Habitus och kulturellt kapital
I uppsatsens demografiska data framkommer att de två undersökta områdena har en majoritet av arbetarklass. Invånarna var utestängda från Folkets hus-föreningarna då styrelserna bestod av medelklass som varken var villig att lämna ifrån sig posterna som styrelsemedlemmar eller gav utrymme för invånarna att vara medskapare i verksamhetens innehåll och det skapade en distans mellan verksamheten och invånarna. Den distansen innebar att tillgången till de folkbildande resurser som arbetarklassen länge haft tillgång till inte längre var synlig.
Klyftan mellan styrelse och invånare kan förklaras genom samhällets generella syn på förorterna. Över tid har förorterna tillskrivits ett habitus av samhället som på olika sett kännetecknas som annorlunda. På 70-talet beskrevs miljonprogrammet och dess invånare som annorlunda först och främst i social aspekt där man kunde se en tydlig koncentration av missbrukare och arbetslösa. Därefter ändrade berättelsen karaktär och kom att handla allt mer om en annorlundahet i etnokulturellt hänseende. Många av de konflikter och de sociala problem vi har sett utvecklas i miljonprogramsområdena tolkades därefter i ljuset av kulturskillnader och invandrarskap. Det har beskrivits att förorterna utgör ett hot och är i riskzonen för att utvecklas till ett parallellt samhälle med egna regler och mer eller mindre bortkopplade från det övriga samhället, så kallade no-go-zones. Under 2000-talet förändrades samtalet om förorten än mer och betecknas inte längre som ”invandrarförorter” utan som otrygga
”utanförskapsområden”, där största fokus ligger på skiljelinjen mellan arbete och utanförskap, huruvida man har eller inte har ett arbete. Den uppfattningen att människor som befinner sig i
”utanförskap” gör det på grund av att de inte vill arbeta är en del av en ideologi som baseras på föreställningar om att det är skillnad på folk och folk.81 Det lägger istället ansvaret på den enskilde och innebär ett rättfärdigande av de sociala och ekonomiska skiktning som sker i det svenska samhället. Framställandet av förorterna som otrygghetens och kriminalitetens plats tillskriver också de som bor i områdena samma värden. De bemöts av samhället med misstänkliggörande, som potentiellt kriminella, lägre bildade och ses som passiva individer som belastar samhället. Det gör det svårt för den enskilde att leva upp till samhällets låga förväntningar. Diskursen om att de som bor i förorterna skulle behöva ”integreras” in i samhället föreslår i samma stund att de nu skulle stå utanför. När något inte längre ses som en del av det svenska samhället upphör också det kollektiva ansvaret över att förändra de strukturella problemen runt diskursen. Att av samhället tillskrivas ett habitus som i verkligheten inte stämmer överens med det egna upplevda skapar en inre konflikt. I förorterna finns det en tydlig gemensam bild om att den tillskrivna beskrivningen av deras hemorter och dem själva som invånare är felaktig. I samtliga intervjuer med unga från förorten som har använts som bakgrund för den här studien har de uttryckt en frustration och hopplöshet över att media porträtterar förorterna så ensidigt och att bemötandet från majoritetssamhället är fördomsfullt och förtryckande. 82
81Sernhede, León-Rosales och Söderman (2019), 62.
82 Dahlstedt, Kings och Tahvilzadeh, (2018), 35-39, Billevik (2018), 59.
De unga i förorterna upplever istället trygghet, familjär känsla, stark gemenskap och en stolthet över alla initiativ som görs i förorten. I den upplevda klyftan till det övriga samhället har invånarna i förorten gjort den tillskrivna identiteten till sin egen. Den knyter samman alla med samma erfarenheter av att ses som en social annanhet. Identiteten benämns som orten och fungerar som en gemensam identitetsmarkör, ett eget habitus, där de själva har makt att tillskriva identiteten med vad de själva önskar oberoende av samhällets värdering. Det blir arbetarklassens tillhörighet och ursprung, en form av para-nationell tillhörighet. Genom att ta bort prefixet ”för” i förort sätts den egna verkligheten i centrum.
Båda informanterna från de två Folkets husen har tagit makten över sin identitet genom att ta detta habitus till sig och ladda det ytterligare med kultur som verktyg. De har berättat om osynliga kunskaper som de har fått tillgång till som inte annars hade varit åtkomliga. De har tillägnat sig det stora kulturella kapitalet som redan finns i föreningslivet och använder det för att förändra den existerande strukturen. Det handlar om att skriva ansökningar, leda projekt, driva föreningar, mötesstruktur, skapa samarbeten, skapa engagemang, få nya kontakter och förvalta eller fördela ansvar. Båda informanterna har sedan uttryckt en vilja att föra vidare samtliga av dessa osynliga kompetenser till andra och formulerat ett behov av att lämna över sin position så att andra också ska få samma möjligheter. De uttrycker en känsla av ansvar över att inta en mentorroll för de nästkommande. Det sistnämnda är anmärkningsvärt då processledaren från riksorganisationen poängterade att det var styrelseledamöters ovilja att lämna över sin position till nästkommande som hämmade många föreningar och kunde ses som en av orsakerna till varför huset saknade lokal förankring. Förändringen i styrelserummet kan därmed också identifieras som en tydlig faktor för det ökade kulturella engagemanget bland invånarna, med fokus på de unga. Vivalla Folkets hus har genom att tillsätta en ung ordförande med stark lokal förankring och ett engagemang för unga tagit en ny, tydligare riktning; att öka ungas inflytande i Vivalla. Det blir därför tydligt att det är avgörande för verksamhetens framgång vem som sitter på den positionen då den personifierar och sätter sin egen prägel på föreningen samt blir föreningens ansikte utåt. Ordförande i Vivalla vittnar också om en avsaknad av förtroende i bemötande ”uppifrån”, det kan förklaras genom att även centralorganisationens företrädare tilldelar honom ett fördomsfullt och felaktigt habitus. Det blir då upp till honom att motbevisa dem och bygga upp ett förtroende genom att anpassa sitt habitus till majoriteten och på så sätt vinna förtroende. På grund av det har han redan från första mötet sämre förutsättningar än sin kassör som är vit.
Huset som nyckelsymbol
Arbetarklassen har alltid haft ett behov av att samlas. Den kollektiva kraften och känslan av samhörighet behöver ett tak över huvudet för att ge energi och skapa trygga rum för arbetarna.
Folkets hus fungerade på det sättet som vad Ortner benämner som en nyckelsymbol för samhället.83 Det syfte som riksorganisationen formulerade för 100 år sedan är lika aktuellt idag;
att skapa mötesplatser som främjar demokrati, samhällsutveckling, kulturupplevelser, nöjen, bildning och kreativt skapande.84 På vägen har kontakten med arbetarrörelsen i stigmatiserade
83 Ortner (2002), 143.
84https://www.folketshusochparker.se/vi-gor/, 2020-05-20.
41
och marginaliserade förorter gått förlorad och huset som nyckelsymbol har förlorat sin kraft.
Det är tydligt att dagens arbetarklass på många sätt inte identifierar sig med eller känner till den arbetarrörelse som utvecklades under 1900-talet då många unga idag tolkar husen som institutioner eller kommunhus snarare än hus som är till för det folkliga kollektivet. Trots den här distansen som finns förväntas dagens arbetarklass ändå veta hur systemen är uppbyggda och gå samma spår som de tidigare generationerna.
Genom intervjuerna har det genomgående blivit tydligt att huset efter vitaliseringsprocessen blivit ett nav i närområdet för det gemensamma föreningslivet, och att det på så sätt fungerar som en nyckel till ett ökat socialt och kulturellt kapital. Föreningarna karaktäriseras av en bred, flerfunktionell verksamhet. De förenas i det uttalade målet att skapa förutsättningar och möjligheter för hela närområdet. Här framhålls både deltagande i föreningarnas styrelsearbete, verksamheter riktade mot barn och unga samt att det skapas rum för äldre som samtalar om vikten att vara goda förebilder.85 Dessa satsningar fungerar stärkande för den egna identiteten och bygger en ”god spiral” av initiativ i området. Då huset inte längre upplevs som stängt kan de boende själva känna sig medskapande i verksamheten och hela närområdet får tillgång till alla de resurser som erbjuds inom föreningslivet. Husets roll som en otvungen mötesplats ger också effekter långt utanför det fysiska rummet genom att koppla ihop olika föreningar och genom det fria umgänget erbjuda ett utökat nätverk som inte är tillgängligt på andra sätt, något som Kings menar bistår med stöd både för individen men också för kollektivet i stort.86 Genom det nätverk kommer människor i kontakt med nya idéer, möjligheter och verktyg för att själva kunna styra sin riktning och utöka sitt kulturella kapital.
Som Kings resonerar är dessa fysiska platser något som konstant görs, att det är i de engagerades aktiva varande på platsen som gör dem det till något mer än bara ett fysiskt rum.87 Hon jämför med Herbert Gans resonemang kring samhällets gemensamma ytor där han menar att fokus inte bara ska ligga på hur individer och organisationer existerar i rummet, utan också vad de gör mer med det.88 Det är med andra ord det aktiva görandet som tilldelar mötesplatsen sitt värde och därmed avgör hur betydande den som nyckelsymbol blir för området. Som processledaren från Riksorganisationen har sett i sitt arbete förlorar huset sin aktivitet och görande när huset inte längre är förankrat i området. Den förlorar sin status som nyckelsymbol och människor letar sig till andra platser där de känner en samhörighet.
Det är därmed tydligt att för att huset ska fungera som en nyckelsymbol så är den fysiska och geografiska lokaliseringen av stor betydelse för att fungera som en allmän mötesplats. De områdena som saknar en fysisk gemensam mötesplats har därmed inte heller några förutsättningar för att mötas som samhälle utanför de kommersiella ytorna. När människor inte möts och bygger relationer utanför sina rutinmässiga möten med arbete, släkt och bekanta försvinner också möjligheten för att knyta kontakter med andra utanför sitt eget habitus och på så sätt utöka det kulturella kapitalet. Människan begränsas ytterligare till den egna gruppen och det sker en isolering. Därmed kan Folkets hus som nyckelsymbol ses som avgörande för ett
85 Ibid., 114.
86 Ibid., 111.
87 Kings (2011), 51.
88 Herbert Gans, The Sociology of Space: A Use-Centered View (Boston 2002), 330.
samhälles utveckling, invånares ges möjlighet att påverka sin egen framtid och ökade kulturella, ekonomiska och sociala kapital.
Brobyggaren
En annan betydande nyckelsymbol som går att identifiera i analysen av Folkets hus verksamheter är en individ med förtroende som hjälper huset att fungera som tak över huvudet för civilsamhället. Kings benämner denne som brobyggaren.89 Det är någon som verkar mellan det ”nya” och det ”etablerade” i civilsamhället. Positionen sammanlänkar sociala gränser och förenar det som tidigare varit åtskilda grupper, den fungerar som en dörröppnare. Alltså de individer som i etablerade organisationer kan fungera som en länk mellan de boende i området och de äldre redan etablerade civilsamhällesorganisationerna. I det här fallet ses processledaren från riksorganisationen som en brobyggare på riksnivå och de två intervjuade informanterna från Vivalla och Ersboda som brobyggare på lokalnivå. Genom deras lokala engagemang har de fått ett starkt förtroende från lokalsamhället och därefter sammanlänkat lokalsamhället med Folkets hus-verksamheten genom sina officiella roller i föreningarna.De två informanterna från Vivalla och Ersboda delar ett civilsamhälleligt engagemang och en gemensam analys att vilja arbeta för förändring lokalt där de bor men ser också ett behov av förändring för samhället i stort. De kännetecknas med ett stort lokalt förtroende, ett stort kulturellt kapital och kan genom det överbrygga olikheter och navigera mellan olika sammanhang. Brobyggarens position förenklar för de samverkande yttre instanser, t.ex. politiker, näringsliv, föreningsliv och privatpersoner. Positionen används för att stödja förorten genom att frigöra resurser, stödja och skydda, men handlar i förlängningen också om att förändra den egna organisationen för att göra den mer representativ.90 Tack vare det stöd de har fått genom riksorganisationen har deras roller också förtydligats. Den ska handla om den vitalisering som husen är i behov av, oavsett om det är internt eller externt. För att en individ ska fungera som en brobyggare kan dessa egenskaper ses som en förutsättning. Det behövs tre sammankopplade länkar, ett förtroende från folket, stöd från den inre organisationen och ett personligt engagemang att driva förändring för att den positionen ska hjälpa huset att nå sin framgång att fungera som nyckelsymbol för området. En rekrytering av en brobyggare förutsätter därmed att det är en person med förankring och förtroende hos invånarna.
En faktor för ett ökat kulturellt engagemang hos invånare går att identifiera på Ersboda Folkets hus där problematiken i området var tvådelad, ett hus utan förankring i området samt sysslolösa ungdomar som samlades utanför den lokala närbutiken och skapade en upplevd otrygghet hos andra i bostadsområdet. Områdespolis och sedan övervakningskameror sattes in för att ”minska brottsligheten och öka tryggheten” i Ersboda. Projektledaren på Ersboda Folkets hus visar därefter tydligt hur viktig rollen som brobyggaren är för lokalsamhället genom att ta sig an denna klyfta mellan de misstänkliggjorda ungdomarna och övriga civilsamhället. Han bjöd dels in till en medborgardialog om kameraövervakningen mellan de boende i området och polisen, något som polisen inte tagit initiativ till innan kamerorna sattes upp. Dialogen gav de
89 Kings (2018), 78.
90León-Rosales (2019), 17, 22, 24.
43
boende möjlighet att ställa frågor direkt till chefen för lokalpolisområden i Umeå och lyfta sina perspektiv på kameraövervakningsfrågan direkt till polisen. Därefter vände sig projektledaren direkt till de unga männen som de boende upplevde var orsaken till den otrygghet de upplevt utanför närbutiken och skapade en mötesplats åt dem på Ersboda Folkets hus. Projektledaren applicerade metodiken frigörande pedagogik i sitt arbete, en metodik som tidigare har visat sig framgångsrik i ortenrörelsen för att ge handlingskraft och aktivering i marginaliserade områden.
För att beskriva den här metodiken behöver vi återgå till den postkoloniala teoribildningen som talar om de effekter som samhällets koloniala strukturer utsätter dem som blir rasifierade för.
Att uppleva ett samhälleligt förtryck ger en känsla av alienation, internalisering, mindervärdeskomplex, övervärdeskomplex och beroendekomplex och tar sig i uttryck hos den enskilde genom antigen passivitet eller destruktiva utåtageranden i sin omgivning.91 Genom att projektledaren vidkände vad de unga gick igenom till följd av den strukturella rasismen de upplevt hade projektledaren möjlighet att skapa förtroende för att bygga ett tryggt rum bortom det tilldelade mindervärdet. Det möjliggjorde därefter till frigörande från den passiviteten som de unga upplevde. Projektledaren lät de unga ta ansvar över sin egen mötesplats genom att sätta sig i baksätet och finnas till hands som resurs, men utan att själv vara den drivande.
Användandet av pedagogiken var något som visade sig ge effekt på Ersboda Folkets hus nya mötesplats för de unga, då de så småningom blev mer och mer vana att förvalta ansvaret och vara aktiva i att påverka sin tillvaro. Eftersom de numera hade någonstans att samlas på där de var trygga upplevde också de boende i området en ökad trygghet när de rörde sig i de offentliga rummen. Tawfik Ibrahim & Metin Al-Wendawi har tagit upp intressanta perspektiv gällande hur en förenings framgång är beroende av ett förankrat och långsiktigt ledarskap.92 Även de drar slutsatsen att ett interimistiskt (tillfälligt) ledarskap leder till ökad upplevd osäkerhet kring verksamhetens framtid och att sådana satsningar inte kan tolkas som annat än tillfälliga och kortsiktiga. Det förankrade ledarskapet hos en brobyggare möjliggör istället ett långsiktigt arbete som förändrar förutsättningarna för dessa mötesplatser. De breddar också urvalet av förebilder i orten och banar vägen för de yngre vad gäller samhälleligt engagemang. De öppnar dörrar och ger unga möjligheter att ta ansvar. Det har också under studien framkommit att genom kontakt med dessa brobyggare som de yngre själva identifierar sig med och har förtroende för blir tröskeln för att komma in i sammanhanget lägre och engagemanget mer långsiktigt. De blir medskapare och tar en aktiv roll. En annan aspekt från Kings som är applicerbar även här är den sociala ekonomin. Med begreppet social ekonomi menas den entreprenörsmässiga aspekten av det civila samhällets verksamheter och mer specifikt hur dessa utgör en viktig del av samhällsekonomin där samverkan mellan det offentliga och det civila framhålls vara nödvändigt för att lösa de allt mer komplexa samhällsproblemen vi kan se.93 Dessa brobyggare kan därmed ses som en central möjliggörare av den sociala ekonomin genom fördelandet av resurser. Social ekonomi bidrar på det sättet till ett utökat kulturellt kapital hos de boende i orten, en identifierad effekt av det ökade lokala engagemanget genom mötesplatsen.
91 Lewend Tasin & Alex Valencia Rodallec, Vit icke vit: ett postkolonialt perspektiv och en skiss på problembild och strategi för tillgänglighets och inkluderingsarbete i organisationer (LSU Sveriges ungdomsorganisationer 2018), 18.
92 Tasin & Rodallec (2018), 19.
93 Kings (2011), 133.
Avslutningsvis kan man se att det inte är förorten som är segregerad, det är staden som är segregerande. Den utveckling Sverige har gått igenom kännetecknas av sociala och ekonomiska skiktningsprocesser som sorterar människor i det geografiska rummet. Det ligger till grund för den över- och underordning som idag äger rum i det svenska samhället.
Ortenrörelsen kan nu ses som den nya vågen av svensk folkrörelse som kämpar mot samhällets förtryck och använder kultur som metod för att lyfta viktiga samhällsfrågor. Betydelsen av ett intersektionellt perspektiv vid arbete med kultur har visat sig vara betydande i denna studie, då behovet av en mötesplats för tjejer i Ersboda har identifierats och en rekrytering för att anställa en projektledare specifikt för den mötesplatsen inletts.
Det kan finnas andra exempel på vitalisering som inte har framkommit i studien då pandemin av Covid-19 försvårade möjligheten till ytterligare exempel. Tre kvalitativa utsagor beskriver hur Folkets hus-organisationer har tappat kontakt med den ursprungliga rörelse de en gång tillhörde och hur de bemöter postkoloniala strukturer i rollen som brobyggare. Den presenterade vitaliseringsprocessen är en viktig identifierad nyckel för att kunna få användning av de från arbetarrörelsens kvarlämnade verktyg som finns att tillgå i samhället för ortenrörelsens frigörande.
45
SAMMANFATTNING
Resultatet av studien visar att medborgardrivna mötesplatser som Folkets hus möjliggör ett starkare demokratiskt lokalsamhälle i socioekonomiskt utsatta områden. Det kan ses som en viktig förutsättning för arbetarklassens möjlighet till utökade resurser i ekonomiskt, socialt och kulturellt kapital. En metod för att återfå förankringen i området har varit att mötesplatsen genomgår en vitaliseringsprocess internt och externt med stöd av riksorganisationens processledare. En avgörande faktor i metoden att återfå relevansen till föreningens målgrupp och stadsdel har varit att tillsätta en väl lokalt förankrad ledare i föreningen, en brobyggare.
Den individen, som genom stöd inifrån verksamheten och utifrån i samhället, intar en sammanlänkande position och för verksamheten och bostadsområdet närmare varandra.
Denna uppsats undersökte potentiella effekter av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden. För att uppfylla syftet med undersökningen ställdes en rad frågor till materialet; Vilken funktion och roll har Folkets hus i stadsdelen? Vilka är faktorerna för ett ökat kulturellt engagemang hos invånare i stadsdelen? Hur kan Folkets hus som mötesplats stärka stadsdelens status?
För att uppfylla syftesformuleringen användes intervjumetoden och användandet av en forskningsdagbok för att samla in kvalitativt material hos tre studieobjekt; riksorganisationen Folkets hus och parker, Vivalla Folkets hus samt Ersboda Folkets hus.
Riksorganisationen Folkets hus och Parker gjorde 2019 en kartläggning över Sveriges Folkets hus i socioekonomiskt utsatta områden där det framgick att många av dessa
Riksorganisationen Folkets hus och Parker gjorde 2019 en kartläggning över Sveriges Folkets hus i socioekonomiskt utsatta områden där det framgick att många av dessa