Transporterar varan till den verklige importören
Figur 5. Avsaknad av länk105
4.4 Avdrag i mervärdesskattelagen för importmoms
I den svenska mervärdesskattelagen finns avdragsreglerna för import i 8 kap 2 § som stadgar följande:
”Den som bedriver en verksamhet som medför skattskyldighet får göra avdrag för den ingående skatt som hänför sig till förvärv eller import i verksamheten.”
Den svenska mervärdesskattelagen sätter upp samma materiella krav som momsdi-rektivet (även om terminologin skiljer sig en aning), där det krävs att de ingående transaktionerna används i den beskattningsbara personens beskattade verksamhet. Det svenska skatteverket medger inte avdrag för mervärdesskatt som ålagts någon som inte använder varorna i sin verksamhet i och med att de svenska reglerna inte medger avdrag för importmoms som ålagts någon som inte kommer att använda
104 Detta är scenariot i C-187/14 DSV Road. Under dessa förutsättningar har inte importören betalat för importmomsen och därför går den inte att länka ihop med en utgående transaktion.
105 Respektive saknar transportören en utgående transaktion att länka ihop med den ingående importmomsen, så inte heller denne uppfyller de materiella kraven för avdrag.
Beskattningsbar person/verklige importören 1.Försäljning av vara 2. Användning av vara i verksamhet Importmoms för importerad vara + Tullskuld Transportör
varorna i sin verksamhet.106 Finns det då någon möjlighet för att utöka avdragsrätten i den svenska lagen? Som tidigare nämnts måste den svenska lagstiftaren förhålla sig till EU-rätten och därför när en de lege ferenda argumentation förs är det EU-rätten som sätter upp de gränser som denna argumentation måste hålla sig inom. Av att studera den praxis som finns från EUD107 och att göra en tolkning av ordalydelsen i direktivets artiklar går det att dra slutsatsen att det ska föreligga en länk mellan ingående och utgående transaktion för att de materiella kraven för avdragsrätt ska anses vara uppfyllda. Detta verkar även råda inom import och genom prejudikatet i C-187/14 DSV Road får därför detta krav på en länk anses vara gällande rätt för de materiella kraven för avdragsrätten enligt EU-rätten.108
Det finns en debatt huruvida avdragsrätt borde kunna medges genom neutrali-tetsskäl även när någon annan än den verklige importören är betalningsskyldig för importmoms. Bland annat har argumentet framförts att det inte borde vara förenligt med neutralitetsprincipen att inte medge en näringsidkare avdragsrätt ifall denne ålagts med mervärdesskatt vid situationer med bristande efterlevnad.109 Av tidigare anförda anledningar finner jag inget stöd för att avdrag borde beviljas genom neut-ralitetsargument så som den nu rådande praxis är. Genom prejudikatet i C-187/14
DSV Road verkar de materiella kraven vara absoluta på sådant sätt att de ska vara
uppfyllda för att avdragsrätt ska medges. EUD verkar inte anse att neutralitetsprin-cipen är anledning till att bevilja avdrag, ifall de materiella kraven för avdrag inte är uppfyllda.110 Precis som det går att läsa i metodavsnittet kan såklart detta ändras genom ett nytt prejudikat, där neutralitetsprincipen kan stå över de materiella kraven för avdrag. Till den dagen EUD kommer med ett avgörande som konstaterar att det faktiskt är emot neutralitetsprincipen att neka avdrag i denna situation får man helt enkelt acceptera att det inte är så.
106( https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2021.2/323933.html#h-Ingaende-skatt) Hämtad 21-02-28.
107 Se exempelvis C-187/14 DSV Road p 49–50 och C-4/94 BLP Group mot Commissioners of
Customs & Excise p 19 och C-98/99 Midland bank p 29 och C-118/11 Eon asset menidjmunt p 48, mfl.
108 C-187/14 DSV Road p 49.
109 Se Svenskt Näringslivs hemställan 2019 ”åtgärda inlåsningseffekten av importmoms”
Av ovan nämnda anledningar drar jag slutsatsen att ett utökande av den svenska avdragsrätten till att även tillåtas i situationer då en betalningsskyldig saknar avdrags-rätt för importmoms, som denne belagts genom att bristande efterlevnad av tullag-stiftningen, är svårförenlig med EU-rätten. Ett utökande av avdragsrätten till mer än vad direktivet och praxis tillåter bör vara EU-stridigt.
4.5 Sammanfattning
För att en mervärdesskatt skall vara avdragsgill krävs det att vissa materiella krav är uppfyllda. Dessa består av att den ingående mervärdesskatten antingen måste ingå i priset för en utgående transaktion eller ingå i företagets generella omkostnader. Samma gäller mervärdesskatt för import. I fallet med bristande efterlevnad där re-sultatet har blivit att någon annan än den verklige varuägaren har ålagts med import-momsen saknas detta samband och därför kan denne inte dra av importimport-momsen. Detta är fastställt i C-187/14 DSV Road och får därför anses vara gällande rätt. Av denna anledning är det därför troligen inte förenligt med EU-rätten att utöka av-dragsrätten till att gälla även i de fall där fel beskattningsbar person ålagts med mer-värdesskatten.
5. Betalningsskyldighet
5.1 Inledning
Detta kapitel har som syfte att besvara den andra frågeställningen i denna uppsats;
Är det möjligt enligt EU-rätten att utse den verklige importören till betalningsskyldig för import-momsen, även när denne inte är gäldenär för tullskulden? Denna uppsats har tidigare
under-sökt hur och när skyldigheten för att betala mervärdesskatt uppstår, samt vem som är betalningsskyldig enligt de svenska reglerna. Vem som är betalningsskyldig för importmoms enligt EU-rätten har dock inte undersökts. Enligt det svenska regel-verket är den som ska betala tullskulden som också ska betala importmomsen. Ef-tersom detta system kan skapa situationer med inlåsning av importmomsen ska där-för detta kapitel undersöka huruvida EU-rätten lämnar utrymme där-för att lösa denna problematik. Därför ska mervärdesskattedirektivets regler för betalningsskyldighet un-dersökas. Om det är möjligt att utse den verklige varuägaren till betalningsskyldig för importmomsen även i fall där någon annan är gäldenär för tullskulden så för-svinner också problematiken med inlåsningseffekten, eftersom den verklige varu-ägaren har avdragsrätt.
Detta kapitel är uppdelat i två distinkta delar. Den första redogör för konkreta fall då en tullskuld inte har följts av en betalningsskyldighet för mervärdesskatt. Syf-tet är att visa att även om dessa regelverk till viss del samspelar, måste de ändå till-lämpas separat. Den första delen undersöker enbart EU-rätten. Kapitlets andra del undersöker mervärdesskattedirektivets krav för betalningsskyldighet för import-moms och vilka möjligheter som ges för att utse den verklige varuägaren till betal-ningsskyldig, även i de fall där någon annan är gäldenär för tullskulden. Metodiken blir därför sådan att först identifiera gällande rätt (de lege lata), för att sedan övergå till att argumentera för hur den svenska rätten borde se ut (de lege ferenda).