Avslutande diskussion och slutsats
5.0. Avslutande diskussion
Syftet med studien har varit att få en ökad förståelse för mötet mellan nutida konst och offentliga rum. Som metod har en fallstudie utförts i Borås för att på så sätt kunna undersöka konstens roll i offentligheten utifrån människors privata uppfattningar och upplevelser, samt ur ett stadsmässigt perspektiv. Jag har med hjälp av olika aspekter och infallsvinklar diskuterat mötet mellan konst och stadsrum genom att sammanväva uppsatsens teoretiska utgångspunkter med det insamlande empiriska materialet. Nedan följer en avlutande diskussion, uppdelad i tre delar där varje del representerar respektive forskningsfråga.
5.0.1. Förståelse kring mötet mellan konst och stadsrum
Genom att på ett övergripande plan diskutera frågan; Hur kan mötet mellan konst och
stadsrum förstås? har jag i studien kunnat skapa en grund till olika sätt att se och förstå
mötet mellan nutida konst och offentlighet. I studien har fokus legat vid att se och undersöka det offentliga rummets som en social process som fokuserar på att se
psykologiska företeelser framför materiella och fysiska aspekter. Under mina tre intervjuer med personer som på olika sätt arbetar eller som har arbetat med offentlig konst i Borås, fanns det en gemensam uppfattning kring vad som gör att den offentliga konsten offentlig. Var för sig beskrev intervjupersonerna att konsten blir offentlig då den rent fysiskt finns att tillgå i stadens offentliga rum.
Människans ökade tillgång till offentlig konst är inte synonymt med att konsten blir fullt tillgänglig när den placeras i offentligheten då dess tillgänglighet påverkas av en rad olika aspekter. Beroende på vem som ser ett verk, hur mötet ser ut och var mötet äger rum kommer människans upplevelse kring konsten att ta sig olika utryck. Mötet mellan konsten och offentligheten har visat sig kunna innebära en så kallad ”omedelbar
spänning”. Konsten kan i sig själv anses vara privat och autonom vilket gör att det uppstår spänningar när den placeras i stadsrummet, där den plötsligt blir offentlig och förväntas att vara tillgänglig för alla.
Med hjälp Lefebvres teori om rumslig produktion har olika förhållningssätt kring mötet mellan nutida konst och stadsrum behandlats. Diskussionen har visat att människors tankar och åsikter kring offentlig konst påverkas av hur människan ser på och uppfattar sin så kallade ”verklighet”. Innan en offentlig plats kommer till finns det många gånger tydliga tankar om vad de ska komma att innehålla och representera. I det tänka rummet (representationen av rum) kan den nutida konsten ses som en pusselbit som tillsammans med arkitektur och andra materiella företeelser bildar en sammansatt vision om hur staden och dess stadsrum ska planeras, formas och fungera. Om relationen mellan konst och offentlighet definieras efter hur människan uppfattar den (en rumslig praktik) innebär det att ett till synes fysiskt konstverk kommer uppfattas på olika sätt av olika människor. I både det faktiska rummet (de rumsliga praktikerna) och det levda rummet
(representationernas rum) är det psykologiska aspekter som hamnar i fokus snarare än fysiska. Varje människa har därmed en individuell bild av vad som sker i mötet mellan konst och stadsrum som är baserad på individuella företeelser så som personliga associationer och ställningstaganden.
5.0.2. Offentlig konst i Borås, utveckling och intention
Under fallstudien i Borås har jag undersökt historien bakom stadens satsningar på konst i offentlig miljö ifråga om hur arbetet har vuxit fram och utvecklats. Utifrån berättelserna om arbetet med den offentliga konsten har bakomliggande intentioner med Borås stads satsningar på konst i offentlig miljö analyserats. I uppsatsens tredje kapitel har följande forskningsfråga behandlats; Hur har arbetet med konst i offentlig miljö i Borås vuxit fram och
utvecklats? Vilka intentioner går att utläsa bakom Borås stads satsningar på nutida offentlig konst?
Borås internationella skulpturbiennal hölls första gången 2008 och har sedan dess återkommit vartannat år. Under biennalerna har människor kunnat delta i
skulpturvandringar för att på så sätt ta del av berättelser kring konstverken. Stadens satsningar på konstevenemang kan anses bidra till att öka människors möjligheter att på olika plan kunna tillgå konst i offentlig miljö. Människors åsikter och intresse för konsten har visat sig ha betydelse när olika verk från biennalerna har köpts in och blivit till permanenta inslag i stadsrummet.
Berättelsen om Borås utveckling som en så kallad skulpturstad eller konststad innehåller en rad olika perspektiv och samexisterande händelser. Under min intervju med Medeia Ekner gav hon sin bild av att Borås under slutet av 1990-talet och början av 2000 talet befann sig i en så kallad ”identitetskris” där staden inte längre kunde identifiera sig med sitt tidigare textila arv. Det fanns ett behov för staden att hitta något nytt område att kunna identifiera sig med.
I studien har en diskussion förts kring huruvida det går att se Borås satsningar på offentlig konst som en marknadsföringsstrategi. Enligt Ekner så har Borås satsningar på offentlig konst vuxit fram och utvecklats successivt samt varit baserade på ett genuint intresse från olika personer och aktörer i staden. Ekner beskrev marknadsföringsaspekten som en bieffekt av stadens satsningar på offentlig konst. Under hennes skulpturvandringar var det många gånger mellan 100 till 200 personer som deltog vilket innebar att
destinationsbolaget i Borås såg en stark potential i den offentliga konsten.
Det går att se likheter mellan Borås arbete med offentlig konst och med planeringen av shoppingområdena Kungens kurva och Skärholmen i Huddinge utanför Stockholm. Den offentliga konsten i Borås kan liksom skulpturparken utanför Stockholm anses vara ett tillvägagångssätt för staden att specificera sig och skapa en speciell atmosfär i den urbana miljön. Till skillnad från Kungens kurva och Skärholmen så har Borås arbete med offentlig konst visat sig ha ett mer mångsidigt syfte, än att enbart vara ett tillvägagångssätt för att locka till sig människor som är benägna att vistas och konsumera varor och tjänster i staden.
Enligt personerna som jag har intervjuat så har initiativen i Borås vuxit fram ur ett starkt intresse för konst i offentlig miljö. Engagemanget kring offentlig konst har enligt Ekner med tiden lett fram till att staden har identifierat sig som en konst och skulpturstad. Under intervjun med Linda Wallenberg beskrev hon att ”Borås är en skulpturstad på
riktigt” vilket hon ansåg hörde samman med ett genuint arbete som har inneburit en stor
oerhörd mångfald och en oerhörd mängd” . Staden anses här ha lyckats förvandla den
tidigare industristaden till något annat. Enligt Wallenberg har Borås lyckats med sin omvandling på grund av att det funnits ett genuint intresse för offentlig konst bland både offentlig och privat sektor. Olika aktörer har kunnat samverka och på så sätt utveckla Borås som konststad.
5.0.3. Den upplevda konsten
I studiens avslutande analytiska del har diskussionen kring mötet mellan konst och stadsrum vidareutvecklats med hjälp av människors privata uppfattningar och upplevelser av den offentliga konsten i Borås. Diskussionen har utgått från forskningsfrågan; Vad anser människor i Borås att den nutida konsten ”gör” och har potential att ”göra” med staden och dess stadsrum?
Borås stads satsningar på offentlig konst har resulterat i att fler människor har möjlighet att kunna ta del av konst i sina vardagliga liv. Under intervjuerna på stan i Borås har jag fått ta del av människors privata upplevelser av stadens offentlig konst. På ett liknande vis som en plats för någon kan förknippas med ett speciellt minne så kan även den offentliga konsten fungera som objekt för människans minnesbilder. I Dolores Haydens resonemang kring hur identitet kan förstås beskriver hon att identiteten har en tydlig koppling till minnet. Vår identitet består av personliga minnen men också av kollektiva. För att en gemensam identitet ska kunna byggas krävs det att de kollektiva minnena som är kopplad till en viss plats eller företeelse i staden förs vidare genom berättandet.
För många är Borås identitet starkt förknippat med den tidigare textil- och
konfektionsindustrin, som idag har tagit sig nya former via bland annat textilhögskolan och lokalt etablerade företag inom modeindustrin. Konstens ökade närvaro i stadsrummet har inneburit att många anser att Borås har blivit förknippad som en konst och
skulpturstad. När människor interagerar med den offentliga konsten kan det på sikt leda till att kollektiva minnen bildas som tillsammans skapar en ny identitet.
Samtidig som den offentliga konsten i Borås av många kan anses var förknippad med staden så finns det också människor som inte förstår sig på stadens nya identitet.
Gabrielsson beskriver att mötet mellan konst, stadsrum och åskådare i många fall innebär en kollision mellan olika värdesystem och referensramar. Konflikter runt konsten kan ur Gabrielssons perspektiv inte undvikas. Människors oförståelse för den offentliga konsten i Borås tar sig olika uttryck. Vissa människor utrycker ilska och frustration medan andra utrycker att de inte förstår sig på all konst men samtidigt inte har något emot den. Genom att analysera olika uppfattningar av den offentliga konstens betydelse i Borås har studien kunnat visa att konsten i vissa fall har en direkt påverkan på hur människor förhåller sig till specifika platser i staden. Konsten kan skapa trygghet på en specifik plats och ändra människors rörelsemönster. Att människor levnadsmönster påverkas av konstens närvaror kan liknas vid vad Lefebvre definierar som det levda rummet (representationernas rum). Den nutida konsten blir på så sätt en del av människans individuella upplevelse och uppfattning av stadens fysiska miljö.
5.1. Slutsats
Jag ser den där jag sitter på den stenbelagda trappan intill vattnet. Skulpturen har en stark gul ton och en oregelbunden form. Jag söker kontakt med människor. Jag vill veta vad de tänker om verket som finns i rummet framför mig.
Mina personliga funderingar och viljan att förstå har varit ledande för det som har kommit att formas till uppsatsens syfte. Jag har velat ta reda på vad som sker i mötet mellan konsten och den offentliga miljön, hur människan upplever konstens närvaro i det offentliga rummet och i staden.
Om vi ser på vår omgivning som en rent fysisk realitet kan konsten anses fungera som en utsmyckning som tillsammans med arkitektur förstärker den byggda miljöns estetiska dragningskraft. Den nutida konsten kan även ses som en del av det sociala rummet bestående av en mängd samexisterande lager av sociala processer.
Mötet mellan konst och offentlighet har visat sig vara en mångsidig och komplex relation som kommer att förklaras på olika sätt beroende på vem som vistas i offentligheten. Konsten blir offentlig i mötet med stadsrummet men den upplevda tillgängligheten kan uppfattas olika beroende på faktorer så som människans personliga associationer och ställningstaganden. Hur människan förhåller sig till offentlig konst hänger samman med hur hon ser och uppfattar offentligheten och hennes roll i den. När jag sitter på den stenlagda trappan intill vattnet blir det jag ser och upplevelser till min ”verklighet”. I den nutida planeringen är frågan kring förtätning högt aktuell i syfte att kunna hantera en tilltagande urbanisering. Planeringen av en tätare stad ställer ökade krav på de offentliga rum som finns kvar mellan stadens huskroppar. I mellanrummen ska en mångfald av människor kunna leva och samsas.
I studien har jag undersökt vad som sker i mötet mellan nutida konst och stadsrum. Som en del av offentligheten kan den offentliga konsten fungera som ett användbart verktyg i arbetet med att planera och skapa offentliga rum för framtiden. Enligt Lefebvre så behöver staden bestå av rum som ger människan möjlighet att kunna utrycka sig och sammanbinda det hon ser till sin ”värld”. Den offentliga konstens närvaro i den byggda miljön kan öka människans möjligheter att kunna komma till uttryck.