För att placera den fysiska lokal som är centrum för min studie i dess sammanhang behövs även här ett bredare perspektiv. Historiken om den nationella organisation som förvaltar dessa hus grundades i en vilja och kamp för stärkt demokrati, folkbildning och gemenskap där syftet var att ge arbetare möjligheten att påverka genom organisering. Här följer en bakgrundsbeskrivning av hur organisationen ser ut idag och hur den tog sin aktuella form.
Historisk betydelse för arbetarrörelsen
Organisationen Folkets hus och parker är idag en nationell paraplyorganisation med fler än 500 medlemsföreningar. Dessa medlemsföreningar driver i sin tur Folkets hus, folkparker, biografer och andra liknande lokala arrangörer i hela landet.43 Huvudsyftet för Folkets hus och parker är att arbeta för att ge fler medborgare möjligheten att påverka och forma sin gemensamma framtid genom att skapa mötesplatser för kultur, erbjuda bildning och organisering. Organisationen bildades i sin nuvarande form år 2000 som ett resultat av en sammanslagning mellan de två ursprungliga föreningarna, Folkparkernas Centralorganisation och Folkets Husföreningars Riksorganisation. Föreningarnas historia grundas ur behovet av mötesplatser hos arbetarrörelsen då dess behov av att ha någonstans att organisera sina medlemmar ute på landsbygden ökade. Arbetarna hade svårigheter med att hitta möteslokaler för sina politiska och fackliga möten då arbetsgivarna inte tillät organisering i sina lokaler, markägare förbjöd möten utomhus av rädsla för uppvigling och bönehusen sällan var välkomnande för politiska möten.44 Så med hjälp av medlemsavgifter, ägarandelar, lån, bidrag och frivillig arbetskraft kunde arbetarrörelsen uppföra Sveriges första Folkets Hus i Kristianstad på 1890-talet, en ur dagens perspektiv vedertagen metod vid namn crowd funding där finansieringen inte kommer ur en separat och betydande mer resursstark källa, utan genom ett kollektivt insamlande.
Tillvägagångssättet för finansieringen användes runt om i hela Sverige och arbetarna hade äntligen någonstans att bedriva opinionsbildning, diskutera politik, ha fackliga möten och hålla i fortbildningar, något som hade stor betydelse för hela arbetarrörelsen. Senare köptes även Möllevångsparken upp och kom att bli Sveriges första Folkets Park. Idén med parkaffären var att arbetarna och deras familjer skulle ha någonstans att mötas för nöjes skull. Det anordnades revyer, buskis, sångframträdanden och dans. Idén att sammanföra nöjesparker med arbetarnas Folkets hus blev populär i hela Sverige. För att kunna organisera parkernas kulturevenemang bättre bildades Folkparkernas Centralorganisation år 1905. De kom att vara två separata organisationer ända fram till år 2000 när de båda föreningarna gick samman och bildade riksorganisationen Folkets hus och Parker. Den paraplyorganisationen som den ser ut idag är uppdelad i sju olika regioner, med ett 40-tal anställda, som tillsammans täcker hela landet. Det har med andra ord hänt mycket i landets Folkets hus-föreningar sedan början på 1900-talet, där varje Folkets hus hade en egen förening med egna styrelser som bestämde över sitt eget
43Folkets hus och parker ”Folkets hus och parkrörelses historia” https://www.folketshusochparker.se/om-oss/folketshus-och-parkrorelses-historia/, 2020-04-16.
44 Bergkvist (1982), 15.
21
innehåll, där alla föreningar också var medlemmar i riksorganisationen. Organisationen arbetar än idag med att ge medborgare möjligheter för kulturella utbyten, bildning och organisering.
Behov av vitalisering i organisationen
Idag ser situationen annorlunda ut för Sveriges Folkets hus. Många verksamheter kämpar med instabil ekonomi, svårigheter att locka besökare, lågt engagemang hos sina medlemmar och ser att de inte längre är aktuella för sin tid.45 Många vänder sig till riksorganisationen för att få stöd och rådgivning i att hitta lösningar på dessa problem. De har ett behov av att vända den nedåtgående spiralen och få verksamheten mer aktuell och tilltalande för sin nutid.
Huvudrespondenten i studien är sedan 2018 anställd som processledare på riksorganisationen Folkets hus och parker och är en tillgänglig resurs för alla medlemmar i riksorganisationen. Han driver det som de kallar för vitaliseringsprocesser tillsammans med de föreningar som är i behov av att “ömsa skinn”. Hans arbete går dels ut på att stötta och hjälpa till att realisera den föryngring som krävs i organisationer som själva uttrycker ett behov av att bli mer representativa, och dels bygga upp helt nya folkets hus genom att tillsammans med kommuner och fastighetsägare kartlägga Sveriges olika bostadsområden för att identifiera vilka som har ett behov av en samlingsplats.
Vi som organisation är ju inte toppstyrda i vårt arbete. Vi är mer nära brandmansyrket. Det ska hända något innan vi rycker ut, det ska finnas ett engagemang och en mobilisering för den här frågan. Då vill jag finnas där på plats för att kunna vägleda. Typ: så här behöver ni göra, sök dessa pengar, anställ dessa personerna, få in dessa samarbeten, sök kontakt med dessa organisationer och så vidare.46
Processledaren arbetar också med att identifiera vilka befintliga Folkets hus som kan ha det behovet trots att de själva inte är uppsökande. Det kan vara hus som har tappat kontakten med det ursprungliga syftet med Folkets hus-rörelsen, det vill säga att vara en tillgänglig resurs för medborgare och en möjliggörare för mobilisering samt en kulturell mötesplats för alla men som snarare agerar som en otillgänglig fastighetsförvaltare som hyr ut konferenslokaler. Många av styrelserna i landets folkets hus uppger också själva att de har problem med representation, enligt processledaren rör det sig om ett 30-tal Folkets hus som behöver stöd med förankring och att gå tillbaka till sin grundidé. Rapporten Medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden var ett steg i arbetet att kartlägga hur behovet såg ut runt om i Sverige. Genom att identifiera dem som inte aktivt söker rådgivning hos riksorganisationen är det också möjligt att hitta de områdena som kanske behöver hjälpen mest men inte ber om den.
Processledaren beskriver utmaningen i att nå förändring i dessa områden när Folkets hus ute i förorter själva inte anser att de är i behov av förändring. När de som sitter i styrelsen har arbetat på samma sätt och med samma människor under lång tid kan det vara en indikation på att förankringen i området inte är så god. Att de i styrelsen inte alls är representativa för folket i stadsdelen. Processledaren beskriver att bilden av dessa hus med tiden har förändrats till att uppfattas som en institutionsliknande byggnad som inte alls är öppen för allmänheten och där många inte identifierar sig som husets målgrupp, att den bara är tillgänglig för människor som
45 René León-Rosales (2019), 18.
46 Intervju med person 1, 2020-04-24.
redan är organiserade och medlemmar i föreningar och att det stödet de beviljas är subventionerade lokaler för att hålla möten, men i övrigt är stödet till folket begränsat. Många som bor i områdena har svårt att förstå vad husen är till för, de får inte det stödet de behöver för att förstå att Folkets hus faktiskt är för folket i området, då finns riksorganisationen där för att hjälpa till att förändra situationen.
Den successiva etnokulturella segregation vi har sett i arbetarklassen har också inneburit många utmaningar i Folkets hus-organisationerna som ska vara en verksamhet till för folket.
Det svåra för dem har varit att efter en så lång tid behålla sitt förtroende och ett upprätthållet engagemang hos medborgarna. Den äldre generationen av arbetarklassen som tidigt engagerade sig i föreningarna har senare flyttat till andra orter men ofta behållit sina poster i styrelserummen långt efter att de lämnat området, utan att lämna plats för nya invånare i området. Det har inneburit att Folkets husföreningarnas förankring i sitt område med tiden försvagas mer och mer. Kontakten med invånarna i områdena blir färre och kommunikationsvägarna längre.
Behoven som finns bland områdets arbetarklass har med tiden inte tillgodosetts av föreningarna vars syfte är att tillgodose det. Folkets hus måste därmed med jämna mellanrum uppdatera sin inre föreningsstruktur och “ömsa skinn” för att vara representativ samt behålla sin relevans hos medborgarna genom vad informanten i riksorganisationen benämner som en vitaliseringsprocess.
En annan svårighet som processledaren vittnar om är klyftan mellan det homogena styrelserummet och den multietniska förorten. Han möter en uttalad skepsis från styrelserna emot bostadsområdena där det flera gånger har formulerats projektansökningar till för de boende som kommunicerar en bild av att de boende är ligister som behöver räddas, demokratiseras och civiliseras. På det sättet blir också den inre ovilligheten att förändra styrelsen tydlig, då klyftan är så påtaglig.
I vissa hus ser vi att det inte kommer gå, där vissa av styrelsemedlemmarna rent av är exkluderande gentemot lokalbefolkningen. Vi ser att det påverkar det lokala samhället, att det finns en glitch. Vi kan till och med prata med politikerna i det samhället, men vi kan inte göra något förrän de som bor där kan ta tag i det.47
Sammanfattningsvis kan man säga att vitaliseringsprocessen handlar om att Folkets hus som har tappat kontakten med sitt närområde genomgår en föryngringsprocess för att återfå kontakten med sitt syfte, att vara ett hus för folket. För att kunna återgå till sitt ursprungssyfte krävs att en rad förändringar och satsningar görs, både internstrukturellt och externt mot de boende i området. I följande kapitel undersöks hur den presenterade vitaliseringsprocess kan gå till genom två olika studieobjekt och genomförda intervjuer av de brobyggare som har varit avgörande för framgångarna i processen. Dessa vitaliseringsprocesser har genomförts med hjälp av den tidigare nämnda processledaren som stöd uppifrån i riksorganisationen, men kärnan till vitaliteten görs på lokal nivå.
47 Intervju med person 1.
23