Avslutande diskussion

Vid valet av lokaliseringsplats för Sydkrafts planerade kärnkraftverk 1964 fanns i sista valomgången sex alternativ. Tre av dessa (Viken, Ven, Barsebäck) låg nära Danmark medan de tre övriga (Dybäck, Bjärehalvön och Tosteberga) inte gjorde det (se avsnitt 3.2). Alternativen Viken och Dybäck, blir dessutom omnämnda som andra- respektive tredjehandsval efter Barsebäck som lokaliseringsförslag i regionen Skåne, Blekinge och södra Småland i CDL:s rapport från 1972 (se Bilaga V). Vad ett annat lokaliseringsalternativ skulle ha inneburit gällande kärnkraftverkets kritisering och senare nedläggning är omöjligt att säga. Men med tanke på Barsebäcksverkets kritiserade läge, där kritiken dessutom kommit från ett grannland, så skulle förmodligen åtminstone Danmarks kritik vara mildare om exempelvis Dybäck eller Tosteberga hade valts. I så fall, givet att folkomröstningen föll ut på samma sätt, så skulle nog valet av vilka kärnreaktorer som först skulle avvecklas också vara annorlunda.

Varför Barsebäck valdes som lokaliseringsplats var på grund av närheten till de tänkta elkunderna (vilket minskade överföringsförlusterna) och till det existerande stamnätet med 400 kV-ledningar (således behövde inga nya byggas), goda kylvattenmöjligheter, endast en markägare att förhandla med samt att området ”upp till någon mil” kring det tänkta kärnkraftverket hade en låg befolkningstäthet. Den kanske mest intressanta aspekten av dessa faktorer är just den sista. ”Upp till någon mil” var RFK:s diffusa definition av avståndet till tätbefolkade områden. Om RFK där menade 10 km så var området kring Barsebäck glesbefolkat.

Men om RFK istället menade 20-30 km så hade Barsebäcksverket vid dessa avstånd en mycket högre befolkningsandel än de exempel som man vid koncessionsärendet tittade på (se avsnitt 3.3). Detsamma gäller även för närförläggningsförslagen i Närförläggningsutredningen samt CDL:s samtliga förslag på huvudlägen för lokaliseringen av stora kustförlagda värmekraftverk (se sidorna 22-24 och Bilaga III, IV, & V). Gällande befolkningsantalet i alla dessa studier så är det anmärkningsvärt att de skiljer sig så pass mycket åt. Detta dels jämfört med varandra, där information om hur antalet mer exakt har beräknats inte framgår, och dels jämfört med Statistiska Centralbyråns och den danska motsvarighetens befolkningssiffror för närliggande orter. Det intressanta i detta är just att Barsebäcksverkets avstånd till två stora befolkningscenter, varav ett

är ett annat lands huvudstad och dess mest folktätaste område, vid lokaliseringen sågs som något positivt som då möjliggjorde saxningsavtalet med danska Elkraft, planerna på fjärrvärme till närliggande tätorter och att ett första steg togs i ett närmare dansk-svenskt samarbete i tanken om Örestad (se citatet på sida 25). Just samma anledning, närheten till främst Malmö och Köpenhamn, togs sedan under 70-, 80- och 90-talet upp av miljörörelser och politiker som ett stort problem som utmynnade i ett krav, främst från danskt politiskt håll och via de svenska och danska miljörörelserna, på Barsebäcksverkets avveckling. Detta är huvudanledningen till att Barsebäcksverket väljs ut till att bli det första av de stora svenska kärnkraftverken att avvecklas.

Både anledningarna till lokaliseringen och nedläggningen av Barsebäcksverket återfinns alltså i den geografiska platsen vilket gör hela Barsebäcksfallet paradoxalt och därför viktigt att berätta ur historiskt perspektiv. Just detta att förutsättningar och det politiska läget kunde komma att förändras verkade vara något som aktörerna vid koncessionsärendet inte tänkte på, tog upp eller brydde sig om. Synen verkade mera vara att statiska förhållanden gällde kring politik och opinionen kring kärnkraft och att sättet som tekniken fungerade helt var frånskilt just politiska och sociala aspekter. Detta visar således på en viss typ av teknikdeterminism, ett okritiskt tänkande kring teknikens förlösande egenskaper, att tekniken liksom har en inbyggd logik hur den fungerar oavsett omgivningens kontext. Detta visade sig inte stämma i fallet Barsebäck.

Viktigt att poängtera är att eftersom Sveriges första stora kommersiella kärnkraftverk, Oskarshamnverket, ännu inte var byggt under koncessionsdiskussionerna så är det oklart om det överhuvudtaget fanns någon undersökning på vad befolkningen ansåg om kärnkraft. I Sverige återfinns under 60-talet, vid utbyggandet av de första svenska kärnkraftverken, inte det motstånd som Danmark får under 70-talet när det kommer ut att elbolagen tillsammans med främst forskningsinstitutet Risø vill bygga danska kärnkraftverk. När beslutet om Barsebäcksverkets förläggning görs, tillsammans med en rad andra förläggningsärenden, så är alltså kärnkraftsutbyggnaden i Sverige i sin vagga. Riktig erfarenhet av tidigare beslut eller situationer saknas. Att sedan själva förläggningsgruppen består av ca 10 personer är också det en anmärkningsvärdaspekt. Likaså också varför Barsebäck inte kom att behandlas som ett närförläggningsärende i Närförläggningsutredningen, utan blir efter Ågestaverket till Sveriges andra närförlagda kommersiella kärnkraftverk. Detta trots att ärendet behandlades samtidigt som Värtaprojektet och Gävleprojektet vilka båda inte blev av.

Kärnkraftsutbyggnaden i Sverige, och dess försök i Danmark, kan ses som ett elitistiskt och odemokratiskt projekt då ett fåtal människor, främst forskare, politiker och tjänstemän, i mer eller mindre stängda förhandlingsrum och institut bestämmer sig först för att satsa på en kärnkraftsutbyggnad och sen för att förlägga alla Sveriges kärnkraftverk till de platser där de befinner sig idag. Detta till skillnad mot en mer demokratisk och öppen process gällande exempelvis förläggningen av Sveriges slutförvar av kärnbränsle eller folkomröstningen om kärnkraften. Det skulle vara intressant om det i Sverige hade varit en folkomröstning, liksom kravet OOA ställde i Danmark (som dock inte blev uppfyllt), inför utbyggnaden av kärnkraften.

Utbyggnaden och användandet av kärnkraften är, till skillnad från exempelvis vind- och solkraft, en auktoritär verksamhet och kräver detta eftersom den är kopplat till så många risker, hur små de

än må vara. Vindkraft kan växa fram underifrån, som fallet är i till exempel Tyskland, då människor kollektivt kan gå ihop och investera i ett vindkraftsverk eller en solcellspark för att sedan själva bli elleverantörer genom att koppla upp sig mot elnätet. Kärnkraftverk, som är betydligt större, dyrare och enormt mer komplexa investeringar och verksamheter, kommer alltid mer uppifrån.

Samma ovanifrånperspektiv kan också sägas gälla utbyggnaden av den svenska vattenkraften då den av politiker och elbolag sågs, liksom kärnkraften, som en billig och välfärdsfrämjande energikälla. Liksom hos kärnkraften så utvecklades också ett motstånd mot vattenkraften som medverkade till att en lag stiftades som gjorde det mycket svårt att utöka vattenkraftsutbyggnaden i Norrland (se avsnitt 4.1). De vattenkraftsverk som redan var byggda skulle utnyttjas till fullo, men ingen ny utbyggnad skulle ske. Denna situation för vattenkraften är liknande den som kom att gälla för kärnkraften efter 1980 års folkomröstning. De kärnkraftverk som var byggda i Sverige skulle utnyttjas, men ingen utbyggnad skulle ske och om det var ekonomiskt och energimässigt möjligt, och här är skillnaden mot vattenkraften, kunde kärnkraftsreaktorer avvecklas.

Gällande dessa maktstrukturer om utbyggnaden av kärnkraften och vattenkraften så kan det också sägas att slutet på utbyggnaden i de båda fallen fås genom folkliga och mer demokratiska processer i och med kärnkraftens folkomröstning och miljörörelsernas motstånd mot vattenkraften. Folkomröstningsresultatet var väldigt vagt och svårdefinerbart; Linje 2 vann med endast 0,4 procents övertag mot Linje 3. Trots det lilla övertaget var Linje 2 det alternativ som mer eller mindre kom att gälla då de sex reaktorer som 1980 var under uppbyggnad fick laddas, där Linje 3 krävde att de inte skulle få laddas. Linje 3 förespråkade också att en avveckling de sex reaktorer som då var i drift skulle ske inom tio år (se avsnitt 4.3). Istället dubblerades Sveriges reaktorbestånd under 80-talet och det dröjde 17 år innan lagen om avveckling av kärnkraften utarbetades för att sedan, två år senare, tillämpas på Barsebäcksverkets första reaktor.

Själva nedläggningen av Barsebäcksverket var ett rent politiskt beslut. Inga utredningar pekade på att just Barsebäcksverket borde avvecklas. Första gången specifika kärnkraftsreaktorer och avveckling omnämns var i regerings proposition från 1988. En reaktor hos Ringhalsverket och en i Barsebäcksverket valdes då ut på grund av de stora befolkningsmängder som återfanns i närområdena. Dessutom skulle avvecklingen, om den delades upp på två kärnkraftverk, inte skada effektbalansen i elnätet. Delningen skulle också innebära att både en privatägd (Barsebäck) och en statligt ägd reaktor (Ringhals) avvecklades (se avsnitt 4.5). I prepositionen om lagen om kärnkraftens avveckling nästan tio år senare var Barsebäcksverket det enda kärnkraftverk som pekades ut. Varför Ringhalsverket har tagits bort går endast att spekulera i. Kritiken mot Barsebäcksverket skulle förmodligen vara kvar även om en reaktor avvecklades. Det kan därför ses som att istället för att dela upp avveckling på två kärnkraftverk så inriktas den in på endast ett, och valet var då nog inte särskilt svårt. Ringhalsverket har liksom alla svenska kärnkraftverk också blivit kritiserat, men inte alls i samma omfattning, under lika lång tid och från både utländskt och svenskt håll som Barsebäcksverket. Barsebäck var som geografisk plats helt enkelt inte lämpad som lokaliseringsplats för ett kärnkraftverk.

Lokaliseringsplatsen har alltid under Barsebäcksverkets livslängd varit behäftad med dess större omgivnings ömsesidiga påverkan, både på ett svenskt och danskt nationellt plan, där flertalet omständigheter, värderingar, lagar och förutsättningar har kommit att förändrats. Att på 1960-talet kunna förutse att exempelvis opinionen och det politiska stödet för kärnkraften runt 1980 skulle vara annorlunda, och detta delvis på grund av två allvarliga kärnkraftsolyckor, skulle ha varit en omöjlighet. Denna historiska insikt är viktig att beakta vid lokalisering av olika typer av dagens sociotekniska system, exempelvis vid förläggandet av nya förnyelsebara energikällor såsom en vindkraftspark. Insikten alltså att förutsättningar, värderingar och omständigheter kan komma att förändras och detta på sätt, vid tidpunkter och på grund av orsaker som är svåra, eller omöjliga, att förutspå. Ännu en sak att ha i beaktande vid lokaliseringen av dagens sociotekniska system är, förutom att betänka dem just som sociotekniska och inte enbart tekniska, vikten av att tänka gränslöst. Alltså att försöka tänka bort tidigare gränsdragningar och indelningar gällande exempelvis vilka aktörer eller grupper som kommer att påverkas eller påverka det sociotekniska systemet, för dessa kan inte heller kan förutsägas; ett sociotekniskt system berör en vidare omgivning än den tekniska systemgränsen. Ett till synes lokalt förlagt sociotekniskt system kan få regional, nationell och internationell påverkan. Vidare forskning om olika sociotekniska systems ömsesidiga påverkan genom olika samhälleliga nivåer och på omgivningar behövs för att ytterligare förstå de sociotekniska systemens komplexitet.

Genom att avveckla båda Barsebäcksverkets reaktorer blir Barsebäcksverket Sveriges första stora kommersiella kärnteknikanläggning som helt måste demonteras. En demontering och en total avveckling är något som också måste göras med alla befintliga kärnkraftverk när de tjänat ut sin tekniska livslängd. Det är i rollen som detta pilotprojekt Barsebäcksverkets verksamhet och organisation, Barsebäck Kraft AB, nu befinner sig. Även här behövs ytterligare forskning och uppföljning rörande denna verksamhet behövs för att öka kunskapen om liknande framtida processer.

REFERENSLISTA

Litteratur

Aronsson, Peter (1995). Regionernas roll i Sveriges historia. Rapport 91, Stockholm, ERU (Expertgruppen för forskning om regional utveckling)

Bijker, Wiebe E & Law, John (Edited by) (1992). Shaping Technology/Building Society – Studies in Sociotechnical Change, Cambridge, Massachusetts, The MIT Press.

Bijker, Wiebe E., Hughes, Thomas P & Pinch, Trevor (Edited by) (1989), The Social

Construction of Technological Systems, Cambridge, Massachusetts, The MIT Press, s.51-81 Ek, Richard (2003). Öresundsregion - bli till!: de geografiska visionernas diskursiva rytm.

Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet.

Frankfort-Nachmias, Chava & Nachmias, David (1996), Research Methods in the Social Sciences, fifith edition, Arnold, New York

Hughes, Thomas P (1983), Networks of Power: Electrification in Western Society, 1880-1930, Baltimore, John Hopkins University Press

Häkli, Jouni & Paasi, Anssi (2003), (2003), Chapter 8 - Geography, space and identity, Voices from the North, Simonsen, Kirsten & Öhman, Jan (Edited by), Ashgare Publishing Company, s. 141-155

International Atomic Energy Agency (2003), Site Evaluation For Nuclear Installations – Saftey Requirements, Vienna

Jacobsen, Dag Ingavar (2002), Vad, hur och varför. Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen, Studentlitteratur, Lund.

Paasi, Anssi (1996). Territories, Boundaries and Consciousness – The Changing Geographies of the Finnish-Russian Border, Chichester, John Wiley & Sons Ltd.

Artiklar, utredningar och rapporter

Borg, Henrik & Sannerstedt, Helen (2006), Barsebäck kärnkraftverk, Dokumentation, 2006, Kävlinge kommun, Skåne län, Rapport 2006:57, Regionmuseet

Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne

Centrala Driftledningen (CDL), Lokaliseringsutskottet (1972), Beskrivning av huvudlägen.

Bilaga 2A till Lokalisering av stora kustförlagda värmekraftverk.

Centrala Driftledningen (CDL), Lokaliseringsutskottet (1972), Värdering av huvudlägen. Bilaga 2B till Lokalisering av stora kustförlagda värmekraftverk.

Jastrup, Morten (Edited by) (2008), Energy for the future - with Risø from Nuclear Power to Sustainable Energy, Risø National Laboratory for Sustainable Energy, Technical University of Denmark.

Kjellman, Sten (2001), Det svenska kärnavfallsprogrammet, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB).

Löfstedt, Ragnar E. (1996), The Barsebäck Nuclear Plant Case, Energy Policy, Volume 24, Issue 8, August 1996. s.689-696

Macintosh, Andrew (2007), Siting Nuclear Power Plants in Australia – Where would they go?, Research Paper No. 40, The Australia Institute

MacLeod, Gordon (1998). In what sense a region? Place hybridity, symbolic shape, and institutional formation in (post-) modern Scotland. Political Geography Vol. 17, No. 7.

s.833-863

Michelbrink, D. Clark, L., Allison T. & Metz, W (1997), Nuclear Power Plants and Residential Housing Prices, Growth and Change, Vol. 28

Nilsson, Tore (1999), ”För lite resurs begärd – återkom med ytterligare krav” Från liten till kommitté till stor myndighet, Nucleus nr 3-4/99, Statens kärnkraftsinspektion (SKI) Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när

Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI) Paasi, Anssi (2002). Place and region: regional worlds and words. Progress in Human

Geography 26,6. s.802-811

Paasi, Anssi (2003). Region and Place: Regional Identity in Question. Progress in Human Geography 27,4. s.475-485

Regerings proposition (1988), Om energipolitik inför 1990-talet, 1987/88:90.

Regeringens proposition (1997), Lag om kärnkraftens avveckling, 1996/97:176.

Regeringen (2004), Rätten att driva kärnkraftsreaktorn Barsebäck 2 Ringhals AB (2007), Ringhals historia, Vattenfall.

Rosengren, Karl Erik & Arvidson, Peter & Sturesson, Dahn (1975), The Barsebäck 'Panic': A Radio Programme as a Negative Summary Event, Acta Sociologica 1975; 18; 303-321.

Sahlin, Mona (2005), Svar på fråga 2005/06:400 om Barsebäck 2 Statens Kärnkraftsinspektion (SKI) (2005), Kärnkraftens historia.

Statens Kärnkraftsinspektion (SKI) (2001), SKI:s historia.

SOU, Närförläggning av kärnkraftverk: betänkande av Närförläggningsutredningen, 1974:56, Industridepartementet.

SOU, Energi 1985 – 2000: Betänkande avgivet av energiprognosutredningen, SOU 1974:64.

Wikdahl, Carl-Erik (2007), Marvikenreaktorn - ett industripolitiskt utvecklingsprojekt i otakt med tiden, SKI Rapport 2007:18, Statens Kärnkraftsinspektion (SKI)

Internet

www.barsebackkraft.se (se Om oss -> Historik) www.folkkampanjen.se

www.ssd.scb.se

www.statistikbanken.dk

www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Allmanhet/Karnkraft/Karnkraftverk/Anlaggningar-i-Sverige www.threemileislandinfo.com/about/faq.aspx

Intervjuer

Carlsson, Åsa, E.ON, e-mejlintervju, 2009-11-16 Fredenberg, Lennart, E.ON, e-mejlintervju, 2009-11-16 Tidningsartiklar och annan media

Aktuellt (1986), Danska protester mot Barsebäck, Sveriges Television, 1986-04-29 Bengtsson, Jan-Olof (2005), Kaxiga Kävlinge, Kvällsposten. 2005-01-20

Bergquist, Sven (1992), Vad hände i Barsebäck den 28 juli?, Expressen 1992-12-04 Eurovision (2006), När gräsrötterna tar över: Kärnkraft, nej tack. Eurovision för UR

(Utbildningsradion).

Leopold, Anders (1992), Så nära var härdsmältan: Barsebäck 20 minuter från ett nytt Tjernobyl.

Expressen 1992-10-21.

Rapport (1980), Marsch mot kärnkraft från Barsebäck, Sveriges Television, 1980-09-13 Rapport, Del 4, Sveriges Television, 1986-04-29

Rapport (1986), Kärnkraftsavveckling tidigare än 2010?, Sveriges Television, 1986-05-07 Rapport (1986), Ingvar Carlsson i Köpenhamn, Sveriges Television, 1986-05-14

Rapport (2005), Stängningen kostar miljarder, Sveriges Television, 2005-05-31

Wiwen-Nilsson, Tore (1999), Regeringsrättens dom urholkar rättssäkerheten. Svenska Dagbladet 1999-08-06.

BILAGOR Bilaga I

Ek, Richard (2003). Öresundsregion - bli till!: de geografiska visionernas diskursiva rytm.

Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet. s.235

Bilaga II

Ek, Richard (2003). Öresundsregion - bli till!: de geografiska visionernas diskursiva rytm.

Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet. s.238

Bilaga III

SOU, Närförläggning av kärnkraftverk: betänkande av Närförläggningsutredningen, 1974:56, Industridepartementet. s.104, figur 4:3

Bilaga IV

SOU, Närförläggning av kärnkraftverk: betänkande av Närförläggningsutredningen, 1974:56, Industridepartementet. s.152, figur 6:1

Bilaga V

Centrala Driftledningen (CDL), Lokaliseringsutskottet (1972), Värdering av huvudlägen. Bilaga 2B till Lokalisering av stora kustförlagda värmekraftverk. Regionvis rangordning av kärnkraftslägen