Barsebäcksverkets lokalisering och nedläggning: Hur förutsättningar och omständigheter för ett kärnkraftverk kan komma att förändras

ARBETSRAPPORTER

Kulturgeografiska institutionen

Nr. 710

___________________________________________________________________________

Barsebäcksverkets lokalisering och nedläggning

Hur förutsättningar och omständigheter för ett kärnkraftverk kan komma att förändras

Niclas Grahn

Uppsala, februari 2010 ISSN 0283-622X

INNEHÅLLSFÖRTECKNING  

1.1 Inledning...3 

1.2 Syfte ...4 

1.3 Metod och material...5 

1.4 Avgränsning ...7 

1.5 Disposition ...7

2: TEORETISK BAKGRUND...8 

2.1 Synsätt på region ...8 

2.2 Synsätt på teknik och system ...10 

2.3 Lokalisering av kärnkraftverk ...13

3: BARSEBÄCKSVERKET BLIR TILL ...15 

3.1 Atomenergilagen och de institutionella organisationerna, 1950- till 1970-talet ...15 

3.2 En tanke om ett kärnkraftverk i södra Sverige, 1964 - 1965...16 

3.3 Koncessionsärendet och kontakten med Danmark, 1968 - 1970 ...18 

3.4 Byggandet av Barsebäcksverket, 1970 - 1977 ...22

4: BARSEBÄCKSVERKETS NEDLÄGGNING...26 

4.1 Politik under 60-talet och 1970-talet ...26 

4.2 Olyckan i Harrisburg 1979 ...29 

4.3 Folkomröstningen 1980...30 

4.4 Tjernobylolyckan 1986 ...32 

4.5 Avvecklingsbesluten 1988 och 1991...33 

4.6 Riksdagens beslut 1997 ...35

5: ANALYS ...38 

5.1 Analys ur ett regionsperspektiv...38 

5.2 Analys ur ett sociotekniskt systemperspektiv ...41 

5.3 Avslutande diskussion...44

REFERENSLISTA...48

BILAGOR ...51

1.1 Inledning

Det är få energikällor som väcker så mycket känslor och debatter som just kärnenergin. Från dess upptäckt och militära utveckling, via händelser rörande kärnvapen, utarmat bränsle, risker och olyckor, fram till dess kommersiella framgång som el-producent har den varit ständigt aktuell om än i olika grad. Dess mest bekanta och utnyttjade del är fissionsenergin, där ett kärnkraftverk är dess el-producerande tillämpning.

Kärnkraftverk finns i 30 av världens länder och står för cirka en femtedel av världens elförsörjning. Idag är 436 kärnkraftsreaktorer i drift och ytterligare 53 är under konstruktion.

Oundvikligt är dock att alla kärnkraftverk kommer att behöva avvecklas och detta senast när deras beräknade livslängd har uppnåtts. I världen har idag 122 reaktorer avvecklats eller blivit avstängda.¹ Anledningarna till nedläggningarna är vitt skilda och har i huvudsak inte varit kopplade till att livslängden gått ut, även om sådana fall finns i främst England och USA.

Anledningarna har snarast varit ekonomiska och politiska.² Rent tekniska orsaker till nedläggningar är ovanliga. Inte ens när det absolut värsta inträffar verkar en teknisk orsak ensam kunna förklara nedläggningen. För trots att ha genomlidit världens första och hitintills enda härdsmälta den 26:e april 1986, producerade Tjernobylverket el så sent som till den 15:e december 2000.³ Three Mile Island utanför Harrisburg, som utsattes för en partiell härdsmälta den 28:e mars 1979 (världens första stora kärnkraftsolycka), är fortfarande i drift utan planer på att avvecklas.⁴

Alla kärnkraftverk, oavsett om de är i drift, nedlagda eller byggs, är lokaliserade till en viss geografisk plats som har valts av en/flera anledningar. Det är från denna plats, den som kärnkraftverket rent fysiskt täcker och den som det för alltid kommer att vara knutet till, som dess påverkan på ett större område utgår. De flesta kärnkraftverk är dessutom intimt kopplade till dess lokalisering i och med de namn de bär. När ett kärnkraftverk har valts att anläggas till en viss plats görs en teknisk systemgränsdragning baserat på rent säkerhetsmässiga kriterier. Inom systemgränsen finns de komponenter som till exempel orsakar en olycka och de områden som på olika sätt drabbas av den. Men för att förstå hur ett kärnkraftverk fungerar och verkar i en större region utanför dess tekniska systemgräns behöver systemgränserna utvecklas och utvidgas.

Ett kärnkraftverk består av rent tekniska huvudkomponenter, såsom kärnkraftsreaktorer, generatorer, kylsystem m.m, men de planeras, lokaliseras, byggs, drivs och påverkas av människor på olika nivåer i samhället, med olika funktioner och med olika motiv.

1 www.iaea.or.at/programmes/a2/ 2009-09-23

2 Analysgruppen (1997). Förtida avveckling av kärnkraftverk i USA, Bakgrund nr 2, s. 5

3 www.ne.se (Tjernobylolyckan) 2009-09-27

4 www.threemileislandinfo.com/about/faq.aspx 2009-09-27

Den amerikanske teknikhistoriken Thomas P Hughes belyser detta i följande citat:

Försök att omforma tekniken utan att systematiskt betrakta dess sociala sammanhang och dess invecklade interna dynamik kan visa sig lönlösa. Om bara de tekniska komponenterna i ett system förändras kan de

falla tillbaka till sin ursprungliga plats såsom laddade partiklar i ett elektriskt fält. Även fältet måste uppmärksammas; värderingar kan behöva förändras, institutioner omdanas och lagar omarbetas^.5 Varje kärnkraftverk är lokaliserat och verkar på en plats med vissa egenskaper. Varje plats ingår i ett visst historiskt, ekonomiskt, socialt och politiskt sammanhang. Beroende på sammanhang och lokaliseringsplats så tolkas och bemöts kärnkraftverket, eller mer vitt menat, kärnkraften, olika.

Detta därför att den politiska, ekonomiska, sociala och tekniska miljön påverkar kärnkraftverket samtidigt som kärnkraftverket påverkar den tillbaka. Kärnkraftverket blir till en symbol för det område det påverkar och för de människor det påverkar där symbolens mening och betydelse är olika för de olika drabbade grupperna. Vissa omfamnar och hyllar, andra tar avstånd.

I Sverige har det funnits tretton kommersiella reaktorer i fem kärnkraftverk; en i Ågestaverket, tre i Forsmarksverket, tre i Oskarshamnsverket, fyra i Ringhalsverket och två i Barsebäcksverket. Idag finns tio reaktorer i tre kärnkraftverk. Barsebäcksverkets två reaktorer stängdes av den 30:e november 1999 respektive 31:a maj 2005 och demonteringen av kärnkraftverket väntas bli klar 2028.⁶

Varför blev just Barsebäcksverket Sveriges första nedlagda kärnkraftverk? Vilka var orsakerna bakom (tekniska, ekonomiska, sociala och/eller politiska?) och hur har de växt fram?

Kan förklaringen kanske utläsas direkt i Barsebäcksverkets namn; en koppling till en plats, en plats som påverkade en större omgivning, en plats där ett kärnkraftverk inte kunde överleva?

1.2 Syfte

Denna uppsats ämnar att analysera och förstå nedläggningen av Barsebäcksverken utifrån dels ett regionsperspektiv och dels ett sociotekniskt systemperspektiv. Genom att studera processen från lokalisering till nedläggning är syftet att se hur Barsebäcksverkets från början uttänka, säkerhetsmässiga påverkningsområde (dess ”tekniska region” eller systemgräns) har omformats till en mer omfattande och komplex dito.

Syftet är att visa hur omständigheter och förutsättningar för ett sociotekniskt system, såsom ett kärnkraftverk, har förändrats och hur dess problematik och orsaker har påverkat själva lokaliseringsplatsen.

Begrepp och teorier kring hur regioner skapas och fungerar kommer att användas för att med dessa kunna se dels hur byggandet av Barsebäcksverket kan ses som ett regionsskapande i sig och

5 Hughes, Thomas P (1983), Networks of Power: Electrification in Western Society, 1880-1930, Baltimore, John Hopkins University Press. s. 465

6 www.barsebackkraft.se 2009-12-03 &

www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Allmanhet/Karnkraft/Karnkraftverk/Anlaggningar-i-Sverige/ 2009-12- 03

dels hur kärnkraftverket kan ses som en stark symbol i den region som det påverkar. Centralt är att betrakta kärnkraftverk som sociotekniska system, det vill säga något som är mer än bara teknik, inbäddat i en mer komplicerad omgivning, som påverkas och påverkar.

Problemformuleringarna är följande:

 Vilka faktorer och beslut låg bakom valet av Barsebäck som lokaliseringsplats?

 Vilka faktorer och beslut låg bakom varför Barsebäcksverket avvecklades?

 Hur har kärnkraftverket påverkat och blivit påverkat av sin omgivning?

Den första och andra frågeställningen kommer att besvaras i analysen. Den tredje kommer att besvaras allteftersom under empirikapitlen då den innebär en deskriptiv redogörelse av Barsebäcksverkets historia.

1.3 Metod och material

Uppsatsens ansats är inte deduktiv då den inte har några teoribaserade hypoteser och saknar ansats om att kunna säga något generellt om ett kärnkraftverks lokalisering och avveckling.⁷ Ansatsen är snarare att försöka förstå händelseförloppet och att se hur Barsebäcksverket både påverkar och påverkas av sin omgivning.⁸ Det deduktiva tillvägagångssättet kan dock till viss del anses gälla då den teori som valts sätter upp vissa förväntningar och perspektiv som kan komma att påverka och styra informationsinsamlingen. Det induktiva tillvägagångssättet gäller då alltså inte eftersom uppsatsens informationsinsamling just föregås av ett teorival följt av empiri, och inte empiri som sedan blir omstöpt till teorier.⁹

Uppsatsen bygger i stort på en litteraturstudie där större delen av underlaget har sökts och gåtts igenom enskilt. Några undantag har dock skett då information och rekommendation om ytterligare informationsunderlag har erhållits via några personer per e-post. Dessa personer har varit knutna till E.ON Kärnkraft Sverige AB, ett dotterbolag till E.ON (tidigare Sydkraft AB som ägde Barsebäcksverket) och till det bolag som nu hanterar verksamheten vid Barsebäcksverket, Barsebäck Kraft AB.

Det material som uppsatsen bygger på kan delas upp i två fält; dels materialet knutet till teorin och dels materialet knutet till Barsebäcksverket.

Begreppet region har många uttolkare och betraktningssätt. I denna uppsats är det teoretiska materialet baserat på artiklar och litteratur som dels är influerat eller skrivet av den finske kulturgeografen Anssi Paasi. Tyngdpunkten här ligger på att förstå regioner som sociala konstruktioner och processer som avgränsas av ett territorium innehållandes symboler och institutioner. I detta blir analysen av historiska processer viktigt. Paasis teorier har valts eftersom

7 Frankfort-Nachmias, Chava & Nachmias, David (1996), Research Methods in the Social Sciences, fifith edition, Arnold, New York. s.9 & Jacobsen, Dag Ingavar (2002), Vad, hur och varför. Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen, Studentlitteratur, Lund. s.34-35

8 Frankfort-Nachmias, Chava & Nachmias, David (1996), Research Methods in the Social Sciences, fifith edition, Arnold, New York s.12

9 Jacobsen, Dag Ingavar (2002), Vad, hur och varför. Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen, Studentlitteratur, Lund. s.34-35

de just understryker att regioner kan ses som processer – de är sociala konstruktioner vars gränser, symbolvärde och identitet avgörs av sociala relationer som kan komma att förändras, vilket är ett viktigt perspektiv att beakta för att förstå händelseutvecklingen runt Barsebäcksverket. Denna tolkning av regionbegreppet kan också kopplas samman med att det är i denna sociala och institutionella kontext som uppsatsens andra teoretiska område verkar. Detta område innehåller en bred syn på hur teknik och samhälle är inbäddad i och påverkar varandra.

Begreppet sociotekniskt system tillhör också denna del av uppsatsens teoretiska område, vilket benämner ett tekniskt system, såsom ett kärnkraftverk, som påverkar och påverkas av en samhällelig omgivning. Utgångspunkten i systemaspekten har varit Thomas P Hughes begrepp Large Technical Systems (LTS) som med andra forskares syn på teknik och samhälle har sammanförts i ett gemensam teoriavsnitt. Anledningen till att använda begrepp som ser teknik utifrån ett bredare samhälleligt perspektiv har varit att, genom att använda Barsebäcksverket som ett exempel, synliggöra att dessa begrepp ökar möjligheten till att förstå hur ett tekniskt system fungerar i samhället.

Källor som berör empirins del har bland annat varit primärkällor i form av offentliga statliga utredningar, propositioner, artiklar och rapporter samt sekundärkällor i form av dagstidningsartiklar, nyhetsinslag samt olika artiklar och information från Internet. Om Nationalencyklopedins Internetbaserade uppslagsverk (www.ne.se) har används så står det hänvisade uppslagsordet inom parenteser.

Information om Barsebäcks historia är baserad på dagstidningar från de aktuella åren, på svar från e-postintervju samt på dokument och publikationer, där vissa har sin tillkomst under 2000- talet. I e-postintervjun ställdes tre frågor: hur Sydkrafts saxningsavtal med danska Elkraft såg ut, vad planerna var att förse Lund och Malmö med fjärrvärme samt hur stor säkerhetsradie man räknade med att Barsebäcksverket hade. Alla förutom den sistnämnda frågan besvarades.

I Barsebäcksverkets historieskrivning är texten mycket en syntes av en rad skilda källor som enskilt berättar något unikt och som även stundtals överlappar varandra i fråga om återgivande av vissa delar av det historiska händelseförloppet. Detta har då också fungerat som en form av kvalitetssäkrande av informationen.¹⁰

Dokumenten från 2000-talet är baserade på dels tryckt material från den tid de beskriver (såsom rapporter, mötesprotokoll, beslutsdokument m.m.) och dels från intervjuer med nyckelpersoner som var med. Detta material kommer således att vara behäftat, liksom de samtida intervjuer som har gjorts, med en viss subjektivhet som består dels i vad en människa minns samt hur detta framställs. Dessa dokument är dock väl underbyggda i termer av den material- och intervjumängd som genomförts och den närhet till fenomenet de beskriver, men ingen egen inläsning och genomgång av dokumentens källor har genomförts.¹¹

Materialet som detta främst gäller är dels Borg, Henrik & Sannerstedt, Helen (2006), Barsebäck kärnkraftverk, Dokumentation, 2006, Kävlinge kommun, Skåne län, Rapport 2006:57,

10 Jacobsen, Dag Ingavar (2002), Vad, hur och varför. Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen, Studentlitteratur, Lund. s.262

11 Ibid. s.262

Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne och dels Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). Tore Nilssons text, som berör lokaliseringen av Barsebäcksverket och kontakten med Danmark, är dessutom problematisk eftersom han själv var högst delaktig i de förlopp och händelser som han redogör för, men talar för en hög närhet till det han beskriver och om goda kunskaper om ämnet.¹²

I uppsatsen sker en rad olika tolkningsprocesser. Detta sker likväl när de teoretiska begreppen skall sammanfattas och beskrivas, som när empirin skall återges eller när empirin utifrån teorin skall analyseras. När empirin är baserad utifrån en bild eller ett diagram, har dessa källor bifogats som bilagor för att dels synliggöra all information som kan vara svår att sammanfatta i text och dels för att öppna upp för läsarens andra tolkningar av innehållet.

1.4 Avgränsning

Uppsatsen kommer att vara avgränsad sådan att den är en fallstudie på enbart Barsebäcksverket och kommer bara kortfattat ta upp Sveriges andra kärnkraftverk. Syftet är inte att rent allmänt kunna presentera orsaker bakom nedläggning och lokalisering av kärnkraftverk. Däremot så kommer den svenska kärnkraften sättas in i ett mer komplext sammanhang genom att använda en mer bred definition av teknik. Vidare så kommer det vara en avgränsning i att det aldrig i en historisk redogörelse går att fånga alla händelser, aspekter, perspektiv och åsikter. Detsamma gäller även för de teoretiska modellerna för region och sociotekniskt system. Gällande regionsperspektivet så är syftet inte att hävda att det på riktigt fanns en Barsebäcksregion i den meningen som det idag finns en tydlig, politiskt manifesterad Öresundsregion, men att se det påverkande området runt Barsebäcksverket som en mental region, som kan användas i analysen för att förstå händelseförloppet.

1.5 Disposition

I kapitel 2 följer en genomgång och förklaring till den teori och begreppsvärld som används i uppsatsen. I kapitel 3 kommer Barsebäcksverkets lokalisering att behandlas och i kapitel 4 behandlas nedläggningen. I det avslutande kapitel 5 analyseras empirin i kapitel 3 och 4 genom att applicera teorin och dra slutsatser.

12 Frankfort-Nachmias, Chava & Nachmias, David (1996), Research Methods in the Social Sciences, fifith edition, Arnold, New York. s.323 & Jacobsen, Dag Ingavar (2002), Vad, hur och varför. Om metodval i företagsekonomi och andra samhällsvetenskapliga ämnen, Studentlitteratur, Lund. s.262

2: TEORETISK BAKGRUND

Barsebäcksverken kan ses som ett sociotekniskt system lokaliserat till en viss geografisk plats, vars påverkan på sin omgivning, och omgivningens påverkan på kärnkraftverket, har medfört dess nedläggning. För att kunna förstå lokaliseringen och nedläggningen av Barsebäcksverken, kommer denna uppsats, som tidigare nämns, att använda begreppen region och sociotekniskt system som analysverktyg.

I följande avsnitt presenteras dessa begrepps tolkningar. Sist presenteras några nutida tankar om val kring lokaliseringsplats för kärnkraftverk igenom för att ge en uppfattning om svårheten med detta.

2.1 Synsätt på region

Region har, rent etymologiskt, sin grund och mening i en sammanblandning av de latinska orden regio och rego. Det förra betyder ’läge’, ’trakt’, ’landskap’ och det senare ’rikta’, ’styra’,’leda’.¹³ I ordet “region” binds alltså ett rumsligt avgränsat område samman med ett maktutövande över detsamma. Dess användning som begrepp började först under 1500-talet då nationalstaterna växte fram. En region var då som ett naturligt statiskt objekt (exempelvis ett landskap vars gränser utgörs av floder och berg) som alltid sågs i relation till ett maktcentrum.¹⁴

Den finländske kulturgeografen Anssi Paasi har anlagt ett mer dynamiskt och föränderligt synsätt på regioner, för att förstå dem och för att se hur de växer fram. Angreppssättet är socialkonstruktivistiskt där regioner uppfattas såsom ekonomiska, politiska och sociala processer som begränsas, drivs, symboliseras och institutionaliseras genom en rad olika sociala aktiviteter.¹⁵ Genom att se på regioner som just processer, betonas också att historien är viktig.¹⁶ Regioner är alltså historiskt betingade processer som på olika sätt är relaterade till politiska, ekonomiska och kulturella verksamheter.¹⁷

Institutionaliseringen av regioner

Skapandet av regioner, eller institutionaliseringen av regioner, kan delas upp i fyra faser, utan krav på kronologi som tillsammans skapar en region (se Figur 1 på nästa sida).

13 www.ne.se (region) 2009-10-05

14 För mer ingående historisk utveckling av begreppet se Aronsson, Peter (1995). Regionernas roll i Sveriges historia. Rapport 91, ERU (Expertgruppen för forskning om regional utveckling), Stockholm, s.190-217

15 Paasi, Anssi (2002). Place and region: regional worlds and words. Progress in Human Geography 26,6.

s.805

16 MacLeod, Gordon (1998). In what sense a region? Place hybridity, symbolic shape, and institutional formation in (post-) modern Scotland. Political Geography Vol. 17, No. 7. s.836

17 Paasi, Anssi (2003). Region and Place: Regional Identity in Question. Progress in Human Geography 27,4. s.481

Figur 1: Institutionaliseringen av en region¹⁸

Utveckling av en territoriell form

Den första fasen sker genom att sociala verksamheter lokaliseras till ett specifikt område som begränsas på någon rumslig nivå. Gränserna kan vara strikt definierbara (såsom utmärkta på en karta) eller väldigt diffusa och knappt synliga och märkbara i det vardagliga livet.

Utveckling av konceptuell eller symbolisk form

Här får territoriet sin medvetna begreppsliga form, genom att symboler, som tolkas olika för olika människor och grupper, knyts till det. Dessa symboler är abstrakta eller konkreta uttryck som kan ta sig olika former (landskap, dialekter, byggnader, monoment, infrastruktur, sånger, minnesdagar osv.), men som man ofta kan reducera till att de återspeglar någon institutionell praktik (politisk, ekonomisk, administrativ och/eller kulturell) som verkar i territoriet.

Symbolerna blir till identitetsmarkörer, där den kanske viktigaste är det namn som kommer att knytas till territoriet.

Utveckling av institutioner

Genom att människor blir socialt medvetna och delaktiga i de institutionella verksamheterna (massmedia, utbildning, ekonomi, politik etc.) som verkar inom territoriet, utvecklas och fastslås också dessa institutioner. I denna fas definierar man sig också än mer som skilt från något annat territorium.

18 Bearbetning av Paasi, Anssi (1996). Territories, Boundaries and Consciousness – The Changing Geographies of the Finnish-Russian Border, Chichester, John Wiley & Sons Ltd. s.34

Etablering av regionen

Detta beskriver när regionen intar en plats i ett system av regioner, när den blir externt erkänd och legitimt uppfattad av andra. Till detta kommer också en viss förväntanshorisont för regionen, det vill säga en uppsättning av förväntningar på regionens nuvarande och framtida riktning och mening hos olika aktörer som i någon mening ingår i regionen.

Makt och identitet

Institutionaliseringen av regionen i (se Figur 1) kan också ses som ett försök att påverka och kontrollera människor och relationer genom att genomföra de målsättningar olika maktägande grupper eller aktörer har.¹⁹ Regioners gränser, symboler och institutioner är liksom uttryck över den maktkamp om vad deras mening i rummet, demokratin och välfärden skall vara, och detta bestämmer den ovan nämnda förväntanshorisonten. I själva institutionaliseringen av regionen är vissa aktörer mer aktiva än andra, och det är dessa som skapar regionens identitet.²⁰ Regionens identitet är alltså det som tillskrivs uppifrån av maktägande aktörer (en identitet som skapas) för att skilja regionen från andra, för att beskriva den. Regionens fysiska natur och dess historiska och samtida ekonomiska, politiska, kulturella och sociala status är exempel på attribut som används (av exempelvis politiker, resebyråer, massmedia etc.). Denna står i kontrast till den regionala identitet hos de människor som lever inom eller utanför regionen; den identitet som säger att vi är vi och att vi har en gemensam historia, nutid och framtid.²¹ Viktigt är också att poängtera att identitet inte bara säger hur saker är, utan också hur saker bör vara, och att detta också i sig är ett uttryck för maktrelationer.²²

Med detta synsätt är alltså en region något väldigt abstrakt vars svårdefinierade gränser går

”där de materialistiska, symboliska och maktrelationer möts”.²³ Denna skärningspunkt är ju i princip omöjlig att finna vilket inte heller är syftet för uppsatsen.

2.2 Synsätt på teknik och system

Teknik kan ses som en heterogen produkt av sociala, politiska, psykologiska och ekonomiska faktorer med olika professioner, fördomar, möjligheter och begränsningar knutna till sig.²⁴

Exempel på detta är ett kärnkraftverk. Dess tillkommelse kan endast ske om det finns ett politiskt möjliggörande för kärnkraft, dess funktion är både social där den omfattar en viss typ av professioner (såsom arbetsplats) och ekonomisk bland annat att den elektriska energi ett

19 Aronsson, Peter (1995). Regionernas roll i Sveriges historia. Rapport 91, ERU (Expertgruppen för forskning om regional utveckling), Stockholm, s.209-210

20 Paasi, Anssi (1996). Territories, Boundaries and Consciousness – The Changing Geographies of the Finnish-Russian Border, Chichester, John Wiley & Sons Ltd. s. 32-34

21 Häkli, Jouni & Paasi, Anssi (2003), Chapter 8 - Geography, space and identity, Voices from the North, Simonsen, Kirsten & Öhman, Jan (Edited by), Cornwall, Ashgare Publishing Company, s. 147

22 Paasi, Anssi (2003). Region and Place: Regional Identity in Question. Progress in Human Geography 27,4. s.481

23 Place and region: regional worlds and words, Anssi Paasi,Progress in Human Geography, 2002; 26;

802, s.807

24 Bijker, Wiebe E & Law, John (Edited by) (1992). Shaping Technology/Building Society – Studies in Sociotechnical Change, Cambridge, Massachusetts, The MIT Press. s. 7-8

kärnkraftverk skapar och möjliggör en tillväxtsmotor för ekonomin. Ett kärnkraftverk är också psykologiskt i den meningen att dess direkta och indirekta verksamhet utgör risker. Den direkta verksamheten är när kärnkraftverket är i drift och levererar el och den indirekta verksamheten är det kärnavfall som kärnkraftverket lämnar efter sig och som i ett djupförvar måste tas om hand.

Till detta tillkommer att det finns olika syner på kärnkraft, att det finns möjligheter att förbättra exempelvis reaktortekniken och att den besitter vissa begränsningar, såsom att uranet är en ändlig resurs.

Tekniken är alltså inte enbart teknisk, social, ekonomisk eller politisk utan beror och är i relation till alla faktorer samtidigt.²⁵ Det finns heller ingen inneburen logik i hur tekniken ska fungera oavsett omgivning och sammanhang, och sålunda så frångås ett deterministiskt synsätt på teknik. För aktörer, såsom entreprenörer, statliga och privata organisationer, kunder, designers, uppfinnare som försöker att etablera eller uppehålla en viss teknologi, eller visst tekniskt system, skapar med detta sociala, ekonomiska och institutionella relationer. Andra aktörer som känner att de på ett negativt sätt berörs av teknologin och de relationer den skapar, kan då skapa ett motstånd för att försöka omforma teknologin och relationerna. Alla de involverade aktörerna sätter då upp olika typer av strategier för att tillmötesgå de andra och för att försöka omforma relationerna till sin fördel. Konsekvenserna av dessa strategier då de möter andra aktörers strategier blir oförutsedda. Således kan systembyggarnas från början uttänkta strategier och tankar kring en teknologi inte alls falla i verket eftersom andra aktörers strategier på ett oförutsett och oväntat sätt påverkar de förras.²⁶

Thomas P Hughes har i sitt systembegrepp Large Technical Systems (LTS) kopplat samman vissa element av den mer socialkonstruktivistiska synen på teknik. Ett system i hans begreppsvärld består av delar och komponenter som i ett nätverk eller i en annan struktur är ihopkopplade med varandra (se Figur 2 på nästa sida).

25 Bijker, Wiebe E & Law, John (Edited by) (1992). Shaping Technology/Building Society – Studies in Sociotechnical Change, Cambridge, Massachusetts, The MIT Press. s. 290

26 Ibid. s. 9-10

Figur 2: Exempel på ett sociotekniskt system²⁷

En ändring i en komponent medför ändringar i andra komponenter i systemet. Exempel på komponenter kan vara fysiska artefakter, såsom generatorer, transformatorer, ledningar etc., men också till exempel de lagar som styr verksamheten eller de strategier och mål som ägarna sätter upp för systemet. Dessa artefakter är helt skapade av systembyggarna, alltså de aktörer som byggt upp systemet, och saknar helt vilja och medveten makt. Men ett tekniskt system kan också innehålla komponenter kopplade till exempelvis organisationen (ägare, förvaltare, ingenjörer, finansiärer, uppfinnare, arbetare, underleverantörer etc.). Dessa har till skillnad från artefakterna en vilja och en medveten maktpåverkan.²⁸ Ofta är kontrollen över systemet centraliserad och systemgränsen dras där kontrollen över systemet slutar. Kontrollen bidrar till att säkerställa systemets optimering och åstadkomma systemets målsättning. Delar som ligger utanför systemets kontroll (dess systemgräns), men som kan påverkas av det eller påverka systemet i sig, kallas

27 Källa: författaren

28Hughes, Thomas P. (1989), The Evolution of Large Technological Systems, The Social Construction of Technological Systems, Bijker, Wiebe E., Hughes, Thomas P. & Pinch, Trevor (Edited by), Cambridge, Massachusetts, The MIT Press, s.51-54

systemets omgivning eller dess omgivande miljö. Det finns öppna system, som definieras av att vara mottagliga för omgivningens påverkan, och slutna, som inte är det.²⁹

När ett system växer så erhålls ett momentum. Detta består då av systemets massa, fart och riktning. Massan består av systemets alla komponenter, från de fysiska artefakterna och deras investeringskostnad, till alla de individer och aktörer som på något sätt ingår i systemet, eller som påverkar det genom att vara i dess omgivning. Riktningen är systemets målsättning och farten dess utbredning eller spridning. Hughes menar att för nya system är målsättningen viktigare än för äldre, som ofta blir fast i ett stigberoende i den meningen, men att oförutsedda händelser och ovissheter kan föra systemen i nya riktningar, även om deras momentum är stort.³⁰

Allt det sammantagna ovan ingår i ett sociotekniskt system; ett tekniskt system i en social värld och en social värld i ett tekniskt system.

2.3 Lokalisering av kärnkraftverk

Lokaliseringen av ett kraftverk till en specifik plats har sin förklaring i platsens komposition, eller annorlunda uttryckt, i dess platsspecifika egenskaper. Dessa egenskaper kan vara av naturgeografisk, politisk, ekonomisk och social art.

Valet av lokaliseringen av kärnkraftverk kretsar främst kring två krav:

(1) tekniska och ekonomiska möjligheter måste finnas

(2) potentiellt negativa effekter på samhälle och miljö bör minimeras

Den första punkten svarar till platsens ekonomiska egenskaper bland annat genom att närheten till existerande elektrisk infrastruktur och transportstruktur för bränsle, avfall och andra relevanta material innebär minskade kostnader. Andra ekonomiska egenskaper kan vara om det anses bli billigare att bygga på en viss plats eller inte som i sin tur kan bero på själva markpriset men också på socioekonomiska egenskaper. Dessa kan vara tillgången till entreprenörer, arbetskraft och närheten till stora befolkningscentrum där efterfrågan är hög och då överföringsförluster minskar. Även naturgeografiska egenskaper kan räknas med då ett kärnkraftverk rent tekniskt kräver en geologisk stabil grund och nära tillgång till stora mängder kylvatten.³¹

Den andra punkten behandlar frågor om olika typer av risker. Riskerna för olyckor, riskerna för attentat, riskerna med kärnkraftverkets påverkan på de närliggande ekosystemen och riskerna med transport av utbränt kärnbränsle är bara några exempel. Riskaspekterna gör sitt avtryck i platsens alla delar och egenskaper. Dessa risker kan påverka platsens sociala egenskap genom att inverka på den närliggande befolkningens opinion för/emot kärnkraft. De kan påverka den politiska egenskapen på samma sätt. De kan påverka den ekonomiska egenskapen i termer av att

29 Hughes, Thomas P (1983), Networks of Power: Electrification in Western Society, 1880-1930, Baltimore, John Hopkins University Press, s.5-6

30 Ibid. s.15-17

31 Macintosh, Andrew (2007), Siting Nuclear Power Plants in Australia – Where would they go?, Research Paper No. 40, The Australia Institute, s. 6-8

mark- och bostadspriser runt kärnkraftverket sjunker.³² Även turism och investeringar i lokala företag kan påverkas.³³ Detta skall sen vägas mot de positiva sociala och ekonomiska egenskaper som ett kärnkraftverk kan ha såsom arbetstillfällen och förbättrad infrastruktur.³⁴ Riskerna kan påverka känsliga ekologiska system som berörs av kärnkraftverket. FN-organet IAEA (International Atomic Energy Agency) framhäver främst de säkerhetsmässiga riskerna och att skydda befolkningen och miljön från de konsekvenser som kan ske vid en olycka och vid normal drift. Följande aspekter fastslår IAEA måste beaktas i valet av en lämplig lokaliseringsplats:

I. Effekterna av externa händelser som sker i anläggningens omgivning

II. Egenskaperna hos platsen och dess miljö som kan påverka överföringen av radioaktivt material som släppts ut.

III. Befolkningstätheten och befolkningsfördelningen och andra egenskaper i omgivningen om dessa påverkar möjligheterna till att kunna implementera olika akuta hjälpåtgärder vid behov och att bedöma risken för individer och befolkningen.

Den första punkten kan både vara av naturlig eller mänsklig natur och kan således relateras till platsspecifika egenskaper. Geologiska, seismologiska och meterologiska händelser (berggrunds- och jordsammansättning, jordbävningar, jordskred, översvämningar, stormar, åska) hör till de geografiska (miljömässiga) egenskaperna. Flygplanskrascher och terroristattentat räknas till de sociala egenskaperna. Den andra punkten berör de geografiska egenskaperna eftersom de meteorologiska förhållanden samt yt- och grundvattensystemet avgör hur väl radioaktivt material kan överföras. Den tredje punkten innefattar platsens sociala egenskaper. Storleken på den plats med omgivning där punkt ett till tre skall gälla definieras till att innefatta den population som finns närmast kraftverket, i närliggande tätbefolkade områden och i stora befolkningscentrum i regionen.³⁵ En social platsspecifik egenskap kan också vara närliggande samhällens attityd till kärnkraft. Denna kan ofta sammanfalla med en politisk platsspecifik egenskap där den lokala/regionala/nationella politiska majoriteten antingen är för eller emot byggandet av ett kärnkraftverk och då denna kan få en inverkan på lokaliseringen. Således är avståndet från tätbefolkade områden viktigt för att minimera lokalt motstånd och säkerhetsrisker samt den komplexitet som uppstår i planeringen av akuta hjälpåtgärder vid olyckor.³⁶

32 Clark, D., Michelbrink, L., Allison, T. och Metz, W (1997), Nuclear Power Plants and Residential Housing Prices, Growth and Change, Vol. 28, s. 496 – 519

33 United States Nuclear Regulatory Commission (1998), Regulatory Guide 4.7 – General Site Suitability Criteria for Nuclear Power Stations

34 Macintosh, Andrew (2007), Siting Nuclear Power Plants in Australia – Where would they go? Research Paper No. 40, The Australia Institute, s. 13

35 International Atomic Energy Agency (2003), Site Evaluation For Nuclear Installations – Saftey Requirements

36 Macintosh, Andrew (2007), Siting Nuclear Power Plants in Australia – Where would they go? Research Paper No. 40, The Australia Institute, s.10

3: BARSEBÄCKSVERKET BLIR TILL

I följande kapitel berättas om hur Barsebäcksverket går från idé till verklighet. Bakgrund till de institutioner som kom att forma svensk kärnkraft gås igenom liksom det kontaktutbyte som Sverige under idéstadiet och byggandefasen på ett utförligt plan förde med närliggande Danmark.

3.1 Atomenergilagen och de institutionella organisationerna, 1950- till 1970- talet

I princip direkt efter andra världskriget utformade Sverige, som ett av de få länderna vid sidan av stormakterna, ett resultatinriktat forskar- och utvecklingsprogram inom det nya kärnenergiområdet. Det kom, räknat per capita, att under 50-talet bli världens största kärnkraftsprogram. 1955 höll FN en konferens som belyste den fredliga kärnkraftsanvändningens effektiva och ekonomiska möjligheter.³⁷ Lagen om ”rätten att utvinna atomenergi m.m” tillkom 1956 under namnet atomenergilagen för att kunna reglera den fredliga användningen av kärnenergi. Eftersom inga myndigheter eller statliga instanser rörande kärnkraftverk existerade skapades därför samtidigt också Delegationen för atomenergifrågor (DFA). Den kom att tillhöra dåvarande Handelsdepartementet för att senare byta till Finansdepartementet och sist till Industridepartementet. DFA var under 1950-talet en kommitté med fem ledamöter vilka hade de två uppdragen att dels se över Sveriges utveckling av kärnkraft och att dels agera som tillsyns- och handläggningsmyndighet för Sveriges ännu inte byggda kärnkraftverk. Till detta tillkom också att DFA var regeringens rådgivande organ i berörda frågor.

För att enklare kunna uppfylla det andra uppdraget, att handlägga och besluta i tillsynsfrågor, bildas en underkommitté, Reaktorförläggningskommittén (RFK). Ledamöterna i de två kommittéerna tillsattes från universitet, forskningsinstitutioner och andra tillsynsmyndigheter med experter från kraftföretagen.³⁸ Torsten Magnusson var RFK:s första ordförande, och fram tills 1959 dess enda heltidsanställde, samtidigt som han var den dåvarande chefen på FOA (Försvarets forskningsanstalt). RFK:s funktion blir att vara underhandskontakt med kraftbolagen under projekterings- och koncessionsärenden och i dessa ge en säkerhetsmässig syn på lokaliseringsplatsen. Det enda egentliga krav som fanns från RFK:s sida berörde att befolkningstätheten ”ej skulle vara för stor upp till någon mil från kraftverket” och att denna också skulle kunna ”hållas under uppsikt och regleras på sådant sätt att utrymning enkelt skulle ske om så erfordrade”. Ett ytterligare krav var att nybyggnation inom en radie av 2 km var förbjuden. ³⁹ Intressant att notera är att RFK endast bestod av sex heltidstjänster, två kontorister

37 Kjellman, Sten (2001), Det svenska kärnavfallsprogrammet, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB). s.5 & www.ne.se (Energifrågan) 2009-11-26

38 Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när

Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.13 & www.ne.se (Atomenergidelegationen) 2009-11-04

39 Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när

Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.15 & Nilsson, Tore

och fyra civilingenjörer, fram tills 1970. Arbetet med handläggningen och tillsynen för Oskarshamns två reaktorer samt Ringhals och Barsebäcks första, därtill en rad projekt som inte blev av, gjordes alltså av sex personer. ⁴⁰ Den 1:a juli 1974 ersätts DFA och RFK av Statens kärnkraftsinspektion (SKI) vilken sen den 30:e juni 2008 ingår tillsammans med Statens strålskyddsinstitut (SSI) i Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). ⁴¹

3.2 En tanke om ett kärnkraftverk i södra Sverige, 1964 till 1965

Mot bakgrund av Suezkrisen 1956 (den första egentliga oljekrisen) och Sveriges jämförelsevis välutvecklade kärnkraftskompetens på forskningsinstituten och hos halvstatliga ASEA Atom, granskade Sydsvenska Kraftaktiebolaget (senare Sydkraft) under första delen av 1960-talet olika förläggningsplatser för att bygga ett kärnkraftverk i södra Sverige. En ytterligare orsak till detta var att i princip all storskalig elproduktion i Sverige antingen var vattenkraftverk i norra Sverige eller fossileldade kraftverk i mellersta Sverige. Vattenkraften i Norrland skulle dessutom under 60-talet bli färdigutbyggd och en miljörörelse fanns som motsatte sig ytterligare exploatering.

Södra Sverige saknade således en egen storskalig elproduktion vilket då skapade en snedbelastning på det svenska elnätet. Till allt detta ansågs också att det fanns en betydande marknad i södra Sverige. 1964 gör Sydkraft en utredning för att hitta tänkbara lokaliseringsplatser. Från ett urval av tjugo platser ansågs sex vara tekniskt och ekonomiskt mera lämpade. Tekniskt gällde att kylvattenbehovstillgång, nätstabiliteten och närhet till elkunder var god liksom, ekonomiskt att det fanns en möjlighet till att kunna göra ett markförvärv av platsen.

De sex platserna var Barsebäck, Bjärehalvön, Ven, Viken, Dybäck och Tosteberga (se Figur 3 på nästa sida).⁴²

(1999), ”För lite resurs begärd – återkom med ytterligare krav” Från liten till kommitté till stor myndighet, Nucleus nr 3-4/99, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.35

40 Nilsson, Tore (1999), ”För lite resurs begärd – återkom med ytterligare krav” Från liten till kommitté till stor myndighet, Nucleus nr 3-4/99, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.34 & Statens

Kärnkraftsinspektion (SKI) (2001), SKI:s historia.

41 www.stralsakerhetsmyndigheten.se 2009-11-03 och Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.14

42 Borg, Henrik & Sannerstedt, Helen (2006), Barsebäck kärnkraftverk, Dokumentation, 2006, Kävlinge kommun, Skåne län, Rapport 2006:57, Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne. s.34 &

Statens Kärnkraftsinspektion (SKI) (2005), Kärnkraftens historia, Stockholm, s.4 & Nilsson, Tore (1999),

”För lite resurs begärd – återkom med ytterligare krav” Från liten till kommitté till stor myndighet, Nucleus nr 3-4/99, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.35

Figur 3: Lokaliseringsalternativ för kärnkraftverkets förläggning⁴³

I samständighet med företrädare från samhällsplanering, naturvård och RFK (vilka inte har några negativa invändningar alls) väljer Sydkrafts styrelse den 10:e december 1965 Barsebäck, i Kävlinge kommun, som lokaliseringsplats. Åtta dagar senare köper Sydkraft marken av greve Ian Hamilton. Anledningarna bakom valet av Barsebäck är närheten till de tänkta elkunderna (vilket minskar överföringsförlusterna) och till det existerande stamnätet med 400 kV-ledningar (således behöver inga nya byggas), goda kylvattenmöjligheter, endast en markägare att förhandla med samt att området ”upp till någon mil” runt det tänkta kärnkraftverket hade en låg befolkningstäthet.⁴⁴ En annan anledning var också att det ansågs finna en teknisk och ekonomisk potential att försörja Malmö/Lund och Helsingborg/Landskrona med fjärrvärme. Dessa planer var

43 Modifierad utifrån Google Maps

44 Borg, Henrik & Sannerstedt, Helen (2006), Barsebäck kärnkraftverk, Dokumentation, 2006, Kävlinge kommun, Skåne län, Rapport 2006:57, Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne. s.34 &

Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.16 &

www.barsebackkraft.se 2009-11-03 & Nilsson, Tore (1999), ”För lite resurs begärd – återkom med ytterligare krav” Från liten till kommitté till stor myndighet, Nucleus nr 3-4/99, Statens

kärnkraftsinspektion (SKI). s.35

långt framskridna, under 1977 byggdes till och med en bit av rörledningen, men planerna gick i stöpet med 70-talets mer kritiska syn på kärnkraft.⁴⁵

Som ytterligare bakgrund och för att placera det tilltänkta kärnkraftverket i en större kontext kan nämnas att det under det sena 50-talet och hela 60-talet fanns planer på att förbinda Sverige med Danmark via en bro från Malmö och Köpenhamn och därmed skapa en ömsesidigt ekonomisk gynnsam storstadsregion som i debatten fick namnet Örestad. En mängd råd, delegationer och utredningar skapades vilkas framtidsutopiska visioner blev till både danskt och svensk framsidestoff under 60-talet.⁴⁶ På de illustrationer som skapades av den tilltänka storstaden Örestad så syns bland annat ett kärnkraftverk på ön Ven (vilket var ett av lokaliseringsalternativen hos Sydkraft) och dels den storflygplats på ön Saltholmen som senare kommer att diskuteras (se Bilaga I & II).⁴⁷ Idéerna fick dock motstånd från miljörörelsen som tillkom under 60-talet eftersom projektet mest hade utredds och beskrivits på ett tekniskt och ett trafikekonomiskt plan och som inte direkt sammanföll med den mera ekologiska samhällsutveckling miljörörelserna förespråkade. 1973 slöts dock ett avtal mellan Sverige och Danmark om att bygga en fast förbindelse, men detta avtal kom att rivas upp 1975 av det danska Stortinget. Även om Örestadsprojektet behandlades och sågs som en storstadsregion, och inte som ett regionalt projekt, så är detta trots allt fröet till det gränsöverskridande samarbete som senare kom att bli Öresundsregionen.⁴⁸

Sammanfattningsvis hade marken förvärvats, men Sydkraft saknade ett tillstånd för att få bygga, driva och äga en reaktor på lokaliseringsplatsen.

3.3 Koncessionsärendet och kontakten med Danmark, 1968 till 1970

En viktig aspekt i historien om Barsebäcksverkets lokalisering och senare nedläggning är att Danmark tidigt spelade en roll som part i de samtal som fördes under koncessionsärendet. Att det tilltänkta kärnkraftverket skulle kunna ha en påverkan på Danmark var alltså något man från svensk sida redan tidigt var medveten om. Det rent formellt första mötet skedde den 8:e maj 1968 i Köpenhamn där RFK:s ordförande Torsten Magnusson diskuterade tillsammans med Sundhedsstyrelsen (Danmarks motsvarighet till Socialstyrelsen) det ”utbyte av information om föreliggande planer på uppförande av kärnkraftverk på ömse sidor av Öresund”. Danmark hade vid denna tid egna planer på att anlägga flertalet kärnkraftverk på Själland.⁴⁹ Upphovsmännen var den danska industrin tillsammans med de danska institutionerna Atomenergikommissionen, med ordförande Hans Henrik Koch, och forskningsinstitutet Risø, som leddes av nobelpristagaren

45 Fredenberg, Lennart, E.ON, mejlintervju, 2009-11-16

46 Ek, Richard (2003). Öresundsregion - bli till!: de geografiska visionernas diskursiva rytm. Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet. s.14-20

47 Ibid. s. 235, 238, 246-247

48 Ek, Richard (2003). Öresundsregion - bli till!: de geografiska visionernas diskursiva rytm. Institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet. s.20

49 Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.16

Nils Bohr, som dessutom var Kochs vän.⁵⁰ I och med detta väcktes ingen kritik mot Barsebäck. I november kontaktade den danska Atomenergikommissionen Finansdepartementet för att diskutera Barsebäck.

Kort därefter lämnade Sydkraft den 20:e december 1968 in sin koncessionsansökan för byggandet av den första reaktorn Barsebäck 1 (B1) till RFK. Uppgiften hos RFK var att göra en preliminär säkerhetsredovisning och utöka och pröva ansökan för att sedan delge resultatet till DFA vilka sedan skulle yttra sig i ett remissvar till Industridepartementet. Den första diskussionen rörande koncessionsansökan hölls den 22:a maj 1969. Här framkom för första gången också en notering gällande den stora befolkningsmängd som 1969 återfinns i närområdet ca 20 km från lokaliseringsplatsen (se Figur 4 på nästa sida).⁵¹ Vad som menas med närområdet och storleken på befolkningen framgår inte ur mötesprotokollet. Befolkningstalen på följande orter var 1969 sammanlagt 1 019 929 fördelade på Malmö (259 923 inv.), Lund (64 790 inv.), Kävlinge (13 704 inv.), Lomma (10 690 inv.), Burlöv (11 249 inv.), Landskrona (36 800 inv.) och Köpenhamn (622 773 inv.).⁵² Detta är att jämföra med exempel som kommit upp vid två tidigare möten där de mest befolkningstäta exemplen har varit ett amerikanskt kärnkraftverk med 250 000 invånare inom en 20 km radie och ett brittiskt 250 000 invånare inom en 10 km radie.⁵³ Vid mötet den 22:a maj beslutades att Barsebäck skulle jämföras med amerikanska normer och policys och höra om det finns några danska invändningar.⁵⁴

50 Jastrup, Morten (Edited by) (2008), Energy for the future - with Risø from Nuclear Power to

Sustainable Energy, Risø National Laboratory for Sustainable Energy, Technical University of Denmark.

s.10

51 Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.16

52 För de svenska städerna: www.ssd.scb.se 2009-11-04, för Köpenhamn (vid år 1970):

www.statistikbanken.dk 2009-11-04

53 Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.28

54 Ibid. s.16

Figur 4: Lokalisering av Barsebäcksverket⁵⁵

Sydkraft lämnade också i början av 1969 in en ansökan till Söderbygdens Vattendomstol rörande de fysiska ingrepp som skulle påverka miljön. Tre frågor diskuterades vilka berörde kylvattnet, bullret och landskapsbilden. Frågor rörande radioaktivitet eller strålningsrisk återfanns inte.

Fisket av flundra och rödspätta troddes till och med kunde gynnas av den temperaturhöjning som skulle bli konsekvensen av anläggningen och även uppfödning av fisk i ”kylvattendammar” sågs som möjligt och lönande. Statens naturvårdsverk ansåg utan hinder att lokaliseringen av kraftverket var gynnsam. Dokumentet som anger detta undertecknades för övrigt av styrelseledamoten, och den senare Centerpartiledaren och kärnkraftsmotståndaren, Thorbjörn Fälldin. Även Riksantikvarieämbete var med och genomförde arkeologiska utgrävningar på den mark Sydkraft köpte för att hindra att kärnkraftverket byggdes på kulturminnen. I Riksantikvarieämbetets uttalande heter det att ”vad som skapas är ett nytt landskap med allt vad det innebär av omvandling och nydaning”.⁵⁶

Någon gång mellan 1968 – 1970 tecknades också Sydkraft ett så kallat ”saxningsavtal” med det danska elbolaget Elkraft, som också hade planer på att ett bygga kärnkraftverk. Ett

55 Modifierad utifrån Google Maps

56 Borg, Henrik & Sannerstedt, Helen (2006), Barsebäck kärnkraftverk, Dokumentation, 2006, Kävlinge kommun, Skåne län, Rapport 2006:57, Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne. s.35-36

saxningsavtal, vilka var relativt vanliga, tecknades mellan två elbolag som båda hade planer på att bygga nya kraftverk. Det bolag som först började bygga överlät en viss effekt till den andra parten under de år som det tog att bygga kraftverket som sedan ficks tillbaka när den andra parten var klar med sitt kraftverk. I avtalet mellan Sydkraft och Elkraft stod det i klartext att den effekt som Sydkraft överlät till Elkraft skulle lämnas tillbaka när danskarna var klara med sitt kärnkraftverk, alltså att svensk kärnkraftseffekt skulle bytas mot dansk kärnkraftseffekt. Avtalet hölls men eftersom de danska kärnkraftsplanerna skrotades (se kapitel 4) så kom den svenska överlåtna kärnkraftseffekten att fås tillbaka i form av dansk kolkrafteffekt.⁵⁷

I juni beställde Sydkraft en kokarvattenreaktor (BWR) av ASEA Atom. Under tiden kom från danskt håll en förfrågan om att RFK bör göra den preliminära säkerhetsredovisningen mer robust och genomgående just på grund av Barsebäcks läge. Faktorer som tas upp är närheten till internationell farled (Öresundsleden) samt risken för att flygplan skall krascha in i reaktorbyggnaden. I Danmark diskuterades det under denna att, på grund av bullernivån, flytta flygplatsen Kastrup till ön Saltholm istället, vilken är belägen ca 15 km från Barsebäck (se Figur 4). Landningsbanorna skulle dessutom vara vridna så att alla landande flygplan skulle passera över Barsebäck. Med denna problematik, och med risken för flygolyckor förlagt till Luftfartsverket, utarbetade en person från RFK, en från ASEA Atom och en från Sydkraft en ny preliminär säkerhetsredovisning som blev klar den 1:a november.⁵⁸ Den 6:e november yttrade sig Luftfartsverket att deras beräknade årssannolikhet för en flygplansolycka är det mycket låga talet 10^-6. Den 17:e november gav en konsult från Sydkraft ett utlåtande om att Barsebäcks lokalisering nära de två befolkningscentrumen Malmö och Köpenhamn var godkänd enligt amerikanska standarder satta av American Energy Council (AEC).⁵⁹ Vad detta mer specifikt var baserat på framgår ej.

I ett brev till de båda ordförandena i Atomenergikommissionen och Sundhedsstyrelsen, skickat den 1 december, bjuder den dåvarande RFK-ordföranden Arne Hedgran in representanter från dessa organ till ett möte i Stockholm den 17:e december. Avsikten med mötet var ”att från reaktorförläggningskommitténs sida ge en redogörelse för kommitténs arbete med Barsebäckskoncessionen”, och detta innan RFK slutligen gör sitt uttalande om koncessionsärendet. Vid det nämnda mötet hävdades att risken för en olycka med radioaktivt utsläpp var ännu mindre än risken för en flygplanskrasch. Inga danska invändningar framkom utan det bestämdes istället att all svensk säkerhetsredovisning också skulle tillfalla Danmark och att detta rent tekniska informationsutbyte skulle ske genom två utsedda personer, Tore Nilsson från RFK och Henning Jensen, som valdes vid ett senare tillfälle, från det danska forskningsinstitutet Risø. RFK delgav sitt svar till DFA vilka skickade sitt remissvar till Industridepartementet den 9:e januari 1970. Den 6:e februari får Sydkraft sitt koncessionstillstånd enligt atomenergilagen vilket innebar rätten att ”uppföra, inneha och driva en atomreaktor i

57 Fredenberg, Lennart, E.ON, mejlintervju, 2009-11-16

58 Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.18

59 Ibid. s.30 & s.48

Barsebäcksverket”.⁶⁰

3.4 Byggandet av Barsebäcksverket, 1970 - 1977

I maj 1970 började byggandet av B1 vilket tog ett 30-tal företag och cirka 1100 man i anspråk.

Samtidigt rekryterades och utbildades personal genom kurser, studiebesök och i kontrollrumssimulator. När B1 invigdes bestod personalstyrkan av 440 personer. ⁶¹

Samtidigt som byggandet börjar skapade Danmarks kontaktman, Henning Jensen, en arbetsgrupp vid Risø kallad ”koordinationsudvalg for reaktorsikkerhedsvurdering” (KURS), ledd av honom själv med två andra medarbetare under sig. Detta för att systematiskt kunna gå igenom det tekniska informationsutbytet från Sverige. Diskussioner som fördes berörde reaktorhärdens nödkylning, reaktortanken, konsekvenserna av postulerat MAH (Maximalt Antaget Haveri) samt haverier till följd av flygstörtning. Högst prioritet fick reaktorhärdens nödkylning eftersom Barsebäcks nödkylningssystem var olikt motsvarande system hos andra samtida kärnkraftverk.

Nödkylningssystemet är det system, som vid händelse av att man förlorar kontroll över kärnreaktionerna i reaktorn, skall undvika att man får en härdsmälta. Systemet är således ett av de viktigaste säkerhetssystemen ett kärnkraftverk har. Kring problemet med nödkylning av reaktorhärden följde en internationell debatt som pågick intensivt under 70-talet. Den 8:e februari 1972 skickade Sydkraft in sin andra koncessionsansökan för uppförandet av en andra reaktor, Barsebäck 2 (B2). På grund av ovannämnda debatt och att de tidigare säkerhetskriterierna kunde ändras så sköt DFA på Sydkrafs ansökan tills läget var mer klart.⁶² En mängd dansk-svenska kontakter togs och DFA krävde av ASEA-Atom att lösa och säkerställa de nya säkerhetskriterierna. Resultatet av det ingående arbetet kring nödkylningsproblemet blev att, på grund av danskarna, nödkylningssystemet dimensionerades om och att bränslet fick en annan utformning.⁶³

Rörande Danmarks planer om en flygplats på Saltholmen så togs dessa upp återigen men DFA ansåg att flygplatsen var en ren dansk fråga och att Barsebäcksverkets påverkan på flygplatsen inte kunde föreligga på annat sätt än de tidigare beräkningar Luftfartsverket gjort.

Dessutom var flygplatsen på ett idéstadium och Saltholmstanken las på is 1975.⁶⁴ Närförläggning av kärnkraftverk

Ett fall som kan jämföras med Barsebäcksverket är den utredning och de koncessionsärenden som berörde så kallad närförläggning av kärnkraftverk.

60 Ibid. s.18-19 & s.46

61 Borg, Henrik & Sannerstedt, Helen (2006), Barsebäck kärnkraftverk, Dokumentation, 2006, Kävlinge kommun, Skåne län, Rapport 2006:57, Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne. s.39-40 &

www.barsebackkraft.se 2009-11-08

62 Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.39-41

63 Ibid. s.49

64 Nilsson, Tore (2002), Redogörelse av kontakter mellan svenska och danska myndigheter när Barsebäcksverket uppfördes, SKI Rapport nr 12, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.46-49

I juli 1968 lämnade Stockholms Elverk in en koncessionsansökan till RFK rörande ett kärnkraftvärmeverk i berget under Hjorthagen nära Värtahamnen i Stockholm. Ärendet saknade internationell motsvarighet och RFK valde att bordlägga ansökan eftersom man saknade ett tillräckligt teoretiskt och erfarenhetsmässigt underlag.⁶⁵Ärendet skulle behandlas som en så kallad närförläggning, alltså en förläggning nära ett stort befolkningscentra. Intressant att notera är att Barsebäcks koncessionsansökan, som inkom i december 1968, inte faller in i denna närförläggningskategori, vilket är oklart varför. En annan intressant aspekt är att redan 1964 togs Sveriges första och hitintills enda kärnkraftvärmeverk, Ågestaverket, i drift. Det var dessutom Sveriges första kommersiella kärnreaktor, men med sina 65 MW, där 55 MW gick till fjärrvärme och 10 MW till el, var den liten jämfört med Barsebäckverkets två reaktorer på vardera 615 MW.

Ågestaverket avvecklades som Sveriges första kommersiella kärnkraftverk 1974. Om anledningen berodde på att det låga oljepriset, beslutet togs innan Yom Kippurkriget (se nästa kapitel), gjorde driften dyr eller om det var för stor säkerhetsrisk är oklart. Mest intressant var emellertid att Ågestaverket var insprängt i ett bergrum i Huddinge kommun, ca 12 km söder om Stockholm centrum, alltså väldigt likt Värtaverket, vilket gör det ännu mer konstigt att det inte omnämndes i Närförläggningsutredningens betänkande.⁶⁶

De andra projekt som förutom Värtaprojektet behandlades som närförläggningsärenden, och som också bordlades till dess undersökningen var klar, var Vattenfalls tanke om ett kärnkraftvärmeverk i Angered, Göteborg samt kraftbolagets Krångedes tanke om ett kärnkraftverk som skulle förse pappersmassafabriken i Korsnäs utanför Gävle med processånga och Gävle kommun med fjärrvärme. För det senare lämnades det också i september 1968 in en koncessionsansökan.⁶⁷ Studien startar 1969 men bedrivs från och med 1970 som en statlig offentlig utredning efter det att industriminister Krister Wickman tillsatt Närförläggningsutredningen. I utredningen undersöktes tekniska, ekonomiska och miljömässiga aspekter hos främst kärnkraftvärmeverk och jämförelser gjordes med samma aspekter mot oljeeldade kraftvärmeverk. I en figur som visar befolkningsfördelningar kring 10 svenska och utländska kärnkraftverk, existerande och påtänkta, uppges det att Barsebäck har ca 600 000 invånare inom en radie av 20 km, och 1 200 000 invånare inom en radie av 30 km.⁶⁸ Som jämförelse för Barsebäcksverket hade Ringhalsverket vid 20 km radie ca 40 000 invånare och vid 30 km ca 70 000. Forsmark och Oskarshamn var i princip identiska och hade vid 20 km ca 8 000

65 SOU, Närförläggning av kärnkraftverk: betänkande av Närförläggningsutredningen, 1974:56, Industridepartementet. s. 7,17

66 Wikdahl, Carl-Erik (2007), Marvikenreaktorn - ett industripolitiskt utvecklingsprojekt i otakt med tiden, SKI Rapport 2007:18, Statens Kärnkraftsinspektion (SKI), s.13 & www.ne.se (Ågestaverket) 2010-01-20

67 Nilsson, Tore (1999), ”För lite resurs begärd – återkom med ytterligare krav” Från liten till kommitté till stor myndighet, Nucleus nr 3-4/99, Statens kärnkraftsinspektion (SKI). s.35 & SOU 1974:56,

Närförläggning av kärnkraftverk, Industridepartementet. s.7 & www.ne.se (Ågestaverket, Barsebäcksverket) 2010-01-20

68 SOU, Närförläggning av kärnkraftverk: betänkande av Närförläggningsutredningen, 1974:56, Industridepartementet. s.108, figur 4:3

invånare och vid 30 km ca 20 000 (se Bilaga III).⁶⁹ I en annan undersökning gjord två år tidigare av kraftbolagens samarbetsorgan rörande potentiella lokaliseringsplatser för kustförlagda olje- eller kärnkraftverk angavs däremot att Barsebäck hade 365 900 invånare inom en radie av 20 km och 1 958 000 invånare inom en 40 km radie, vilka är de högsta siffrorna av alla de lägen som diskuterades i rapporterna. Detta nämndes inte någonstans i betänkandet och Barsebäck blev förstahandsvalet, framför Viken och Dybäck, för regionen Skåne, Blekninge och södra Småland.⁷⁰

I Närförläggningsutredningen motsvarades Barsebäcks fall endast av två amerikanska kärnkraftverk som då endast var påtänkta och beräknade att stå klara 1980. Ett av dessa kom senare heller inte att byggas på grund av AEC:s skärpta krav vid närförläggning.⁷¹ I en annan figur i rapporten visas olika befolkningsfördelningar vid de svenska kärnkraftverken och vid de påtänka kärnkraftvärmeprojekten (se Bilaga IV). En modellstad med 1 200 000 invånare utarbetades som användes för att se hur befolkningen berördes av kärnkraftverkets miljöpåverkan och hur många invånare som berördes vid olika olyckshändelser. Värtaverket, förlagt ca 2-3 km från Stockholms centrum, har mer inneslutande befolkning än Barsebäck upp till en radie av 30 km. Vid denna har Värtaverket och Barsebäcksverket lika mycket och vid längre avstånd har Barsebäck mest.⁷²

1974 var utredningen klar och man fann, förutom att säkerhetsaspekterna vid närförläggningen inte ökar, att ”kärnkraftvärmeverk ekonomiskt är motiverade i varje fall inom de tre största tätortsregionerna i landet”.⁷³ En utbyggnad ansågs också få försörjningspolitiska effekter och en minskning av luftföroreningarna och ”förläggningar även på ca 20 km avstånd från stadscentrum är ekonomiskt intressanta”.⁷⁴ Det sista citatet fångar verkligen in Barsebäcksverket utan att nämna dess namn.

Den positiva och nästintill icke-existerande debatt om kärnkraft under 60-talet och de första åren under 70-talet var 1974 dock förbytt mot en allt mer kritisk och växande debatt vilket resulterade i att alla ovannämnda projekt och koncessionsärenden inte blev genomförda.⁷⁵

Barsebäcksverket invigdes året efter den 15:e maj 1975 då Barsebäcks första reaktor, B1, kopplades in på nätet. Den 21:a mars 1977 skedde samma sak för verkets andra reaktor, B2.⁷⁶

69 SOU, Närförläggning av kärnkraftverk: betänkande av Närförläggningsutredningen, 1974:56, Industridepartementet. s.108, figur 4:3

70 Centrala Driftledningen (CDL), Lokaliseringsutskottet (1972), Beskrivning av huvudlägen. Bilaga 2A till Lokalisering av stora kustförlagda värmekraftverk. & Centrala Driftledningen (CDL),

Lokaliseringsutskottet (1972), Värdering av huvudlägen. Bilaga 2B till Lokalisering av stora kustförlagda värmekraftverk.

71 SOU, Närförläggning av kärnkraftverk: betänkande av Närförläggningsutredningen, 1974:56, Industridepartementet. s.108, figur 4:3, s.267

72 Ibid. s.152, figur 6:1

73 Ibid. s.14

74 Ibid. s.15

75 Statens Kärnkraftsinspektion (SKI) (2005), Kärnkraftens historia. s.5 & Kjellman, Sten (2001), Det svenska kärnavfallsprogrammet, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB). s. 21

76 www.barsebackkraft.se 2009-11-08 & Borg, Henrik & Sannerstedt, Helen (2006), Barsebäck kärnkraftverk, Dokumentation, 2006, Kävlinge kommun, Skåne län, Rapport 2006:57, Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne. s.60

Sammanfattningsvis kan sägas att, sett från politiskt håll och från miljörörelsernas synpunkt, så var brukandet av den fredliga kärnkraften från andra världskrigets slut fram tills början på 1970-talet inte ett problem. Från politiskt håll handlade det om försörjningsmässiga och ekonomiska frågor och miljörörelserna kritiserade istället utbyggnaden av vattenkraftverken och dess exploatering av älvarna.⁷⁷ Följande citat, från en av de anställda på Barsebäcksverket, tydliggör den annorlunda anda och syn man från dansk och svensk politiskt och ekonomiskt håll hade vid denna tid, vilken senare, beskrivet i kapitel 4, kom att ändra sig helt:

Barsebäck startades som ett projekt och det är min klara övertygelse och andras också, det var för att möta Örestadsprojektet. Danskarna var med i detta projekt fullt ut. Den danske borg- mästaren i Köpenhamn var med och invigde Barsebäck 2. Jag kommer ihåg Dansk pigeorkes- ter… de hade sin tamburinmajor och musikkår vid invigningen. Alla fick en miniräknare på

den tiden. Några fick klockor. Det var en stor grej med danskarna. ⁷⁸

Figur 5: Barsebäcksverket⁷⁹

77 Kjellman, Sten (2001), Det svenska kärnavfallsprogrammet, Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB). s.5-8

78 Borg, Henrik & Sannerstedt, Helen (2006), Barsebäck kärnkraftverk, Dokumentation, 2006, Kävlinge kommun, Skåne län, Rapport 2006:57, Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne. s.60

79 www.barsebackkraft.se 2009-11-30, foto: Pierre Mens