I avhandlingen undersöks hur barnet blir till som figuration i och genom en kombination av olika praktiker och diskurser i mötet mellan forskning, policy och praktik. Avhandlingsarbetet har drivits av ett genuint intresse att förstå var och hur det posthumana barnet blir till, vad figurationen svarar mot, innebär och kan tänkas ha för konsekvenser för hur det blir möjligt att tänka om och agera gente- mot barnet. Undersökandet av dessa frågor är avhandlingens bidrag, ett hittills saknat inlägg i en utbildningsteoretisk och politisk dis- kussion om förskolebarnets tillblivelse i relationen mellan forskning, policy och institution.
I skrivandets stund står förskolan inför ännu en omfattande re- form då förskolans läroplan, Lpfö 98/16, ska genomgå en ny revi- dering. I själva verket menar Skolverket att de ändringar som före- slagits är så pass omfattande att ”Skolverket bedömer att regeringen bör publicera den reviderade läroplanen i en ny förordning” (Skol- verket, 2017a, s. 7). I det formulerade uppdrag om översyn av läro- planen som Utbildningsdepartementet (2017) skickade till Skolver- ket fokuseras relationen mellan undervisning och utbildning i för- skolan samt förskolans arbete med barns digitala kompetens. Be- greppen ”hållbar utveckling” och ”hälsosam livsstil” införs också. Beslutet om översyn och revidering motiveras av OECDs rapport om den svenska förskolans läroplan, Quality Matters in Early Child- hood Education and Care: Sweden 2013. I en jämförelse med läro- planer från Norge, Nya Zeeland och Portugal lyfts i rapporten bris- ter i den svenska läroplanen relaterat till områden som social integ- ration, skolförberedning och ”ämnesområden som svarar mot sam- hällsförändringar” (Utbildningsdepartementet, 2017, s. 3). Till de ändringar som gjorts i Skolverkets (2017b) förslag på revidering hör en omskrivning av kapitlet ”Uppföljning, utvärdering och utveckl- ing”. I den nuvarande läroplanen (Lpfö 98/16) nämns begreppet dokumentation i kapitlet hela tretton gånger, i förslaget på revi- dering inte alls. Till detta kan tilläggas att Skolverkets (2012) stöd- material om pedagogisk dokumentation inte längre går att beställa på Skolverkets hemsida61 utifrån motivationen att stödmaterialet
måste revideras. Som underlag för Skolverkets översyn av läro- planen skrevs också en Kunskapsöversikt med titeln Undervisning i förskolan62. Här har forskare från fyra universitet; Malmö, Stock-
holm, Mälardalen och Göteborg, skrivit texter som rör hur be- greppet undervisning kan förstås i relation till förskolan. Ett av kunskapsöversiktens kapitel har författats av Lenz Taguchi och Pal- mer m.fl. (2018). I kapitlet nämns visserligen den materiella miljöns betydelse, men förstås överraskande nog utifrån Lev Vygotskijs be- skrivning av det teoretiska begreppet ”scaffolding” (stöttande- praktiker). Det verkar sålunda som att det posthumana barnet, lik- som verktyget pedagogisk dokumentation, för tillfället fått stryka på foten i svensk policyförfattning. När det kommer till en satsning på undervisningsbegreppet i förskolan verkar det bli svårt att hitta en plats för posthumanismen. Likväl går det inte att låta bli att fundera över vad det blivit av de stora kompetensutvecklingsinsatser i peda- gogisk dokumentation som gjorts de senaste tio åren63.
Med privilegiet att formulera teorier om och för andra följer ett stort ansvar, inte minst i förhållande till dem som är föremål för formuleringen. Då teori ska översättas till policy och praktik argu- menterar jag för ett noggrant övervägande över teorins konstruktiva bidrag och rimlighet. De teoretiska strider som förs inom ramen för forskningen hör möjligtvis inte hemma i formulerandet av policy. Detta betyder inte att dessa domäner bör vara skilda åt, eller att teo- retiska idéer och visioner ska ”förenklas” i mötet med praktiken. Tvärt om, det bör finnas en dialog om teorins lämplighet om den förväntas omsättas i praktik. I mitt arbete med den svenska försko- lans historia i kappan blev det tydligt hur både barnet och förskolans verksamhet agerat vindflöjel i relation till de politiska och teoretiska vindar som blåser. Inför stundande revidering av förskolans läroplan (Utbildningsdepartementet, 2017) finns många frågor att undersöka vidare. Det ska inte minst bli intressant att följa vilka teorier och diskurser om barnet som vinner mark. Jag är av uppfattningen att
62 Kunskapsöversikten kommer eventuellt också att utgöra underlag för framtida implementeringsinsatser (Skolverket, 2017a).
63 På uppdrag av regeringen utvecklade Skolverket nationella skolutvecklingsprogram. Till dessa hör ”Förskolelyftet” inom vilket kursen ”Dokumentera, följa upp, utvärdera och utveckla förskolan kvalitet” har getts av olika lärosäten sedan 2012. Redan innan detnna satsning, 2008, angav Skolverket (2008:318) att 56% av landets kommuner satsat på kompetensutveckling riktad mot ett arbete med pedagogisk dokumentation.
det i alla tider, särskilt i tider av större förändring, behövs någon som drar i handbromsen, tar ett steg tillbaka och försöker synliggöra det större perspektivet genom att fråga vad som pågår. Om inte för vår egen skull, så för de som ännu inte har en egen röst att höja i det vuxna akademiska och politiska rummet.
In a time when the pursuit of equivalent quality is high on the Swe- dish ECEC (Early Childhood Education and Care) policy agenda, teachers’ responsibilities for evaluating educational practice, based on documentations of individual children’s development and learn- ing, is emphasised. To aid teachers in this work, the Swedish Na- tional Agency of Education published and distributed a support ma- terial promoting ‘pedagogical documentation’ as a tool and a method for documentation and evaluation, framed within a so called postconstructionist/posthumanist theoretical framework. In the sup- port material, the (social) constructionist approach64, previously as-
sociated with the tool pedagogical documentation, is criticised for having an excessive focus on interpersonal interaction and the con- stitutive power of language. Instead, an understanding of the world that acknowledges the force and impact of nonhuman subjects and material objects on children’s subjectification and knowledge con- struction is called for. The theoretical ideas that are expressed in the support material corresponds to what broadly has been explained as a “material” turn in the humanities and social sciences. Against the backdrop of the alleged material turn, not only is the superior posi- tion of language being questioned, but also the unique and ontolog- ically superior position of the human mind. The theoretical stance taken by the National Agency of Education can be considered unique and raises questions concerning the meaning and aim of theo- retical intervention through research and policy, and of its sub- sequent consequences.
The overall aim of the dissertation is to critically examine the fig- uration of the posthuman child in both a Swedish and international context of early childhood education. Part of this work involves investigating how posthumanist concepts and ideas travel, how they
are picked up in policy and how posthumanist theory is being trans- lated to fit the framework of early education. This inquiry concerns fundamental questions about the making of the preschool child in the intersection between educational research, educational policy and pedagogical practice. In the different studies of the dissertation, Claudia Castañeda's (2003; 2014) interpretation of the concept "fig- uration" is being used as an analytical tool for “unpacking” the prac- tices, knowledge and meanings, that are built into the posthuman child as figure. By examining the constellation of practices, knowledge and meanings through which the figuration occurs, the ideas and visions about society and the future realised in the figuration are brought into light.
The research questions guiding my work can be formulated as fol- lows:
• Through which constellations of problem formulations, prac- tices and knowledge is the posthuman child brought into being as figuration?
• What frictions and overlaps between the posthuman child and other figurations of the child become visible in research, policy and practice?
• What ideas about society and the future are built into the fig- uration of the posthuman child?
In the study of the figuration of the posthuman child, the contexts in which posthumanist theory emerges and takes shape in relation to early childhood education is being traced. Part of this work con- cerns tracing how theories, knowledge and ideas travel through time and space and how they are reinterpreted and adapted to new con- ditions. The analytical tools used for examining different aspects of the dissertation’s field of study vary, but all relate to studies explor- ing how subjectivity is being made in relation to particular contexts. The research area concerns the examination of the conditions of thought and the image of the child made possible by arranging knowledge about the child and the world in specific ways. The use
of different analytical concepts can be regarded as a way of turning the object glass, so as to put what was previously out of sight in focus. Here the analytical tools borrowed from Fairclough, Pop- kewitz, Laclau, Mouffe and Castañeda have been helpful as they shed light on different aspects of the studied phenomenon. As just being mentioned, Castañeda’s (2003; 2014) take on the concept “figuration” is serving as an overall framework for the dissertation, showing how the posthuman child is brought into being through a combination of different linguistic and material practices. Here, the concept “articulation”, as understood by Laclau and Mouffe (1985), is being used in exploring how the posthuman child is given specific meaning in the interlacing of ideas and discourses while Popkewitz’s conceptual duo “fiction” and “fabrication” enable the investigation of the materialisation of discourse in the making of a particular sub- ject.