoger uppskattar barnen att de i den fria leken får en stund för sig själv utan att någon pedagog styr. Emellertid när ett barn har svårt för att leka eller kan leka men rent av inte får vara med och leka i den barngrupp som redan leker resonerar pedagogerna förhållandevis lika. När det kommer till att ett barn inte kan leka tar pedagogerna en roll i den fria leken och på så sätt får även det barn som har svårt att leka också en roll. Barnet kommer då in i leken på ett smidigt och lockande sätt. Pedagogen stannar kvar i leken en stund för att kunna visa barnet hur man leker med mera. Efter ett tag lämnar dock pedagogen leken stegvis och om barnet blir kvar i leken utan några problem har de lyckats med sitt ’uppdrag’. Om ett barn inte får vara med och leka trots att barnet kan leka samtalar pedagogerna med barngruppen om varför barnet inte får vara med. Det kan finnas olika anledningar till varför barngruppen har sagt nej men tillsammans finner de en lösning.
I alla observationerna visade pedagogerna att de bekräftar barnen. Detta sker oftast i samband med att barnen först har sökt kontakten. Det visade sig också att ingen av pedagogerna gick direkt in i någon större rollekssituation i leken så som till exempel mamma-pappa-barn. När pedagogerna befann sig i någon leksituation var det oftast som stöd åt leken. Pedagogerna gav även förslag på vad barnen kunde leka eller sysselsätta sig med den tiden då det var fri lek
Observationerna visade även att de i vissa fall kunde observera barnen men det var ingenting som vid den tidpunkten fördes ner på papper.
Många gånger under observationerna var det vardagssysslorna som tog överhand för pedagogerna. De flyktiga samtalen mellan pedagogerna, både vad som händer i
verksamheten samt privata ting, visade sig vara återkommande under den fria leken vare sig det gällde förskollärare eller barnskötare samt avdelningsmässigt.
6. Diskussion
Syn på lek skiljer sig en aning från den tid då Fröbel verkade tills dagens läge. Det har skett en förändring i form av att ett ’nytt’ begrepp har tillkommit nämligen fri lek. Detta för att vi i dagens läge ur ett pedagogperspektiv ser skillnad på begreppen lek och fri lek. När det sedan talas om vad barn lär sig i leken menas det oftast vad barn lär sig i den fria leken. Detta eftersom att den fria leken är deras och inte så styrd som en lek inom ’begreppet’ lek kan vara.
Tänkandet kring leken som Fröbel förespråkade visade sig ha många likheter med de pedagoger som vi har undersökt. Fröbel ansåg att lek tillsammans med aktiviteter leder barn till utveckling (Simmons-Christenson, 1997). I vår undersökning visade det sig att pedagogerna också anser att barn lär och utvecklas och då framförallt i den fria leken. Givetvis har utvecklingen och tankesättet gått framåt, men vi kan inte mer än häpnas över att ett tänkande på framförallt 1800-talet ska visa sig spegla även ett tänkande efter två hela sekelskiften. Det vill säga att Fröbels tankar speglar 2000-talets riktlinjer i hur viktig leken är och den läroplan som för närvarande finns för förskolan (Lärarförbundet, 2001). När det kommer till vår egentliga tanke med vår studie nämligen hur pedagogerna föreställer sig sin roll i den fria leken, visade det sig att observationer är någonting som pedagogerna i förskolan använder sig av. Det visade sig dock att observationer främst används när det är tid för utvecklingssamtal för att kunna synliggöra barns utveckling. Löfdahl (2002) skriver att redan på tidigt 1900-tal ansåg man att pedagogerna var ett viktigt redskap. De kunde genom observationer bedöma var barnet låg utvecklingsmässigt. Barns fria lek och pedagogernas påverkan i den har med andra ord uppdagats sedan flera årtionden tillbaka.
Det har talats mycket om skillnaderna mellan förskollärare och barnskötare. I förskolevärlden har det varit på tal att barnskötaren inte ska få planera någonting av den pedagogiska verksamheten samt eventuellt inte längre ingå i exempelvis utvecklingssamtal. Detta på grund av att barnskötarna inte har fått den pedagogiska delen samt teoribakgrunden i sin utbildning så som förskollärarna har fått. Finns det någon anledning att förskollärare anses mycket bättre och kompetenta än barnskötarna? Dessa fördomar har vi i alla fall mött under vår utbildning av både studenter och
föreläsare men även från chefer ute på rektorsområdena. Ämnet berördes även en aning under vår studie. Det som är unikt med vår undersökning är att den motsäger detta. Det visade sig att det inte fanns några markanta skillnader mellan förskollärarna och barnskötarnas föreställningar samt agerande inom de områden i den fria leken som vi valde att fokusera oss på.
Detta anser vi är framförallt negativt för vårt yrkesval som förskollärare. Borde inte rimligen förskollärarens ’extra’ kunskaper från lärarutbildningen visa sig i studien? Eller är det rent av så att lång erfarenhet inom yrket, idéer, föreställningar och kompetensutveckling krymper klyftan mellan en barnskötares och en förskollärares kompetenser. För att verkligen kunna mäta kompetensen mellan barnskötare och förskollärare bör en undersökning göras mellan nyexaminerade förskollärare och barnskötare som precis slutfört sina utbildningar och/eller förskollärare och barnskötare som har lika lång erfarenhet inom yrket.
Vi tycker också att en studie som ska komma fram till om det är några skillnader mellan pedagogernas föreställningar utifrån deras utbildning bör innefatta andra områden i förskolans verksamhet än den fria leken. Denna studie bör även pågå längre än vår egen studie så att man kan få ett djupare perspektiv genom att göra fler observationer och intervjuer. Det kanske är så att den fria leken rent av inte kräver några större teoretiska skillnader. En annan aspekt är att den fria leken har uppmärksammats och fått mycket publicitet i bland annat pedagogiska tidskrifter. Detta kan ha lett fram till de snarlika föreställningar om den fria leken hos både förskollärare samt barnskötare som visade sig i vår undersökning.
Det som är positivt med studien är framförallt för barnskötarnas status. Fördomarna kring barnskötarna är till stor del grundade på okunnighet, enligt oss, i alla fall vad gäller den fria leken. Givetvis finns det skillnader mellan barnskötare och förskollärare men inte så markant att barnskötarna endast duger åt att byta blöjor på barnen, så som vissa vi har mött vill påstå. Det vi menar är att vi inte ska underskatta barnskötarna. Det finns många barnskötare ute i verksamheterna med lång erfarenhet såväl som med bra föreställningar kring barn och deras utveckling. Det är tillsammans med förskollärarnas föreställningar samt pedagogik- och teoribakgrund som vi kan bilda ett utmärkt ’team’ i förskolan och främja barns trivsel samt utveckling.
När det gäller kopplingen till Läroplanen för förskolan ansåg pedagogerna att de inte gjorde någon direkt koppling mellan den och den fria leken. En del ansåg att kopplingen fanns där till den övriga verksamheten samt till avdelningens målsättningar. Detta anser
vi inte vara korrekt. Vi kunde se en koppling mellan den fria leken och Läroplanen för förskolan, främst vad gäller de två avdelningar som på olika medvetna sätt tar tillvara på barns fria lek. I Läroplanen för förskolan står det att ”Barns nyfikenhet, företagsamhet och intressen skall uppmuntras och deras vilja och lust att lära skall stimuleras” (Lärarförbundet 2001, s. 27). Detta anser vi bland annat tillfredsställs då avdelningens vuxenstyrda aktiviteter, i form av ett tema, planeras, inspireras och utgår ifrån den fria leken där barn starkt visar sina intressen. En av de riktlinjer som står i Läroplanen för förskolan är ”stimulera barns samspel och hjälpa dem att bearbeta konflikter samt reda ut missförstånd, kompromissa och respektera varandra” (Lärarförbundet 2001, s. 29). Här visas tydligt, enligt oss, att detta tillgodoses av den avdelning som kan ta med konflikthantering in i samlingen respektive finna lekar som stimulerar barns behov ut efter de konflikter, missförstånd och problem som uppstår i barngruppen.