Större delen av den internationella samling studier som gjorts gällande pedagogisk dokumentation kommer från anglosaxiska länder som Storbritannien, Australien och USA11. Det finns emellertid också intressanta studier att finna från andra länder som exempelvis Singapore. Marjory Ebbeck & Yvonne Yoke Yin Chan (2011) föreslår pedagogisk dokumentation som pedagogiskt förändringsverktyg och verktyg för kvalitetshöjning i arbetet med barn i Singapores förskolor. Författarna förklarar att även då barn i Singapore presterat väl i internationella standardiserade test (landet är exempelvis topprankat globalt i naturvetenskapliga ämnen) så är det få elever som skulle uppnått motsvarande prestationsresultat 10-20 år senare. Singapores utbildningssystem
11 Vilket i sig inte utgör någon förvånande upptäckt då dessa är skrivna på ett internationellt tillgängligt språk.
kritiseras för att utsätta barn alltför för mycket press vilket leder till en avsaknad av lust i förhållande till utbildning. Ebbeck & Yoke Yin Chan menar att en förändring i undervisningsmetod och lärandesyn är nödvändig, särskilt om nationen ska kunna fortsätta att växa och möta framtidens krav. Genom att introducera ett arbete med pedagogisk dokumentation skulle ett perspektivskifte kunna ske till förmån för en holistisk och relationell syn på barn och ett erkännande av barns meningsskapande som subjektivt och socialt konstruerat. Verktyget pedagogisk dokumentation anses av författarna kunna väcka ett behov av att kritiskt granska rådande teorier och normer.
I förhållande till förskoleverksamheter i Förenade Arabemiraten har Mehmet Buldu (2010) genomfört en studie i syfte att undersöka interaktion mellan pedagogisk dokumentation som verktyg för formativ bedömning, barn i förskolan, deras föräldrar och lärare. Buldu förklarar hur dokumentationsprocessen ger återkoppling till lärare att anpassa pågående pedagogiskt arbete i förhållandetill barngruppen vilket optimerar förutsättningarna för barnens lärande. Buldu lyfter också att den pedagogiska dokumentationen fungerar som en kommunikationskanal mellan barn, lärare och föräldrar. Också Margaret MacDonald (2007) undersöker den pedagogiska dokumentationens potential som verktyg för formativ bedömning, här i förhållande till undervisning i den kanadensiska grundskolan. MacDonald drar slutsatsen att dokumentation möjliggör lärares och föräldrars djupare förståelse av barns styrkor, funderingar och intressen. Detta på ett sätt som går bortom traditionell bedömning och utvärdering vilket i sin tur bidrar till en rikare förståelse av barns lärprocesser.
I flertalet amerikanska studier (Kroeger & Cardy, 2006; Moran, Desrochers & Cavicchi, 2007; Given, Kuh, Leekeenan, Mardell, Redditt & Twombly, 2010; Parnell, 2011) undersöks dokumentationsformens funktion som förändringsverktyg. Detta genom att den pedagogiska dokumentationen anses utmana och omförhandla barnsyn, lärande- och kunskapssyn samt synen på den egna rollen som pedagogisk ledare (Parnell) och därmed också den övergripande utbildningskulturen (Given et al.; Desrochers &
Cavicchi). Lisa Desrochers & Nicole M. Cavicchi har i sin studie under en längre tid undersökt ett pågående arbete med pedagogisk dokumentation vilket inte bara förklaras ha förändrat den aktuella förskolans kultur utan också förskolans position i närsamhället. Janice Kroeger & Terri Cardy beskriver i sin tur en förändring genom ett dokumentationsarbete vilket bidragit till ett konstruktivistiskt perspektivskifte då en syn på barns utveckling enligt fördefinierade universella stadier utmanats.
Caroline Bath (2012) undersöker i en brittisk studie barns delaktig- het i dokumentationsprocess och verksamhetsplanering. Studien vi- sar att även om de medverkande barnen uttryckt sig positiva till delaktighet i planering av pedagogiska aktiviteter så var de ofta inte så delaktiga som de hade kunnat vara. Flera av barnen kände inte igen dokumentationen (ofta standardiserade bedömnings- matriser) som något de själva varit involverade i och några uttryckte ett missnöje över att inte förstå dokumentationens skrivna information. Bath föreslår pedagogisk dokumentation som alternativ och möjlighet till att utveckla ett öppnare och mer ömsesidigt dokumentationsarbete byggt på gemensam kunskaps- konstruktion.
I förhållande till studenter i amerikansk förskollärarutbildning undersöker Mary Bowne, Kay Cutler, Debra DeBates, Deanna Gilkerson & Andrew Stremmel (2010) hur användning av peda- gogisk dokumentation inte bara bidragit till lärarstuderandes för- djupade förståelse för barns lärprocesser utan också till missupp- fattningar. Bowne et al. drar slutsatsen att även om de lärar- studerande uppskattat pedagogisk dokumentation som under- sökningsverktyg så har de inte till fullo förstått dokumentations- processens innebörd vilket i sin tur lett till missuppfattning och missförstånd. Bowne et al. trycker på vikten av kollegiala samtal och meningsutbyten, något som anses som självklart inom andra yrkesgrupper (som exempelvis läkare) men som fortfarande behöver utvecklas inom lärarkåren.
Det internationella ökade intresset för pedagogisk dokumentation kopplat till en neoliberal syn på lärande och utbildning undersöks i en studie av Susan Grieshabers och Amos Hatchs (2003). Reggio Emilia-filosofins internationella spridning liknas vid en storskalig global kolonisation vilken bistår en föreställning om att det skulle finnas en universellt applicerbar pedagogisk modell för förskolan. Grieshaber och Hatch beskriver att spridningen kan förklaras inom ramarna för en diskurs om åtgång och efterfrågan och ett begär efter en färdigpaketerad fungerande pedagogisk modell. Grieshaber och Hatch ifrågasätter även en till synes okritisk överföring av pedagogiska idéer och metoder (som exempelvis pedagogisk doku- mentation) i både litteratur och pedagogisk praktik. Det finns få teoretiska och filosofiska analyser av det pedagogiska förhållningssättet och än färre analyser av överföring av filosofi och förhållningssätt utanför Reggio Emilia. Farhågan om pedagogisk likriktning till trots har lokala och nationella adaptioner beroende på lokal kontext resulterat i pedagogiska hybrider och heterogena tolkningar och översättningar. Diskursen om globalisering där det lokala porträtteras som ständigt offer för större makter har utmanats, menar Grieshaber och Hatch, genom att Reggio Emilias mycket lokala pedagogiska och filosofiska förhållningssätt fått internationellt genomslag.